Gitten Öholm, 63, var egentligen beredd att ta ett enkelt jobb i väntan på pension, men blev i stället ansvarig för det omskrivna 1700-tals slottet i Bjärka-Säby utanför Linköping.
– Wow, tänk att man får vara med i min ålder. Vilken surprise att man får vara här som spindeln i nätet, säger hon.
BJÄRKA-SÄBY. Gitten Öholm står i kapellet på Nya slottet Bjärka-Säby. Ikonerna som brukade finnas längst fram är borttagna, men annars är det sig likt: mönstrad matta på stengolvet, altartavlan med Jesu öppna famn. Hon ser sig omkring, blir med ens tankfull. Sedan säger hon:
– Jag har aldrig tänkt på det tidigare, men upptäckte det nu: Ser du att det är pelare längst fram? Och längs väggarna. Rena, höga, vackra! Precis som i Salomos tempel … vad mäktigt!
Så lägger hon till, tystare, som till sig själv
– God is so good.
Sedan i september förra året är Gitten Öholm anställd av pingstkyrkan i Linköping för att arbeta som verksamhetsledare på Nya slottet Bjärka-Säby. Hon är en del av pastorsteamet, men har särskilt ansvar för att skapa möjligheter och mötesplatser på slottet och slottsparken som församlingen fick som gåva av godsägaren Oscar Ekman 1980.
I fyrtiofem år har slottet varit ett kulturellt och andligt centrum mitt i det östgötska eklandskapet – en plats för bibelskola, tältmöten, lägerverksamhet och sommarkafé. Platsen har också präglats av tidskriften Pilgrims retreater och möten och Ekumeniska kommunitetens (Ekibs) närvaro och husfolk – ofta unga volontärer som utförde praktiskt arbete och deltog i tidebön och gudstjänstliv.
Genom åren har det dock funnits en spänning mellan kommuniteten och dess moderförsamling pingstkyrkan i Linköping. I protest mot att ledningen inte agerat starkare mot de influenser från ortodox och katolsk spiritualitet som inspirerade kommunitetens gudstjänstliv på slottet, har församlingsmedlemmar lämnat församlingen. Samtidigt har Nya Slottet Bjärka-Säby genom kommuniteten blivit ett nav för ekumenik i Norden.
För fyra år sedan sade församlingen upp hyresavtalet med kommuniteten och uttryckte att de ville förstärka den pentekostala inriktningen på slottet. Med anställningen av Gitten Öholm hoppas de att det ska bli verklighet.
[ Sten-Gunnar Hedin: Låt Bjärka-Säby stå för den enhet vi alla längtar efter ]
Gitten Öholm är pingstvän sedan barnsben – uppvuxen i Filadelfia i småländska Hillerstorp. När hon nu går genom slottets salar nynnar hon och sjunger, ger ett öppet och spontant intryck. Och passar in i slottsmiljön; rör sig med grace, klär sig elegant. Jag har hört att hon titulerar sig slottsfru, men det dementerar hon nu.
– Nja, några kallar mig det, men rent juridiskt kan man visst inte kalla sig det, utan det är bara de som äger ett slott som kan göra det.
Vad visste du om slottet innan du fick frågan om att börja jobba här?
– Ingenting! Jag hade bara sett loggan och ordet retreat. Så när jag kom hit blev jag förvånad över att det ens fanns möbler, jag trodde att det stod helt tomt.
Hon fortsätter:
– Jag är en bildmänniska och talar ofta till församlingar om att vi måste ha det vackert omkring oss – för vår mentala hälsas skull. När jag första gången talade med styrelsen om den här tjänsten fick jag med en gång en bild av templet, av tabernaklet, säger Gitten Öholm.
– Det ska vara vinröda färger, mantlar, bjällror, äpplen, guld – allt det som Gud designade in i minsta detalj i templet.
Menar du att du skulle vilja ha det som i Salomos tempel här?
