Under sina tidiga yrkesår höll Johan Dalman tillbaka sin skämtsamma personlighet. Nu har humorn blivit ett av biskopens tydligaste kännetecken. Men Dalman tycks också aktiv söka allvaret.
För Dagen berättar han om brottningen med ondskan samt om det turbulenta dygnet efter massmordet i Örebro.
När de första rapporterna från skolattentatet på Campus Risbergska i Örebro började komma satt Johan Dalman på konferens på Örebro teologiska högskola. Den anglikanske biskopen Graham Tomlin var inbjuden gästtalare på den ekumeniska konferensen, men plötsligt märkte Johan Dalman hur präster och pastorer bland de församlade började titta på sina mobiler och lämnade samlingen.
– Det blev inte något ståhej i rummet utan någon reste sig och gick iväg, sedan en till och en till. Och sedan en liten stund efteråt, då förstod man vad som hade hänt. Men då hade redan de som visste att de behövdes åkt till de platser där de visste att de skulle vara i krisen stund, om det nu var på sjukhuset eller i en kyrka eller på shoppingcentret.
– Det berörde mig att alla visste var de skulle befinna sig, säger Johan Dalman när vi möts i köket på den vackra Biskopsgården i Strängnäs.
Många som kommit till vårt land undan krig och konflikt känner att deras tilltro och trygghet är skadad efter det här dådet.
— Johan Dalman
Laddad situation
I Strängnäs stift är Örebro den största staden och Johan Dalman fick leda minnesgudstjänsten för offren dagen efter våldsdådet.
– På kvällen innan åt vi middag här hemma hos mig med en grupp från den ekumeniska konferensen. De lade händerna på mig och bad om Herrens Ande. Det var väldigt fint.
På minnesgudstjänsten var kyrkan överfull av människor. Kungaparet, statsministern och en enorm mängd vanliga örebroare.
– Där satt kristna, muslimer och människor av ingen tro. Jag tänkte när jag tittade ut över de som satt där på bänkarna, axel vid axel, att många av de här människorna har kanske inte ens varit i samma stadsdel förut. Det kändes så hoppfullt att vi kunde komma samman i denna fruktansvärda och laddade situation.
– Många som kommit till vårt land undan krig och konflikt känner att deras tilltro och trygghet är skadad efter det här dådet. Om du flytt från otrygghet till det du tänker är trygghet, och så är du med om detta, så är det klart att det blir särskilt omskakande.
Vill prata mer om ondskan
Johan Dalman är känd som den skrattande biskopen. Men kanske är bilden något förenklad. Han tycks inte ha något emot att dröja kvar i det svåra. Just nu läser han litteratur om ondskan och djävulen inför ett stiftets stora präst- och diakonmöte som ska dyka ned i just de frågorna.
– Jag skulle vilja att vi pratade mer om ondska i kyrkan. Vi har inte särskilt mycket att säga om onska av djupare natur, vi talar ofta om ondska som liksom brist på kärlek och godhet. Men när man talar om ondskan med stort O, så handlar det om något mycket kraftfullare än så.
Det känns oväntat att Svenska kyrkan vill prata mer om ondska och djävulen?
– Ja, det är lite obruten mark för oss. Naturligtvis har vi talat mycket om detta bakåt i tiden. Men jag tror att vi behöver hitta ett språk för det i dag.
Ber för Putin, Trump och Vance
Det är onekligt osäkra tider i världen. Knappt hade den nationella chocken efter händelserna i Örebro släppt greppet innan nya kriser börjat dominera nyhetsflödet. Skakande scener rapporteras från Syrien och en ny säkerhetspolitisk situation för Europa efter USA:s omsvängning i relationen till Ukraina.
Biskop Johan Dalman delar oron, men beskriver samtidigt att han under de senaste veckorna fått en ny påminnelse om att be för de mäktiga ledarna i världen, inte minst för dem man har särskilt svårt för.
– Paulus ord till Timoteus kom till mig den här veckan och sa ”Johan, du måste komma ihåg att du ska be för makthavarna”. För Trump, Putin och för det här nya namnet som vi har lärt oss att titta svart på, nämligen Vance.
– Jag tänker att det är en av våra allra viktigaste uppgifter som kristna under den här fastetiden. Vi måste lägga detta i Herrens händer. Det handlar inte om att vara passiva, vi ska göra vad vi kan och vi ska be, säger Johan Dalman med ett triumferande leende.
---
Mer i podden – Johan Dalman om:
- Att finna tröst i Psaltaren i Gamla testamentet.
