Efter ett helt liv i pingströrelsens tjänst går pastorn Sören Eskilsson i pension. För Dagens Malina Abrahamsson berättar han om att vara byggherre för Filadelfiakyrkan i Stockholm och samtidigt befinna sig i sitt livs största kris.
Utanför Filadelfiakyrkan i Stockholm pågår full aktivitet. Ett partytält har omvandlats till temporär garderob, pelarna har smyckats med banderoller och personal med walkie-talkies kryssar raskt mellan sina åtaganden. Men det är inte gudstjänst på gång, utan arkitektgala. När jag berättar för en av de anställda att jag har kommit dit för att intervjua och fotografera Sören Eskilsson inne i kyrkan, skakar hon på huvudet, meddelar att lokalen är abonnerad. Sedan blinkar hon med ena ögat och lägger till:
– Men Sören gillar att ta sig friheter.
Snart dyker han upp, snyggt klädd i skjorta och dunväst och med tonade glasögon. När arkitektgalan-arrangörerna försöker stoppa honom i dörren påpekar han att han är ordförande för bolaget som driver hela stället. Vi tillåts gå in.
Att Sören Eskilsson är ordförande för Filadelfia Convention Center är sant i någon vecka till. Sedan avslutar han sitt uppdrag. För något år sedan klev han av som vice föreståndare i församlingen och i mars avtackades han för sin tjänst som förvaltningschef.
Filadelfia Stockholm har mycket att tacka honom för. Själv framhåller han att det är ett lagarbete. Men kollegor och församlingsmedlemmar vittnar om att det var mycket tack vare Sören Eskilssons driv som ombyggnationen av lokalerna på Rörstrandsgatan blev av. De hade egentligen inte renoverats ordentligt sedan 1930, bara lappats och lagats.
Byggde under pandemin
Ett gigantisk byggprojekt och 100 miljoner senare stod nya Filadelfia klar, funktionellt byggd för att kunna anpassas till olika evenemang. Men på läktaren har stolsryggarna samma tyg som för 90 år sedan. Sören Eskilsson stryker med handen över dem.
Han är nöjd med renoveringen, men medger att vägen dit bjöd på stora utmaningar. Precis när de satte igång kom pandemin, vilket gjorde processen oförutsägbar. Dessutom skulle församlingen ställa om till digitala gudstjänster – och så småningom bli vaccinationscentral.
Sören Eskilsson var spindeln i nätet, jobbade långa dagar. Samtidigt blev hans fru Mia allvarligt sjuk i cancer. Läkarna meddelade att hon bara hade en kort tid kvar att leva.
– Efter två månader visste vi att vi kanske bara hade ett halvår kvar, och det blev ganska exakt så. För oss var det viktigt att vara öppna med vår livssituation och ta professionell hjälp för att hantera vetskapen att vi snart skulle lämna varandra, berättar han.
– Vi fick prata igenom hela vårt liv tillsammans, prata om barnen och alla upplevelser vi delat.
”Ett enda stort kaos”
Hösten 2020, under Mias sista tid, stod Sören Eskilsson mitt i renoveringen av Filadelfia. Han kände att det var viktigt att hålla sig sysselsatt, och försökte vara på bygget en stund varje dag. På grund av de strikta pandemirestriktionerna begränsades sjukhusbesöken hos Mia, men ibland gjorde personalen undantag. Då fick Sören ta på sig skyddskläder och titta på sin fru genom ett plastvisir.
– På ett sätt var den här perioden ett enda stort kaos, men jag hade också fått ett ord från Gud som bar mig genom hela processen: ”Ingenting kan rycka dig ur Guds hand”. Inga omständigheter, ingen situation! Detta ord och mångas förböner bar mig och oss som familj.
Han ser med ens rörd ut.
Har du alltid haft den typen av förtröstan?
– Ja, det kommer nog från min barndom och från alla år i tjänst. Jag har mött så många människor som gått igenom tuffa situationer. Det måste finnas en tro som håller i alla livsskeden, inte bara när det är nedförsbacke utan också när det är kämpigt i uppförsbacken.
– Och egentligen finns det inga svar på frågan ”Varför?”. Väldigt tidigt i Mias sjukdom sa vi att vi är drabbade, men inte särskilt drabbade. Det var viktigt för oss att ha det perspektivet.
Upplevde tidigt en kallelse
Sören Eskilsson framstår som sinnebilden av en pingstvän – företagsam, pragmatisk, positiv och med en djup, okomplicerad, förtröstan till Jesus. Jag undrar hur han har blivit sådan.
När vi rör oss bort från kyrksalen och slår oss ner i ett samtalsrum, tar han genast kommandot och berättar om sin uppväxt i småländska Rydaholm. Han konstaterar att det var ”tryggt och harmonisk”, han trivdes i pingstkyrkan och var aktiv i blåsorkestern. Innan jag hunnit ställa någon följdfråga, fortsätter han:
– Om man hoppar vidare i berättelsen och frågar sig varför det blev pastorstjänst och församling för mig, så är det väl en kallelsefråga. Jag hade varma gudsmöten i unga tonåren, och då väcktes en längtan att gå in i pastorstjänst.
