När Dagen ställde en fråga på sociala medier: “Har du fått ett tilltal av Gud genom en dröm?”, hörde flera läsare av sig. Här är några av svaren vi fick.
Ylva Hållander, 55 år, Stockholm: Drömmen påminde om att inte jämföra mig
“Sommaren 1987 var jag 18 år och jobbade på en fritidsgård för Svenska Baptistsamfundet. En morgon vaknade jag tidigt av en mycket verklig dröm; det kändes som om jag varit vaken och verkligen varit där. Jag hade pratat med två änglar.
Vi befann oss på en öde slätt utanför en stad och änglarna hängde en bit över marken, hade inga vingar vad jag minns, men gav ändå ett otvetydigt intryck av att vara änglar.
Av budskapet minns jag att den främsta ängeln sa till mig att jag inte skulle jämföra mig med mina jämnåriga, men att min tid skulle komma. Samtidigt såg jag tre av mina närmsta vänner gå arm i arm mot staden.
Betydelsen av drömmen var dels den otvetydiga upplevelsen av att verkligen ha mött och talat med änglar. Dels hade de tre nämnda vännerna inom en femårsperiod gift sig och startat familjer, ett åtagande som har dröjt för mig. Därigenom gav drömmen bekräftelse och vägledning i en känslig tid.”
Jan Erik Johansson, 50 år, Tärnsjö: Drömmen ledde till att hjärtproblemen försvann
“Året är 2018 och efter en rutinkontroll av min hälsa upptäcks vid EKG att någonting inte stämmer med mitt hjärta. Företagsläkaren råder mig att redan samma dag kontakta primärvården. Väl där, efter ett nytt EKG, blir jag remitterad till Akademiska sjukhuset i Uppsala och snart är jag där för diverse provtagningar, kärlröntgen, arbetsprov och ultraljud. Jag är 44 år och tankarna på livets slut börjar trycka ner mitt mående. Det som ändå hjälper är min hustru som ber för mig på kvällarna, vilket ger mig frid till att somna.
En kväll när vår yngste son har somnat i min säng lägger jag mig i hans rum. Min ateistiska syn på tillvaron har genom min frus böner ruckats ordentligt, även om jag just då ändå inte kunde omfamna evangeliet. Likväl, på kvällen knäpper jag mina händer och i ångest ropar jag till Gud att visa sig, ge mig ett tecken på sin existens. Jag somnar till sist och börjar drömma. Drömmen börjar med att jag går in i ett hus. Stående i hallen finns två stängda dörrar där jag i drömmen vet att bakom den vänstra dörren finns ett odjur. Den högra dörren omges av ett starkt ljus som skiner igenom dörrspringan. Plötsligt utbryter en andlig strid om vem som ska vara min Herre: odjuret eller ljuset. Ljusets ande vinner och jag sätter mig i en fåtölj och en gudomlig frid fyller mig.
Plötsligt vaknar jag ur drömmen. Jag är ordentligt tagen över det jag just upplevt när jag klarvaken ligger där i sängen mitt i natten. Jag sträcker mig och tar telefonen för att kolla klockan och när jag trycker till på knappen står det “3:16″ i displayen, samtidigt som ordet “Johannes” ekar inom mig. Jag undrar hur jag ska kunna somna om, men det gör jag så snart jag lägger huvudet på kudden.
Några dagar efter min upplevelse får jag diagnosen “dilaterad kardiomyopati”, vilket innebär att mitt hjärta är för stort och orkar inte pumpa ordentligt. Att i det här läget fortsätta jobba som lokförare är uteslutet och jag sjukskrivs i tre månader. Läkaren börjar också tala om att operera in en icd (hjärtstartare) på grund av mina arytmier. Vid nästa besök är arytmierna borta och någon icd behövs inte längre. Läkaren säger att jag bör förbereda mig på att jag förmodligen aldrig kommer kunna komma tillbaka till jobbet som lokförare.
Ett år efter diagnosen är hjärtat tillbaka till normalstorlek och pumpförmågan är åter fullgod. Det som behövs är en operation för att komma till rätta med extraslagen. Tre år efter diagnosen kommer jag tillbaka till det jobb jag är anställd för. Jag anmälde mig till en Alpha-kurs och gick jag med i min frus församling.
I efterhand har jag träffat många läkare och sjuksköterskor som uttryckt sin fascination när de läst min journal och själv är jag evigt tacksam för hur mitt liv fick fortsätta.”
Sandra, Örebro: Drömmarna blev helande när jag hade ätstörningar
“När jag var tonåring var jag sjuk i ätstörningar och självskadebeteende och drömde under den perioden väldigt mycket mardrömmar. Jag kunde vakna kallsvettig och skrika på nätterna.
När jag var 18 började Gud en helandeprocess i mig och i samband med mitt tillfrisknande började Gud tala till mig i drömmar. Det var så häftigt med tanke på att drömmar tidigare varit förknippat med någonting dåligt för mig och att Gud därför tog över den scenen. Jag drömde väldigt frekvent under några månader och ofta var det bibelord (Jeremia 29:11 som jag senare tatuerade på min arm) eller bara känslan av ljus eller frid Han gav mig.
Numera är “Gudsdrömmarna” inte riktigt lika frekventa, men när de kommer är det ofta drömmar till andra människor. Tilltal som jag ska föra vidare.
Eller som en gång när jag fick till mig att jag skulle starta ett lovsångsteam. Så då gjorde jag det! Ibland när jag står inför viktiga beslut eller liknande ber jag att Gud ska tala till mig under natten. Det har blivit vårt sätt att kommunicera.”
Ewa Sjöborg, 75 år, Trelleborg: Jag såg himlen som en tavla, när vår son hade dött
“Jag är konstnär och skulle måla en ny tavla. Min tanke var att det skulle bli en mörk bild, eftersom livet inte känts ljust sedan vår son Per dog, 36 år gammal. Jag grundade med mörkblått och svart och använde bara lite ljus för att göra molnen. När jag somnat den natten såg jag målningen framför mig och kände i hela kroppen att det var precis så den skulle bli: jorden med sina gröna ängar, sjöar och berg - hur man måste ta sig genom molnen för att nå himlen. Längst borta lyste Guds ljus och det är dit vi ska; ljuset är målet och Jesus är den första vi träffar när vi kommer dit.
Jag kände mig så glad och nöjd att målningen blivit precis så som jag ville. Men när jag kom ut i ateljén på morgonen sköljde besvikelsen och tröttheten över mig; den såg ju inte alls ut som i drömmen. Jag ringde min syster som även hon målar i olja och berättade om drömmen och att jag skulle lägga ner projektet. “Men”, sa hon, “du har ju bara grundat målningen. Förstår du inte att du ska måla den precis som du såg den i drömmen? Låt änglarna föra penseln.”
Även om det tog tid så blev målningen till sist som i drömmen. Jag tänker att kanske var det detta Per såg när han lyftes upp genom molnen till himlen. Målningen heter Destination heaven - leaving the earth for a better place.”
