Åldern stoppar inte Gun-Britt, 91, från att missionera i Tanzania

I 90-årspresent önskade sig Gun-Britt Wiberg pengar till biblar och gitarrer för sitt hjärteprojekt – skolevangelisation i Tanzania. Sedan levererade hon sakerna personligen på plats.

– Det är vidöppet för evangelium på skolorna i Tanzania, säger Gun-Britt Wiberg.

MALMÖ. De som drar ett likhetstecken mellan ålder och mättnad har förmodligen aldrig suttit ner och lyssnat till en stålkvinna som Gun-Britt Wiberg. För även om hon – med ålderns rätt – rör sig aningen långsammare än för några decennier sedan, formligen sprudlar hon av engagemang och framåtanda. Vi befinner oss på elfte våningen i ett betonggrått lägenhetshus i utkanten av stadsdelen Rosengård i Malmö. Dryga tio minuters promenad härifrån ligger travbanan Jägersro, men det var inte därför Gun-Britt valde att slå sig ner just här. När hon 2010 blivit änka ville hon bara ha ett prisvärt boende eftersom hon hellre spenderar sina slantar på annat. Eller mera rätt: på andra.

Sitt yrkesliv har hon ägnat åt skolvärlden och under många år skedde det i missionens tjänst. 1968 åkte hon och maken Stig ut till Tanzania för första gången för att tjänstgöra som lärare på Svenska skolan i Nzega. Med sig hade de sin flicka och sina två pojkar, Maria, sex år, samt Mikael och Mattias, ett och fyra år gamla. För sex år sedan avled lillebror Mikael högst oväntat så nu har hon bara två barn i livet. Mattias får jag dessutom nöjet att hälsa på eftersom han är i Malmö några dagar för att hälsa på sin gamla mamma.

Då blev jag omvänd från att kalla hit Mikael Järlestrand, även om jag tycker mycket om honom.

—  Gun-Britt Wiberg

Startade fristående hjälparbete

Totalt fem missionsperioder på vardera två år i Tanzania blev det för radarparet Gun-Britt och Stig. En djup kärlek till landet och dess invånare är för evigt inristad i hennes hjärta, samma hjärta som ivrigt klappar för att nå så många som möjligt av landets drygt 67 miljoner människor med evangelium. Efter sista tjänstgöringen har det blivit åtskilliga resor tillbaka och här på hemmaplan har Gun-Britt varit med och byggt upp ett fristående hjälparbete som går under namnet Tandala. Namnet är en sammanslagning av Tanzania och Svedala och Tandalaföreningen har sedan 1994 genomfört en rad skolprojekt i Nzega-provinsen i Tanzania. Genom Gun-Britts försorg finns i dag ett nätverk av svenska vänskolor i Svedala, Lund, Bjärred, Staffanstorp och Räng. När Gun-Britt får chansen att berätta om arbetet är hon snudd på ostoppbar.

– Varje skola i Svedala kommun hade en vänskola i Afrika. De gjorde olika aktiviteter, sålde grejer de hade gjort i slöjden och samlade in pengar till Tandala, upplyser Gun-Britt Wiberg som fortfarande sitter med i styrelsen för Tandala.

Mötte skolchefen

Det hela startade 1993 med att Gun-Britt Wiberg sökte upp skolchefen för hela Nzega-området och sa att hon representerade sex skolor i Svedala som ville ha var sin vänskola i Tanzania. På väggen på sitt kontor hade skolchefen en lista med namnen på alla 50 primary schools (årskurs 1 till 7), bland vilka han pekade ut sex skolor.

– Jag tror att han tog de allra sämst ställda skolorna, berättar Gun-Britt Wiberg.

Trettio år senare brinner hon fortfarande för skolorna i Tanzania och en av anledningarna är de stora möjligheterna som finns att berätta om Jesus för de tanzaniska eleverna. Gun-Britt Wiberg förklarar att skolorna i Tanzania inte har några religionslärare. Däremot finns religion på schemat och skolorna upplåter denna lektionstid åt företrädare för olika religioner att själva komma och presentera sin trosuppfattning. Oavsett om det är kristna eller muslimer som driver en skola är det detta som gäller. Detta gäller alla utbildningar i Tanzania.

– Det är alltså helt öppet. Jag skulle vilja skrika ut på stora möten här: Satsa i er församling på en sekundärskola i Tanzania! Jag kan inte fatta att det inte är fler som har fått den här ivern, säger Gun-Britt Wiberg.

Kollar elevernas scheman

På varje skola hon besöker i Tanzania är hon mån att kolla elevernas scheman som brukar hänga inne på rektorns rum.

– Så frågar jag, finns ordet ”dini” med? Det betyder religion. Två gånger per vecka ska det finnas i varje skola i hela landet. Och det är fritt fram. Bön och lovsång. Allt! Detta är något så fantastiskt.

Hittills verkar det vara de kristna som varit mest måna att utnyttja möjligheten, men engagemanget verkar ha dalat något på senare år, vilket oroar den svenska seniormissionären som berättar att frågan därför tagits upp på det senaste årsmötet för pingströrelsen i Tanzania. Hälften av skolorna i Nzega-området saknar fortfarande resurser för detta, vilket gör henne frustrerad.

