Vi banar väg för olika saker. Som mänsklighet har vi banat väg för en värld fylld av orättvisor där vissa människor lever i totalt överflöd och andra kämpar för att klara livet ännu en dag. Det handlar om prioritering. Jag har möjlighet att oroa mig för om middagen jag lagar blir tillräckligt god, någon annan oroar sig för om deras barn ska få något att äta överhuvudtaget.
Kan jag avstå från något av allt det jag har, för någon som inget har? Guds prioriteringar står klart: De förtryckta, svältande, fångna, blinda, främlingarna, de faderlösa, änkorna och alla uppgivna. Att gulla med den politiska och religiösa makten verkar inte vara högst upp på Guds att-göra-lista. Jesus står alltid på den utsattes sida och jag får välja att leva på hans planhalva.
Johannes döparens uppgift var att bana väg för Jesus, att skapa utrymme i folkets hjärtan för Guds Son. Många såg att Johannes var en äkta profet och frågade “Mästare vad ska vi göra?”. Johannes hade inte ett universalsvar, utan omvändelsens väg var skräddarsydd. Till snickaren sa han: “Fuska inte med rotavdraget”. Till politikern: “Skriv dig inte hos din mamma”. Till högstadieeleven: “Dela inte tiktok-videos där klasskompisar hånas”. Till influencern: “Gör inte content av den som är i nöd”. Till pastorn: “Utnyttja inte din position”.
Våga fundera på vad Johannes skulle ha sagt till dig. När Johannes utmanar tullindrivare, soldater och vanligt folk kräver han inte det orimliga utan det möjliga: “Den som har två skjortor ska dela med sig”. Hur mycket är det rimligt att jag ska ha, om världen ska bli ännu lite rättvisare?
Vill vi bana väg för att de utsatta ska få plats eller vill vi mest bana väg för ännu en uteplats i trädgården?
För att bana väg för en rättvisare värld räcker det inte att rösta rätt, vi behöver leva rätt. Psalmisten varnar för att lita på mäktiga män. Ändå gör vi det och blir besvikna vart fjärde år när det är val. Den rättvisa värld jag längtar efter uppstår inte i maktens korridorer, den föds i varje god gärning som sker i ditt och mitt kvarter. När det gäller sociala orättvisor kan vi vända utvecklingen. Men då behöver vi skapa plats i våra liv för mer än vår bekvämlighet och konsumtion. Vill vi bana väg för att de utsatta ska få plats eller vill vi mest bana väg för ännu en uteplats i trädgården?
Söndagens texter kopplar ihop evangelisation, helgelse och diakoni. Att göra plats för Jesus Kristus i våra liv och att skapa utrymme för våra medmänniskor är så nära sammankopplat att det inte kan separeras. Där den utsatte och förtryckta inte ryms trivs inte Jesus. Om vi banar väg för Herren får även den som kämpar med livet det livsutrymme hen behöver. Vad banar du väg för?
[ Den framgångsrika entreprenören som vill göra rätt prioriteringar, mitt i karriären ]
---
Veckans bibeltexter tredje söndagen i advent - Tema: bana väg för Herren
Gammaltestamentliga texten: Jesaja 40:1-8
Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Ge nytt mod åt Jerusalem, kungör att hennes träldom är över, att hennes skuld är sonad, att Herren straffat henne dubbelt för alla hennes synder. En röst ropar: Bana väg för Herren genom öknen, gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud! Alla dalar skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Oländig mark skall jämnas och branter bli till slätt. Herrens härlighet skall uppenbaras, och alla människor skall se det. Herren har talat.
En röst sade: Förkunna! Jag frågade: “Vad skall jag förkunna?” Människan är som gräset, förgänglig som blomman på ängen. Gräset torkar, blomman vissnar, när Herrens vind går fram. Ja, folket är gräs. Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet.
Episteltexten: Galaterbrevet 3:21-29
Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde skänka liv hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. Men nu har skriften lagt allt under synden, och då kan löftet till dem som tror uppfyllas bara genom tron på Jesus Kristus.
Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare. Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.
Evangelium: Lukasevangeliet 3:1-15
Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen.
Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. Krokiga stigar skall rätas och steniga vägar jämnas. Och alla människor skall se Guds frälsning.
När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: “Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.”
Folket frågade honom: “Vad skall vi då göra?” Han svarade: “Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.” Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: “Mästare, vad skall vi göra?” Han svarade: “Driv inte in mer än vad som är fastställt.” Och när det kom soldater och frågade honom: “Och vi, vad skall vi göra?” sade han till dem: “Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.” Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias.
Psaltaren: Psalm 146:3-9
Lita aldrig på mäktiga män, människor som ingen hjälp kan ge. De ger upp andan och blir jord igen, då går deras planer om intet. Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud. Han som har gjort himmel och jord och hav och allt vad som finns i dem, han sviker aldrig sina löften.
Han ger de förtryckta deras rätt, han ger de svältande bröd. Herren befriar de fångna, Herren öppnar blinda ögon, Herren rätar krökta ryggar, Herren älskar de trogna, Herren ger främlingar skydd, stöder faderlösa och änkor men korsar de ondas planer.
---