– Ja, jag associerar slott med det som är vackert. När pastorn Marcus (Sönnerbrandt reds anm.) visade mig slottet kände jag bara: Men va? Har ni allt detta? Det är ju inte klokt! Och så gick jag upp till ett sovrum och sa: ”Varför har ni inte visat mig det här? Ser ni inte att det är drottning Esters sovrum? Och att det här är kung Davids sovrum?”.
Blicken glimmar till. Sedan tillägger hon:
– Så småningom blir det till att ändra från tråkiga rumsnummer till namn efter bibliska personer. Just nu jobbar jag med texter som ska finnas i varje rum som ska vara som en välkomsthälsning från den personen. Så har jag arbetat tidigare i olika sammanhang med olika teman.
Sade upp sig utan att ha nytt jobb
Gitten Öholm har en bred erfarenhet både från församlingsarbete och konferens och kafé; hon har arbetat som musiklärare på Kaggeholms folkhögskola, som evangelist både i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och i trosrörelseförsamlingen Oslo Kristne Center och drivit kafé i Uppsala. Hennes senaste anställning var som föreståndare för Hjortsbergagården utanför Alvesta – en gård som drivs av tre lokala församlingar inom Equmeniakyrkan. Där arbetade hon i åtta år innan hon valde att säga upp sig – utan att ha något annat jobb.
Hon vill inte gå in på detaljer till varför hon valde att sluta, men säger att hennes fyra barn reagerade med förfäran.
– De sa: ”Men mamma, vad har du gjort?” I min ålder, och utan någon som försörjer mig, förstår jag att de kände så. Men för mig var det ett steg i tro.
Under tiden som arbetslös reste Gitten Öholm, som så många gånger förut, till Israel. Hon är ordförande för den svenska avdelningen inom Internationella Kristna Ambassaden Jerusalem (ICEJ) – en organisation som enligt hemsidan vill ”trösta och visa solidaritet gentemot Israel och det judiska folket” – och deltog i den rollen i en internationell faste- och böneperiod för Israel.
– Vid ett möte sa en av de medverkande att vi måste be för våra nationer. Och jag har aldrig känt den här nöden för Sverige, men nu fick jag ställa mig frågan: Är jag beredd att be för mitt land? I det kände jag också att: Ja, okej Gud, jag vill stå i gapet för vårt land Sverige.
Vad innebär det att stå i gapet för Sverige?
– Det innebär att jag är med i bönen om att det måste ske en förändring i vårt land. Jag kom inte hit till slottet bara för att göra ett jobb, utan känner att detta kan vara en del i den väckelse som vi väntar på, som det har profeterats om. Om detta inte är Herren, då hade jag inte velat vara här. Då hade jag inte gått tillbaka till det som jag faktiskt gör just nu: står massa timmar i köket, för det kände jag från mitt förra jobb att jag var klar med.
– Men vi får se hur allt utkristalliserar sig, Gud har alltid sina vägar, säger Gitten Öholm.
Sedan lägger hon till:
– Men det är en allvarlig tid vi lever i, vi får se hur många år vi har kvar här.
Hur många år vi har kvar?
– Ja, innan Herren kommer.
Du tänker att Jesu återkomst är nära förestående?
– Ja, jag tror att Herren kommer snart, jag är övertygad om att vi kommer få vara med om det inom vår livstid. Så därför behöver vi göra allting för att väcka kristenheten. Varje kristen måste ta vara på sin kallelse. Oavsett var vi är kan vi vara verktyg och förmedla Jesus.
Gitten Öholm upplever att hennes kallelse är att vara just på Bjärka-Säby.
– För min egen del hade jag lika gärna suttit i kassan på Willys, för jag har haft ett så spännande liv och mina sidouppdrag är så stimulerande, men så hade Gud detta i beredskap för mig!
Hon gör en häpen min.
