Ruth och Mattias Nordström ser ingen motsättning mellan fri bön och skrivna böner. Med sin nya bok vill de få fler att upptäcka vilan i en regelbunden bönerytm. För Dagen beskriver Ruth Nordström hur bönerna burit henne under 23 år med kronisk smärta.
På Samariterhemmet i Uppsala virvlar Mattias Nordström fram genom byggdammet. I kyrksalen arbetar en orgelbyggare med den nya orgeln som snart ska stå färdig och ovanför oss pågår arbetet med att färdigställa nyrenoverade studentrum som snart ska vara redo för inflytt. På ett annat våningsplan har Mattias själv målat väggarna vita i ett antal smårum som ska användas för samtal och själavård.
– Vi har ju begränsade resurser så jag har huggit i lite själv med målningen. Jag gillar att jobba praktiskt, berättar Mattias Nordström.
– Vi har också ett kapell däruppe som fungerat som kyrkvind som vi håller på att röja ut så att vi kan börja använda det till bön och andakt igen, säger Mattias Nordström entusiastiskt.
Att få finna vila och ro i själen innan man ger ut, är jätteviktigt.
— Ruth Nordström
Bön, engagemang och arbete
Jag är här för att samtala med Mattias och hustrun Ruth Nordström om deras gemensamma bönbok Själens längtan efter Gud – en bönbok för vardagen (Libris). Samtidigt verkar bönen djupt sammanvävd med engagemang och arbete för Uppsalaparet. Ruth Nordström är människorättsadvokat och känd för sin kamp för asylsökande, konvertiter och för samvetsfrihet. Mattias Nordström har rivstartat i sin roll som direktor för Samariterhemmet med renovering, satsning på gudstjänstliv och diakoni samt att göra plats för en nystartad kyrkomusikerutbildning.
– För mig är det som en naturlig in- och utandning. Att man kommer till Jesus och får andas in hans frid och sedan finns det också ett utflöde, säger Ruth Nordström.
– I mitt arbete har det varit fullständigt nödvändigt. Vi jobbar så mycket med människor med stora behov och som befinner sig i kris. Att då få leva i en bönerytm, där man först får finna vila och ro i själen innan man ger ut, är jätteviktigt, fortsätter hon
Mattias Nordström vill gärna komplettera bilden.
– Bönen är ju kraftcentralen i vårt liv och det finns helt klart ett utflöde som leder till engagemang. Men bönens innersta väsen handlar om att vara i Guds närhet. Bönen är inte främst resultatinriktad utan relationsinriktad, säger han.
Tempot och ytligheten utmanar
Paret Nordström menar att det i dag finns starka krafter som vill lösgöra nutidsmänniskan från bönens rotsystem. De nämner ytlighet och det uppskruvade tempot som två stora samtidsutmaningar, som drar oss bort från stillheten och bönen.
– Min vän Elise Lindqvist, som arbetar socialt bland de prostituerade på Malmskillnadsgatan i Stockholm påminner mig ständigt om att leva livet lite långsammare. Hon är 89 år och brukar säga åt mig att även öva på att gå långsammare, berättar Ruth Nordström.
Mattias Nordström konstaterar att just långsamheten är en viktig nyckel till att kunna stilla sig i bön.
– Ofta behöver vi inte en massa ord. Vi kan bara se på Jesus och påminnas om vad han gjort för oss, säger han och pekar mot det stora krucifix som pryder kyrkväggen.
[ Ruth Nordström: Trots allt motstånd kommer jag fortsätta på samma sätt ]
Lever med kronisk smärta
Kyrkorummet vi sitter är i övrigt enkelt och avskalat. Längst bak i lokalen finns fönstergluggar dit de sjuka fördes i sina sängar för att också de skulle kunna ta del av gudstjänsten.
Mattias Nordström berättar att ambitionen vid bygget av Samariterhemmet i Uppsala under första världskriget var att uppföra ett mycket större kyrkorum med valv. Men pengarna tog slut mitt i byggnationen och slutresultatet blev en betydligt enklare gudstjänstlokal.
– På ett sätt är det en bra bild av vad kyrkan är. En plats dit vi kan komma som vi människor är, ofärdiga med våra krämpor och svagheter, säger Ruth Nordström.
Hon berättar att hon själv brottats med kroniska ryggsmärtor under många år.
– Jag bröt svanskotan för 23 år sedan och det utlöste smärtor i ryggen och i andra delar av kroppen. Den förändringen i livet - att leva med fysisk smärta under många år - har verkligen gjort mig helt beroende av Jesus. Jag har haft perioder när jag varit nästan bra men sedan har smärtorna tilltagit men jag får dagligen överlåta allt till honom och hämta ny kraft.
Samtalet tystnar en stund. Ruth och Mattias Nordström har varit tydliga med att de inte velat vara alltför personliga i sin nya bok. De vill inte att deras egna berättelser ska skymma den stora berättelsen om bönen som en gåva från Gud. Samtidigt har deras tankar om bön präglats av deras liv.
