Vad är det som driver en människa som begått ett mord att plötsligt vilja ta sitt straff och söka rättvisa och försoning? Charbel Ayoubs berättelse är präglad av skuld, hopp, tro och upprättelse. Men det skulle dröja länge innan han tog steget och återvände till byn där allt hände.
Dagen följde med under en känslosam kväll i Mölltorps frikyrkoförsamling.
MÖLLTORP. Under de senaste åren har människor runt om i Sverige fått höra Charbel Ayoubs livsberättelse. Han har berättat i SVT och i intervjuer, bland annat i Dagen. Men att dela sin historia är inte bara en personlig resa utan en del av ett större sammanhang. Hans berättelse om skuld, försoning och tro har berört människor och inspirerat till eftertanke. Men en fråga har förblivit obesvarad: Varför har han avvaktat med att återvända till byn där allt började?
Charbel Ayoub, hans fru Carolina och deras dotter Clara har rest genom landet från Stockholm till det lilla samhället Mölltorp utanför Skövde för att nu möta det som en gång i tiden var Charbels hemmaplan. Att komma tillbaka, nu med sin familj är något stort – det märks på honom. Vi är på väg till Mölltorps frikyrkoförsamling där han blivit inbjuden att medverka i ett panelsamtal för att för första gången möta människorna på orten. Troligtvis är det flera av de närvarande som var med den där gången då allt startade.
Nervöst i lokalen
Luften är fylld av nyfikenhet och nervositet när Charbel Ayoub kliver in i lokalen. Han vet varför han är här och att han behöver berätta om sitt liv och hur omständigheter och missbruk kulminerade och ledde fram till den tragiska händelsen en natt år 2000 – ett mord på en annan man.
Samtalet börjar, och det tar inte lång tid innan moderatorn ställer frågan: ”Du vet att jag behöver ställa frågan, så jag drar av plåstret direkt. Varför har det tagit så lång tid för dig att återvända hit?” Charbel svarar att han fått frågan flera gånger, men först nu kände sig redo att tacka ja.
– Att dela min historia handlar inte bara om mig och mina val utan även om något mycket djupare: respekt för offret och offrets familj och med det sagt vill jag be om förlåtelse till er alla för mitt handlande.
”Förblindad av synden”
Stämningen bland åhörarna i rummet förändras. Flera blir tårögda. Det är tydligt att budskapet berör dem som samlats. Charbel börjar berätta. Om den där natten år 2000. Han beskriver hur paniken bryter ut inom honom efter att han försökt sig på misslyckade återupplivningsförsök och plötsligt inser vad han gjort. Med en död människa i bagaget, mitt i natten, kör Charbel runt på de västgötska slätterna. Han ser en dräneringsbrunn, där han väljer att dumpa kroppen och sedan åka därifrån.
Under lång tid försöker Charbel Ayoub fly från sina inre demoner. Men han upptäcker att man inte kan undkomma sitt samvete. Han beskriver hur han var som ”förblindad av synden” men hur han till slut inser att han måste berätta sanningen och stå för det han gjort.
– Jag bär en djup respekt för den ofattbara smärta som de drabbade och deras anhöriga tvingats genomlida. Min ånger är uppriktig, och jag har bett om förlåtelse, men jag förstår att sådana sår inte har någon tidsram för läkning. Försoning är en process som inte kan tvingas fram och jag har all respekt för den tid som krävs för att bearbeta och läka.
Det Charbel då inte visste var att det skulle komma att krävas mycket mer av honom än han först förstod.
[ Han frikändes från mord – bad om att få ta sitt straff ]
Lämnade in resningsansökan mot sig själv
Det är fredag 2012 och Charbel närmar sig polisstationen i Täby fast besluten om vad han behöver göra. Väl inne ser han en polisman som sticker ut på grund av sin ålder, han är äldre och troligtvis erfaren. När Charbel säger att han vill erkänna ett mord håller polismannen på att ramla av stolen, men det visar sig att polismannen minns händelsen och hjälper Charbel att träffa en förhörsledare som kan hålla ett förhör med honom.
Men när någon har frikänts i Högsta domstolen är det inte enkelt att väcka åtal. Redan efter brottet 2000 hade Charbel nämligen gripits för mordet, men förnekade sin inblandning hela vägen upp till Högsta domstolen, där han frikändes.
Det som nu, tolv år senare, skulle krävas för att väcka åtal mot Charbel var att han själv behövde lämna in en resningsansökan till sin egen nackdel, det innebar att det skulle ta tid att väcka åtal mot honom igen. Så poliserna tackar för att han kom förbi och Charbel får gå därifrån.