– Och nu ser jag det som att allting som jag har burit med mig, allt som jag liksom skopat upp likt en snöskopa längs min livsväg, får jag användning för nu. Wow, tänk att man får vara med i min ålder. Vilken surprise att man får vara här som spindeln i nätet.
Vi slår oss ner i matsalen. Där finns kakelugn, oljemålningar i guldram, stuckatur i taket. Gitten Öholm har lagat fisksoppa och dukat fint vid ett av borden. Hon tänder ljus och ber bordsbön.
Det måste vara fint att få arbeta i en sådan här vacker miljö.
– Ja, samtidigt är det inget glamoröst jobb bara för att det är ett slott, konstaterar hon.
Än så länge ägnar hon framför allt sin tid till praktiskt arbete, berättar hon. Målet är att kunna utveckla turistsidan av slottet och det intilliggande annexet – öka antalet övernattande gäster, fortsätta erbjuda guidningar och konserter – och samtidigt få församlingar och kristna organisationer att vilja förlägga sina läger och konferenser här. Gitten Öholm jobbar långa dagar och slocknar sedan direkt i lägenheten som hon inrett i ett av slottsrummen som tidigare fungerade som kontor. Men då och då åker hon hem till huset utanför Växjö för att få miljöombyte. Egentligen ville hon sälja huset, men hittade ingen lämplig köpare. Jul och nyår tillbringade hon där. Kände sig lite sliten.
– Jag satt i min soffa på nyårsdagen och sa till Herren: Gode Gud, det här är bara jobb, jobb, jobb. När ska jag bara få sitta och njuta av din härlighet? Sedan gick någon minut och så fick jag för mitt inre se en bild av Noas ark. Och så såg jag en liten, liten stege med en liten, liten man som stod och målade arken. Och så såg jag hur människorna gick förbi och liksom narrade honom. Men han arbetade på.
Gitten Öholm gör en paus.
Kände du dig som den målaren?
– Ja. Mitt liv har handlat mycket om att arbeta och förbereda vägen på olika sätt. Som de gånger Reinhard Bonnke predikade och ville att jag skulle sjunga öppningssången, trots att jag inte var med i hans team. Då hände det att han fångade upp citat ur den sången senare under mötet. Så jag har hela tiden haft uppgiften att bereda väg.
– Och nu bereder jag denna vägen, säger Gitten Öholm och nickar mot slottsväggarna. Och då är det praktiskt jobb.
Vill höja standarden
Förutom Gitten Öholm, finns det en anställd kock, en vaktmästare och en städerska, men ingen av dem arbetar heltid och de skulle behöva bli fler i personalstyrkan, uppger Gitten. Särskilt eftersom församlingen också vill höja standarden. Gitten Öholm berättar att människor som vill övernatta inte är så pigga på att ta med egna lakan. Helst vill de ha egen dusch på rummet. Men i dagsläget finns inte ens lakan till alla sängar – eller personal som hinner bädda.
Historiskt har församlingsmedlemmar ur pingstkyrkan i Linköping gjort ett jättejobb på slottet, får jag veta. Några av dem gör det fortfarande.
Just nu pågår en stor köksrenovering för att göra köket godkänt för mer än uppvärmning. Efter vår lunch går jag och Gitten dit. En man som varit med i församlingen i över 60 år står på en stege och målar taket. Han berättar att slottet, när församlingen fick ta över det, ”inte var ett råtthål, men i alla fall väldigt omodernt”, så genom åren har åtskilliga timmar lagts på att få det fint. Gitten Öholm rörs till tårar när hon hör honom säga att köket inte renoverats på 40 år, men att det nu var dags.
– Jag hade inte vågat begära att man skulle satsa på det här sättet, men församlingen har varit så positiva. Bara några veckor efter att jag föreslog renovering satt kofoten i golvet. Jag blir rörd över att man burit detta genom historien och att det nu tänds på nytt!
Hur många är det som är här och hjälper till?
– Det är för få, för sådant här kräver ju tid. Men varje tisdag kommer det cirka 12–14 gubbar hit.
