Marc Corydon var inte fyllda 40 när han drabbades av ME - en kronisk trötthetssjukdom. Plötsligt orkade han bara umgås korta stunder i taget med sin fru och deras tre barn. I dag har han fått livet tillbaka.
- Jag har aldrig hört Gud tala så tydligt som jag fick göra under den här perioden.
Våren 2023 översköljdes Marc Corydon av en trötthet han aldrig upplevt tidigare. Det var som att all kraft rann ur honom och försvann. Plötsligt kastades en välfungerande vardag med tre barn, fru och arbete som ungdomspastor i Mullsjö pingstförsamling helt över ända.
Marc hade precis beviljats en månad tjänstledigt, för att renovera källaren i villan i Mullsjö, när den obestämbara kraftlösheten kom över honom. Det kunde ta en timme om morgnarna innan han fick tillräckligt med kraft till benen för att orka kliva upp, och han var mycket känslig för ljus och särskilt ljud.
– Jag trodde först att det var någon allergi som gjorde att jag kände mig så där. Det var som att kroppen släcktes ner, förklarar han.
Starkare än någonsin
Tiden innan detta hände hade varit en av de bästa på många år för Marc Corydon; han hade känt sig starkare och piggare än han gjort sedan han 2015 drabbades av utmattning. Det var när han och hustrun Elin bodde i Danmark – Marcs hemland - där han jobbade som ungdoms – och tonårspastor. I samma veva dog Elins mamma i cancer, efter ett hastigt förlopp.
Under denna tuffa tid flyttade familjen till Sverige och etablerade sig i Mullsjö. Så småningom kunde Marc börja jobba och fick tjänst som ungdomspastor i Mullsjö pingstförsamling. Han hade precis börjat prata om att gå upp till heltid då den nya tröttheten slog till.
Marc förstod direkt att det inte var fråga om en ny utmattning – detta kändes helt annorlunda. Han genomgick en mängd olika tester, bland annat psykologiska tester och en adhd-utredning, men det var inte förrän han testades för ME – ett kroniskt trötthetssyndrom, som det gav utslag. Kännetecknande för denna typ av trötthet är att den inte går att vila bort.
– En vanlig dag bestod av vila, vila. Ibland på helger kunde jag äta frukost med barnen, men jag klarade oftast bara några få minuter i taget. Jag orkade inte öppna dörren om någon kom och hälsade på – alla intryck var som knivar i huvudet och gjorde att jag fick helt slut på energi, berättar Marc.
– Det var en stor sorg att få denna sjukdom bekräftad; det finns ingen behandling, det gäller bara att hantera den.
Marc beskriver hur hans fru Elin fick göra allt som hörde vardagen till: hämta och lämna barn, handla och laga mat, städa och sköta alla sociala kontakter. De tre barnen, då 9, 5 och 3 år gamla, fick försöka viska för att inte störa sin vilande pappa, som för det mesta låg inne i sovrummet. Han, som alltid älskat att vara social, kunde inte längre umgås, ens med sina närmaste.
– Elin drog ett otroligt tungt lass. Hon har sagt i efterhand att hon hade känslan av att hon bara skulle hålla ut. Min rädsla var hela tiden ”När bryter hon ihop?” Då hade det varit kört.
I april den våren fyllde Marc 40 år och hade egentligen planerat att fira ordentligt, men alla planer fick ställas in. Hans yngsta dotter gav honom en teckning i present där hon skrivit att hennes högsta önskan var att få gå på Leos lekland med honom.
– Det sa så mycket om hur begränsat mitt liv hade blivit, hur lite jag orkade. Jag kände mig så ledsen över situationen, men jag sa samtidigt till Gud att han fick fortsätta använda det lilla jag hade på det sätt han ville.
Ekonomisk kris
Familjen levde även under stor ekonomisk stress. Elin hade inget jobb och Marc var sjukskriven. Han fick i uppgift av Försäkringskassan att söka en arbetsuppgift som han kunde klara av, för att arbetsträna i den mån det gick. Från och med våren 2024 befann han sig därför på en golfbana där han krattade bunkrar med hjälp av en liten traktor - fyra dagar i veckan, 1,5 timme om dagen.
– Ibland var jag tvungen att åka hem efter en halvtimme, andra dagar gick det bättre. Vissa dagar orkade jag inte ens kliva av traktorn för att plocka bort en pinne på marken – det fanns ingen kraft.
Under den här tiden var han inte med på en hel gudstjänst en enda gång. Men han upplevde starkare än någonsin att han skulle söka Gud och lyssna efter hans röst. Marc beskriver hur han även tidigare fått tilltal, men att det under sjukskrivningen blev både tydligare och mer frekvent.
Ett par veckor in i arbetsträningen på golfbanan satt Marc på den lilla traktorn och kände sig uppgiven och ledsen över situationen. Skulle han vara sjuk resten av livet? Hur skulle familjen klara sig ekonomiskt? Och hur skulle Elin och barnen orka?
– När jag kom till hål 18 upplevde jag väldigt tydligt hur Gud talade till mig. Jag kände igen den inre rösten och den sa: ”Jag är inte färdig med dig än”.
