Varje söndag firar tiotusentals kristna nattvard i Sverige, för att minnas Jesu död och uppståndelse. Inte sällan används då oblater som bakats på Erstagatan i Stockholm. Dagen fick en unik inblick i hur det går till när de små, smakneutrala brödbitarna tillverkas.
För drygt 2 000 år sedan instiftade Jesus den liturgiska måltid som benämns som nattvarden. Instiftandet skedde i samband med det som i Bibeln kallas ”den sista måltiden” och som firas av kristna över hela världen på Skärtorsdagen,. Vad passar väl bättre att inför den största nattvardsdagen på hela året besöka platsen där brödet till den heliga måltiden tillverkas?
– Välkomna! Ni ska få gå runt och titta på produktionen, men tänk på att detta räknas som livsmedelshantering, så håra inte av er och var försiktiga så att produkten skyddas.
Jemima Bentham Brodin, diakon och verksamhetschef på Ersta oblatbageri, tar emot oss och ger oss först en kort introduktion i den trånga hallen som leder in till bageriet på Erstagatan på Södermalm i Stockholm. Lokalerna är små – det är ingen jättefabrik – och hela produktionen ombesörjs just i dag av fem personer, plus en praoelev. Förutom tre anställda är det volontärer som turas om att jobba här.
Noggrant stansande
Vid fabrikens enda automatiserade stansningsmaskin sitter Ludmila. Hon började som praktikant för 27 år sedan och har sedan blivit kvar, vilket säger mycket om hur väl hon trivs. Hon berättar att hon är katolik och låter oss se på när hon, snabbt och lätt, flyttar runt den stora runda kakan medan maskinen automatiskt stansar ut oblat för oblat, men hon vill inte vara med på bild just i dag.
Jemima Bentham tar upp en nystansad oblat från bordet och räcker fram mot oss:
– Det är ett omsorgsfullt precisionsjobb. Jesus måste vara i mitten och det får inte vara “knöggligt” i kanterna. Oblaten landar i handen på kommunikanten och då ser man till exempel om hela lagerkransen är med eller om den är avskuren på något ställe.
Hon medger att hon blivit lite arbetsskadad av att verksamhetsleda oblatbakandet; det har gett henne en kritisk blick när hon emottar Kristi kropp under nattvardsfirandet.
Jag, som uppskattar att få tillhöra en församling där nattvard firas varje söndag, kan inte låta bli att haja till när jag ser en vilsekommen oblat ligga och skräpa på golvet i ett av arbetsrummen. Min första reflex är att plocka upp den och stoppa i munnen, men jag inser snart att den färdiga oblaten räknas som ”spill”, vilket det finns gott om här på bageriet, även om man gör allt för att det ska vara så lite som möjligt.
– Ja, ni ser själva hur mycket spill det blir, säger Jemima Bentham och pekar mot en stor, brun pappsäck som står uppställd bredvid Ludmila. Den har redan fyllts till hälften av tunna ojämna bitar oblatbröd. Bitar som inte kan användas.
Vid något tillfälle har restaurangen på Ersta testat att ta hand om spillet och bakat om det till ett brödsnacks som toppats med fröer, men det var inte riktigt värt besväret.
– Det är viktigt att hushålla med det som går att hushålla med, så det inte blir onödigt svinn; det är en dyr råvara vi har, en mjölmix som importeras från Tyskland. Allt ska vara ekologiskt också, genom hela produktionskedjan, även pappersmassan i kartongerna, förklarar Jemima Bentham.
– Vi har tagit en tydlig hållbarhetsställning, vilket kostar oss ganska mycket men det är en del av vår skapelseteologi och den ska vara med från första början.
Smörjer laggarna med bivax
När vi kliver in i nästa rum möts vi av en påtaglig och bekant doft: Är det honung? Nej, det visar sig vara bivax som används för att smörja järnen, eller laggarna, där oblatkakorna bakas. Det osar och fräser när Njemeh Jawara med hjälp av sitt ögonmått kluttar på en lagom stor klick vit smet på de två heta laggarna, för att därefter trycka ner det lika varma locket som pressar ut smeten till ett papperstunt lager. Även här gäller precision och noggrannhet – det får varken bli en för tunn eller för tjock oblatkaka. Precis hundra små oblater ska få plats i ett rör när de stansats ut. Gräddningen sköts bara av anställd personal, till skillnad från stansning och packning där volontärer kan bistå.
Efter någon minut av gräddande är det dags att öppna upp och lirka loss den runda kakan som nu fått ett mönster av flera små oblater. Det är krucifixet i Ersta kyrka, som ligger bredvid bageriet, som är modell för bilden som pryder varje oblat.
När Njemeh Jawara med van hand tagit loss det papperstunna brödet från laggen ställer hon upp det för torkning i något som liknar ett diskställ. Beroende på luftfuktighet och annat får brödet olika kvalitet på konsistensen. Ibland kan det därför behöva ställas in i ett torkskåp en stund för att inte bli för sladdriga.
Jemima Bentham beskriver hur hon tycker att en oblat ska kännas i munnen:
– Det ska inte vara som knäckebröd, men inte heller som ett sådant där godistefat man åt när man var liten. Det ska kännas bra i munnen, det ska vara lite substans.
– Självklart präglas nattvardsfirandet av andra saker, men det är absolut inte ovidkommande hur oblaten känns. Jag vet ju också hur mycket jobb som ligger bakom: kalibreringen i stansningen, den omsorgsfulla packningen, alla volontärer som ger av sin lediga tid – utan dem skulle detta inte gå runt.
