Kan man läsa sig fram till en kristen tro? Skribenten och debattören Ivar Arpi är på god väg, men samtidigt är det något som får honom att tveka inför att ta det sista avgörandet steget.
UPPSALA. Från ett kontorshotell ett stenkast från Uppsala domkyrka driver Ivar Arpi sitt mediala enmansimperium. I lokalen som huserar olika typer av kreativa företagare producerar han poddarna Rak höger med Ivar Arpi och Under all kritik, samt innehållet till sin publikation på plattformen Substack.
Ivar Arpi är en skribent och opinionsbildare som väcker känslor. Han har gång på gång befunnit sig i stormens öga – i debatter om ämnen som feminism, transvård, invandring och kvotering.
– Det har varit en följetong genom min karriär att människor har velat få mig sparkad för saker jag skrivit. Därför har det blivit viktigt för mig att inte ha någon chef, berättar han.
Vill vara sann mot sitt samvete
Efter många år som ledarskribent på Svenska Dagbladet och en kort och stormig tid som chefredaktör för högertidningen Bulletin är han alltså ”sin egen”. Ivar Arpi visar runt i lokalerna och leder oss ner till en numera nedlagd poddstudio, där vårt samtal ska äga rum.
Längs väggarna står gamla uttjänta möbler, lampor och diverse teknik staplad.
– Jag har tänkt att röja upp här. Men det har inte blivit av, konstaterar Ivar Arpi medan han bär in en stol i sin ena hand och en kaffekopp i den andra.
– Jag vet inte om ni är lika koffeinberoende som jag, men jag tänker att vi kan brygga lite mer kaffe när vi druckit upp.
Han är talar avspänt och lättsamt. Verkar närmast lättad över att få besök.
– Jag gör ju poddar själv och brukar alltid säga till mina gäster att i dag är ni mina kollegor.
– Sedan kan man ju säga att jag köper mig vänner och jobbarkompisar också eftersom jag betalar Susanna Birgersson, Anna-Karin Wyndhamn, Johan Lundberg och andra begåvade skribenter för att medverka med sina texter på min sajt. Det ger ju också en illusion av att man har jobbarkompisar, säger han med ett skratt.
Det verkar vara viktigt för dig att vara fri. Vad är frihet för dig?
– Det beror helt och hållet på vad man menar med frihet. Jag har alltid varit en person som haft svårt att hålla käft och bara jamsa med. Som skribent kan det vara en fördel för det ger dig möjlighet att hitta frågor och infallsvinklar som andra missar eller blundar för. Men nackdelen är att du blir en person som kan upplevas som besvärlig eller illojal.
– För mig handlar frihet mycket om att försöka vara sann mot sitt samvete. Det är otroligt viktigt för mig.
Jag har alltid varit en person som haft svårt att hålla käft och bara jamsa med.
Ingen berättelse slår an som Bibeln
Den som följt Ivar Arpis gärning under de senaste åren har kanske noterat att det bland kulturkrig och högljudda debatter letat sig in en annan stillsammare ton. Ett slags existentiellt sökande. Journalisten och opinionsbildaren är själv osäker på hur han ska formulera det hela. Men det har något med Jesus att göra.
– Det finns ingen annan stor berättelse som slår an så mycket som Bibeln, Nya testamentet och Jesus. Samtidigt blir jag arg på Jesus. Hur kunde han låta sig korsfästas, liksom?
– Det finns något fundamentalt omanligt i att vara kristen. Ändå är det nog vad jag är. Det där är en sak som jag brottas med, att du är en sucker om du ställer upp på de kristna dygderna. Samtidigt tror jag inte att det finns något bra alternativ.
Vad menar du med att kristendomen är omanlig?
– Jag slits fram och tillbaka i mitt huvud. Men det finns något med de här orden och estetiken kring kristendomen som kan upplevas som frånstötande för sådana som jag, som tycker fysiskt självförsvar är viktigt, gillar kampsport och kallar sina publikationer för saker som “Rak höger”.
– Samtidigt är ju kärleken och förlåtelsen som Jesus talar om den enda vägen framåt, tror jag. Jag läste någon som menade att när Jesus talar om att vända andra kinden till så handlar det inte om att lägga sig platt och vara undfallande, utan det handlar om att bryta cykeln av hämndspiraler och vendettor och kunna ställa sig över det. Inte bara reagera instinktivt, utan att själv välja när man agerar. Självkontroll, inte mjäkighet. När man ser det på det sättet är ju Jesus uppmaning lösningen på massor av problem i världen.
Sedan är ju inte Jesus alltigenom lugn och timid i evangelierna, det finns också berättelsen om när han kör ut månglarna ur templet till exempel. Har du lättare att närma dig den bilden av Jesus?
– Jag vill inte vara en sådan person som plockar ut vissa delar och säger “det här är min Jesus”. Jag tänker att man får ta berättelserna som de är. Världen är inte en jukebox där jag kan lägga i ett mynt och bestämma hur jag tycker att Gud ska vara utifrån mina egna önskemål.