– Det blev ett sådant ankare för mig mitt i allt. Jag hade inte uppfattat det som att jag skulle bli helad, men det var tydligt att Gud var med mig.
Upplevde tilltal från Gud dagligen
Efter detta upplevde Marc hur Gud fortsatte att tala till honom nästan dagligen. Han upplevde specifika uppmaningar, som att ringa upp personer han skulle säga förlåt till. När han gick i sjuan hade han till exempel nekat en kille att åka med till McDonalds, i sexan hade han retat en tjej för hennes hår. Han ringde också upp en bekant utan att veta ärendet, och det visade sig att hans dotter var självmordsbenägen. Det blev fina och läkande samtal.
– Det var massa sådana saker hela tiden. Under den sommaren fick jag en ”to do”-lista av Gud. Jag lyssnade samtidigt på en massa andakter och predikningar där den röda tråden ofta var att bara göra det som Gud ber en om.
– Även om jag kände mig trött och sliten så fick jag uppgifter som jag skulle utföra. Jag hade ju sagt till Gud att jag ville ge honom det lilla jag hade, och så blev det.
Flera av tilltalen handlade specifikt om pingstförsamlingen som han tillhörde. Bland annat fick han flera gånger till sig ordet ”Jerikobön”, kopplat till bibeltexten om hur Israels folk vandrade runt stadsmurarna för att få dem att falla.
– När jag hade hört ordet för tredje gången gick jag till församlingsledningen och berättade att jag upplevt hur det fanns murar i församlingen som behövde raseras. Jag sa att jag själv skulle gå runt kyrkan under en vecka och be, och att den som ville vara med fick vara det.
[ Maria Ahlriksson: Min sjukdom gör mig till en bättre själavårdare ]
Upplevde ordet “Jerikobön” - började gå runt kyrkan
Samma vecka råkade det vara bönevecka i församlingen, och det blev en grupp som gick ett varv runt pingstkyrkan varje dag och bad. Sista dagen gick man sju varv, precis som i Jeriko.
– Jag upplevde att det var murar av högmod och rädsla som behövde rasa. Vi har varit så rädda för vad andra ska tycka och tänka att vi inte har lytt Gud.
– När jag gick sista varvet upplevde jag hur Gud sa åt mig att titta upp. Där, på gräsplanen, höll barnverksamheten på att resa en hoppborg, och Gud sa att han ville förvandla kyrkan från en hård fästning till en andlig hoppborg. Där skulle det finnas plats för en barnslig tro, där vi inte brydde oss lika mycket om vad andra ska tycka och tänka.
En annan bild om församlingen fick Marc när han befann sig i trädgården för att se om han kunde gräva upp några trädrötter. Rötterna blev en symbol för att det fanns stolthet i församlingen som behövde kapas.
Så småningom fick Marc berätta under en gudstjänst om de bilder han fått som rör församlingen. Det blev starka reaktioner med tårar, böjda knän och en stund av omvändelse.
– Det var en sådan nåd under den här svåra tiden, att jag fick bli använd trots den lilla kraft jag hade. Jag sökte inte mirakel, men jag sökte Gud. Varje morgon bad jag ”Du är min helare, du är min läkare”.
Kände en ström gå genom kroppen
Marc satte kryss i sin andaktsbok för varje uppgift han upplevde att han fått av Gud, och som han klarat av. När alla uppgifter var förkryssade hörde hans gamla mentor från församlingen av sig. Han ville gärna komma och hälsa på när det passade. Marc sa som det var att han hade extremt lite kraft och att det i så fall skulle kunna bli en kort stund en onsdagseftermiddag, då han hade sin vilodag. Han såg till att skicka iväg familjen för att kunna ta emot besök – det blev för mycket om de var hemma samtidigt.
– När han kom frågade han mig först ”Marc, hur är det?”. Och jag sa som det var att på ett sätt är det otroligt tufft, ett ekonomiskt och relationellt kaos och en stor osäkerhet inför framtiden. Men samtidigt att jag hade en frid som jag aldrig tidigare känt, och att vi mådde bra i vårt äktenskap och våra barn mådde bra. Och att Gud talade till mig mer än tidigare.
– Då tittade han på mig, la handen på min axel och började be i tungor. Han har sagt efteråt att han upplevde hur den helige Ande liksom tog över. Då gick det som en kraft genom min kropp och jag bara visste att något hände – att det var som att något hade brutits.
Efter bönestunden var både Marc och hans gäst skakade. Mentorn sa till honom att han skulle ha huvudvärk i tre dagar ”och sedan är du helt frisk”.
– Det var helt galet att han kunde säga så! Men han upplevde det så tydligt att han skulle göra det. Jag bröt ihop totalt och bad ”Gud, jag tror – hjälp min otro”.
Väcktes på natten
Även om Marc trodde på mirakel hade han aldrig förväntat sig att han själv skulle bli helad. När familjen kom hem på kvällen såg Elin att något hade hänt.
– ”Jag vet att det låter konstigt, men jag tror att jag blivit helad”, sa jag.
– Då går min äldsta dotter ner på knä och skriker rakt ut: ”Jag ska få tillbaka min pappa!”
