Tron har alltid varit ett privat rum för Sanna Lundell, 46, och ända sedan konfirmationen har hon varit rädd för organiserad religion. Men nu är det slut på det; nu studerar hon för att bli präst i Svenska kyrkan.
– Jag går på en slags känsla av att den helige Anden puttar mig framåt, säger hon.
– Men, det här är ju en nyhet! utbrister min kollega efter några minuter mitt emot Sanna Lundell i tidningen Dagens poddstudio.
Visst hade vi redan på förhand förstått att veckans gäst i podden Dagens människa allt mer närmat sig den kristna tron, men ingen av oss hade koll på att Sanna Lundell faktiskt påbörjat teologistudier på Enskilda högskolan i Stockholm, med ambitionen att bli präst.
– Jag har tudelade känslor kring att prata offentligt om det här, erkänner hon.
För Sanna Lundell har den kristna tron alltid varit som ett hemligt rum.
– Det är ett rum där jag kan vara hundra procent sårbar. Sedan känns det också lite förmätet att säga att jag ska bli präst, för det bestämmer man ju inte helt själv. Det är en massa andra människor som ska säga sitt först, men jag upplever en personlig kallelse.
När min pappa lades in på behandlingshem för sin dödliga sjukdom alkoholmissbruk var det ingen som sa någonting alls.
— Sanna Lundell, journalist
Talade ut om medberoende
Sanna Lundell har hängt av sig den storrutiga kappan över sin stol. Att sitta framför en mikrofon är vardagssyssla för henne. De senaste åren har hon hörts som programledare i Sveriges Radios Karlavagnen och i podcasten Inte din morsa som hon driver tillsammans med vännen och journalistkollegan Ann Söderlund.
Sedan början av 2000-talet har hon arbetat som frilansjournalist. För drygt tio år sedan fick hon stort genomslag som programledare för SVT:s dokumentärserie Djävulsdansen, där hon berättade om hur det varit att leva som medberoende i familjer med missbruk. Som liten påverkades hon av sin pappa, sångaren Ulf Lundells alkoholmissbruk och som vuxen har hennes make, skådespelaren Mikael Persbrandt, öppet berättat om sina missbruksproblem.
Sanna Lundell brinner för att lyfta bort skammen som ofta kommer med beroendesjukdomarna. En skam som också drabbar de anhöriga. Hon minns hur hon elva år gammal insåg skillnaden mellan de så kallade ”finsjukdomarna”, sådana vi talar om och ”fulsjukdomarna”, sådana vi inte lika gärna talar om.
– En flicka som gick i samma klass som mig hade en mamma som blev sjuk i bröstcancer. Vår fröken ställde sig inför hela klassen och uppmanade oss att vara extra snälla mot den flickan. Vi ritade teckningar och tyckte synd om henne. Det var förstås bra. Men när min pappa lades in på behandlingshem för sin dödliga sjukdom alkoholmissbruk var det ingen som sa någonting alls.
Sanna Lundell får en särskild skärpa i rösten och i blicken när hon talar om missbruks-och medberoendeproblematiken. Det är tydligt att dessa frågor har blivit hennes frågor. Hennes kamp. Samtidigt befinner hon sig just nu i ett slags förälskelserus kring något annat. De senaste åren har frågorna om tro och en längtan till kyrkan vuxit sig starkare i henne. Kanske, menar hon, har hon innerst inne hela tiden vetat att det är hitåt, mot prästyrket, som hon varit på väg.
– Fram tills nu har jag haft olika skäl att inte ta det här steget, det har funnits så mycket annat jag har behövt göra först. Jag har samlat på mig livserfarenhet och jag vet att jag aldrig hade kunnat bestämma mig för att bli präst under något annat tillfälle i mitt liv.
Jag sa att jag alltid har tänkt mig Gud som en kraft och jag kan inte tänka mig att den kraften har ett kön. ”Är det fel?” frågade jag. ”Ja, det är det”, sa prästen. Då gick jag därifrån.
— Sanna Lundell
---
Fakta: Mer i podden – Hör Sanna Lundell om ...
- Huruvida människan på riktigt har en fri vilja.
- Responsen efter att hon öppnat upp och berättat om sin medberoendeproblematik.
- Varför den organiserade religionen skildras så “osoft” i populärkulturen.
---
Alltid haft en stark gudstro
Även om beslutet att studera till präst är nytt för Sanna Lundell har hon alltid haft en stark tro på Gud. Under uppväxten läste mamma Barbro bönen Gud som haver för henne varje kväll och de gick till kyrkans barntimmar. Den Gud som Sannas mamma presenterade var fri och kärleksfull. Men mammans tro var också öppen.
