Vid 69 års ålder har journalisten Johan Croneman fått tillbaka den barnsliga nyfikenheten inför livets stora frågor. För Dagen berättar DN-recensenten om kampen mot missbruk, kollapsen under en Tysklandsresa och den mirakulösa vardagshändelsen som vissa nog hade tolkat som ett gudsbevis.
För många är Johan Croneman känd som en närmast skoningslös recensent. I nästan trettio års tid har han skrivit filmkritik och tv-krönikor i Dagens Nyheter. Innan dess har han bland annat varit chefredaktör för Nöjesguiden. Själv har han dock aldrig sett sina texter som särskilt elaka.
– Det är en myt att jag skulle vara så arg. Men jag tycker att det är jätteviktigt att vara tydlig. Det är mitt huvudspår som journalist och kritiker, och om det krävs så kanske jag ibland tar i för att det ska bli just tydligt, säger han.
Ett programformat som fått erfara den Cronemanska sågen vid mer än ett tillfälle är tv-gudstjänsterna i SVT. 2017 tog han fram storsläggan och benämnde innehållet som ”floskel-VM”, ”gammal skåpmat” och ”läpparnas bekännelse”. Några mer konstruktiva tankar kring hur tv-gudstjänsterna i stället skulle kunna utformas har han dock inte.
– Det är inte min uppgift, konstaterar han på sitt lite krassa sätt.
I nästa andetag berättar han att han är kluven inför begreppet ateist.
– Jag skulle hellre kalla mig för en ganska bestämd icke-troende. Men jag har ju väldigt många vänner som är troende. Det är bara det att jag helst inte vill att de ska försöka vinna över mig.
– Däremot har jag alltid varit intresserad av religion och livsfrågor. Jag konfirmerade mig på stiftsgården Tallnäs i Skillingaryd och tog det väldigt seriöst. Sedan var jag nog den enda som var genuint intresserad på våra religionslektioner i skolan. Religionsläraren älskade mig, utbrister han.
Plötsligt står jag bara vid Systembolaget, och det är ofta så återfallen börjat för mig.
— Johan Croneman, kritiker och journalist
Delar missbruksproblematik med vänner
Johan Croneman talar finurligt på sin breda östgötska. Samtidigt finns det en rå ärlighet i hans röst. Genom åren har han varit öppen med sina missbruksproblem - hur både alkoholen och spelandet tagit makten över honom. Han beskriver missbruket som en närmast fysisk kraft.
– Det har hänt att jag varit på väg till ICA på Södermalm där jag bor. Men så passerar jag butiken, viker av på Wollmar Yxkullsgatan och så upp på Rosenlundsgatan och så plötsligt står jag på Systembolaget. Det där tycker folk är så konstigt: “Du måste väl ha tänkt något innan?” Men, nej. Plötsligt står jag bara där och det är ofta så återfallen börjat för mig
.
– Jag har många kompisar som också slutat dricka. De är otroligt bra att prata med, man kan alltid ringa dem mitt i natten. Det har varit värre med spelandet - där är man mer ensam. Man är liksom i en bubbla och det finns ingen som kan komma in där just då.
Varför tror du att du har hamnat i missbruk?
– Ja, det är ju hundratusenkronorsfrågan, konstaterar Johan Croneman lite uppgivet.
– Jag har ju grottat en massa i det där. Suttit och pratat och försökt få hjälp att reda i det. Men missbruksvården i Sverige är inte så bra som många gör gällande, menar jag.
Under Johan Cronemans rehabilitering från alkoholism var det bland annat fokuset på Gud som fick honom att inte trivas med metoderna inom tolvstegsprogrammet.
I sin bok Jag är olyckligt här (Mondial, 2020) skriver han:
“Många jag träffar inom alkoholvården är öppet kristna. Jag går på ett enda AA-möte som karriäralkis – man håller händerna och ber till Gud. Pamfletten jag får i handen är ett evangelium. AA hjälper människor över hela världen. De är kanske att gratulera, men jag lägger aldrig mitt liv i händerna på Gud. Så illa blir det aldrig.”
[ Ingela är fri från missbruk men barndomens trauman har satt spår för livet ]
Hamnade på sjukhus i Tyskland
2017 skedde en vändpunkt i Johan Cronemans liv. När han klev av planet under en fotbollsresa med sin son Folke small det plötsligt till i ryggen. På sjukhuset konstaterades det att kärlväggen lossnat i stora kroppspulsådern, aortan.
– Går aortan sönder dör man fort, så jag hamnade på intensiven i Düsseldorf. Det blev ingen match.
I stället för Dortmund-match satt 13-årige Folke vid sin fars sida och visste inte om pappan skulle överleva eller inte.
– Han hade nog en ännu mer dramatisk upplevelse än jag.