Hela familjen gråter.
När barnen lagt sig sitter Marc och Elin uppe och pratar och ber tillsammans till långt in på natten. Marc, som den senaste tiden bara orkat vara uppe korta stunder, känner sig inte trött alls.
– Vi gick och la oss tillsammans, det har inte hänt sedan jag blev sjuk. Men klockan tre på natten väcktes jag av en inre röst som sa ”Kom och var med mig”.
Marc har svårt att sätta ord på det som sker under de timmar som sedan följer av bön, lovsång och tilltal från Gud – det är något ”oerhört intimt”. Han läser bland annat kapitel 42 i Jobs bok, om hur profeten Job efter en lång tid av lidande får tillbaka dubbelt så mycket av Herren. Detta blev ledord för Marc och hans familj under den kommande tiden, och han fick själv uppleva hur orden från Gamla testamentet konkretiserades.
Bad om att bli utförsäkrad
Den kommande söndagen var Marc, som inte kunnat delta i en hel gudstjänst på ett och ett halvt år, i kyrkan i sex timmar.
– Folk tittade på mig och undrade vad det var som hade hänt, men jag sa inte så mycket, även om jag egentligen bara ville skrika rätt ut som min äldsta dotter hade gjort. Men Gud hade sagt åt mig att bara följa med till en början.
På onsdagen veckan därpå åkte han till Leos lekland med sin yngsta dotter, precis som hon hade önskat sig. Efter tre timmar sa hon ”Pappa jag är trött, nu kan vi åka hem.”
Marc skrattar åt minnet. Det var i höstas allt detta hände, det ligger fortfarande så färskt.
Efter att ha känt sig pigg i nio dagar ringde han Försäkringskassan, den 18 oktober förra året. Han förklarade situationen, att han ville bli utförsäkrad eftersom han plötsligt hade blivit frisk.
– Först blev hon tyst i telefonen. Hon hade ju hört mig gråta och beklaga mig under 1,5 år över vår situation, och nu hävdade jag att jag inte ville vara sjukskriven längre för att jag hade blivit helad. Hon föreslog att jag skulle avvakta ytterligare några dagar och återkomma om tillståndet kvarstod.
Det gjorde det. Marc friskförklarades och fick ganska snart ett vikariat som lärare på Trollehöjdskolan i Mullsjö.
[ ”När jag var som sämst kunde jag inte ens kommunicera, bara viska något ord” ]
Fick dubbelt tillbaka
I dag arbetar Marc heltid. Även Elin fick i samma veva flera jobberbjudanden, där situationen tidigare varit helt stängd, och även hon kunde börja arbeta. Familjen gjorde också en speciell resa tillsammans på höstlovet, till Köpenhamn. Barnen fick välja aktiviteter helt fritt och det blev ”extra allt”, med både Legoland och Tivoli, för att fira att livet hade kommit tillbaka till dem.
– Det blev som Gud hade lovat – vi fick ”dubbelt tillbaka” för allt vi förlorat, konstaterar Marc Corydon.
Vad sa din läkare som sjukskrivit dig, när du berättade att du blivit frisk?
– Han skrattade först och sa sedan att han trodde på mig, även om han inte kunde förklara vad som hänt. Det märktes att både läkaren och min handläggare på Försäkringskassan var berörda.
Hur ser du på denna sjukdomstid i dag?
– Dels tror jag att Gud använde den här tiden för att göra mig och andra uppmärksamma på det andliga, på vad han vill säga om det som sker, i Sverige, i kyrkan.
– Ett resultat av allt detta är att jag fått en ännu tydligare gudsfruktan. Det har blivit så tydligt för mig att Gud är helig – att det är viktigare vad han tycker än vad andra säger – och det vill jag att så många som möjligt ska få erfara. Han är god, han älskar alla, och han har så mycket för oss!
Skulle du säga att det värt det, att gå igenom detta?
– Haha, ja det är ju lätt att säga när man befinner sig på andra sidan. Jag har stor respekt för dem som befinner sig i mörkret just nu, det är fruktansvärt. Jag har inte på något sätt gjort mig förtjänt av ett helande och tänker inte komma med någon sådan härlighetsteologi. Jag vill bara leva efter Gud och tjäna honom med det jag har, oavsett om det är mycket eller lite.
– För min fru är det största miraklet att hon fått tillbaka sin man. Inte som jag var innan jag fick ME, utan som jag var innan jag blev utbränd för många år sedan!
Marc menar att det inre helandet han upplevt ändå är större än det yttre.
– Jag förstår inte Guds tajming, eller varför vissa saker händer och andra inte. Men det jag vill uppmuntra till är att hålla fast vid Gud – han är inte färdig med dig.
---
Fakta: Marc Corydon
- Ålder: Fyller 42 år i april.
- Bor: I Mullsjö.
- Familj: Gift med Elin. Har barnen Melvin, 11, Ines, 7 och Noomi, 5 år.
- Gör: Vikarierande lärare på högstadiet på Trollehöjdsskolan i Mullsjö.
- Församling: Mullsjö-Nyhem pingstförsamling.
---
