Maxida Märaks morfar Johan var banbrytande samisk präst som tog jojken in i kyrkan. Barnbarnet Maxida Märak är vid sidan av musiken känd för sitt engagemang för samiska rättigheter, men hon bär också vidare förebilden Johans arv som brobyggare mellan kyrkan och samerna.
Det visar sig vara Maxida Märaks 36-årsdag när vi möts för intervju.
– Jag lägger inte så mycket vikt vid mina egna födelsedagar längre, det är skillnad med min dotter. Då satsar jag järnet.
Hon talar energiskt, skrattar ofta och ger ett lättsammare intryck än det allvar som ofta sammankopplats med hennes person - både som artist och som människorättsaktivist för samiska rättigheter.
– Nästan alla tror att jag är ganska bitsk och aggressiv på grund av min mediala framtoning . Men rent privat finns det nog ingen som är så odramatisk som jag. Det går inte att trigga i gång mig på småsaker och jag håller mig långt borta från skitsnack, bråk och skvaller. Det existerar inte innanför mina väggar.
– Däremot anser jag att den plattform man har som artist kommer med ett ansvar. Jag vill använda den makt jag fått för att berätta om samernas situation och försöka skapa förändring.
Maxida Märak redogör för den långdragna kampen mot gruvbolagens etableringsplaner i Sapmí. Om tröttheten av att befinna sig i till synes eviga rättsprocesser.
– Folk går på knäna och är psykiskt och ekonomiskt nedbrutna. Vi bara fortsätter och försöker att hämta andan mellan gångerna, för det här tar så mycket tid och energi.
Jag har alltid tyckt att det varit viktigt att ge människor en andra chans, men i dag känner jag mig ganska ensam om att tänka så.
— Maxida Märak
Du är delvis uppvuxen här i Stockholm, hade det varit möjligt för dig att släppa kampen och flytta tillbaka hit med ditt barn och leva här igen?
– Nej, jag har byggt upp en vardag och ett liv jag vill leva. Folk måste förstå att det inte bara är att flytta. Det fungerar inte så, säger Maxida Märak med eftertryck.
Hon beskriver att livet nära naturen, renarna och fjällen är omistliga beståndsdelar i den samiska synen på vad som är ett gott och värdigt liv.
– Och tar man bort någon av de stommarna så dör vi. Har ni sett självmordsstatistiken bland samer? Vi kan räkna bröllopen på ena handens fingrar medan man skulle ha behövt massor av händer för att räkna alla de begravningar man har varit på.
[ Svenska kyrkan bad samerna om ursäkt på nytt ]
”Bra på att förlåta”
Men allt är inte mörkt. Maxida Märak börjar lite oväntat att tala om förlåtelse, som en kraft till nystart och förändring. Om bara fler var beredda att gå den vägen.
– Jag ska absolut inte hylla mig själv, men jag är faktiskt bra på att förlåta. Jag har alltid tyckt att det varit viktigt att ge människor en andra chans, men i dag känner jag mig ganska ensam om att tänka så. Det är tråkigt, för förlåtelse kan vara en sådan mäktig kraft.
Sångerskan och rapparen berättar att just den där egenskapen, sökandet efter försoning, sannolikt kommer från hennes stora förebild i livet. Från hennes morfar Johan Märak, banbrytande samisk präst och mannen som tog jojken in i kyrkan. Johan Märak översatte också Bibeln till lulesamiska tillsammans med sin hustru Valborg.
Maxida Märak beskriver den tudelade relationen till kyrkan som finns bland många samer. Genom brobyggare som Johan Märak har samisk konfirmation blivit en stor tradition i Sapmí. Men samtidigt finns en inneboende skepsis mot kyrkan hos många. Maxida själv var minst sagt tveksam till att konfirmera sig, men ett samtal med morfar Johan förändrade hennes inställning.
– Jag tyckte att det kändes jättemärkligt utifrån det förtryck samerna fått utstå från kyrkan. Men min morfar, som var en man som verkligen levde i förlåtelse och försoning, fick mig att tänka om.
Vad betydde din morfar för dig?
– Allt. Han var min bästa vän. Han var så speciell, den där människan. Det finns ingenting som skulle kunna få honom att vika av från sin tro, sina värderingar. Ingenting.
– Han var så äkta. Jag har så mycket att tacka honom för, bland annat för att jag fått en stor respekt för religion. Jag kan förstå tro så mycket bättre på grund av honom. Han var rolig, kvick och verkligen en ickedömande person.
