Hugo var en väldigt snäll kille, om än inte den smartaste. När det var dags för kyrkans årliga julspel ville Hugo vara med. “Hm, vilken roll kan man inte misslyckas med?” grubblade pastorn, och kom fram till att värdshusvärd för ett fullbokat värdshus kunde funka.
Hugo fick två repliker. Sammanlagt sex ord. Stolt försökte han öva han in dessa, men de hade svårt att fastna. Ingen var dock gladare över att få vara med i julspelet än Hugo. Han bjöd in kassörskan på Ica, mattanterna i skolan, tandläkaren – ja helt enkelt de flesta han mötte, att komma och titta på julspelet. Många av dem dök också upp i kyrkan på julaftonens förmiddag.
Pastorn svettades ymnigt när han såg en likblek Hugo bakom scenen, övande sina repliker. Men nu var det för sent att backa. Julspelet började.
Killen som bar stjärnan på en pinne var stabil. De två barnen som bildade åsnans framdel och bakdel var synkade i sin marsch. Josef och Maria – strålande! Man riktigt kände i kroppen hur frusna och hungriga de var efter 13 mils vandring från Nasaret till Betlehem.
Så var de framme vid Hugos värdshus. De knackade, Hugo öppnade. Han stirrade nervöst ned i golvet och med entonig röst frågade han:
– Vad vill ni?
– Vi behöver någonstans att sova, svarade Josef.
– Här är fullt, sa värdshusvärden.
– Jamen, sa Josef förtvivlat.
– Vi har letat överallt. Maria ska snart föda. Ingen har plats för oss!
– Här är fullt, upprepade Hugo, men lyfte nu blicken och såg på Josef och Maria för första gången. Han såg hur de manusenligt gick mot nästa dörr, där en tjej var redo att erbjuda sitt stall.
Hugo hade inte stängt sin dörr. Hans ansikte skrynklades ihop av intensivt tankearbete.
– Kom tillbaka! ropade han.
– Jag kom på något: Ni kan ta mitt rum!
Julen berättar att inte heller vi måste följa manus. Vi kan lära av Gud, lära av julen, lära av Hugo.
Stor förvirring spred sig. Men när Josef och Maria såg Hugos leende kunde de inte följa manus längre. De tackade Hugo och gick in. Abrupt tog julspelet slut.
Några muttrade att detta ju var fel och att det var det sämsta julspel de sett. Men de flesta gick hem glada med en känsla av att det nog var det bästa julspel de sett.
Den första julen gjorde Gud något helt oväntat: Gud blev människa. Jesus föddes, blev en av oss. Oväntad kärlek landade på vår jord. Du är den älskade. Gud är med oss. Gud är för oss. Julen berättar att inte heller vi måste följa manus. Vi kan lära av Gud, lära av julen, lära av Hugo.
Vi behöver inte alltid göra det andra förväntar sig. Behöver inte bry oss om vad andra ska tänka. Tänk om vi skulle släppa loss Guds godhet i våra liv! Tänk om vi, som Hugo, skulle öppna vår dörr för Jesus på ett nytt sätt i jul. Det är faktiskt aldrig för sent.
Jag har hört att en brittisk hotellkedja erbjuder alla par som heter Josef och Maria ett gratis rum över jul. De vill kompensera för att hotellindustrin inte lyckades erbjuda tillräckligt med rum på julafton år noll.
Det är aldrig för sent att låta Guds godhet landa i våra liv.