Johan Croneman är övertygad om att han inte skulle levt i dag om det inte vore för Folke och den dramatiska upplevelsen, som fick honom att vilja förändras.
– Jag kände att det här var droppen för hur jag skulle leva. Jag hade slutat att dricka året innan, men levde fortfarande rätt tufft med stressen kring arbetet.
Sedan händelsen har han dragit ner på sina åtaganden och plötsligt har det infunnit sig en ny sorts nyfikenhet han inte upplevt sedan de sökande barndomsåren.
– Överlag har jag blivit mer och mer vetgirig med åren. Barn är väldigt vetgiriga. De vill veta allt och ställer massor av smarta frågor. Varför är himlen blå, varför är gräset grönt, finns Gud? Nu har de där tankarna kommit tillbaka. Det är som att de gjort ett hopp från åttaårsåldern och kommit tillbaka nu när jag är sextio år senare.
– Jag har ju faktiskt läst Bibeln. Och ju mer jag läste desto mer intresserad blev jag av Bibeln som kulturskatt. Här finns ju som förklaring till mycket i vår kultur.
[ Elisabeth Sandlund: Det finns gudstjänster där ingen somnar, Johan Croneman ]
Mer i podden - Hör Johan Croneman om ...
- ... tveksamheten kring huruvida han skulle ta nattvarden i samband med konfirmationen eller inte.
- ... rädslan för att dö ensam.
- ... frustrationen över fördomar om att alla missbrukare skulle vara likadana.
[ Hör hela poddintervjun med Johan Croneman här ]
---
”Aldrig haft sådan tur i hela mitt liv”
Någon religiös uppenbarelse fick Johan Croneman dock inte av bibelläsandet. Däremot har han faktiskt varit med om en händelse, som i sin osannolikhet närmast skulle kunna beskrivas som ett vardagsmirakel.
Det hela utspelade sig för drygt tjugo år sedan. DN-recensenten Croneman hade precis skrivit en svavelosande text om hur SVT i sin sändning klippt bort eftertexterna till Bo Widerbergs klassiska Mannen på taket. Problemet är bara att filmen inte har några eftertexter. När Johan Croneman nåddes av detta budskap var texten redan skickad till tryckeriet och ingenting kunde ändras.
Men när Johan Croneman slog upp tidningen morgonen efter kunde han konstatera att ett osannolikt tryckfel ägt rum som gjort just hans egen text helt oläslig.
– Det var bara den artikeln som hade drabbats och min redaktör ringde strax upp mig och var helt förtvivlad. Men jag var lättad. Jag har aldrig haft sådan tur i hela mitt liv.
En troende person hade kunnat se det här som ett mirakel.
– Ja, hade det varit någon större sak som mer handlade om liv eller död så hade jag kanske börjat fundera i mer gudomliga banor. Vem vet.
Johan Croneman skrattar till. Vi konstaterar att boken Jag är olyckligt här kanske skulle fått en annan titel i dag. Han verkar inte särskilt olycklig.
– I boken beskriver jag en resa. Varför började jag läsa Lars Norén när jag var 14, varför grubblar jag på de här frågorna?
– I dag är jag mer i balans. Jag lever livet lite långsammare. Jag ser människor som tyngs av sitt arbete på ett sätt så att ingenting verkar roligt. Jag kanske bara har tio-femton år kvar. Ska jag bara ligga hopkrupen i fosterställning? Nej, jag vill ha bättre dagar.
Du har skrivit mycket om din mormor som verkade ha en väldigt varm och självklar gudstro. Är hon en förebild för dig?
– Ja, hon var alltid så otroligt glad och optimistisk när vi kom hem till henne. Så en dag frågade jag henne hur hon gjorde. Och då svarade hon: “När jag somnar så knäpper jag händerna och ber: Snälla gode Gud kan jag få vara med en dag till bara? Och när jag vaknar upp är jag med en dag till och då är jag så otroligt lycklig”.
– Jag har ju mina svarta sidor, men jag kan också känna att man får nog av allt klagande. Då är det tröst att höra en sådan som mormor. Både hon och min mamma som blev 101 år har verkligen lärt mig det här att ta en dag i taget, säger Johan Croneman.
---
Fakta: Johan Croneman
- Ålder: Fyller 70 år den 25 februari.
- Bor: I Stockholm.
- Född: I Norrköping.
- Familj: Sonen Folke och bonussonen Noa. Har tidigare varit gift med filminstitutets vd Anna Croneman.
- Yrke: Journalist och krönikör på Dagens Nyheter och ICA-kuriren.
- Böcker: Johan Croneman har skrivit den självbiografiska boken Jag är olyckligt här (Mondial, 2020) samt krönikesamlingen Samlad värk (Mondial, 2021).
---