- Varifrån den positiva synen på livet kommer.
- Hur hans andlighet finns mellan det moderna och det urgamla.
[ Hör hela poddintervjun med Johan Dalman här ]
---
Blev viral makthavare
Oavsett hur allvarligt ämnet är tycks det där leendet alltid finnas nära till hands. Strängnäsbiskopen är själv medveten om sina tvära kast mellan allvar och skratt. Det fanns nämligen en tid, då han medvetet tryckte ner sin mer energiska och humoristiska sida för att bli tagen på allvar som ung medarbetare.
– Jag arbetade tidigare som sekreterare för teologi på kyrkokansliet i Uppsala och jobbade med utredningar och skrev saker som var väldigt viktiga. Och jag var väldigt respektabel och allvarlig, säger han lite självironiskt.
– Vid ett tillfälle såg en kvinna jag inte jobbat med på länge hur jag skrattade och hon utbrast ”jag visste inte att du kunde vara glad”. Då insåg jag att jag verkligen gått in i en roll och gömt undan den jag verkligen är. Jag tar fortfarande mitt arbete väldigt seriöst, men sedan den händelsen har jag bejakat glädjen mycket mer.
Biskopens personlighet har oväntat gjort honom till en av de senaste årens mest virala makthavare. Klipp från prinsdop och återfunna regalier har spridits i sociala medier. Men mest uppmärksamhet fick Johan Dalman när han under förra året guidade runt i Strängnäs domkyrka med slanguttryck från Generation Z. Miljontals har sett klippen där biskopen slänger sig med begrepp som Demure, Slay och att Petrus och Paulus levererar Main Character Energy.
– I klippet ser jag ut som en skräckslagen kanin som hamnar i strålkastarljuset från bilen. Jag fick koncentrera mig så otroligt för att inte säga fel uttryck, berättar Johan Dalman med ännu ett skratt.
Själv lät han sig övertygas att spela in klippet mot löftet att det inte skulle vara “någon löjlig grej”.
– ”Nej, det här är inget löjligt. Du ska bara använda andra ord för att förklara det vi ser i kyrkan”, sa de till mig.Succéklippet tycks ha nått målet - att få fler unga att intressera sig för kyrkan. Johan Dalman berättar att han en dag mötte en grupp ungdomar utanför domkyrkan som berättade att de rest från Stockholm för att få se kyrkan från klippet.
– De blev väldigt glada över att träffa mig och ville ta bilder och grejer. Och jag har också fått höra att videon blivit stor både i Finland och på Island. Det har spridits så otroligt.
Hur har du det med Gud i dag?
– Underbart, ja det är jättebra med Gud i dag. Jag tycker alltid att Gud talar till mig, genom det jag läser, genom bönerna, eller genom samtal med människor.
– Nu ska jag tänka vad Gud har sagt till mig i dag. Tyvärr har han pratat ganska mycket om ledarskap. Hur man ska vara som ledare, det är stränga ord och viktiga ord, säger Johan Dalman med ett slags skämtsamt allvar i rösten.
Vad säger Gud då?
– Han säger att ett ledarskap alltid måste vara riktat mot honom, mot Herren. Det måste ju börja i Herren och i ögonhöjd med andra människor, där vi alla är varandras likar.
Hur ser dina andliga vanor ut?
– Jag vaknar tidigt. Går upp vid femsnåret, det är jättehärligt. Sedan sitter jag och dricker mitt te och ber mina morgonböner och läser Bibeln naturligtvis. Och sedan så går jag upp till mitt promenadband, som just nu är extra snabbt. Och där lyssnar jag på Bibeln eller på någon bibelpodd. I morse hittade jag tillbaka till min gamla kompis, appen Pray As You Go. De avslutade andakten med en sådan fantastisk version av Miserere med en kör från Kapstaden och en saxofon, berättar Johan Dalman entusiastiskt och fipplar fram sin mobil och spelar upp stycket.
– Den passar så bra inför fastan. Miserere handlar ju om att jag är skruttig människa och jag behöver komma och rena mig. Jag ökar på volymen lite, tillsammans med saxofon är det så underbart! Ni hör ju, Gud talar hela tiden.
[ Biskopens rundtur i domkyrkan blev viral: ”Jungfru Maria, very demure” ]
---
Fakta: Johan Dalman
- Ålder: 64 år.
- Bor: I Biskopsgården nära Strängnäs domkyrka.
- Familj: Hustrun Margareta och tre vuxna barn.
---