Han berättar att han som 18-åring tog ledigt från pappans byggfirma för att gå en månads bibelskola i Stockholm. Den följdes av en liknande skola i Smyrna i Göteborg och sedan evangelistkurs.
– Så efter sju veckor började jag min församlingstjänst. Då var man klar att kliva ut, säger Sören Eskilsson med ett litet skratt.
Vittnade i cowboyhatt
Hans första positionering var i Kulltorp – ett samhälle mest känt för nöjesparken High Chaparral. Sören Eskilsson var van vid att åka runt och sjunga på gator, torg och campingar och fick en idé: Kanske kunde man göra samma sak på High Chaparral?
– Så jag och grannförsamlingens pastor i Hillerstorp tog kontakt med chefen där – Big Bengt – och det slutade med att vi under två år körde evangelisationsveckor mitt inne i High Chaparral. Vi bjöd in evangelisterna Urban och Malte och vittnade och sjöng i Westernstaden om dagarna. Enda kravet från Big Bengt var att alla skulle ha cowboyhatt på sig, så det såg han till att vi fick.
Om kvällarna lånade de parkens nybyggda maskinhall, möblerade med så många tältmötesbänkar de kunde frakta dit från omkringliggande församlingar och fyllde dem sedan till sista plats.
– Det var en happening! Mitt engagemang och evangelisthjärta började där, säger Sören Eskilsson.
Sedan fortsätter han att återge milstolparna i sitt liv: vapenfri militärtjänst, pastorsjobb i Vaggeryd, ettårig bibelskola i Pingst i Jönköping och tjänst i Habo för att sedan landa i Filadelfiaförsamlingen i Malmö. Det var precis när man skulle gå samman med Elim och bilda Europaporten. Sören Eskilsson säger att det var en speciell period, inte helt utan spänningar. Flera kollegor slutade, vilket gjorde att Sören under perioder vad ensam pastor. Om morgnarna sände han närradio, om dagarna skötte han församlingsarbete, om kvällarna var det möten och på helgerna gudstjänster och bibelstudium. Det slutade med att han som 30-åring blev inlagd på hjärtintensiven i Lund.
– Det var en rejäl utbrändhet, kan man säga. Men sedan tog jag ett break där, säger Sören Eskilsson och det märks att han vill vidare i sin berättelse.
Men hur var det för dig?
– Ja, det var tufft. Men jag blev aldrig bitter, och jag tappade aldrig längtan eller viljan att tjäna Gud.
Har du alltid haft en tjänstvillighet?
– Jag växte upp med att tidigt ta ansvar och göra det som behövde göras. Man jobbar på, känner inte efter så mycket.
Utbrändheten gjorde däremot att Sören Eskilsson under tio år tog en paus från församlingsarbetet. I stället utbildade han sig till marknadsekonom och fick jobb som annonschef på Dagen. Under sju år veckopendlade han mellan Stockholm och Värnamo, där han hade sin familj. Därefter arbetade han under några år på finansbolaget Samspar, och fick samtidigt vara med och bygga Värnamo pingstförsamlings nya kyrka – Arken. Dessutom blev han församlingens första ”lekmannaordförande” – en roll som fram till dess varit kopplat till pastorn och föreståndaren. I slutet av 1990-talet blev Sören Eskilsson även ordförande för Sport for Life.
Du är sportintresserad?
– Ja det har jag alltid varit. Som liten älskade jag allt vad bollar hette, men eftersom jag är uppväxt i frikyrkan blev det aldrig aktuellt att utöva det föreningsmässigt.
Hade du velat vara med i ett fotbollslag?
– Ja, absolut, men det var ingenting som var aktuellt. Det var så det var, sådan kulturen var i kyrkan. Det var ingenting man ifrågasatte riktigt. Men jag spelade tennis, fotboll och landhockey med kompisar.
– Jag tränade också en period med den nystartade handbollsföreningen, men sedan när vi skulle spela match sa min, på alla sätt fantastiska pappa, nej eftersom matcherna ofta var på söndagarna. Det är så konstigt att tänka det i dag. Men det var ju bara så i den tidens anda. Man tänkte att idrotten drog oss bort från Gud, bort från församlingslivet.
Men det är inte heller något som gjort dig bitter på kyrkan?
– Nej. Jag har insett att det i min uppväxt var mycket fokus på just gränser. Kanske fokuserar vi mer på centrum i dag? Vi ska ju ändå vara i samhället och inte isolera oss.