[ Agnes Arpi: Samtalet dör när jag berättar om mina upplevelser i kyrkan ]
Dotterns hjärta slutade slå
Ivar Arpi böljar fram och tillbaka i sina resonemang om tron. Ena stunden argumenterar han från ett håll för att i nästa sekund byta fot och debattera mot sig själv. Det är tydligt att han vill tro, men att han samtidigt närmar sig den kristna tron som en betraktare.
– Människor som skriver är ju konstiga i och med att vi till vår natur är betraktare. Vi vill sitta lite på avstånd och överblicka och analysera. Så fort du själv deltar blir du någon annan än personen som beskriver vad du ser.
Men det är ju synd om dig om du aldrig kan delta fullt ut.
– Fast det är mer komplicerat än så tror jag. Jag vill alltid närma mig de här frågorna genom förnuftet, “bara jag läser en bok till så kommer jag nog att förstå”. Det känns lite som berättelsen om mannen som letar efter sina nycklar som han tappat i mörkret, men bara letar under gatlyktan för det är där det är ljust. Lite så är det för mig i detta.
Samtidigt har Ivar Arpi en specifik upplevelse som berört honom på ett särskilt sätt. Han äldsta dotter föddes för tidigt och minuterna efter förlossningen blev dramatiska.
– De lyfte ut henne för att kolla alla vitala värden och så slutade hon andas. Hjärtat slutade slå och neonatal-teamet kom springande och jag märkte att sköterskan blev väldigt nervös och hon sa gång på gång till mig att jag skulle sätta mig ner.
– Jag upplevde stor närvaro där och då. Och kände att okej, nu sker någonting väldigt stort och dramatiskt, och allt sker otroligt långsamt. Men plötsligt fick de i gång hjärtat och andningen och hennes hjärta har slagit sedan dess, tack o lov. Men den känslan av tacksamhet, närvaro och helhet är nog så nära en upplevelse av Gud jag har kommit. Ett slags nåd.
[ Jordan Peterson i tårar under samtal om Jesus ]
Hur har du med Gud i dag?
– Just i dag när ni är här, så försöker jag väl tro extra mycket. Andra dagar är det värre. Men jag är ju helt genomsyrad av kristen tro i mina värderingar och min syn på världen. Det är kanske bara frälsningen som återstår.
– Religionshistorikern David Thurfjell har i sin bok Det gudlösa folket beskrivit hur det vi i dag ser på som kristet har smalnat av, men jag tror inte att man kan ta bort den kristna dimensionen i vad även självutnämnt sekulära menar med att ha en moralisk kompass. Så i mina värderingar är jag till hundra procent kristen. Även om jag inte lever upp till det alltid.
Det låter ändå som att du jobbar på att ta till dig av Jesus kärleksfulla väg, även om du upplever den som lite svår och omanlig. Kommer vi att få se en mjukare Ivar Arpi i framtiden?
– Kanske. Jag tror dock att jag är mjukare än vad folk tror. När jag var ledarskribent på Svenska Dagbladet hade jag skrivit väldigt negativt om Kartellen och Sebastian Stakset. Men jag minns att jag berördes starkt av hans omvändelse.
– En dag såg jag honom på stan och gick jag fram och sa att “Jag har skrivit att du är skit. Men nu tycker jag inte det längre, den resan du gjort är fantastisk”. Vi skakade hand och sedan dess har jag inte träffat honom. Men jag tycker att den här typen av omvändelser är de mest hoppfulla berättelserna som finns och frågan är om den resan är möjlig att göra för alla.
[ Hör hela poddintervjun med Ivar Arpi här ]
Ingen pionjär
Ivar Arpi låter frågan bli hängande i luften. Kaffet är slut och han går för att brygga nytt. På väg tillbaka lånar han författaren och lekmannateologen C G Chestertons ord om sin egen andliga resa.
– Chesterton skriver om att han är ute på en upptäcktsresa och landstiger på en öde ö. Men ön är inte öde, den är bebodd och han upptäcker att där redan finns en hel stad med massor av människor. Han är inte alls den här pionjären han trodde, utan han kommer egentligen fram otroligt sent.
– Så upplever jag det själv också när jag börjat sätta mig in i sådana här frågor. Det är ju en klyscha att man står på jättars axlar, men det är verkligen så det är. Man inser att det är många som har gått i samma tankar innan man själv, och oftast kommit mycket längre, säger Ivar Arpi.
---
Fakta: Ivar Arpi
- Ålder: 42 år.
- Bor: I Uppsala.
- Familj: Fru och fyra barn.
- Yrke: Journalist och författare.
- Aktuell: Driver publikationen “Rak höger med Ivar Arpi”, där även flera andra skribenter publiceras regelbundet. Gör även en podd med samma namn. Tillsammans med Anna-Karin Wyndhamn gör han dessutom podden “Under all kritik”.
- Böcker: Ivar Arpi har skrivit boken “Genusdoktrinen” tillsammans med Anna-Karin Wyndham samt “Så blev vi alla rasister” tillsammans med Adam Cwejman.
---
---
Fakta: Mer i podden - hör Ivar Arpi om:
- Varför han och hans fru valt att inte ha sina fyra barn på förskola.
- Sin politiska resa från uppväxten i utpräglat vänsterhem.
- Att vara en outsider på universitetet.
---
