När Sundsvalls Tidning skrev reportage om kyrkomusikerparet Marco och Elsa blev det en oväntad kontaktannons. Kassören i Ebenesers frikyrkoförsamling såg och tipsade om att köpa deras kyrka. Nu stundar nya tider för det gamla missionshuset.
– Vi har stora visioner för vad man skulle kunna göra här. Det är ett heligt uppdrag, säger Marco Fonseca.
SÖRÅKER. Några mil norr om Sundsvall, på en höjd med vidsträckt utsikt över Klingerfjärden ligger missionshuset Ebeneser. Det ger ett något bedagat intryck, med flagnad färg på fasaden och mossbelupet tak, men innanför porten finns liv, toner och visioner. Här huserar fortfarande en av Sveriges äldsta frikyrkoförsamlingar sedan närmare 170 år tillbaka, och med de nya ägarna väntar kanske en ny guldålder för det åldrande kapellet.
För 1,5 år sedan såldes det nämligen till Elsa von Heijne, 26, och sambon Marco Fonseca, 48. Då hade ortens lokala baptistförsamling firat gudstjänster där sedan 1870-talet. Med ett krympande antal medlemmar – i dag bara sju-åtta aktiva – bestämde man sig för att avyttra fastigheten och slippa jobbet det innebar att äga den.
– Mänskligt sett ser det inte så bra ut för församlingen. Alla medlemmar, förutom kassören och ordföranden, som är gifta med varandra, och jag, är 80 plus. Men jag är så glad för den, även om vi kämpar och är så få kvar, säger Daniel Ernvik.
Hörde en fysisk röst
Daniel Ernvik, 58, har varit pastor i Ebenesers baptistförsamling i olika omgångar sedan 2012. I dag predikar han regelbundet för ett symboliskt arvode. Första gången han kom till Söråker hörde han en fysisk röst som sa ”Nu har du kommit hem” och han ser det som Guds plan att han skulle komma hit.
Han bjuder på en guidad rundtur i samhället, förbi Ica-butiken, brukshundsklubben och servicehuset som han bor granne med, innan han parkerar utanför missionshuset, där de nya ägarna Elsa och Marco möter upp.
– Här har vi då katedralen som håller på att förfalla, det är hemskt tragiskt att se. Men församlingen hade inga möjligheter att göra något åt det. Den är i akut behov av underhåll, säger Daniel Ernvik innan vi kliver ur bilen.
En Sankt Bernhardshund vid namn Amadeus (som kompositören) lufsar runt i den vildvuxna trädgården runt kyrkan. Husse Marco Fonseca tar kopplet och håller det i ett stadigt grepp för att han ska få chansen att hälsa, utan att för den skull putta omkull Dagens reporter.
– Så småningom har vi tänkt att fastigheten ska rustas upp och få tillbaka sina originalfärger, men först måste vi sälja av en annan fastighet för att kunna få lån till renoveringen, säger Marco medan vi vandrar runt på gården utanför kyrkan.
– Ja, våra körer har föreslagit att vi borde bjuda in till en skrapningsdag, där vi bjuder på korv och så får de hjälpa till med arbetet. Det känns konstigt för oss att göra något sådant! Fast vi har ju 60 korister tillsammans och det skulle gå mycket fortare med deras hjälp förstås, konstaterar sambon Elsa von Heijne.
Så, hur ser då tidsplanen för upprustning ut enligt de nya ägarna? Marco och Elsa tycks ta det hela med ro. Elsa, tredje generationens kyrkomusiker och dotter till keyboardisten i rockbandet Eldkvarn, citerar en välkänd psalm när fastighetsskötseln kommer på tal.
– Jag tror vi är ganska ense om att ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”, nummer 249. Vi har även tagit hit fastighetsmän som konstaterat att fasaden funkar några år till, sedan behöver den omvårdnad. Så det är inte att vi struntar i det, det finns en tickande klocka, men det måste funka med vardagen också.
Vi vill förvalta något som varit så fint och betytt och betyder så mycket, så det är ett ansvar, men ett härligt sådant.
— Marco Fonseca
– Vi planerar att vara här länge och då gör vi det hellre ordentligt än att bara snabbt hafsa ihop något. Just nu känns det som vi precis kommit ikapp med att packa upp.
Marco Fonseca håller med.
– Vi känner ingen stress – kanske borde vi känna mer? Men det är vårt hem, vårt liv här och man måste också leva i den takt man klarar av. Vi vill förvalta något som varit så fint och betytt och betyder så mycket, så det är ett ansvar, men ett härligt sådant. Vi tar det lite pö om pö.