En friande dom från Högsta domstolen är slutgiltig i Sverige och kan i ytterst sällsynta fall överklagas där resning väcks. Det kan hända om det till exempel kommer fram nya bevis men det är mycket ovanligt att en friande dom på den nivån rivs upp.
Han visste att han var den enda som kände till sanningen, och hade även bevis som krävdes för att få domen förändrad.
Häktades på nytt
Charbel Ayoub beskriver att beslutet att göra upp med sina synder är den svåraste striden han någonsin utkämpat. En kamp mot smärta, skuld och frågan om Gud någonsin skulle kunna förlåta honom. Det var en ständig oro, men genom att läsa Bibeln förstod han att han behövde vända om.
– Jag har burit skulden och skammen så länge och att få sona mitt brott är inte längre något jag fruktar – det är något jag vet att jag behöver göra, säger Charbel Ayoub.
Åhörarna i Missionskyrkan är fullt fokuserade på att ta in det Charbel förmedlar och det märks att det är något stort som händer i byn den där mörka novemberkvällen. Charbel berättar vidare om hur han häktades på nytt efter sitt erkännande och då kände för första gången att bördan började släppa. Hur lång påföljden skulle bli spelade ingen roll.
– Straffets omfattning är oväsentlig om vi får komma till evigheten, menar han.
Efter att ha avtjänat fyra år av sitt straff, inklusive ett program för utslussning, lämnar Charbel Kriminalvården. Han har som frihetsberövad blivit en stark förespråkare för försoning och förlåtelse. Med en bibel i handen och ett hjärta fyllt av tro talar han om vikten av att göra upp med sitt förflutna och gå vidare. Fängelsetiden blev inte bara ett straff utan också en möjlighet till reflektion och omvändelse. Charbel Ayoub beskriver åren som frihetsberövad som en möjlighet att arbeta med sig själv, och en process som ledde till ett andligt uppvaknande. Innanför murarna insåg han vikten av att fortsätta leva i sanning och ödmjukhet.
Han reser sig upp och vänder sig till församlingen och säger:
– När jag ber om förlåtelse handlar det inte om att sopa problemen under mattan eller om att låtsas som att smärtan aldrig funnits. Det handlar om att våga möta det som varit, erkänna mina misstag och förstå de sår jag burit med mig. Försoning, i sin renaste form, handlar om att inte låta smärtan definiera min framtid. Det är det första steget mot inre frid, en process av helande – med mig själv och med Gud.
[ Läs fler vittnesbörd och starka livsberättelser här ]
Budskapet: Förvandling är möjlig
För Charbel Ayoub handlade sökandet efter förlåtelse, inte om att bli omedelbart accepterad eller att slippa konsekvenserna. Att leva i sanning och försoning är inte bara en personlig övertygelse, utan en levande verklighet som genomsyrar allt. Det har även visat sig att Charbels tro inspirerar människor omkring honom att reflektera över sina egna liv. På det viset har hans liv och berättelse blivit en påminnelse om att förvandling är möjlig, även när allt verkar kört.
Efter samtalet följer en stund med sång. Rummet fylls av en stillhet som dröjer sig kvar även under den efterföljande fikastunden efter samlingen. Stämningen påminner om när besökarna går ut från biosalongen under tystnad, tagna av budskapet som just förmedlats.
Vid ett av borden lutar sig en man försiktigt fram mot sitt bordssällskap, hans röst är låg och nästan tveksam: ”Känner du igen honom? Det var han som serverade pizza till mig”. De båda sneglar åt Charbel som står och pratar med några vid serveringsbordet, och de konstaterar att den forna pizzabagaren i byns pizzeria berättelse har rört vid många.
Charbel Ayoubs resa är ett vittnesbörd om att det aldrig är för sent att vända om, oavsett hur mörkt det ser ut. En berättelse om medkänsla och modet att våga möta sitt förflutna.
Charbel avslutar med att gå tillbaka till en av de första frågorna som ställdes under kvällen; Om vi kan bli förlåtna av Gud för precis vad som helst? På det svarar han;
– Ja, så länge vi vill se vad vi gjort, förändra vårt beteende och hålla oss nära Jesus.
---
Fakta: Charbel Ayoub
- Ålder: 47 år.
- Gift med Carolina.
- Pappa till barnen Clara och Ludvig.
- Bor i södra Stockholm.
- Vaktmästare i S:ta Clara kyrka i Stockholm.
- Frikändes för ett mord som han utförde i maj 2000. Tolv år senare erkände han brottet avtjänade sitt straff.
---
