Ännu ett år får vi förbereda oss inför julen genom att gå in i adventstiden. Söndagens gammaltestamentliga text samt evangelium är troligtvis välkända för de flesta av oss. Vi har hört dem läsas gång på gång vid första advent och på palmsöndagen, men berättelserna får en extra laddning för mig just i år.
Vi har några turbulenta månader bakom oss. Det känns overkligt, men när 2022 började levde vi fortfarande under pandemirestriktioner. Regeringen hann inte mer än häva dem innan Europa skakades av Rysslands anfallskrig mot Ukraina, vilket har gett otaliga följdverkningar över hela världen – ekonomiskt, politiskt och socialt.
Texten ur Sakarja kommer vara underbar att höra läsas på söndag: “Jag ska förinta alla stridsvagnar … Krigets vapen ska förintas. Han skall förkunna fred för folken …” Över hela jorden suckar och längtar människor efter att de orden ska bli verklighet, och när man ser sig omkring kan man ju undra om inte allt bara var önsketänkande; religiöst lagda människors flykt från den plågade verkligheten.
Helgens evangelium beskriver hur Gud uppfyller sitt urgamla löfte och hjälper oss förstå varför Sakarjas ord inte är för drömmare. Till det yttre ser inte Jesus ut att vara mycket att hurra för. Enkel, fattig, lantis, teologisk outsider … Men det är bara en förklädnad. Även om folkmassorna inte förstår det har de alldeles rätt när de kallar honom “Davids son”. Jesus är verkligen Davids son, arvtagare efter löftena, Herrens tjänare, och nu kommer han hem.
Det är skrämmande med tronpretendenter som utmanar den rådande ordningen. Händelserna vid Kapitolium i Washington D.C. den 6 januari 2021 var uppslitande, och om någon skulle utmana president Putin om makten gör man rätt i att oroas för följderna. Men när Jesus intar Jerusalem är situationen alldeles annorlunda.
Djävulen har sin makt genom synden och döden, och det är de makterna Jesus strider mot.
Jesus kommer för att ta upp striden mot fördärvsmakterna i tillvaron. Bibeln förklarar tydligt att det inte är människor, system eller omständigheter som är våra största hot, utan att det bakom all ondska finns en personlig makt som vill ont – djävulen. Han har sin makt genom synden och döden, och det är de makterna Jesus strider mot.
I den nytestamentliga texten blev Johannes visad till “lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot”, av en av de äldste, och ett par verser senare visar sig lejonet som ett slaktat lamm. Jesus Kristus är det slaktade lammet, det segrande lejonet.
På söndag sjunger vi som vi har gjort i tvåhundra år: “Med Andens svärd han strider / och segrar när han lider …” för när Jesus utmanar världsordningen gör han det inte med kaos och krig, utan genom att absorbera ondskan i sin egen kropp. Han är fridens furste och korset är hans triumfplats.
Födelsen, förkunnelsen, intåget, korsfästelsen, den oförutsedda vändningen – allt finns dokumenterat och är historiskt tillförlitligt. Vi har skäl att lita på evangeliernas vittnesbörd. Men får Jesus göra sitt intåg i ditt liv och bli din Herre och Frälsare? Det är den avgörande frågan för tid och evighet.
[ Britta Bolmenäs: Jag vill omvända mig i advent, rejält! ]
---
Veckans bibeltexter - Tema: Ett nådens år
Gammaltestamentliga texten: Sakarja 9:9-10
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.
Episteltext: Uppenbarelseboken 5:1-5
Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både framsidan och baksidan och förseglad med sju sigill. Och jag såg en väldig ängel som ropade ut med hög röst: “Vem är värdig att öppna boken och bryta sigillen?” Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna boken och se i den. Och jag grät häftigt över att det inte fanns någon som var värdig att öppna boken och se i den. Men en av de äldste sade till mig: “Gråt inte. Se, han har segrat, lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot. Han kan öppna boken med dess sju sigill.”
Evangelium: Matteusevangeliet 21:1-9
När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: “Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas:’ Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.’ Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ‘Hosianna’ Davids son! ‘Välsignad är han som kommer i Herrens namn.’ Hosianna i höjden!
Psaltaren: Psalm 24:1-10
Av David, en psalm. Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den. Det är han som har lagt dess grund i havet och fäst den över de strömmande vattnen. Vem får gå upp till Herrens berg, vem får gå in i hans tempel? Den som har skuldlösa händer och rent hjärta, som inte håller sig till falska gudar och aldrig har svurit falskt. Han får välsignelse av Herren och riklig lön av Gud, sin räddare. Här är det släkte som sökt sig till Herren, som träder fram inför ditt ansikte, du Jakobs Gud. Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in! Vem är då ärans konung? Det är Herren, den väldige hjälten, Herren, väldig i strid. Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in! Vem är han, ärans konung? Det är Herren Sebaot, han är ärans konung.
---
