Att husdjur kan få betyda mycket vet de flesta som äger en fyrfota vän. För de två pensionärerna Birgitta Nilsson och Solveig Österman är hundarna både ett socialt smörjmedel och en hjälp att komma ut i naturen.
Och nu har de dessutom deltagit i en gudstjänst tillsammans.
KNIVSTA. Hunden Winston, en bichon havanais, skuttar runt benen på sin matte Solveig Österman, 72 år. De har precis deltagit i en utomhusgudstjänst i Sankta Birgittakyrkan, och nu vankas det kaffe och kanelbulle för matte. Solveig Österman har saknat att kunna ta med sin hund till kyrkan, men nu fick hon chansen, dock utomhus, i ett öppet tält som står bredvid kyrkan.
– Det var jättefint att få vara med på denna husdjursvälsignelse och det var ju inte helt fel väder heller, säger hon och blickar runt på de solbelysta höstträden som sprakar av färger.
Passar hunden dagtid
Vännen Birgitta Nilsson, 70-plus, har även hon deltagit i Svenska kyrkans gudstjänst där djurägare alltså fått möjlighet att ta med sig sina husdjur för att få bön och välsignelse över dessa och sig själva. Birgitta är inte själv ägare till hunden Saga, men får tillbringa mycket tid med henne eftersom hon är så kallad ”dagmatte”.
– Jag tar hand om Saga när hennes matte är på jobbet, så jag går ut mycket med henne. Det är så bra att jag på det sättet får komma ut och även träffa andra människor längs vägen. Jag tror att de flesta jag lärt känna i Knivsta sedan jag flyttade hit är människor som jag träffat ute med hunden, när de också varit på hundpromenad. Först vet man vad hunden heter, och så småningom även vilka deras mattar och hussar är, säger Birgitta Nilsson med ett skratt.
Hundar är naturliga ingångar till samtal, menar både Birgitta och Solveig, och hjälper människor att sänka garden.
– Winston sätter fart på oss gamlingar, när han till exempel springer iväg med en toffla eller så – han är så rolig! Det betyder jättemycket, säger Solveig Österman.
När jag gått på begravning har jag inte kunnat ta med hunden vilket jag kan tycka är lite synd.
— Solveig Österman
– Jag tror ju att även hundarna är Guds skapelse, men de är inte oftast välkomna in i kyrkan, vad jag vet. Jag har i alla fall fått nej någon gång när jag frågat. När jag till exempel gått på begravning har jag inte kunnat ta med hunden vilket jag kan tycka är lite synd, i alla fall om man har en nära relation till den som är borta.
Som en familjemedlem
Solveig Österman har tidigare haft katter, men tycker personligen att hundarnas egenskaper är svårslagna som sällskapsdjur.
– Visst är katter mysiga, men de har ju sin egen vilja så mycket. När jag gick i pension skaffade vi hund och jag älskar verkligen den här killen! Jag kanske inte ska säga att han är vår bebis, för det ska man kanske inte säga, men han är ju en medlem, han ska bara med. Han betyder jättemycket för oss.
Vad tänker ni om att de nu fått ta emot Guds välsignelse på dagens gudstjänst?
– Ja, det var väldigt fint, hundarna betyder som sagt väldigt mycket för oss. Djur är nog alltid välsignade, det är vi människor som ställer till ofog.
[ I hans kyrka är hemlösa hundar alltid välkomna ]
