Åtta kristna svenskar som bär kors på olika sätt berättar om vad symbolen betyder för dem i vardagen.
Joel Keinänen, Södertälje
Jag bär ett krucifix i guld som jag köpt av kronofogden, men hade egentligen hellre haft ett uppståndelsekors. Det är mitt starkaste vittnesbörd om att även en tidigare missbrukare, numera hantverkare, får vandra med Herren. Oftast är det dolt av ett klädesplagg, men ibland lyser det upp med ett budskap som utmynnar i intressanta diskussioner. Min avsikt och mitt mål är att peka på min frälsare.
Janet Johansson, Örnsköldsvik
Jag har ett kors på väggen som min son har gjort av drivved. Han har gått igenom mycket i sitt liv och ifrågasatt Gud för vissa saker som hänt.
Men trots allt som han gått igenom så gjorde han detta fantastiska kors till mig och jag kommer alltid att ha det på min vägg.
Det betyder enormt mycket för mig.
Johanna Almkvist, Uppsala
Jag hade ett litet miniatyrkrucifix med mig till skolan redan som sjuåring. Jag är inte säker på var jag fick det ifrån, inte var det mina föräldrar i alla fall. Det betydde mycket för mig – utan att jag kunde sätta ord på varför. Jag läste mig till vad INRI stod för i alla fall, och berättade gärna för klasskompisar som frågade.
Andreas Lundell, Malmö
Korset runt min hals betydde mycket för mig första året som nyfrälst. För mig var korset ett sätt att “komma ut” som kristen efter att jag blev frälst för ett par år sedan.
Korset har öppnat upp för många samtal om tro, därför gillar jag att bära det. En gång berättade en tjej som jag mötte att hon dagen innan hade hittat en bibel hos sina föräldrar. När hon såg mitt kors tog hon det som ett tilltal att börja läsa den.
Po Flodström, Gnesta
Jag minns mitt första kors som införskaffades när jag var i 9-10-årsåldern.
Det var ett krucifix som jag fick köpa till rabatterat pris av den lokala smyckeshandlaren i Fagersta – en romersk katolsk kvinna från Puerto Rico.
Jag minns att jag kände barnets förtjusning inför att gå till skolan dagen efter och “komma ut ur garderoben” som kristen. Det fick precis de reaktioner jag hade hoppats på, och min “karriär” som apologet började där och då.
Anders Axklo, Stockholm
Jag hade redan en ichthysfisk tatuerad på armen och även ett motto som refererar till min kristna tro, men jag ville också ha ett kors.
Det var viktigt för mig att det inte skulle vara kopplat till något visst samfund eller kyrklig tradition. Då kom jag på att man kunde ha ett kors som ser ut som att Jesus själv doppat sitt finger i blod och strukit sitt eget märke på mig.
Det sitter placerat som om det hade varit ett halsband och det är ett helt unikt kors som jag bär med ödmjukhet.
Christina Lund, Rosvik
Jag bär alltid med mig ett kors i min ficka. Som en påminnelse om vad Jesus gjorde för mig men också för dem jag möter dagligen.
Jag jobbar som säljare i frisörbranschen uppe i Norrbotten och vi får inte prata tro eller politik med våra kunder. Men svara på frågor kan jag ju göra. Så när jag sätter handen i fickan så känner jag korset och så ber jag för kunden i det tysta.
Oftast blir det ett fint samtal. Yxan har jag hängt på korset som en symbol att röja det som står i vägen för korset.
Kristina Hjern, Stockholm
Jag har ett litet kors tatuerat vid handleden. Korset gjordes hos den äldsta tatuerarfamiljen i Gamla stan i Jerusalem 2018. Jag åkte även över till Jordanien och Jesus dopplats och doppade hela mig som en påminnelse om det dop jag levt med och lever i varje dag. Korset är en påminnelse om mitt dop.
