Prästen Hans Bratt Hernberg vill tjänstgöra på platser där hans gåvor bäst får komma till sin rätt. Nyligen lämnade han rollen som direktor i S:ta Clara kyrka i Stockholm efter bara ett år, och nu har han och hustrun Viveca flyttat till franska rivieran.
– Det blir allt viktigare att lyssna in vad Anden vill, det är a och o.
Med kortärmad prästskjorta och ett par vinröda hängslen syns prästen Hans Bratt Hernberg le in i datorns kamera. Han sitter i Villa Ingeborg, en vaniljgul byggnad belägen i Cagnes-sur-Mer som Svenska kyrkan har till sitt förfogande, med ett intilliggande kapell. Ute är det 32 grader varmt. En vecka har gått sedan han tillträdde tjänsten som församlingsherde i södra Frankrike och Monaco.
– Området som jag ansvarar för sträcker sig från Atlantkusten till italienska gränsen, så det är ett äventyr! Jag har inte koll på någonting än så länge, men vi samarbetar med Rivieraklubben som fungerar som alltiallo här – det är jag otroligt tacksam för.
Han har varit präst i Svenska kyrkan sedan 2013 och hunnit med flera tjänster med olika karaktär. Bland annat bodde han och hustrun Viveca Bratt en längre tid i Los Angeles där Hans var kyrkoherde och Viveca assistent med diakonal inriktning i församlingen. Viveca har även sitt eget företag med inriktning mot själavård. Det startade hon i samband med att hon gick i pension från sin tjänst i Skut, Svenska kyrkan i utlandet.
Återvände till Sverige
Efter åren i Los Angeles kom makarna tillbaka till Sverige år 2022 och Hans blev föreståndare på stiftsgården Stjärnholm för Strängnäs stift. Det blev med andra ord stora kontraster mellan de olika arbetsplatserna – från ”Änglarnas stad” i USA till sörmländska Oxelösund.
– Det var verkligen ett toppenjobb på stiftsgården. Vi trivdes väldigt bra i rytmen med bön och arbete. Det var mycket jobb, och en hel del fastighetsfrågor, typ laddstolpar som skulle fixas – jag kände mig lite som John Cleese i Fawlty Towers! säger Hans Bratt Hernberg, som passade på att addera morgonbön till de redan befintliga tidebönerna under sin tid som föreståndare.
– I Los Angeles är det tufft, mycket tuffare än i Sverige. Du kan få sparken från ett jobb på morgonen och behöva gå vid lunch. Många kommer dit fulla av drömmar som ibland krossas. Vårt själavårdscenter blev en enorm trygghet för många svenskar.
Så snart han kommit tillbaka till Sverige började folk höra av sig och undra om han inte skulle söka tjänsten som direktor för S:ta Clara i Stockholm. Den dåvarande direktorn Mats Nyholm hade fått en ny tjänst som nationell evangelist och församlingen sökte nu ett antal nya präster. Hans Bratt Hernberg hade tidigare arbetat som diakon i församlingen under tolv år och hade under de åren varit med och byggt upp mycket av den sociala verksamheten, tillsammans med Carl-Erik Sahlberg. Nu efterfrågades hans kompetens och erfarenhet på nytt. Han tackade nej till att söka tjänsten tre gånger, innan han sa ja.
Varför kände du ett motstånd till att komma tillbaka?
– Du vet, jag hade jobbat där dygnet runt och nästan tagit livet av mig på kuppen. Det var en delad tjänst jag hade så jag jobbade 25 procent i Storkyrkan och skulle således jobba 75 procent i Clara, men det blev snarare 200.
– Vi fick se mycket god frukt, absolut, men man klarar det inte rent fysiskt i längden. Jag visste att går jag in där igen så är det dygnet runt som gäller, det finns liksom inget mellanting. Man möter den akuta nöden, hela tiden. Det är en väldigt utsatt arbetsplats.
Jag visste att går jag in där igen så är det dygnet runt som gäller, det finns liksom inget mellanting.
— Hans Bratt Hernberg
Men trots motståndet han kände sökte han till sist tjänsten som direktor. Med bara en halvtimme kvar av ansökningstiden hörde han av sig.
– Jag gick in i något jag kanske inte ville, jag gjorde det av plikt. Jag älskar verkligen Clara och alla som är där, men själva uppgiften hade jag ingen kärlek till. Jag såg massor som behövde göras och jag var kvar till dess vi fick en skaplig struktur och ordning på det. Jag fick påminna om den grund som Carl-Erik lagt och även se till att församlingsprästerna Hans och Johan (Weichbrodt och Norén, reds. anm.) fick med sig av hans dna.
