När Idoldeltagaren Victoria Grace förlorade sin mamma trodde hon att livet skulle stanna. Under en tid slutade Victoria till och med att sjunga. I dag vet hon att tron på Gud kan bära igenom allt. Nu vill hon göra precis som hennes mamma önskade att hon skulle göra: sjunga för att läka människors hjärtan.
Hennes efternamn är egentligen Larsson. Grace är ett mellannamn. Medan Victorias mamma Martha levde kom de tillsammans fram till att Victoria Grace var ett bra artistnamn.
– Det betyder seger och nåd. Mamma brukade säga att det var en seger och en nåd att hon fått en dotter. Sen kan jag ju inte heta Larsson för det finns ju redan en Zara Larsson!
En sångerska med stora drömmar och i nya, glamourösa klänningar varje lördag. Det var mitt första intryck av Victoria Grace när jag såg henne i höstens omgång av tv-programmet Idol. Med sin varma röst fick hon ständiga hyllningar från juryn. Men bakom den glittriga ytan fanns också en berättelse om sorg, och en tydlig gudstro.
Nu möts vi i verkligheten, en gråkall vinterdag på Skogskyrkogården i Stockholm. Victoria kramar om mig, trots att vi aldrig har setts. Sedan börjar vi vandra över den väldiga kyrkogården. Victoria går före. Vi har kommit överens om att besöka hennes mammas grav. Victoria är klädd i svarta skinnbyxor, det långa håret ligger i perfekta lockar över den svarta kappan.
– Det är svårt att hitta på en kyrkogård, men jag börjar känna igen namnen på stenarna. Nu är vi nära mammas grav, säger hon efter en stund.
Det har gått två år sedan Victorias mamma Martha gick bort i cancer. Då var Victoria 22 år gammal. Mamma Martha hade önskat att få dö hemma, och så blev det.
Det var Victoria och hennes bröder som turades om att ta hand om henne under den sista veckan. Mamman sov mycket, men då och då vaknade hon till. Hon mådde väldigt dåligt.
– Det var så plågsamt att se henne, det är det värsta jag har varit med om, säger Victoria.
Hon minns de mörka dagarna då hon bara var nära sin mamma. Tröstade och höll om.
– Jag upprepade hela tiden för henne att jag älskade henne. Te amo mami, sa jag på spanska. Jag visste ju att jag inte skulle kunna säga det sedan.
[ Idol-deltagarna som vill peka på Gud ]
Vi passerar en kvinna som tänder ett ljus. Antalet gravar tycks ändlöst, men trots att Skogskyrkogården är en plats för sorg har den också ett slags sagolikt skimmer över sig. Gravarna ligger inbäddade mellan stora tallar och här och där har grenar fallit ned. Skogen gör att döden känns naturlig. Ändå är det märkligt att se en så ung person som Victoria leta efter sin mamma här. Det var inte så Victoria hade tänkt att det skulle bli. Mamma Martha skulle ju vara med om allt det stora och viktiga som ännu inte hänt i sin dotters liv: bröllopet hon drömmer om, och barnen hon längtar efter att få.
– När jag stod i kön till audition på Idol saknade jag mamma så mycket. Om hon hade levt hade hon stått bredvid mig och sett till att vi fått mat att äta, så som jag såg andra mammor göra. Jag köade i tio timmar.
Till slut hittar Victoria graven. ”Martha Larsson. 27.03 1964 -26.08 2022″ står det på den ljusgrå stenen.
Hon böjer sig ned och borstar undan löv och barr som blåst in över de små änglafigurerna som Victoria och hennes pappa omsorgsfullt placerat ut. Någon har satt dit en utskriven papperskopia av ett familjefoto på gravstenen. Victoria plockar upp det och synar fotot. Det är taget någon gång när Victoria var i tolvårsåldern och föreställer pappa Tord, mamma Martha, Victoria och hennes bror.
– Det är nog någon av våra släktingar som satt dit det.
Martha kom hit från Colombia som ung. I Filadelfiakyrkan i Stockholm mötte hon Victorias pappa Tord. Paret gifte sig och sedan barnvälsignades dottern Victoria i Filadelfiakyrkan. Ingen av föräldrarna visste då att detta också var platsen där dottern många år senare skulle göra succé i Idol.
