Tio procent av Sveriges befolkning har en neuropsykiatrisk diagnos, och Sveriges kristna måste göra sig redo för att möta människors olikheter. Det menar Rickard Lundgren som i sin egen familj fått lära sig hur utmanande det kan vara att leva med funktionsnedsättningar, men också hur människor som vi kanske inte räknar med kan göra underverk.
Klockan 13–14 varje dag tystnar alla stora högtalare med utgående ljud på pingströrelsens pågående konferens Nyhemsveckan. Fläktarna som håller igång hoppborgen på lekplatsen stängs av och för en timme blir ljudbilden på området betydligt lugnare. Under denna dagliga stund anpassar sig alla konferensdeltagare efter dem som har svårt med för många intryck: Barnen med neuropsykiatriska diagnoser, så kallade NPF-diagnoser.
– För mig som är förälder till barn med funktionsnedsättningar känns det här initiativet fantastiskt, säger Rickard Lundgren.
Allt började med Göran
Till vardags arbetar han med församlingsgrundare och som riksevangelist inom Equmeniakyrkan och mycket av sitt liv har han ägnat åt mission i andra länder. Men de senaste åren har Rickard Lundgren också arbetat för Sveriges kristna handikappförbund. Han är på Nyhemsveckan för att leda “Unika möten”, den samling som ordnas under den lugnare timmen varje dag. Den görs för och tillsammans med barn med särskilda behov. Rickard Lundgren är också här för att berätta om sin nya bok Om du bara visste, som handlar om vad vi som kristna och kyrka har att lära oss av människor med olika funktionsnedsättningar, och hur kyrkan kan bli bättre anpassad för dem som lever med NPF-diagnoser.
I hela sitt liv har han brunnit för att lyfta fram människor med funktionsnedsättningar och deras rättigheter. Rickard Lundgren beskriver det som ett kall han själv inte valde. Det var mer som att dessa människor kom till honom.
Det började med klasskamraten Göran i högstadiet. Göran hade hydrocefalus, vad man på den tiden kallade för vattenskalle. Rickard minns hur de äldre eleverna knuffade och trakasserade Göran. Den skam Rickard upplevde efteråt, över att han inte vågade göra något för att stoppa trakasserierna av Göran, blev en drivkraft.
– Något hände i mig, jag bestämde att de hellre får sparka på mig än på dem. Jag började stå upp för människor med handikapp.
Mannen som satt inlåst i en bur
Drivet fanns med honom när han sedan som nittonåring åkte ut på sin första missionsresa och hamnade i Albanien. Där mötte han en man som på grund av sin funktionsnedsättning satt fastkedjad i en bur. Rickard blev fullständigt förtvivlad och försökte slita upp burens galler för att få ut mannen. Hans vänner var tvungna att lugna honom.
Men redan tidigt i sitt liv fick Rikard Lundgren också erfara hur människor med funktionsnedsättningar inte bara är personer som behöver hjälp. Många av dem har också en särskild förmåga att sprida ljus till oss andra, menar han. Sedan berättar han om Samuel. Fosterhemspojken som fanns i hans släkt under uppväxten. Samuel kunde varken tala eller gå, däremot kunde han jubla och skratta.
– De är som ficklampor. De är inte en del av mörkret. De är inte giriga, inte självuppblåsta och de skryter inte.
Den här pojken har förvandlat mitt hjärta, sa mannen. Sedan fick jag be för honom.
— Rickard Lundgren berättar om en kriminell man som mötte Lukas med Downs syndrom
Sonen Lukas föds
Sedan hände det som Rickard Lundgren, trots sina tidiga erfarenheter inte alls var beredd på. Han blev själv förälder till ett barn med en funktionsnedsättning. För 22 år sedan föddes hans son Lukas med Downs syndrom. Rikard Lundgren minns sorgen och besvikelsen han kände.
– Jag stod där med Lukas i armarna och tänkte att nu är allt förstört. Jag ledde en missionsorganisation, och tänkte att nu skulle jag inte kunna fortsätta. Jag blev fruktansvärt besviken och kastade det i ansiktet på Gud.
Men redan på BB fick han ett samtal som blev början till en vändning. En vän från Norge ringde för att ge honom ett bibelord: ”Barn är en Guds gåva. Som pilar i en hjältes hand är söner man får vid unga år”, läste vännen ur Psaltaren.
