Hälften av de som är gripna under den senaste tidens skjutningar i Stockholm är barn under 18 år. Ska vi minska nyrekryteringen till alla kriminella gäng, räcker det därför inte med hårdare straff och fler poliser. Vi måste arbeta mycket mer förebyggande och börja mycket tidigare.
Som skolpsykolog har jag undersökt och försökt hjälpa mer än 5 000 barn. Redan på höstterminen i årskurs ett kunde jag identifiera många av de barn som riskerar att hamna i kriminalitet och missbruk. Det är ofta överaktiva, aggressiva barn med ett normbrytande beteende som saknar empati. Därför måste både de och deras föräldrar redan då får det stöd de så väl behöver.
Därför är jag så glad att Magdalena Andersson nu föreslår att det brottsförebyggande arbetet ska börja redan i förskolan när barnen bara är fem år. Tyvärr har många politiker under många är lidit av faktaresistens och blundat för fakta som så tydligt visar att den viktigaste brottsförebyggande institutionen är varken polisen, socialförvaltningen eller skolan utan familjen. Ska vi lyckas i det brottsförebyggande arbetet måste det allra viktigaste vara att stärka familjen och ge föräldrar till barn i riskzonen mycket mer stöd i föräldraskapet. En hjälp som jag anser att de inte ska kunna tacka nej till om de ska få behålla vårdnaden om sina barn.
I våra särskilt utsatta områden måste vi också ge alla unga män ett annat mansideal än det kriminella.
De ungdomar som hamnar i kriminalitet och missbruk är ofta skilsmässobarn eller har inte haft en pappa som bryr sig. En viktigt del i föräldrastödet måste därför vara att undervisa om hur man hanterar de konflikter som uppstår i alla förhållanden, för att på så sätt minska antalet skilsmässor. I våra särskilt utsatta områden måste vi också ge alla unga män ett annat mansideal än det kriminella. Som att en riktig man tar ansvar för sin familj, är en engagerad och närvarande pappa och går till jobbet varje dag, även om det inte är så glamoröst.
Barn i riskzonen måste också tidigt få kvalificerat stöd i skolan. Att tro att de flesta kan gå kvar i en vanlig klass bara läraren får handledning, är lika naivt som att allmänläkare på en vårdcentral ska kunna utföra hjärtoperationer bara de får handledning. Därför har jag jobbat mycket för att de barn jag upptäckt är i riskzonen, ska få gå på en resursskola med specialutbildade, stabila och trygga lärare. Även om det inte alltid varit politiskt korrekt. Där har de fått mer hjälp och stöd, mer kärlek och uppmuntran, men också tydligare gränser än i en vanlig klass. Många av dessa har därför nu ett bra liv utan droger och kriminalitet.