Ändå hade mamma Martha alltid haft på känn att hennes dotter skulle sjunga. Martha var en varmt troende person. En kvinna som bad mycket och älskade musik.
[ Mamma dog innan vi hann prata klart ]
– När mamma var gravid med mig lade hon händerna på magen och bad ”Herre jag vill ha ett barn som lovsjunger dig”.
Hennes böner skulle komma att besvaras:
– När jag var tretton ledde jag lovsången i min kyrka helt själv. Jag spelade piano och sjöng. Lovsång har alltid varit en stor del av mitt liv.
Som tonåring började Victoria Grace också skriva egen musik och tävla i sångtävlingar.
– Mamma var alltid min största supporter.
Under uppväxten tillbringade familjen mycket tid i kyrkan och Victoria hade en stark tro på Gud, men det förändrades under tonåren.
– Tron blev svajig. Jag ville göra annat och de vänner jag lärde känna genom musiken drog mig åt ett annat håll. Jag gick nästan inte alls i kyrkan på ett tag.
Men något hände med henne i slutet av gymnasiet.
– Det var som att Gud började dra i mitt hjärta igen.
Victoria fattade beslutet att satsa mer på sin tro igen. I dag är hon glad att det skedde just då. Kort därefter fick familjen Larsson veta att Martha hade cancer.
Vi huttrar till lite där vi står, men plötsligt tränger några solstrålar igenom träden ovanför oss och det blir ljusare och varmare i vår glänta.
– Jag sa ju att det brukar hända, varje gång jag är vid mammas grav lyser solen en stund just här, säger Victoria.
Att hennes tro är stark i dag är det ingen tvekan om.
– Efter mammas bortgång har jag träffat andra som har förlorat någon och det är bara ett svart hål. Jag vet inte hur jag skulle ha klarat av att förlora mamma utan min tro.
”Gud lämnar aldrig er sida”
När familjen Larsson först fick beskedet att Martha var sjuk visste de inte hur allvarlig hennes cancer var. Läkarna var tvungna att ta fler prover. Kvällen innan de skulle få svar gick Victoria till kyrkan. Hon var orolig, och många av vännerna där tröstade henne och sa att de skulle be. Säkert skulle hennes mamma bli frisk. Men det som i efterhand kom att betyda mest för Victoria var något som en tjej som hette Hanna sa.
– Hanna var den sista jag pratade med den kvällen. Hon sa att även om ni får ett dåligt besked så kommer Gud aldrig att lämna er sida. Jag tror att Gud visste att det var det jag behövde höra.
Dagen då föräldrarna fått det negativa beskedet av läkarna blev Victoria upphämtad av sin pappa. Hon förstod genast att läget var allvarligt.
– Det var första gången jag såg min pappa gråta.
Hemma väntade hennes mamma.
– Hon var ju colombian och ofta full av känslor, men när jag kom in till henne i sovrummet var hon alldeles lugn. ”Jag har gett det här till Jesus”, sa hon. Hon hade en tro som bar genom allt.
Under fyra år levde Victoria och familjen med vetskapen om att mamma Martha förmodligen inte skulle klara det. För Victoria var det här också en tid när mycket annat hände. Hon mötte sin första kärlek och de var tillsammans under en lång period. Sedan växte de av olika anledningar ifrån varandra. Uppbrottet blev tufft för Victoria, och även mamma Martha reagerade starkt:
– Hon hade trott att vi skulle gifta oss, och blev så upprörd när det tog slut. I efterhand har jag förstått att mamma hade velat veta vem som skulle ta hand om mig när hon var borta.
Efter gymnasiet flyttade Victoria till Örnsköldsvik för att plugga musik på en folkhögskola, men när mammans hälsa försämrades flyttade hon hem igen. Bara två veckor senare dog Martha.
– Det var en fredag som det hände. De sista tio minuterna av hennes liv stod vi i familjen runt hennes säng. Vi sjöng sången Du omsluter mig på alla sidor för henne. Det är en sång som handlar om att Gud håller oss i sin famn.
Victoria hade undrat hur det skulle kännas när hennes mamma dog. Hon blev förvånad över att det fanns ett sådant lugn i rummet.
– Det var så tydligt att vi överlämnade henne till Gud.
