Trebarnspappan Simon Nygren, 26 år, har begått brott, snortat sönder sin näsa och dragit på sig enorma skulder. Trots att han växte upp i en kristen välfungerande familj hamnade han ordentligt snett.
SIGTUNA. I det röda radhuset, lantligt beläget utanför Sigtuna, luktar det klorin och doftpinnar. Simon Nygren har just städat, vardagsrumsgolvet är vått och familjens två hundar, Sia och Diesel, får vackert vänta bakom en stängd dörr medan golvet torkar. De fem katterna sover. Framför oss på köksbordet står en inplastad blombukett i sin vas och en stor ciderflaska prydligt uppställt.
– Jag firade 2,5 år som nykter häromdagen och frugan köpte det här för att fira. Det har hänt så mycket under den här tiden: jag har tagit tillbaka körkortet, gift mig, fått ett till barn, skrivit mer musik, går en utbildning – det är så många välsignelser! Jag vill inte kasta bort det.
Varje ny dag är nåd
Simon Nygren berättar att han bara för några dagar sedan blev deppig, livet kändes tungt. Så i söndags gjorde han ett ryck och städade hela huset, vilket han gjort dagligen sedan dess, för att det ska kännas fint och hemtrevligt. Han satte till och med på sig en skjorta, säger han och skrattar.
– Varje dag som jag får leva och vara nykter är så stort för mig; jag försökte sluta så många gånger, det var jättetufft. Jag brände broar överallt, spelade upp alla pengar och drog på mig enorma skulder. Du vet, ett gram kokain kostar tusen kronor. När det var som värst gick jag på fem gram om dagen och gjorde allt för att få det.
Simon Nygren lutar sig tillbaka mot köksstolen. Hans tre barn är på förskolan och hustrun Soumia är på sitt nya jobb som hon fått efter en länge tid hemmavid. Själv ägnar Simon sig denna termin åt studier och åt att avtjäna sitt sista straff genom frigång. Brottet, en penningtvätt, begick han för tre år sedan, då den ständiga jakten på droger fortfarande pågick.
Som barn gick han till kyrkan. Föräldrarna var kristna och Simon trivdes bra de första åren, men i början av tonåren blev han obekväm. Han upplevde det som att han inte fick vara sig själv i den karismatiska frikyrkan och började söka tillhörighet på andra platser, i andra gäng.
– Det visar att det inte alltid är lätt att vara kristen och att vara med i kyrkan. Jag har haft en perfekt uppväxt, med goda relationer – problemet var min egen självkänsla, att jag ville vara vän med alla, älskad av alla och att jag hela tiden sökte bekräftelse. Jag tvingade mig själv att vara som andra för att bli omtyckt.
– Jag har rört mig i MC-klubbar, varit fotbollshuligan, raggare, jag hängde med nazister trots att jag själv inte var det – jag sökte helt enkelt efter sammanhang och tillhörighet.
Jag har haft en perfekt uppväxt, med goda relationer – problemet var min egen självkänsla, att jag ville vara vän med alla.
Ljög för mamma
På nyårsafton 2015 testade Simon Nygren kokain för första gången och blev fast direkt. Kombinationen ”bira och kokain” var vanlig i hans kretsar och en ny livsstil tog sin början – vardagen gick ut på att snabbt skaffa mycket pengar för att få sitt största behov tillfredsställt. Simon började dra på sig skulder.
– Min mamma räddade mig ur många situationer. Jag blev den största lögnaren mot henne och kunde måla upp olika scenarier för att få pengar av henne. Hon undrade varför jag behövde pengar, jag hade ju lagt av hade jag sagt, men jag sa att det var gamla skulder. Så där höll det på – jag sa hela tiden att jag hade slutat.
– Många kallar det för medberoende, men jag tror det var mammas omsorg om mig. Hade jag inte fått pengar hade jag antingen varit död eller ordentligt skadad.
Han känner fortfarande skuld när han tänker på vad hans mamma fått gå igenom. I dag beskriver Simon deras relation som “fantastisk”. Han har bett om förlåtelse och blivit förlåten. När Simon frågat vad han kan göra för att gottgöra både sin mamma och andra som han sårat får han alltid svaret ”fortsätt bara att göra det du gör, håll dig nykter”.
– Min första låt som jag släppte under mitt artistnamn Denitti var till min mamma. Den heter Magnolia, för hon gillar de blommorna.
2016 räknar Simon Nygren som ett av sina värsta år. Droganvändandet förändrades snabbt från något kul till att fullständigt ta över hans liv. Nu räckte det inte med kokain, Simon knaprade bensodiazepiner, tabletter som ger en lugnande och avdomnande effekt på det centrala nervsystemet. I timmar kunde han sitta i ett kolsvart rum, ensam med drogerna. Det skulle vara helt knäpptyst så han kunde höra om någon kom – paranoian var stor.