Säljer bara till seriösa aktörer
Ersta oblatbageri går med vinst, och det är ett av syftena. Vinsten går nämligen till några av Ersta diakonis sociala verksamheter, som till exempel ”Vändpunkten”, en mottagning för anhöriga till missbrukare. Den verksamheten är helt beroende av ekonomiskt stöd.
Oblatbageriets kundkrets är bred och rikstäckande. Varje dag packas mellan 600 och 1 000 oblatrör på bageriet och beställarna är allt från stora svenskkyrkliga pastorat och Svenska kyrkan i utlandet, till frikyrkor och mindre husförsamlingar.
Kravet för att få beställa är att man är en kristen sammanslutning som firar nattvard efter Bibelns instruktioner. Oseriösa aktörer eller sådana som saknar kyrklig koppling göra sig icke besvär – det blir tydligt utifrån de exempel som Jemima Bentham radar upp efter en fråga från mig.
– Det kan vara alla möjliga knäppheter som föreslås, du kan inte föreställa dig! Oblaten har ju ingen specifik smak, så någon som ville lansera en ny tandkrämssmak undrade om det gick att använda vår produkt till ett säljjippo där man fick pröva tandkrämen på oblaterna. Andra har velat ha oblater som snacks på fest, för att det vore ”lite spexigt”. Men det är absolut jättenej på det – vi har slutprodukten i sikte och vill heller inte att den ska förknippas med något som man kan ha typ leverpastej på.
Hon berättar att även SVT hört av sig en gång och undrat om de kunde beställa ett parti oblater till underhållningsprogrammet Bäst i test. Samma svar fick de.
– Är det inte fråga om en nattvardsgudstjänst så är det ganska lätt att avskriva.
– Vi är väldigt tydliga med att det vi jobbar med här är det som i slutändan ska bli Kristi kropp i nattvardsgudstjänsten. Vägen dit ingår i nattvarsbönen. Men det hindrar inte att det jobbar muslimer här eller människor som inte bekänner sig till den kristna tron. Det finns inga krav på konfession, det är samma i vården på Ersta. Vårt syfte är att verka på kristen grund genom diakonala uppgifter.
[ Påsken som förändrade allt ]
Började dagen med psalmsång
I det sista lilla rummet på vår rundvandring träffar vi två volontärer och Didi Gesess Haile, som varit anställd på bageriet i trettio år. Hon skojar om att hon kan göra sitt arbete i sömnen, men berättar att jobbet passar henne bra eftersom hon är troende. Hon berättar att hon går till Citykyrkan, även om hon från början är ortodox. Hon minns hur det var när det nästan bara var diakonissor som arbetade här. Då fanns en tydligare koppling mellan bön och arbete.
– Då gick vi till kyrkan klockan åtta på morgonen, sedan drack vi kaffe och klockan nio satte vi i gång, efter att ha sjungit en psalm. Det var det som gjorde att jag fastnade här, säger Didi Gesess Haile.
Fortfarande finns möjlighet att fira mässa tillsammans varje vecka och delta i bönerna i kyrkan, vilket flera i Erstas personalgrupp gör. Bönerytmen har dock inte samma givna plats för bageriets arbetare som förr i tiden.
Stor diskussion när oblaterna blev glutenfria
En annan förändring som skett sedan bageriet drog i gång är att i dag är all tillverkning helt glutenfri. Efterfrågan på glutenfria oblater blev helt enkelt så stor att man för några år sedan lade om hela produktionen, från att tidigare haft enstaka veckor då det bakades glutenfritt.
Jemima Bentham var själv inte med då, men antar att det föregicks av en gedigen teologisk diskussion, eftersom det finns många kristna som anser att nattvardsbröd bör innehålla vete, som på Bibelns tid.
– Dels var det väldigt krävande att varva mellan glutenfri och vetehaltig produktion, eftersom det inte får finnas minsta spår av gluten, dels började de flesta landa i en nattvardssyn där glutenfritt jämställs med veteoblater, så det blev ett naturligt steg. För dem som önskar vete finns det flera andra återförsäljare, vilket är toppen. Det finns ingen mission bakom vårt bageri att försöka övertyga människor att glutenfritt är bättre, utan vi vill tillhandahålla denna produkt på bästa möjliga sätt.
– Att vissa tidigare kunder inte var eniga med övergången må så vara. Det är en teologisk diskussion som handlar om bibelsyn och nattvardssyn.
Klockan närmar sig lunch och det börjar bli dags för arbetarna att ta en välbehövlig paus och för oss att bege oss från bageriet. Men först frågar jag lite försiktigt om jag skulle kunna få pröva att stansa några oblater – det är ju inte varje dag man har möjligheten.
Det känns andaktsfullt att slå sig ner på Didi Gesess Hailes uppvärmda stol och det är med viss nervositet och vördnad som jag trycker ner pedalen så att oblaten skärs ut. Hela lagerkransen runt krucifixet ska med – ingen naggad kant, inget onödigt spill – detta är en del av nattvardsbönen.
Och tänk om just dessa små oblater som jag sitter och stansar, under påsken får räckas någon med orden “Kristi kropp för dig utgiven”, som ett tecken på att Kristus dog för just den.
[ Så ser de olika kyrkorna på nattvard i dag ]
---
Fakta: Ersta oblatbageri
- Ersta diakonisällskap har tillverkat nattvardsoblater sedan år 1909 och är i dag den största tillverkaren i landet.
- Årligen tillverkas runt fyra miljoner oblater.
- Oblaterna är helt ekologiska och glutenfria. De innehåller potatisstärkelse, majsmjöl, rismjöl och guarkärnmjöl. Allt produceras för hand av anställda och volontärer.
- Oblaterna levereras huvudsakligen till församlingar inom Sverige men även till några internationella kunder. Överskottet från försäljningen bidrar till Erstas sociala verksamheter.
---