– Efter nästan ett år kände jag att det började se bra ut. Personalen är fantastisk och trygga i sina uppgifter, det var så jag upplevde det. Jag behövdes inte längre. Jag tillhör det gamla gardet och man ska inte hälla gammalt vin i nya säckar. Jag kände helt enkelt att jag inte skulle vara kvar.
Hans Bratt Hernberg hade gått in i uppdraget med tanken att han skulle vara kvar i max två år – nu blev det bara ett. För detta har han fått kritik, av personer som tycker att han borde stannat längre och förvaltat de förändringsprocesser som han drev igenom.
[ Direktorn lämnar S:ta Clara kyrka efter ett år – oklart vem som tar över ]
Vad säger du till dem som tycker att du lämnar för tidigt, efter bara ett år?
– Jag tar åt mig av den kritiken och jag förstår den till hundra procent. Jag skulle aldrig sökt tjänsten egentligen. Men jag vet också att folk tycker att jag gjort ett fantastiskt jobb under det här året. Det var flera saker som fick mig att landa i beslutet att inte vara kvar – jag hade sträckt mig tillräckligt långt, passerat gränser, jag kände inte igen mig själv. Det måste vara lett av den helige Ande och jag upplevde att det var över för mig här.
– Jag är en arbetsmyra och visst hade jag kunnat fortsätta, men det hade inte blivit bra. Det var några incidenter där jag kände att det inte blir bra om jag fortsätter så här. Jag tror det är bättre när jag inte är kvar, det blir en mer horisontell struktur bland personalen. Sedan förstår inte alla sådant, men jag tror de är glada nu.
Styrelsen för föreningen S:ta Clara kyrka har nu dragit i gång en ny rekryteringsprocess. Till dess den är klar så delar Hans Weichbrodt och Johan Norén på ledarskapet.
”Kan bli lite deprimerad av Sverige”
Att Hans Bratt Hernberg skulle hamna i södra Frankrike visste han inte när han sa upp sig från sin tjänst som direktor. I början av sommaren stod han utan tjänst, men så kom ett meddelande från Skut om att de sökte en församlingsherde – en tjänst som tycktes passa honom som hand i handske. Makarna beskriver det som ett bönesvar. Det är bara ett vikariat, men han har sökt tjänsten och hoppas bli kvar.
– Jag har mitt hjärta i utlandskyrkan, så är det. Jag kan bli lite deprimerad i Sverige tror jag – jag vill ha mer av det här ”face to face”, så har det varit sedan jag var liten. Här i Frankrike är behoven av samtal lika stora som på “Plattan”, men klädd i ett annat paket. Det kan vara jätteskillnad på livsödena, men människor är människor. Jag är tacksam för gåvan jag fått av Gud att kunna möta olika människor – det är något jag älskar. Alla behöver få dela sin livshistoria och umgås i gemenskap. Jag tänker på Jesus på bröllopet i Kana – han var där för att socialisera.
Vem gillar mest att resa och bo på nya platser av dig och Viveca?
– Hon är också en äventyrare och vi tar alla beslut tillsammans. Vi teamar väldigt bra. Vi bestämde oss för att gifta oss efter bara 38 minuter och nu har vi varit gifta i 24 år snart. Hon är den bästa jag har förutom Jesus.
Är hon lika social som du?
– O ja, kanske ännu mer. Vi är nog väldigt lika, fast hon är smartare än mig. Hon räddar mig när jag är för naiv.
Nu fyller du 60 – hur känns det?
– Det känns bra, jag tänker inte så mycket på min ålder. Jag fokuserar på datumet då jag blev pånyttfödd som 30-åring, den 4 december. Men ju äldre jag blir desto viktigare blir det att lyssna in och söka vad Anden vill – det är det som är a och o.
[ Våldsam man skadade poliser vid ny incident i S:ta Clara kyrka ]
---
Fakta: Hans Bratt Hernberg
- Präst i Skut – Svenska kyrkan i utlandet. Just nu tjänstgör han som församlingspräst i Cagnes-sur-Mer i södra Frankrike.
- Gift med Viveca Bratt, snart 67 år, driver själavårdsföretag.
- Lämnade nyligen en tjänst som direktor för S:ta Clara kyrka i Stockholm.
- Fyllde 60 år den 10 september.
---