– Folk kan komma till mig och säga att “du är alltid glad” och jag kan tänka att “de skulle bara veta”. Men jag tror att jag känner så mycket glädje trots allt för att jag har den här källan, närheten till Gud genom bönen, säger Ruth Nordström.
Hur har den här erfarenheten påverkat din syn på Gud?
– I början var nog min bön mer fokuserad på bönesvar. Men jag har under de här åren lärt känna Gud som en medvandrare. Någon som går med oss och bär oss igenom smärtan och svårigheter i livet. Man hör ju ofta folk säga “hur Gud vara god när någonting sådant här händer” och självklart skulle jag vilja vara smärtfri, men jag kan ändå lita på att Gud är med. Han har redan gett det oss det största bönesvaret – i och med att han gett oss sig själv.
[ Ibland är det svårt att be - då kan man vila i nedskrivna texter ]
Från fria till lästa böner
Under de senaste åren har Mattias och Ruth Nordström har gjort en teologisk resa. Familjen var tidigare aktiv i Livets ord i Uppsala, där Mattias under många år var ungdomspastor. Men för några år sedan upplevde Mattias en kallelse och vidareutbildade sig till präst och har sedan dess bland annat arbetat i S:ta Clara kyrka i Stockholm.
Omorienteringen från trosrörelsen och frikyrkligt engagemang till EFS och Svenska kyrkan har också påverkat parets syn på bön. De beskriver att de “upptäckt skatten” i tystnad, inre bön och skrivna böner.
– Det finns också en vila i att kunna luta sig mot andras förbön. Att stämma in i de böner som kyrkan bett genom århundradena, säger Mattias Nordström.
Samtidigt finns ju en skepsis inom vissa delar av kristenheten mot skrivna och lästa böner.
– Ja, vi människor är ju experter på att se det vi själva upptäckt som hela sanningen. Jag tänker att vi som människor har olika personligheter och olika sätt att be på. Det finns ingen motsättning mellan skrivna böner och fria böner, säger Mattias.
– Sedan bad ju faktiskt även Jesus med skrivna böner från Psaltaren och “Fader vår” som Jesus lärde ut är ju för oss en skriven bön som förenar hela kristenheten. Så helt fel kan det ju inte vara, fortsätter Ruth med ett leende.
I sin bönbok har paret varit noggranna med att försöka ha ett ekumeniskt perspektiv och de noterar att de fått frågor om bokens teman från vänner och bekanta från alla delar av kristenheten. I de bönerytmer som föreslås finns vid sidan av de färdiga bönerna också utrymme för fri bön för egna böneämnen samt för tystnad.
– Just tystnaden är en bristvara i vår tid. Tystnad är inte bara avsaknad av ljud och buller utan en möjlighet att lyssna in Gud, säger Mattias.
Har ni några tips till alla oss som har svårt att få till bönerytmen i vardagen?
– Börja i det lilla, sedan blir det en efterlängtad vana. För en tid sedan började jag träna igen efter en tids uppehåll. Det var en tröskel att ta sig över, men en nyckel var ett råd i en bok skriven av en rehabiliteringsläkare. Han pratade om att börja med bara tre minuters träning varje morgon och sedan öka därifrån. Det gjorde hela skillnaden, säger Ruth.
– Vi är inga professionella bedjare, men vi har upptäckt glädjen i den vardagliga bönen, konstaterar Mattias.
[ Åtta kända svenskar om bön ]
Ingen prestation
Makarna Nordström hoppas att fler skulle upptäcka att bönen inte handlar om prestation utan om att stilla sig i Guds närvaro. Ruth berättar att hon skickat Själens längtan efter Gud till vänner som gått igenom en svår period. Hon och Mattias betonar att man inte behöver vara en erfaren bedjare för att kunna börja be regelbundet.
– Vår bok kan precis lika gärna användas av den som är ovan som den som är en van bedjare. Vi vill försöka förmedla att bönen kan vara vila i Guds närvaro.
Hur har det varit att skriva tillsammans?
– Det har blivit som en väv med massa olika trådar. Vi har bearbetat varandras texter så mycket och verkligen hittat fram till en gemensam röst. Nu vet jag nästan inte längre vem som skrev vilket kapitel från första början, konstaterar Ruth med ett skratt och tittar på sin make.
– I boken har vi samlat några av de tankar kring bön som hjälpt oss och nu hoppas vi att det här kan bli en startmotor för någon annan. Det aldrig är för sent att börja be, säger Mattias Nordström.
---
Fakta: Ruth och Mattias Nordström
- Yrke: Mattias är präst och direktor för Samariterhemmet Diakoni i Uppsala. Ruth är advokat och grundare av Skandinaviska Människorättsadvokaterna.
- Bor: I Uppsala.
- Familj: Barnen Filip 20, Linnea, 18, och Emma 16 år.
- Aktuella: Med boken “Själens längtan efter Gud – en bönbok för vardagen”.
---
