”Hur var din verkstadsupplevelse?” Frågan som kommer i ett SMS innan jag hunnit sätta mig i framsätet känns besynnerlig; service på bilen handlar inte om någon som helst upplevelse i vare sig kropp eller själ. På väg ut från tandläkaren plingar det återigen i telefonen: ”Hjälp oss att bli bättre!”
Vi skulle alla kunna fylla våra dagar med utvärderingar av hotell, internetköp och vårdcentraler. Jag fattar att våra omdömen inte är oviktiga, och att de i någon mån ingår i en kommersiell verklighet. Men när jag lämnar pastorskonferensen får jag återigen ett meddelande innan jag hunnit sätta mig i bilen. Än en gång uppmanas jag att utvärdera vad jag just upplevt.
Risken är uppenbar att vi i vår vurm för mätbarhet endast uppehåller oss vid det som kan vägas och anges i stapeldiagram. Vad händer då med allt som inte får plats i ett kalkylark, som inte går att räkna hem, och som kräver betydligt längre tid innan vi vet om det är gott eller ej? Kristen tro talar snarare om urskillning än om utvärderingar. Urskillningen ställer andra frågor än resultatjakten och mätbarheten förmår göra. Här handlar det snarare om frukt än om resultat. Vad smakar detta, vad bär det för doft och vad lämnar det i tidens längd för avtryck? I stället för att fundera över vad vi just upplevt ägnar sig urskillningen åt vilka vi håller på att bli.
Om vi vill urskilja Guds väg, vad som är gott och mättar i längden, krävs andra frågor.
— Fredrik Lignell om varför urskillning är viktigare än utvärdering
Vi är mitt i stilla veckan. Då saktar vi ner inför världshistoriens epicentrum. Men på skärtorsdagens kväll tydde inget på att något viktigt just höll på att ske, och ännu mindre på långfredagens eftermiddag. Skaran av efterföljare var minimal, de flesta av Jesu lärjungar hade flytt och framgången såg ut att utebli.
Vilken ledare som helst kan med rätt begåvning och resurser skapa rörelse och framgång kring sin person. Dessa resultat måste inte vara dåliga, men är inte heller självklart goda. Då vi söker efter frukten – smaken, doften och mättnaden – räcker inte utvärderingarnas skattningar mellan ett och fem. Här ställs helt andra frågor: Finns det frihet här? Hjälper ledaren mig, eller är det mitt uppdrag att bygga dennes estrad? Får man gå härifrån om man vill? Och vem håller jag på att bli?
De snabba utvärderingarna funkar om vi vill föra bok i ett kalkylark. Men om vi vill urskilja Guds väg, vad som är gott och mättar i längden, krävs andra frågor. Och så krävs tid. Det är i tidens längd det visar sig om den slagne mannen på träpålen är den han säger sig vara. Domen får inte fällas för tidigt. Resultaten vittnar om nederlag, men frukten smakar seger.
[ Den som varit kristen länge kan frestas till förakt för andra ]
