Hej Britta, Jag älskar min församling och jag drömmer om att fler ska komma till vår kyrka. Jag är en 65-årig kvinna men vill att yngre personer ska trivas i gemenskapen. Därför blir jag förtvivlad när några trettioåringar i vår församling nu har bestämt sig för att starta en ny församling på orten. Varför kan de inte stanna och verka utifrån den församling som redan finns? Jag tycker att vi som är äldre verkligen har försökt att släppa fram och göra plats för de unga. Jag förstår inte varför det skulle behövas en församling till. Hur ska jag tänka?
Britta Bolmenäs svarar: Hej! Jag får en hel del frågor om det som kallas församlingsplantering och om församlingsgrundande arbete. Många bär sår från tidigare konflikter som lett till att församlingar splittrats och nya bildats i missnöje eller protest. Även om man inte har det med sig, kan det verka konstigt, att unga inte vill stanna och bygga i den församling som de är en del av. Särskilt om man, som du beskriver, varit lyhörd för att ge plats för de unga och deras idéer.
Hur ska man då tänka? Det finns såklart olika sätt och ingångar till detta, men jag vill dela lite av hur jag själv resonerar. Ända från början har Jesu vänner varit en församlingsplanterande rörelse. Apostlagärningarna berättar om församlingar som grundas, det var så evangeliet spreds. Väckelserörelserna som växte fram i Sverige på 1800– och 1900-talet var i högsta grad rörelser som startade nya församlingar – också på platser där det redan fanns kristna församlingar.
Varför gjorde man det? Jo: för att nå fler människor, och andra människor än de som hittat till de redan befintliga församlingarna.
Utan er som goda förebilder hade de kanske lämnat församlingslivet helt. Nu tar de i stället stafettpinnen vidare.
— Britta Bolmenäs, pastor
Jag tror att de flesta av oss ser med tacksamhet i backspegeln på den frimodiga längtan att nå fler med det kristna budskapet som fick missionare, baptister, metodister, helgelseförbundare, örebromissionare, fribaptister och många andra att starta nya församlingar. Ju fler församlingar som finns, desto större mjölighet för olika slags människor att hitta en församling som blir ett hem.
Att det finns fler församlingar på en ort betyder inte konkurrens utan komplement. Människor är olika och vi behöver många olika vägar att dela evangeliet på.
[ Fler texter om församlingsplantering ]
Jag förstår att det gör ont när de unga i er kyrka vill starta en ny kyrka. Men jag tänker att det är just på grund av allt det goda ni gett dem i er församling, som de fått vilja för, kärlek till, och tro på församlingens möjligheter. Utan er som goda förebilder hade de kanske lämnat församlingslivet helt. Nu tar de i stället stafettpinnen vidare. Era två församlingar kan ha olika karaktär för att nå olika människor. Ni får välsigna varandra, be för varandra, tala gott om varandra, samarbeta och hjälpa varandra. Ni bygger båda Guds rike, fast på lite olika sätt.
De allra flesta i Sverige har inte lärt känna Jesus. Fler gemenskaper med Jesus i centrum innebär att fler människor har chans att hitta Jesus. För Guds rikes skull är min förhoppning att ni fortsätter att göra allt ni förmår i er församling för att människor ska hitta en tro på Jesus, leva i tron och dela den vidare till andra. Jag hoppas också att den nya församlingen får möta andra människor än ni, så att båda församlingarna växer.
Jag vet att det är stor saknad när några går vidare för att plantera en ny församling. Kan det ändå vara möjligt att bejaka deras längtan att breda ut Guds rike? En nyplanterad församling är skör. En enorm gåva till Guds rike är om några av er kan vara förebedjare för dem som bygger det nya. Kanske kan någon av er rent av vara med på deras samlingar ibland? Som kraft och stöd och som personer som sprider den värme och den tro ni bär. Kom ihåg att ni fått vara med och bidra till att de som nu planterar nytt tror så mycket på församlingen.