[ Renskötaren Johan Märak blev präst ]
Vördnad inför sökandet
I våras släppte Maxida Märak sitt senaste album Anekdot och på låten Biernna rappar hon bland annat att ”religion är för sökande, tro är för älskande”. Hon förklarar att det hon vill uttrycka är en vördnad inför människors sökande efter mening.
– Vi människor behöver känna att vi tillhör någonting, att vi är viktiga och har ett syfte. Om man finner en tro blir det nog också lättare att älska. Jag vet att det låter klyschigt, men jag tror att det är sant, säger hon och skrattar till innan hon återkommer till morfar Johan.
– Många förknippar tro och religioner med något sektliknande. Men han bevisade verkligen att det där bara sitter i människor, inte i själva tron.
Brukade han prata med dig om Gud och Jesus?
– Nej, inte så aktivt. Men han kunde ofta berätta saker från evangeliet på ett naturligt och vardagligt sätt. Det var väldigt avväpnande. Sedan har jag hört hans gudstjänster och de olika berättelserna säkert tusen gånger.
– Men han prackade aldrig på folk någonting och jag tror att det var väl därför jag tror folk blev så trygga i hans sällskap.
Hur lika är ni, du och din morfar?
– Jag tror att vi är jättelika varandra på många sätt. Nu sedan jag blivit vuxen så har jag förstått det mer och mer.
Hur ser din egen tro ut?
– Jag är inte kristen på det sättet utan har mer av en traditionell samisk tro.
– Men man kan ju verkligen grotta ner sig i vad Gud är för olika människor. För mig är det verkligen livsnödvändigt att leva nära naturen, nära det som är orört och oförstört av oss människor. För mig är det nära sammankopplat med andligheten.
[ Nya testamentet på sydsamiska överlämnat till utsatt språkgrupp ]
”Vi kanske behöver kyrkan med oss”
Under de senaste åren har Svenska kyrkan inlett en försoningsprocess med samerna. Man har upprättat en vitbok och offentligt bett om ursäkt för historiska övergrepp, bland annat gällande tvångskristnande av samer och förnekande av samisk kultur och andlighet.
För bara några veckor skedde en annan milstolpe i relationen mellan kyrkan och den samiska befolkningen när den första översättningen av Nya testamentet på sydsamiska togs i bruk.
Upplever du ursäkten från kyrkan som genuin?
– Jag tycker faktiskt det. Inte så att vi ska sitta och vara tacksamma för att någon ber om ursäkt. Men jag tror att det ger goda ringar på vattnet. Man kan ta emot den ursäkten och vi kan jobba tillsammans. Då är vi också mycket starkare. Vi kanske behöver kyrkan med oss.
– Det känns även väldigt ansvarsfullt och fint att det finns människor som aktivt tagit tag i detta även om det säkert varit tufft. Människor som känt att om kyrkan ska kunna vara äkta måste vi göra upp med det här.
---
Fakta: Mer i podden - Hör Maxida Märak om
- Sitt känsliga samvete.
- Att periodvis ha levt med mycket ångest.
- Varför hon kallar sig Gandalf.
[ Hör hela poddavsnittet med Maxida Märak här ]
---
Sett många bli nyktra genom att välja Gud
Prästen Johan Märak brukar beskrivas som en central brobyggare mellan den samiska kulturen och den kristna tron. Barnbarnet Maxida arbetar gärna vidare i hans anda och menar att det fortfarande finns många felaktiga bilder av kyrkan som skulle behöva revideras.
– Folk har en massa fördomar. Jag har själv sett väldigt många vars enda sätt att bli nyktra har varit att välja Gud. Alltså, hellre blir man väl kristen än en alkoholistfarsa, säger hon och skrattar.
Vad betyder kyrkan för dig?
– Det finns så mycket fint som kyrkorna gör i samhället. Bara lokalt i Jokkmokk där jag bor har man grupper för ensamstående mammor, språkkaféer där invandrare får träna svenska och man samlar in vinterkläder och annat till nyanlända och behövande. Jag tycker att det är magiskt och fler borde få upp ögonen för det, säger Maxida Märak.
---
Fakta: Maxida Märak
- Ålder: Nyss fyllda 36 år.
- Bor: I Jokkmokk.
- Familj: Dottern NikeSunna.
- Yrke: Artist, rappare, jojkare.
- Aktuell: Medverkade bland annat under Bokmässan i Göteborg som i år hade temat Sapmí och rymden.
---
[ Sanningen om Stigs samiska ursprung blev pusselbiten han sökt hela sitt liv ]
