Behovet av själavård har alltid varit stort, men på sistone tycks fler ha fått upp ögonen för det. Det går att läsa själavård både på plats och på distans på olika skolor över landet.
– Vi har deltagare som är allt mellan 25 och 70 år, säger Maria Ahlriksson på Liljeholmens folkhögskola.
Möjligheten att läsa en själavårdsutbildning har funnits i många år. På Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa har söktrycket varit högt under lång tid.
– Själavård och diakoni har alltid varit kyrkans kroppsspråk, allt sedan Jesus gick på jorden, säger Maria Ahlriksson, kursföreståndare för själavården på Liljeholmen.
– Vi har alltid haft en bredd i klassen, men den är än tydligare nu. Det tycks finnas en längtan efter att ta tag i de behov man ser finns, vilket är något som kommit att över tid aktualiseras än mera tydligt i alla samfund. Flera av de som söker längtar efter att få möta människor, men de ser också sin egen brist eller litenhet. Vill man vara ett redskap måste man börja med sig själv och börja med rötterna, för att sedan kunna ge frukt.
Barrande julgran
Maria Ahlriksson ger en bild för att förklara skillnaden mellan en god själavårdare och en som kanske först borde jobba med sig själv: den senare blir en julgran som ser fin ut på ytan, men som barrar efter ett tag. Man orkar helt enkelt inte utan en bra grund att stå på.
Något som är nytt för i år är att skolan sedan årsskiftet även erbjuder en fördjupningskurs, vilken startade vid årsskiftet och sträcker sig över ett år på halvfart. Denna driver Liljeholmen tillsammans med Johannelunds teologiska högskola i Uppsala.
– För de som läser till präster på Johannelund kan kursen ingå i prästutbildningen, för andra sökande blir det en fördjupning, säger Maria Ahlriksson.
Hon understryker också att det inte nödvändigtvis är för att ”bli” något som man läser själavård – det finns ofta en fixering vid det i samhället. Men med själavård handlar det snarare om att fördjupa sig, både för sin egen och för andras skull.
– Man kanske är sjuksköterska, kurator, socionom eller pastor, och känner ett behov av att, i sitt yrke, få grunda sig mer i Kristus. Att få ha den grunden att stå på i sin yrkesroll eller församlingsengagemang, där man fått med sig samtalsmetodik på kristen grund och redskap för att inte falla för alla möjliga nyckfullheter, bekräftelsebehov eller liknande.
– Här får man jobba med sina motiv i att vara en ”hjälpare”, få redskap för att bli en god lyssnare och vara en resurs i en tid med stora behov. Men framför allt önskar vi bidra med en jordmån där man får växa i Kristus, säger Maria Ahlriksson.
Men framför allt önskar vi bidra med en jordmån där man får växa i Kristus.
— Maria Ahlriksson
Gemensamt språk för samma sak
Hon gläds över att själavården, som på ett sätt alltid funnits inom alla kristna samfund, på sistone fått en tydligare uttalad roll.
– Det innebär att vi får ett gemensamt språk, vilket vi inte riktigt haft tidigare.
Till Liljeholmens folkhögskola söker sig människor från alla samfund, från Svenska kyrkan, till Evangeliska frikyrkan och trosrörelsen. Det är en styrka, menar Maria Ahlriksson.
– Min övertygelse är att när man pratar om själavård måste man prata om ekumenik. Det blir livsfarligt om vi endast håller det till vårt eget vatten, för där kanske såren har skapats. Vi behöver hjälpas åt och kroka arm.
Det håller Veronica Widell, lärare på både Johannelunds teologiska högskola och Liljeholmens folkhögskola med om. Hon skriver också under på att många som söker själavårdsutbildningen gör det för att de sett ett ökat behov i samhället och vill rusta sig för det.
– Det finns i dag en stor medvetenhet kring den existentiella och andliga hälsans betydelse och man ser utmaningarna kring sökande efter mening och identitet i en rätt tuff omvärld och söker utifrån det relevant kompetens i mötet med allt detta, säger Veronica Widell.
På Johannelund ges en handfull kurser i själavård på olika nivåer, allt från grundläggande nivå till fördjupade fortbildande. Tematiken i kurserna varierar, själavården hämtar viktig kunskap från psykologin, men söker sig också tillbaka till traditionen, till kyrkans och själavårdens rötter och den andliga vägledningen.
[ Steven Crosson: Själavård ska vårda människor men aldrig behandla psykisk sjukdom ]
---
Fakta: Själavård
- Själavård är omsorg om människans existentiella, mentala och andliga hälsa. Det är ett viktigt uppdrag som församlingen har. Ofta tar det sig formen av ett samtal med antingen en pastor, präst eller diakon, eller med annan person i församlingen.
- Men själavård är större än det enskilda samtalet – församlingen kan odla en själavårdande hållning eller atmosfär. Alla medarbetare i församlingen har ansvar för det själavårdande uppdraget.
- Bör inte blandas ihop med samtalsterapi. Det senare är en behandlingsmetod mot någon form av psykiskt lidande, precis som man får behandling för andra sjukdomar.
- Många kristna folkhögskolor erbjuder själavårdsutbildningar. Studieförbundet Bilda är en av flera som erbjuder utbildning på distans.
---