Vill sjunga opera
De båda kyrkomusikerna har ett rätt välfyllt schema. Förutom sin tjänst i Hässjö församling studerar Elsa vid operastudion i Härnösand. Hon när en dröm att få ta en master i opera, kanske i Tyskland eller Österrike. Då har de gärna Ebeneser som bas att återvända till mellan resorna.
– När det gäller opera måste man satsa och jag vill verkligen det här!
Marco å sin sida arbetar i Njurunda församling där han trivs som fisken i vattnet med att spela på oräkneliga begravningar, vigslar och dopgudstjänster. Han leder även två vuxenkörer, båda med höga ambitioner. Paret gör även en del satsningar ihop, som konserter där även Marcos tre vuxna barn, alla musikaliska, ibland medverkar, även på gudstjänster. De hoppas få bjuda in till dylika tillställningar i det egna hemmet framöver.
Själva kyrkobyggnaden är indelad i tre avdelningar: en tidigare pastorsbostad där Marco och Elsa lever och bor, en gudstjänstsal som församlingen fortsätter att hyra, och ett rum som tidigare fungerade som församlingssal, men som numera kallas för ”vardagsrummet”. Där firar församlingen sina gudstjänster mellan oktober till mars, beroende på temperatur.
Det är en slags hybrid mellan privat och offentligt rum, med ett draperi som gräns mot kyrkorummet. Här tronar en svart flygel, välfyllda bokhyllor täcker väggarna och snart, om Marco får bestämma, hänger en pampig kristallkrona i taket.
Kök helt intakt i 1970-talsstil
Det är lite hisnande att gå runt i Ebenesers olika rum: här finns frikyrkonostalgi av höga mått, med en trygg doft av gammalt missionshus.
Köket, som de senaste åren mest använts för att koka kyrkkaffe, går helt i 70-talsstil med allt vad det innebär av brun-orange tapet och plastmatta. Och så det nya ”vardagsrummet” som ser ut att kunna tillhöra en kompositör på 1800-talet med sin kontinentala inredning.
Plötsligt vill Marco Fonseca att vi ska gå upp en våning svi följer en smal trappa upp till ett rum täckt av hyllor från golv till tak. Där vilar ett hundratal modellflygplan i varierande storlekar – en hobby som Marco har.
När vi slagit oss ner i kyrkbänkarna igen får de nya ägarna berätta hur de hamnade här i Söråker av alla ställen.
– Det började med att vi träffades på kyrkomusikerutbildningen för fyra år sedan, tycke uppstod, och vi avslutade våra studier parallellt och han fick med mig upp hit.
– Ja, jag visade henne att det fanns potential här. Vi fick båda jobb här uppe, men vi behövde ett hem som låg närmare jobben.
Det var baptistförsamlingens kassör som kom med förslaget att Elsa och Marco kunde köpa missionshuset, efter att ha läst ett reportage om dem i Sundsvalls Tidning där det stod att de sökte bostad.
– Vi fick bo här under ett halvår, nästan gratis, för att testa på. Men det var när vi deltog i en gudstjänst och fick möta församlingen som vi bestämde oss, säger Marco.
– Ja, vi blev kära i församlingen. Det var hundra procent änglavakt, tillägger Elsa.
Daniel plockar fram sin telefon och visar ett videoklipp som paret skickade till församlingsledningen när de hade bestämt sig. På melodin Joy to the World spelar och sjunger de en egen text, ömsom på engelska, ömsom på svenska, där de berättar att de bestämt sig för att köpa Ebeneser.
Alla tre skrattar gott när det musikaliska och skämtsamma klippet spelats upp.
– Det blev ett rungande ja som vi fick! Och vi jublade – äntligen har vi lyckats lura någon, skämtar Daniel Ernvik.
– Haha, jag tror det är vi som har lurat er! kontrar Elsa von Heijne.
[ Årets lista: Så mycket tjänar en kyrkomusiker och en präst ]
Daniel berättar att de hade en annan intressent också, som kunde erbjuda mer pengar, men som skulle göra om kyrkan till ett krukmakeri.
– Ni sa att ni ville göra det till en kyrko- och kulturbyggnad så vi valde att sälja väldigt billigt, för att ni skulle få pengar över att kunna investera i fastigheten.
– Och att ni skulle kunna fortsätta fira gudstjänst här. Det rummet är intakt, vi har inte velat ändra något. Men vardagsrummet är ändrat, säger Marco Fonseca.
– Ja, i går när ni hade gudstjänst satt jag bakom draperiet och skrev anteckningar inför en konsert och bad med i Fader vår, säger Elsa von Heijne med ett litet skratt.
Vi har ju vår lägenhet där vi kan stänga in oss, så detta rum hoppas jag kan få vara öppet,
— Marco Fonseca
”Heligt uppdrag”
Och alla tre verkar rörande överens om att försäljningen blev så bra som den kunde bli.