Hela den första tiden när mamman var borta blev också något annat än hon trott. Victoria tror att Gud gav henne särskild kraft att klara av de första månaderna.
– Jag kände smärta, men samtidigt var det som att jag fick en slags övernaturlig frid och kärlek. Tårarna rann, men mitt i det gick jag runt och tackade Gud för att jag hade fått ha världens bästa mamma. Det var märkligt.
[ Vi kan inte “dra ner Guds närvaro” med vår lovsång ]
Även människor omkring Victoria var förvånade över det lugn som Victoria utstrålade. Victoria är glad att det var så, för det gjorde att hon, trots att hon förlorat sin mamma, orkade trösta andra. Samtidigt, menar hon, var det nödvändigt att sorgen till slut kom ikapp henne på allvar. Det skedde ungefär tre månader efter mammans bortgång. Victoria hade varit med i ytterligare en sångtävling och gått vidare. I pausen sprang hon ut och tänkte att hon måste ringa sina föräldrar.
– Då slog det mig att jag inte kunde ringa mamma. Jag bröt ihop. Mamma var ju den som bett om att jag skulle få gåvan att sjunga. Hon var alltid så stolt över mig. Det tog mig väldigt hårt.
Fick svårt att skriva musik
Victoria tappade fotfästet för en tid. Så mycket hade hänt i hennes liv; hon hade förlorat sin mamma och brutit upp från sin pojkvän.
– Man kan nog säga att jag hamnade i ett slags depression en tid. Jag fick svårt att skriva musik och jag slutade nästan sjunga. Mamma hade ju varit min största supporter, så vad var meningen nu?
Vi tar en liten paus i vårt samtal och Dagens fotograf Amanda plockar fram ett gravljus som hon köpt vid entrén till den stora kyrkogården. Det är ett fint ljus, dekorerat med torkade grässtrån längs kanterna.
– Mammor ska ha det bästa, säger Amanda och ger det till Victoria tillsammans med en ask tändstickor.
Victoria blir märkbart glad och rörd över ljuset. Hon sätter sig på huk vid graven och placerar ljuset mellan de små änglafigurerna. Snart fladdrar den lilla lågan.
När sorgeprocessen startade på allvar för Victoria började resan för henne att komma tillbaka. Hon fick mycket stöd, av sina vänner, i kyrkan och av sin pappa.
– När det sjönk in i mig att mamma var borta kändes det som att mitt liv skulle stanna. Men det är märkligt – livet fortsätter ändå.
I dag är Victoria på en stabilare plats.
– Jag kan fortfarande känna smärtan, men sorgen går mer upp och ned.
Att delta i programmet Idol blev Victorias sätt att återvända till musiken.
– Jag hade bett till Gud att om jag skulle satsa på musiken så skulle något hända i år. Då hörde Idol av sig och bad mig söka. Någon hade tipsat dem. Att jag kom med i programmet är bara Gud, säger hon bestämt.
För Victoria var det stort att hon gick så långt i tävlingen. Men den allra största vinsten för henne är alla de unga tjejer som blivit hennes fans. Många av dem, berättar Victoria, är tjejer som kämpar med olika saker i sina liv. De skriver meddelanden till henne och berättar att de mår dåligt. Nu drömmer Victoria om att kunna göra skillnad för dem.
– Mamma sa alltid att min röst inte är till för mig själv. Den är till för att läka folks hjärtan. Jag vill skriva låttexter och berätta min berättelse. Om sorg, hopp, smärta och min resa med Gud. Jag tror han vill att jag ska ta hand om unga tjejer.
Vi vandrar tillbaka över kyrkogården och passerar det väldiga korset som reser sig mot himlen på fältet utanför gravområdet. Jag frågar vad korset betyder för henne. Svaret kommer direkt:
– Korset betyder nåd för mig och utan nåd är vi inget, säger Victoria Grace.
---
Fakta: Victoria Grace
- Heter Larsson i efternamn – Victoria Grace är hennes artistnamn.
- Ålder: 24 år.
- Bor: Stockholm.
- Familj: Pappa och fem syskon. Mamma i himlen.
- Gör: Receptionist.
- Tidigare tävlat i musikprogrammet Idol på TV4.
---