Sedan dess har Rickard Lundgren upplevt hur bibelordet blivit sant. Sonen Lukas är en fantastisk person och en tillgång för andra. Han berättar om församlingslägret där familjen deltog och där Rickard Lundgren skulle vara huvudtalare. På lägergården där de var fanns också en ung man som avtjänade en villkorlig dom genom att utföra trädgårdssysslor och klippa gräset. Mannen, som hade kriminell bakgrund, utstrålade ilska där han satt på åkgräsklipparen. Ingen vågade närma sig honom. Ingen utom Lukas, som började följa efter gräsklipparen för att få åka med. Efter ett par dagar orkade mannen inte stå emot pojkens enträgna försök och lät honom sitta framför honom på gräsklipparen. På något sätt trängde Lukas igenom den kriminelle mannens ilska och resten av veckan klippte de gräs tillsammans. Men under den sista dagens samling hände något oväntat. Mitt i Rickards predikan kom den kriminelle mannen och Lukas in i samlingslokalen hand i hand. De satte sig längst fram och Rickard avslutade sin predikan så snabbt han kunde och gick ned till dem.
– Den här pojken har förvandlat mitt hjärta, sa mannen. Sedan fick jag be för honom. Jag vet inte hur det är med honom i dag, men jag vet att han sprang efter vår bil och vinkade åt Lukas när vi åkte hem.
[ Lämna bort henne, glöm och gå vidare ]
Dottern Hanna lärde honom om npf
Men det är inte bara genom sonen Lukas som Rickard Lundgren fått lära sig hur det är att leva med funktionsnedsättningar i familjen. När Lukas syster Hanna var i senare delen av tonåren drabbades hon av panikångest-attacker och psykisk ohälsa som varade i hela tio år. I dag mår hon bättre, och utreds nu för adhd. Diagnosen är ännu inte fastställd, men redan nu är hon hjälpt av att anpassa sitt liv efter de begränsningar som adhd kan innebära.
Hanna har visat mig att det går att lägga upp livet för att hantera en npf-diagnos.
— Rickard Lundgren om vad dottern Hanna lärt honom
– Min grundförståelse för hur det är att leva med npf har min dotter Hanna gett mig. Hanna har visat mig att det går att lägga upp livet för att hantera en npf-diagnos. Efter det påverkar man sin tillvaro utan att ens tänka på det. Hanna är i dag skolpastor och en fantastisk ficklampa som lyser upp andra ungdomars liv.
Rickard Lundgrens bok Om du bara visste är både hans personliga berättelse och en hjälp för den som vill få mer kunskap om de vanligaste neuropsykiatriska diagnoserna och vad de olika begreppen står för. Med boken vill Rickard Lundgren guida kyrkor och församlingsledare i hur man anpassar sina samlingar så att människor med dessa funktionsnedsättningar kan trivas och delta. En enkel förändring man kan göra i en gudstjänst, menar Rickard Lundgren, är att ännu tydligare tala om vad som ska hända.
– Människor med autism eller adhd ställer alltid frågor som ”vad ska jag göra här?”, ”vem ska jag vara med?”, och ”vad ska jag göra efter det här?”
När människors behov krockar med rökmaskiner
Givna ordningar och lugn är något som hjälper människor med npf-diagnoser, men enligt Rickard Lundgren krockar detta ibland med församlingars strävan efter att vara moderna och ständigt erbjuda fler och snabbare intryck.
– Blinkande ljus, rök och en snabb förkunnarstil kan visserligen locka vissa människor med adhd som vill ha ös. Men de orkar bara en liten stund av en sådan samling, sedan är de utslitna. Kanske gäller det egentligen för oss alla.
Enligt Rickard Lundgren behöver lugn och en given ordning för våra gudstjänster inte betyda att de blir tråkigare eller sämre.
– I frikyrkan har vi ofta haft en så stark tro på spontaniteten, men jag tror att vi ska längta efter att vara autentiska i stället. Det finns en trygghet i att veta vad vi ska göra. Då sjunker kraven på den som håller i gudstjänsten, axlarna sänks och man kan vara genuin. Det mår alla människor bra av. Oavsett om vi har någon funktionsnedsättning eller inte.
Drömmen om ett nationellt nätverk
Rickard Lundgrens son Lukas är med honom på Nyhemsveckan.
– Han har haft en lång inskolning, för vi har varit här i tio år och nu sitter han lugnt med på samlingarna i “Unika möten”.
Snart ska de åka vidare till Evangeliska frikyrkans konferens Torp, där de också ska berätta om boken.
– En övergripande dröm jag har är att skapa ett landstäckande nätverk av frivilliga kristna som står redo att möta den del av vår befolkning som har en neuropsykiatrisk diagnos. Det är ju hela tio procent.
---
Fakta: Rickard Lundgren
- Ålder: 53
- Familj: Hustrun Karin, sonen Simon 28, dottern Hanna 26 och Lukas 22
- Yrke: Arbetar med församlingsgrundande inom Equmeniakyrkan och som förbundsutvecklare på Sveriges kristna handikappförbund
- Aktuell med: Boken Om du bara visste, som ges ut på Hylleruds förlag.
---