Önskade pengar till ny missionsinsats

Hur som helst gör Gun-Britt Wiberg allt hon kan för att dra sitt strå till stacken. Den 20 augusti i fjol fyllde hon 90 år och inför högtidsdagen bjöd hon tillsammans med sina vänner in till en stor fest. Eftersom hon själv redan har allt hon behöver önskade hon sig pengagåvor för att kunna göra ännu en hjälpresa. När den sista gåvan var räknad hade hon fått in 43 000 kronor.

– Det har gått till att köpa in biblar och gitarrer, berättar Gun-Britt som dessförinnan frågat Gud vad hon skulle göra med pengarna.

Hon fick då tydligt klart för sig att de skulle satsas på secondary schools, alltså elever i årskurs 8 till 13. Tack vare bidraget kan nu fler evangelister gå ut och ta tillvara de religionslektioner som skolorna erbjuder. Med Mattias hjälp plockar Gun-Britt fram bilder från sin senaste resa där gitarrer och biblar välsignas. Fem olika grupper med evangelister avskiljs i bön och under sitt besök träffade Gun-Britt även tre svenska flickor från organisationen Testa mission som var i Nzega för att berätta om Jesus för ungdomar. Det verkar ändå finnas ett visst hopp om återväxten.

Överlämnandet skedde i april och inför äventyret propsade Gun-Britts barn på att hon inte skulle resa ensam. Hon har ju trots allt passerat 90. Det slutade med att en väninna åkte med.

Rosengårdsprofil

Men även när hon inte befinner sig på plats där nere är hon ständigt engagerad. Från lägenheten i Malmö står hon i ständig kontakt med Tanzania, i synnerhet med Isak, en pastor och evangelist som Gun-Britt ser som sin och Tandalas förlängda arm. De har samarbetet sedan första projektet för mer än 30 år sedan och kommunicerar hela tiden via mejl och WhatsApp.

Efter att ha bott 14 år i Rosengård är den ivriga missionärskvinnan en profil i grannskapet. Exempelvis har hon hållit föredrag om sin kallelse och sitt liv i Afrika i såväl bostadsrättsföreningen som det lokala biblioteket. När hon flyttade in här hade hon helt andra idéer om evangelisation.

– Jag tänkte att ”nu ska jag bjuda hit Mikael Järlestrand och en ungdomsgrupp eller några som ska sjunga om Jesus och så kan vi bjuda in folk”. Men så en dag för några år sedan står jag här på min balkong och tittar ner. Det är sista dagen av ramadan, den muslimska fastan, och det kom massor med folk hit som skulle gå upp till sina släktingar och fira. Jag såg alla glada människor och så säger jag bara högt för mig själv: ”Jesus, hur ska de här människorna bli frälsta?” Och vet du vad jag hör i mitt hjärta? Jag hör en röst som säger att det finns många fler i himlen än du kan tänka eller tro. Då blev jag omvänd från att kalla hit Mikael Järlestrand, även om jag tycker mycket om honom. Jag tänkte, det är inte den rätta vägen, utan det är den personliga kontakten som är avgörande.

Rösten är passionerad och det märks att denna upplevelse satt sig djupt i Gun-Britt Wiberg.

[ Jack-Tommy Ardenfors om livet nära döden: ”Himlen har blivit mer naturlig för mig” ]

Vi som bor långt ifrån Rosengård hör mest en massa elände om området. Känner du dig trygg här?

– Jag är så oerhört trygg och ompysslad. Alla människor känner mig. De hälsar på mig i hissen och överallt.

Vad tänker du om din egen framtid?

– Jag lever mitt vanliga liv precis där jag är, har de böneämnen jag har. Jag lever i den verklighet som är runt omkring mig.

Kommer du att åka tillbaka till Tanzania igen?

– Jag tror det. Men jag har aldrig vågat åka utan att få bekräftelse i mitt hjärta på att det är rätt.

Hur tänker du inför möjligheten att fira din 100-årsdag?

– Jag tänker nog någon gång på min 100-årsdag. Men det sitter inte djupt inne i mig. Det är inte någon önskan för min del. Lite rationell är jag i alla fall i mina visioner. Jag har kortsiktiga perspektiv som jag blir väldigt glad när Herren ger mig ledning i.

Mattias som sitter i rummet intill har hört frågan kan inte undgå att lägga sig i vårt samtal.

– Jag tror att du tänker som du tänkte när du firade 90. Du bjuder 100 personer och samlar in pengar. Sedan åker du till Afrika. Det är så du tänker, säger han till sin mamma.

– Han känner mig rätt bra, konstaterar Gun-Britt i ett tonfall som avslöjar att hon är nog både nöjd och lite stolt över sonens kommentar.

[ Han är tredje generationens missionär: ”I Indien är bönen intensiv" ]

---

Fakta: Gun-Britt Wiberg

• Född: 20 augusti 1933.
• Bor: Lägenhet i Rosengård, Malmö.
• Familj: Änka sedan 2010, tre barn (varav två är i livet), sju barnbarn och tre barnbarnsbarn.
• Gör: Pensionär som fortfarande är aktiv i sin missionskallelse. Tillsammans med maken Stig arbetade hon tio år i skolvärlden i Tanzania, I Sverige har hon tjänstgjort som både lärare och rektor. Var 1994 med och startade missionsorganisationen Tandala där hon fortfarande är aktiv i styrelsen. Föreningen firar nu sitt 30-årsjubileum.

---