Utöver att köket ska renoveras planerar Gitten Öholm inga stora förändringar. Möblerna och tavlorna ingår i det fasta inventariet och presenteras i de guidade turerna, så de kan inte bytas ut. Däremot har hon möblerat om lite i entrén för att den ska kännas mer inbjudande. Hon har placerat Anna Ekmans flygel mitt rummet. Den brukar hon använda för att duka upp vid mingel. Men i dag står en menora där – en judisk ljusstake.
Arrangerar sabbatsretreat
Gitten Öholm har länge haft ett engagemang för Israel. Runt hennes hals hänger ett messianskt smycke med en diskret Davidstjärna och en ichthys-fisk. I och med kriget i Gaza har Israel-frågan blivit än mer kontroversiell, men Gitten Öholm menar att hennes inställning till Israel inte kommer att märkas på slottet.
– Inte på det som vi gör offentligt här, säger hon, men understryker sedan att det judiska inte är något annat än det bibliska.
– Judarna har skrivit ordet som vi får del av, vi är inympade i Abrahams tro.
Om några dagar ska Gitten Öholm för första gången arrangera en sabbatsretreat på slottet. Det blir ett tillfälle att umgås och läsa Bibeln tillsammans – ett sätt att motverka den ensamhet som hon säger sig märka av allt mer både i samhället och i kyrkan. Framöver kommer hon också att anordna tysta retreater, även om hon själv inte är så förtjust i den formen, utan hellre ser att slottets rum fylls med sång, samtal och skratt.
– Sedan drar ett stort gammalt slott på sig helt andra kostnader än vanliga församlingsgårdar och därför behöver vi få in fler dagskonferenser, vilket blir svårt om slottet bara skulle vara en plats för tysta retreater, förklarar hon.
Jag kan tänka mig att många som vill boka slottet för bröllop eller företags-kickoff gärna vill ha alkohol. Blir det ett hinder för er att ni inte har alkoholtillstånd?
– Nej, men vi har vår kära äppellund här utanför och har tankar på att göra vår egen äppelmust. Och sedan utveckla med fler frukter. Och hittills har jag inte märkt av att någon väljer bort slottet för att vi inte serverar alkohol. Och det finns inget samtal i styrelsen om att vi skulle ändra på det.
– Det viktigaste nu är att berätta för andra att det här är en fantastisk plats att vara på. Jag upplever att den här platsen kan stå till tjänst för Sverige. Bilden jag fick till mig när jag tillträdde här var att slottet med alla dess fönster är som kraftkällor. Precis som i templet önskar jag att hela det här huset ska fyllas med Guds härlighet.
Kände inte till Ekumeniska kommuniteten
Innan Gitten Öholm började sin tjänst visste hon inte att det hade funnits en ekumenisk kommunitet på slottet. Hon kände inte heller till dess ledare Jonas Eveborn som 2017 tog över efter Peter Halldorf.
– Jag har bott utomlands under så många år, anger hon som förklaring.
Men du kände till konflikten mellan församlingen och kommuniteten innan du började?
– Ja, jag fick insyn i det. Men just nu handlar det mer om vilka böcker som är deras och vilka som är våra. Och nu vill vi sköta slottet själva, kan man väl säga med enkla ord. Det är vi som lägger ner alla renoveringspengar här.
Hon drar en parallell till sitt eget hus där hennes son under två år har ockuperat garaget för att meka med bilar, trots att Gitten egentligen hade helt andra planer för det utrymmet.
– Så nu har jag fått säga att det faktiskt är jag som äger huset.
[ Eleonore Gustafsson slutar på Bjärka-Säby ]
Hon vill inte kommentera konflikten närmare, utan väljer i stället att berätta om sina tankar och erfarenheter av andra kyrkotraditioner.
– Jag har växt upp i Pingst och känner igen det i hela världen, det är mitt dna som troende, det jag tycker är naturligt och sunt. Men jag har också ett engagemang som kyrkoråd i Svenska kyrkan.