Med jämna mellanrum lade han in sig själv på psyket eller på beroendeakuten för avgiftning. Syftet var ofta att komma undan skuldindrivare som jagade honom.
– Jag drog många snyfthistorier för langarna för att jag inte dök upp med pengarna. Jag har fått höra efteråt att jag var en langares värsta mardröm och att jag ska vara glad att de inte fick tag i mig då!
[ Ingela är fri från missbruk men barndomens trauman har satt spår för livet ]
Familjeliv med droger
Under 2017 träffade Simon sin blivande fru, Soumia, under en något lugnare period, via en gemensam vän. Paret förlovade sig och fick sitt första barn, dottern Mileah. Simon var då 21 år och försökte sluta med drogerna, men det gick inte. Han levde ett dubbelliv.
– Jag kände mig fortfarande som ett barn, jag var nog inte redo att bli pappa. Det var en kaostid. Jag hade inget jobb och började bli desperat. Jag tvättade pengar, sålde knark, jag vet inte allt jag gjorde.
– Annars har jag alltid haft jobb, inom bygg, skola, transport, men det har ofta slutat med att jag fått sparken. Nu blev jag desperat efter pengar, men inte för att försörja min familj utan för att kunna försörja mitt missbruk. Jag spelade på nätkasinon och drog på mig fler skulder. Det är skämmigt att prata om egentligen, men viktigt. Man är så egocentrisk som man bara kan bli – allt handlar om en själv.
Under många år pågick den onda cirkeln. Simon försökte vara pappa och även kristen. I kyrkan märkte ingen hur det var ställt. Han lyckades mörka mycket, till och med för sin fru. Hon orkade heller inte ständigt konfrontera honom.
– Skulle jag ta en lina nu hade du märkt det garanterat, men när man är i det jobbar man upp en tolerans, jag var expert på att ha olika masker och vad jag vet märkte ingen i kyrkan något. Ingen sa något i alla fall.
Jag var expert på att ha olika masker och vad jag vet märkte ingen i kyrkan något. Ingen sa något i alla fall.
En gång följde han med sin mamma till Europakonferensen på Livets ord i Uppsala för att lyssna till Sebastian Stakset. Mammans förhoppning var att den före detta gangsterrapparens omvändelse skulle inspirera sonen, och så blev det också. Även om Simon inte slutade med drogerna där och då har Sebastian Stakset varit en stor inspirationskälla för honom. Precis som Sebastian skapar även Simon musik och de har senare träffats och Simon har spelat sin musik för honom.
– Broder Sebbe har jag haft förmånen att träffa några gånger. Jag kan verkligen relatera till hans resa och har följt honom sedan Kartellen. Det är samma med Betz, en annan medlem från Kartellen – hans historia är otrolig.
– Jag vill också satsa på musiken, jag tror jag kan nå fram till ungdomar med min historia genom min musik. Inte för att jag vill bli kändis, men kan mina låtar göra skillnad för en person så är jag nöjd. Gud ska bli prisad, inte jag, säger Simon Nygren i dag. Efter intervjun ska han ge smakprov på den blandning av rap och lovsång som han skapar under namnet Denitti.
[ Sebastian Stakset: Min fru kunde se på mig när återfallet var på väg ]
Fick en bönegrupp
En annan vändpunkt inträffade när makarnas son bara var några dagar gammal. Simon var starkt drogpåverkad, men satt i soffan med sonen i famnen och lyssnade på lovsång. Han tittade på sonen medan han vaggade honom.
– Jag minns det som att det verkligen var en stark skuld och skam som sköljde över mig. ”Hur kan du göra så här mot din familj? Det räcker nu! Det är din son det handlar om!”. Jag började gråta och min fru kom in i rummet. Hon kramade mig och jag sa ”Älskling, jag är inte ren, jag behöver hjälp.” Hon svarade ”Jag vet”.
Men ingenting verkade hjälpa i längden. Dubbellivet, med en fot kvar i kyrkan och den andra i den undre världen, var inte hållbart. Simon drog sig i perioder helt undan kyrkan, fylld av skuld och skam. Men det fanns ett kristet sammanhang som han kunde tänka sig att komma till, en bönegrupp via Heart Stockholm, ett initiativ av Sebastian Stakset. Här fick han även kontakt med Kjell och Anki Karlsten. De kom in i Simons liv vid precis rätt tillfälle och sträckte ut ett par hjälpande händer.
– Slutspurten, alltså tiden innan jag kapitulerade helt, var hemsk. Jag hittade hela tiden på ursäkter för att kunna ta droger – jag tog min dotter till badrummet för att bada henne, bara för att kunna dra en lina, och när jag nattade lade jag kokain på fönsterblecket.