– Hon var en sådan som de raljanta kunde kalla för new age-tant, och hon kunde också ta med oss till ett buddistiskt tempel för att gå meditationsvandring. Mamma lärde oss att Gud kan uppenbara sig där man minst anar det.
När Sanna Lundell blev äldre blev den tro hon fått med sig hemifrån ifrågasatt. Först i skolan, som enligt Sanna präglades av skepsis mot all andlighet. Sedan anmälde hon sig till konfirmation, och där kom nästa bakslag. Sanna Lundell beskriver tonårens möte med Svenska kyrkan som bedrövligt:
– Jag hamnade i en konfirmationsgrupp där vi började diskutera om Gud verkligen var en person. Jag sa att jag alltid har tänkt mig Gud som en kraft och jag kan inte tänka mig att den kraften har ett kön. ”Är det fel?” frågade jag. ”Ja, det är det”, sa prästen. Då gick jag därifrån.
Upplevelsen under konfirmationen födde ett slags förakt mot Svenska kyrkan, som satt i under många år för Sanna Lundell.
– Jag kände att de var auktoritära, patriarkala och fostrande. Åren av ifrågasättande var nödvändiga för mig, men jag känner en sorg över att jag under så lång tid upplevde att kyrkans rum inte var mina rum. Det gjorde att jag hemlighöll min tro.
Ett viktigt steg i Sanna Lundells resa var när hon gick med i en Tolvstegsgrupp för människor som levde med eller i närheten av beroendeproblematik. Tillsammans med gruppen började hon besöka Allhelgonakyrkan i Stockholm och deras Allhelgonamässa.
– Där var alla välkomna. Jag fick tillbaka känslan av att det här kanske visst var ett rum för mig. Samtidigt hade jag små barn och livet var fullt av så mycket. Det var inte läge för mig att fördjupa mig i min tro just då. Livet har varit ett pärlband av händelser som lett mig dit jag är nu.
[ Sanna Lundell: Jag har alltid varit extremt intresserad av andliga frågor ]
Lång process att bli präst
I dag är Sanna Lundell 46 år gammal och lycklig över att, som hon själv säger, Gud har lett henne till det hon varit mest rädd för: den organiserade religionen.
– Jag har ju varit så ensam med min tro. Visst, vi kan söka kontakt med Gud på egen hand, men det är något väldigt utvecklande med att söka sin tro tillsammans med andra.
Något hon blivit extra nyfiken på sedan hon började fördjupa sig i tron är den helige Anden.
– Jag tycker det är så spännande att det hebreiska ordet för Anden, ”Ruach”, har en kvinnlig aspekt i sig. Jesus kan man se framför sig som en levande människa – Anden är något annat.
Sanna Lundell upplever att den helige Anden är en verklig kraft i hennes liv. En kraft som bland annat fått henne att våga bejaka det inre kallet hon känner.
– Att bli präst är en jättelång process, och det här är första gången jag inte själv kan vara strategisk. I stället är det som att det ena hela tiden leder fram till det andra. Som att den helige Anden liksom puttar mig framåt.
Har din tro förändrat dig under de senaste åren?
– Ja. Tron har hjälpt mig att numera vakna glad och tacksam varje dag. Och jag har en förmåga att skapa mening av allt som händer. Vi människor går igenom så mycket lidande. Det är kris, på kris, på kris. Jag tror att Gud vill ge oss möjligheten att tycka att det är värt det ändå. Jag tror att Gud vill ge oss mening mitt i allt.
Hur har du det med Gud i dag?
– Det är väldigt bra. Jag tycker att jag har kontakt. När man inte har kontakt och känner sig långt borta från Gud går man in i sin egen rädsla i stället. Det är då vi blir synd-benägna. Då vill vi kasta oss in i saker som är destruktiva för oss själva och andra. Gudskontakten är något jag ständigt får jobba med.
Har du några rutiner för att jobba med din gudskontakt?
– Ja, jag lyssnar på en podd som Svenska kyrkans Unga gör. Det är tjugo minuters högläsning ur Bibeln varje dag, medan jag går med mina hundar. Sedan försöker jag be och meditera en stund varje morgon. Och nu har vi gått in i fastan. Min fasta kommer gå ut på att reducera mitt eviga skrollande på mobilen.
---
Fakta: Sanna Lundell
- Ålder: 46 år.
- Bor: Söder om Stockholm.
- Familj: Maken Mikael Persbrandt och tre barn.
- Gör: Journalist och teologistudent.
---
[ Hör hela poddintervjun med Sanna Lundell här ]
