De senaste åren har entreprenören och utbildaren Edvard Wiberg funderat mycket på vad som kännetecknar ett framgångsrikt arbetsliv. Han kan fortfarande längta till de stora scenerna, men har också upptäckt en ny vision för sitt liv.
JÖNKÖPING. Nämn ett lyckat frikyrkligt event från de senaste femton åren och Edvard Wiberg har säkert varit inblandad. Under flera år arbetade han för organisationen Ny Generation, bland annat med deras storsatsning ”Båten”. Dessutom har han varit projektledare för ”Jesus for President”-kampanjen och festivalen Frizon.
– Jag har nog ganska lätt att tagga i gång på nya idéer, säger han när vi möts över en asiatisk lunchbuffé.
Edvard Wiberg har ätit här flera gånger tidigare – ofta med företagare eller näringslivspersoner som han inte känner. När han 2021 flyttade till närliggande Norrahammar satte han nämligen som mål att ”luncha sig igenom Jönköping” för att skapa sig ett nätverk.
Inte så långt från restaurangen ligger ”Do Space” – ett co-working-kontor där Edvard Wiberg hyr en plats. Han har valt ett alternativt arbetsliv: aldrig haft ett heltidsjobb, alltid skrivit sina egna arbetsbeskrivningar och ofta jobbat projekt- och uppdragsstyrt. Just nu driver han företaget We are Mountain tillsammans med Josefine Arenius och Fredrik Wenell, är ordförande för Alpha Sverige och för den egenstartade organisationen Oh, Brilliant. För att nämna några saker.
Ändå är det något som gnager i honom.
– Jag tänker ofta: Vart ska det här arbetslivet ta vägen? Åren går och jag är inte ung och lovande längre.
– Jag har befunnit mig i sammanhang som talat om det stora som det eftersträvansvärda. Och då har jag brottats med tanken: Kommer man bara bli en liten plutt någonstans? Det är mycket det jag bearbetar just nu.
Fostrad i en utåtriktad frikyrkokultur
Han berättar om när han besökte Global Leadership Summit i Chicago – en konferens startad av pastorn Bill Hybels – och inspirerades av talare som försörjde sig på att hänföra en publik med snyggt förpackad livsvisdom. De kunde säga saker som: ”När jag var 17 år drömde jag om att stå på den här scenen, och här är jag nu”.
– Jag kände väldigt starkt att jag ville vara en sådan person, jag ville bli kallad till de stora scenerna, bli någon som många lyssnar på.
Det är lätt att föreställa sig Edvard Wiberg på en sådan scen: energisk, engagerad, trygg i sig själv. Han har fostrats i en utåtriktad frikyrkokultur i Vetlanda, fick tidigt ledaruppdrag både i skolan och i kyrkan. Året då han tog studenten dök han upp som en karaktär i slutspexet: Jesus-Edde med svart tröja och ett vitt jättekors målat över hela bröstet.
– Det var en stor skola, 1 500 elever, så valde de mig av alla att göra narr av. Men jag tyckte att det var kul! Då hade jag i alla fall gjort intryck.
I för sig var det inte konstigt att Edvard Wiberg hade gjort sig ett namn på skolan. Han engagerade sig i den kristna skolgruppen Ny Generation och styrde upp mängder av event. Efter studenten började han jobba för samma organisation och blev så småningom eventansvarig. Han ansvarade för långa konsertturnéer i Europa, var med och hyrde en Finlandsfärja och fyllde den med ett par tusen ungdomar.
”De kommande åren hade jag hybris”
Jag såg honom på Frizonfestivalen 2010 när han projektledde ”Jesus for president” – en ekumenisk kampanj som i samband med riksdagsvalet det året ville uppmärksamma att det viktigaste valet inte handlade om att rösta vänster eller höger utan om att följa Jesus.
– Jag var bara 21 när jag projektledde ”Jesus for president” och de kommande åren hade jag hybris. Jag visste att om jag var med någonstans, då blir det bra, säger han nu.
[ "Jesus for president"-kampanjen tvättade politikers fötter i Almedalen (2010) ]
Fram till dess hade det mesta gått lätt för Edvard Wiberg. Han beskriver sig som skärpt, berättar att han gick ut med högsta betyg. Tron har alltid varit viktig för honom och ett tag brottades han med en pastorskallelse. Sedan bestämde han sig för att läsa ekonomi. Men då blev han nervös.
– Jag tyckte att det var superläskigt att börja plugga, jag bävade hela sommaren. Jag var ju jättebekväm i kyrkan, men hur skulle jag funka utanför? Det kändes som att jag befunnit mig i en kristen bubbla i 24 år.
Det visade sig att det gick alldeles utmärkt på universitet, och nu säger Edvard Wiberg att han trivs med att röra sig mellan olika världar. Han har arbetat med unga entreprenörer på Startcentrum i Örebro men också på EFK:s huvudkontor. I rollen som projektledare för festivalen Frizon träffade han sin fru Rebecka.
Men sedan inträffade det som han beskriver som ”EFK-härvan”: missionsdirektorn blev uppsagd, tystnadsavtal skrevs, flera kollegor blev sjukskrivna. Edvard Wiberg lämnade sin tjänst för att inte riskera samma sak.
– Att vara projektledare för Frizon var mitt absoluta drömjobb, så det var tufft att ta beslutet att lämna på grund av arbetsmiljön på EFK. Jag funderade mycket på vad jag skulle göra i stället.