[ Joel Haldorf: Idrotten ströks ur syndakatalogen: Sedan låtsades ingen om att sport varit förbjudet ]
Genom engagemanget i Sport for Life fick Sören Eskilsson kontakt med Pelle Hörnmark, som under en gemensam resa nämnde att Sörens pastorsliv kanske inte skulle vara ett traditionellt pastorsliv utan snarare handla om administration och ekonomi. 2004 fick Sören Eskilsson en sådan roll i pingstkyrkan i Jönköping. Efter sex år ringde Niklas Piensoho och ville ha honom till Filadelfia Stockholm.
Vid sidan av jobbet som administrativ chef och vice föreståndare i Filadelfiakyrkan var Sören Eskilsson också ordförande för hela Pingst FFS under fem år, berättar han.
Sedan dess har jag bara känt power och kraft, måste jag säga. Att jobba med utmaningar har triggat mig.
Hur orkade du med alla uppdrag? Du har också barn, va?
– Ja, tre fantastiska barn och sex barnbarn som är en stor glädje. Jag jobbade mycket under deras uppväxt men jag hoppas att den ”kvalitetstid” vi fick tillsammans med resor och upplevelser på något sätt kan kompensera att jobbet ibland tog för mycket av familjelivet. Låter kanske lite klyschigt men jag vill ändå tro det …
Har du någon gång varit rädd för att bli utbränd igen?
– Nej, erfarenheten av att bränna ut mig lärde mig var mina gränser går. Den lärde mig också vikten av självledarskap, vilket är något jag försökt säga till yngre kollegor: Man måste själv lägga in pauser, det är svårt för en arbetsledare att ta det ansvaret.
– Och sedan dess har jag bara känt power och kraft, måste jag säga. Att jobba med utmaningar har triggat mig.
Sören Eskilsson avbryter sig, säger att även om stor del av hans tjänst handlat om ekonomi, styrelsearbete och optimering av lokaler, har han aldrig släppt ”de varma frågorna”. Han berättar om hur berörd han blev av de EU-migranter som kom till Stockholm 2015. Därför tog han initiativ till att öppna Filadelfias lokaler och låta människor sova där. Så småningom startade de ett härbärge tillsammans med Stockholms stad som de drev under många år. Detta ledde även till ett projekt i Rumänien där de i samarbete med Läkarmission tog ansvar för två utsatta romska byar.
Den typen av satsningar kan delvis finansieras tack vare att församlingen driver konferensbolaget Filadelfia Convention Center, berättar Sören Eskilsson. Att låta TV4 spela in Idol i kyrkans lokaler, eller som i dag – hyra ut till arkitektgalan – ger tillskott i kassan.
[ TV4: Därför tog vi bort Filadelfias namn i Idol-klippen ]
Kan det bli krockar mellan församlingens verksamhet och konferensbolaget?
– Det kan det absolut, men vi har en god dialog för hur vi kan jobba ihop och använda lokalerna på bästa sätt.
Om vi säger att församlingen skulle ha planerat in någonting i kyrkan, men att ett företag vill hyra just de dagarna och dessutom betalar bra. Vad gör ni då?
– Generellt sett har vi vissa dagar och vissa tider som vi styr kunder till, men när krockar uppstår får man ha en diskussion: Hur kan vi lägga om den här specifika dagen? Kanske kan församlingen justera sina aktiviteter.
Har funnit kärleken
Sören Eskilsson har nyligen fyllt 65 och ser nu fram emot friheten som pensionär. För några år sedan fann han kärleken på nytt – i Gina från Växjö, som numera är hans fru.
– Jag är så tacksam till livet och att Ginas och min väg korsades. Det känns som ett under. Det är fantastiskt att få känna förälskelsen och kärleken på nytt i sitt liv, säger han.
– Tillsammans hittade vi ett fantastiskt boende i Nacka strand, med utsikt över havet, där vi stortrivs. Vi är förväntansfulla och nyfikna inför vår gemensamma framtid. En del golf, och någon månad om året i Spanien finns med i planerna.
Men församlingsengagemanget kommer han inte att släppa, betonar han. Just nu hjälper Sören Eskilsson bland annat till med bygget av Sollentuna pingsts nya kyrka. Och evangelisthjärtat klappar fortfarande, lika starkt i dag som när han som 20-åring stod i cowboyhatt och sjöng ”Han är min sång och min glädje” på High Chaparral.
[ Här är Filadelfia Stockholms kravprofil på ny föreståndare ]
---
Fakta: Sören Eskilsson
Ålder: 65 år.
Familj: Tre barn och sex barnbarn. Gift med Gina som har tre barn och sju barnbarn. Bror Thomas med familj. ”Och min underbara mamma, Elin, som fyller 90 i sommar. Jag vet att hon ber för mig och Gina varje dag vilket är fantastiskt att veta.”
Bor: Nacka.
Aktuell: Går i pension från sin tjänst i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Där har han varit förvaltningschef, vice föreståndare och byggherre för renoveringen av kyrkans lokaler.
---