– Vi är väldigt nöjda. Det är ett heligt uppdrag. Det är inte bara vårt hem, utan vi vill att det ska vara allas hem, säger Marco Fonseca.
Och så tycks det också fungera. Ganska ofta kommer det upp både nuvarande församlingsmedlemmar och andra nyfikna, som vill komma in i kapellet för en stund. Då tas de emot med stor gästfrihet av de nya ägarna.
– Marco är suverän på det där, som i onsdags då vi skulle repa inför en konsert och det kom in en man. Marco sa åt honom att kliva på, gav honom kaffe och sedan fick han sitta och lyssna när vi övade, säger Elsa von Heijne.
– Ja, jag har aldrig haft så många vänner förr i mitt liv! Det är fantastiskt. Det skulle vara jättefint om folk kände att de fick komma in hit, kanske läsa en bok eller be en stund, och sedan gå ut igen. Vi har ju vår lägenhet där vi kan stänga in oss, så detta rum hoppas jag kan få vara öppet, säger han.
[ Stort intresse för missionshus på Hemnet - renovering krävs ]
Men vad säger de gamla församlingsmedlemmarna om förändringen?
– De är jätteglada för att det bevaras. Sedan kan en del ha lite svårt för att det inte är som förr. Men det har vi varit tydliga med, att nu äger vi inte detta längre, vi är gäster, och det accepteras. De tycker så mycket om er, försäkrar Daniel Ernvik, vänd mot Marco och Elsa.
– Vi försöker ta det lugnt så att det inte ska kännas allt för annorlunda. Vi väntar med kristallkronan. Den skulle kosta mer än hela Ebeneser, säger Marco Fonseca med glimten i ögat.
Daniel Ernvik berättar att han anpassade sina predikningar tiden innan försäljningen, för att i möjligaste mån förbereda församlingen på den kommande förändringen. Han predikade över orden ”förändring, förtröstan, förväntan och förvandling”.
Stora visioner
Även om församlingens gudstjänstlokal än så länge ser ut som tidigare, väntar fler förändringar framöver. Det nya ägarparet har en lång önskelista inför framtiden, som kulturskola, konserter, konferenser, festivaler, loppisar och mycket annat som de tänker skulle passa i Ebeneser i framtiden. Men fokus ligger på musiken.
Tittar man bakåt i församlingens mångåriga historia har musiken alltid varit central. I den Jubileumsbok som Daniel Ernvik sammanställt kan man i en berättelse från 1936 läsa:
”Sången och musiken har haft stort rum i vår verksamhet. Herrens lov har ljudit och sorgsna människor ha därigenom funnit tröst, vid andra tillfällen har sången eldat och hänfört till helig strid och mången gång har den varit Guds kallelseröst till de oomvända och ledsagat trons folk på den smala vägen, ja, sången om Jesus har fört den blodtvagna skaran dit där den nya sången ska ljuda som dån av många vatten.”
Nya tider alltså, men tonerna från Söråkers katedral fortsätter ljuda över nejden och Klingerfjärden.
– Visst skulle ni ha en invigningskonsert nu i början av hösten? frågar Daniel Ernvik innan det är dags att bryta upp för lunch.
Elsa von Heijne vänder sig mot Daniel där hon sitter i kyrkbänken.
– Ja, och vi hoppas kunna bjuda in våra körer till den. Och Marcos son Angelo ska förhoppningsvis komma och spela violin. Kanske kan vi slå två flugor i en smäll och även bjuda in våra grannar, så att det blir en inflyttningsfest för de också? Det vore roligt!
[ Deras missionshus brann ner - medlemmarna vill bygga upp det igen ]
---
Fakta: Ebenesers missionshus
- Ligger i Söråker några mil norr om Sundsvall. Namnet Ebeneser kommer från Första Samuelsboken 7:12 där det står “Ända till denna dag har Herren hjälpt”.
- Hässjö baptistförsamling bildades 1856 och blev då den 23:e baptistförsamlingen i Sverige. Det gör den till en av landets äldsta nu aktiva frikyrkor.
- Enligt pastor Daniel Ernvik, som sammanställt en jubileumsbok med församlingens historia, har runt 1 200 personer tillhört församlingen sedan start.
- Våren 2023 köptes fastigheten av Marco Fonseca och Elsa von Heijne som har den dels som privatbostad, men också med uthyrning till församlingen, och ett offentligt rum där olika aktiviteter väntar framöver.
- Marco Fonseca är 48 år och arbetar som kyrkomusiker i Alnö församling. Elsa von Heijne, 26, arbetar som kyrkomusiker i Njurunda församling, samt studerar opera.
- Daniel Ernvik, 58, är sjukskriven från sitt arbete på begravningsbyrå, men arbetar ideellt som pastor i församlingen. Har varit pastor där sedan 2012.
---
