“Jag har mer pengar än tid. Vad kostar det att köpa sig fri från städgruppen?” Orden kom från en man i en kyrka, och sätter fingret på en dramatisk förändring. Allt fler sliter med att finna tid och kraft för sitt engagemang, både i kyrkan och i övriga samhället. Jag väljer i dag att fortsätta tänka kring det spår Josefine Arenius stakade ut i en utmärkt krönika förra veckan.
I svensk frikyrka är vi fortfarande jämförelsevis vassa på frivilliginsatser, och jag är gripen av alla som i vår församling troget kommer för att leda språkkafé, fixa fika eller öva med ett gäng musiker inför söndagens gudstjänst. Passionen är genuin, och det lyser i många människors ögon då de får betjäna någon annan och göra det de brinner för.
Men tendensen är också tydlig: Cirkeln med dem som gör en insats krymper generellt, och mycket ansvar vilar på få. Det är då vi är med om det vi alla avskyr, nämligen att människor sliter ut sig i engagemanget i kyrkan. Förutom att enskilda lider stökar det också till det med både vår församlingssyn och vår gudsbild. Detta tror jag inte vi kommer åt om inte cirkeln återigen vidgas. Om fler bär, då orkar vi. Om några fler delar ut matkassar till behövande, är med ett par söndagar i barnkyrkan eller då och då städar av en toalett, vore det en vinst för alla. Men hur skulle det kunna gå till? I vår församling har vi identifierat tre områden som behöver stärkas för att insatsen ska vara både glädjefylld och hållbar:
Först: När vi möts för att göra saker tillsammans är relationerna avgörande. Det måste finnas en smak av glädje i det som händer, och någon behöver visa att jag är viktig redan innan jag gjort nytta.
Det andra har med uppdraget att göra. Om jag inte vet varför jag går till kyrkan en kväll blir det orimligt att göra det i längden. Vi behöver hjälpa varandra med den större bilden: När jag städar eller möter en EU-migrant, då händer något som har med Guds rike att göra.
För det tredje måste verktygen vara vassa. Att år efter år göra en insats utan att ha rätt material, utrustning och kunnande kommer att trötta ut och tråka ut. Också frivilliga behöver utbildas och utrustas för tjänst.
Det måste finnas en smak av glädje i det som händer, och någon behöver visa att jag är viktig
— Fredrik Lignell om hur vi får människor att vilja engagera sig.
Svenskt förenings- och församlingsliv liknar i vissa stycken en fotbollsmatch. Tusentals människor som skulle behöva röra på sig sitter och tittar på 22 personer som skulle behöva vila lite. Så låt oss odla varma gemenskaper där inte bara hårt arbete räknas, låt oss påminna oss om det större uppdraget och låt oss vässa verktygen. Färre på läktaren och fler på plan skulle göra alla inblandade gott.