Han berättar att han en dag tog en cykeltur och fick en tanke, nästan som ett tilltal: Det är människor du ska hålla på med.
– Min självbild då var att allt jag rörde vid blev bra, så tänk om jag kunde börja röra vid människor på samma sätt? I stället för att tänka projekt eller event eller uppgifter, började jag fokusera på människor.
– Och där satte jag min livsvision: Jag vill skapa utrymme för unga att växa. För unga har alltid varit mycket intressantare än äldre.
[ Magnus Tunehag: Det är som att Gud inte bryr sig, han har gömt undan mig ]
Drömmer fortfarande om stora plattformar
När Edvard Wiberg fyllde 30 år önskade han sig inga presenter, utan pengar till den organisation som han skulle starta – det som i dag är Oh Brilliant och som stöttar unga entreprenörer, bland annat genom stipendier och coachning.
– Jag funderar mycket på hur jag kan möjliggöra för att andra ska växa. Det känns mycket mer värdefullt än att jag ska växa. Och jag är så glad att jag har landat i det redan som 30-plussare, jag behöver inte vänta tills jag är 40, 50 eller 60. Nu tänker jag hela tiden att varje samtal jag kan ringa, varje mentorsträff som jag kan ha, kan vara en boost på vägen för någon annan.
[ Ina såg Jesus i en dröm - startade företag och evangeliserar med sina smycken ]
Han pausar lite, stoppar in en tugga sushi. Och säger sen:
– Samtidigt kan jag fortfarande drömma om de stora plattformarna. Men jag har insett att det är en dålig drivkraft som leder fel, och att verklig förändring i människors liv inte sker där. Nu tänker jag att jag kan finnas till för en människa i taget i stället för många samtidigt. När det landade i mig gav det ro.
Det känns som att du lever i spänningsfältet mellan att acceptera det lilla livet och drömma om något större?
– Ja, samtidigt kanske det är den spänningen och den ombytligheten jag gillar. Men nu begränsar ju familjelivet de stora drömmarna. Det kunde jag tycka var jobbigt i början, men nu tycker jag bara att det är bra. Besinningslös frihet är inte eftersträvansvärt, vi behöver begränsningar.
– Där hjälper mina barn mig mycket. De uppskattar det lilla. På sommaren älskar jag att leta nyckelpigor med vår treåring. När vi en eftermiddag går på nyckelpigejakt går hon liksom helt in i det. Vår mission blir att förstå allt vi kan om nyckelpigan, eller det handlar inte om att förstå, vi ska uppleva nyckelpigan.
Har kvar lekfullheten
Tillsammans med sin fru Rebecka har Edvard Wiberg döttrarna Vera och Signe. Han säger att han reflekterat mycket kring att vara pappa.
– Jag har kvar mycket av lekfullheten och det kreativa som pappa. Jag gillar att vara på marken med mina barn. Det är där man upptäcker saker, ser saker man inte annars ser. Vad finns under ett bord? Ja, då kryper jag runt där med barnet.
– Jag har krupit så mycket på golvet att det gått hål i knäna på flera jeans. Så numera byter jag om till mjukisbyxor så fort jag kommer hem.
Vad är framgång för dig?
– Det finns en bok av Stephen R. Covey som heter Seven Habits of Highly Effective People. I den uppmuntrar han läsaren att göra en visuell övning: Blunda och föreställa dig din egen begravning. Vad önskar du att folk skulle säga? Där har du din definition av framgång.
Vad vill du att människor ska säga om dig?
– ”Han var närvarande och engagerad. Man kunde lita på Edvard. Jag kände mig sedd.”
– Sedan är det ju i sig en jätteutmaning att bli en sådan person. Men då har jag i alla fall en definition, en ledstång på något sätt.
Vill vara ett stöd för ungdomarna i området
Edvard Wiberg vet inte riktigt hur hans arbetsliv kommer se ut på lång sikt. Men han vet att han på kort sikt vill fokusera på det som de kallar ”Hjärta för Dalen”. Hans fru Rebecka är föreståndare i Pingstkyrkan i Taberg, och församlingen har inlett en process med kommunen och andra aktörer i området för att kunna vara ett bättre stöd för ungdomarna där. Edvard Wiberg är i det här skedet med som processledare.
– I stället för att tänka på det som ett uppdrag, försöker jag se det som att jag är med och bidrar i olika sammanhang. Både jag och Rebecka känner att vi vill bidra med vår kapacitet i vårt närområde och låta det få prägla oss. Nästa fråga blir då: Vad kan jag göra och vad kan jag bjuda in andra att göra?
– Det lättar på ansvarskänslan och oket av framgångsideal. Det handlar inte om att jag ”ska bli någon”. Och det är ju egentligen den kristna berättelsen: Du behöver inte bli någon, för du är redan nog. Jag behöver inte alltid vara en initiativtagare, utan jag får vara en medhjälpare och bidra in i Guds rike. Jag får vara med i det som Gud redan gör.
---
Fakta: Edvard Wiberg
Ålder: 35 år.
Bor: Norrahammar, Jönköping.
Familj: Gift med Rebecka, döttrarna Vera 4 år, Signe 2 år.
Gör: Entreprenör, föreläsare, utbildare, processledare.
---
[ Frikuyrkans fastighetsbolat gör rekorsvinst - Har fem miljarder i kapital ]