– Sedan femton år tillbaka har jag inlett varje morgon med att begrunda Guds ord. Jag behöver inte några extra saker, utan det är bara jag och Ordet i soffan. Det kan bli timmar ibland. Så därför skulle det nog vara främmande för mig med väldigt mycket liturgi … ortodoxt eller katolskt om man säger så. Det här med ikoner har jag inget behov av. Det känns inte naturligt för mig.
[ Föreståndaren: Därför sa vi upp avtalet på Bjärka-Säby ]
I gåvobrevet från familjen Ekman står det att slottet ska vara en ekumenisk plats. Hur tänker du dig att det ska ta sig uttryck här?
– Vad menar du? Vad är det som gör att det inte är ekumeniskt?
Tidigare fanns det ju tydliga influenser från andra kristna traditioner.
– Jo, men samtidigt blir det ju mindre ekumeniskt om det bara är vissa uttryck som får plats. Jag tycker att du ställer en lite märklig fråga.
– Man måste ha respekt för att det här är en pingstförsamling som fick detta som gåva. Det betyder ju inte att vi ska sätta in saker som vi inte har i vår historia för att andra ska våga komma. Jag tycker att vi ska värna enkelheten som finns i vår tradition. Med massa symboler eller krucifix eller rökelse blir det inte ekumeniskt.
– Sedan är det klart att alla är välkomna. Om en ortodox kyrka vill ha gudstjänst här, så varsågoda att hyra kapellet.
[ Jonas Eveborn om tuffa tiden efter uppbrottet från Bjärka Säby ]
Och de gudstjänster som ni kommer att utveckla framöver, de kommer att vara mer pentekostalt inriktade?
– Ja, alltså det kommer att handla om att förmedla Gud och Jesus, det som är naturligt och som jag växt upp med. Jag kan säga att jag har samma bibeltro sedan jag var 8 år. Jag älskar Jesus, jag tror på Gud, jag tror på Bibeln.
Just nu firas nattvardsgudstjänst varje tisdag lunch i kapellet, men tanken är att Gitten Öholm tillsammans med församlingen ska utveckla gudstjänstlivet. Dessutom har hon många andra visioner för Nya slottet.
Kristet Hultsfred
Vi går ut genom slottsportarna och ut i den vidsträckta engelska parken.
– I gåvobrevet står det om levande slott, kultur, gudstjänstliv och lantbruk. För den tiden vi lever i tror jag att det kan bli aktuellt med lantbruk igen, säger Gitten Öholm och berättar att det finns tankar om att kunna använda Nya Slottet Bjärka-Säby som en plats för odling och utbildning i självförsörjning.
– Men sedan har jag också utmanat de unga vuxna i församlingen att ta vara på möjligheterna här. Vi har ju en fantastisk park! Här får man ju rum med 1 000 tält. Vi kan ha ett kristet Hultsfred! En festival!
Gitten Öholm är entusiastisk. Sedan ringer telefonen. Det är hennes kollega Kalle som är ansvarig för församlingens LP-verksamhet. I Kristi himmelfärdshelgen ska de ha sitt årliga möte på slottet, men nu gäller det ett par som behöver akutboende.
– Det fixar vi, hälsar Gitten Öholm.
Hon ska bara ta en kopp snabbkaffe. Sedan är hon redo att fortsätta jobba.
---
Fakta: Gitten Öholm
Ålder: 63 år.
Bor: På Nya Slottet Bjärka-Säby utanför Linköping, men har också kvar sitt hus i Växjö.
Familj: Fyra vuxna barn. Var tidigare gift med tv-profilen Siewert Öholm, som dog 2017.
Gör: Verksamhetsledare Nya Slottet Bjärka-Säby sedan september 2024. Är också engagerad i Kristdemokraterna, Frimodig kyrka och Internationella Kristna Ambassaden Jerusalem.
---