Jag tog min dotter till badrummet för att bada henne, bara för att kunna dra en lina, och när jag nattade lade jag kokain på fönsterblecket.
Samtidigt hade han stora skulder till två olika gäng som jagade honom – stressen var hög och lögnerna blev allt fler. Simon minns novemberdagen då den sista vändpunkten kom, dagen då pengarna skulle betalas tillbaka. Gängen ringde och hotade honom när han var på jobbet på en däckbytarfirma.
– Jag hade inte pengarna, jag fick panik och gömde mig hos en vän i Uppsala eftersom de väntade utanför mitt hus. Tack och lov gjorde de ingenting mot familjen. Jag insåg att det bara inte gick att hålla på längre.
På kompisens toalett ringde Simon i desperation till en vän från kyrkan. Vännen hade sagt att när Simon var redo att helt kapitulera, då skulle han hjälpa honom. Tillsammans bad de frälsningsbönen medan Simon grät som ett barn. Nu hade han gett upp, bollen var i rullning. Två dagar senare skulle han befinna sig på Frälsningsarméns behandlingshem på Kurön.
– Jag ringde också mamma som ställde ett ultimatum, hon skulle betala mina skulder en sista gång om jag lovade att ta hjälp. ”Mamma, jag kommer att ta hjälp nu, jag behöver denna summa – kan du hjälpa mig en sista gång?”.
Mamman fick även bekräftat från Anki Karlsten att de hade en plats på Kurön för Simons räkning.
– Än i dag finns obetalda fakturor och människor som inte vill mig väl. Men jag orkar inte vara rädd, jag vill inte gömma mig, jag litar på att Gud har min rygg.
[ Kjell Karlsten: Jag kom överens med min fru Anki om att vi behövde arbeta mer "hands on" ]
Nära bli lämnad
I sex månader fick Simon Nygren bo på Kurön där Frälsningsarmén länge bedrev vårdverksamhet med inriktning mot missbrukare. Under den tiden fick han hjälp att bli helt drogfri, bygga upp sig själv och fick även ekonomiskt stöd för att betala av vissa skulder. Han fick en ny, unik chans att börja om i livet, och han tog den.
Men det var inte utan uppoffringar. Särskilt tufft blev det för Soumia som i stort sett blev ensamstående under ett halvårs tid med två små barn och djuren.
– Hon höll faktiskt på att lämna mig och jag förstår det. Det var inte så här hon tänkte sig familjelivet, hon var jätteledsen för allt som hänt och att jag nu dessutom skulle vara borta flera månader. Men det gick bara en vecka så ljusnade det och hon förstod att jag gjorde det för oss, för våra barn.
Kurön, eller ”Hoppets ö” som den kallats, ligger i Mälaren, på tryggt avstånd från huvudstadens olika frestelser. Här kom Simon Nygren in i en välbehövlig lunk med arbetsträning, föreläsningar, gemenskap och avgiftning. Anki och Kjell Karlsten, kårledare inom Frälsningsarmén och de som såg till att Simon fick en plats, fanns där för honom. De visste att det inte hjälper att bli fri från ett missbruk, om inte övriga livet går ihop. Det krävdes bland annat att Simon fick ett Bank-ID efter att ha varit spärrad från bankerna, att han fick medicinsk behandling av sin näsa som tagit stryk av drogerna och att han fick förbereda sig för en vardag utan droger. Efter vistelsen fick han jobb och går nu en utbildning för att bli grävmaskinist.
– Det var verkligen den perfekta platsen för mig och personalen var bäst! Jag älskar dem allihopa – vi har kontakt än i dag. Det är från dagen jag kom till Kurön som jag räknar min nykterhet. Och när jag kom hem kunde jag och Soumia äntligen gifta oss!
Livet i dag är inte bara ljus och lycka, även om det inte går att jämföra med det mörker som Simon länge levde i. Familjen får kämpa med att få ekonomin att gå ihop, det finns skulder kvar att betala av och det finns platser som Simon undviker att röra sig på.
Men den stora skillnaden är att han i dag har frid med Gud, han är förlåten. Trots alla motgångar kan han se hur Gud varit med honom.
– Det är så starkt att Gud verkligen burit mig genom allt, i alla situationer, det tror jag verkligen. Jag ville hela tiden ha en relation med honom, även när jag befann mig mitt i skiten.
---
Fakta: Simon Nygren
- 26 år, bor utanför Sigtuna.
- Gift med Soumia, har barnen Mileah, 5 år, Mileon, 2,5 år och Melonie, 1,5 år.
- Studerar till grävmaskinist, blir klar i december.
- Producerar och ger ut musik under artistnamnet Denitti.
- Tillhör Frälsningsarméns församling Home i Sundbyberg.
---
