På skärtorsdagen sker det stora sveket. Judas förråder sin vän Jesus med en kyss och blir världshistoriens värste svikare. Men kanske är det dags att omvärdera bilden av Judas Iskariot, funderar teologen Leif Carlsson.
Jerusalem år 33, Övre salen. Allt är perfekt riggat för påskmåltiden för Jesus och hans lärjungar. Rummet, påskalammet, brödet, vinet och sällskapet. Men det finns en spänning i rummet. Evangelierna berättar om en fiende mitt ibland lärjungarna.
En förrädare – Judas Isakriot. Genom årtusenden har människor fascinerats och förfasat sig över honom. Lärjungen som, trots att han under flera år vandrat tillsammans med Jesus och hans närmaste krets, väljer att mot belöning lämna ut Jesus till dem som vill döda honom. När översteprästerna och deras soldater senare under Skärtorsdagskvällen kommer till Getsemane trädgård pekar Judas ut sin vän med en kyss.
– Det är så bisarrt att Judas förråder sin vän på det viset. En kyss är ju vanligtvis en kärlekshandling, säger teologen Leif Carlsson.
Viktigt med mer mångfacetterad bild av Judas
Som teolog och kristen har han funderat mycket över Judas roll i berättelsen om Jesu död och uppståndelse. Han har frågat sig varför Judas blivit dömd så hårt:
– Jag tror att vi människor tycker det är skönt att ha någon att skylla på. Någon att projicera vår egen skuld på. Det tonar ned vår egen skuld. Vi är ändå inte lika dåliga som honom.
Att skaffa sig en mer mångfacetterad bild av Judas är viktigt, menar Leif Carlsson. Det kan hjälpa oss se sanningen om oss själva.
– Den dunkelhet han representerar finns i oss alla. Han är den inom oss som sviker andra när de behöver oss, Den vi kan identifiera oss med.
[ Judasbränning och andra kristna påsktraditioner du inte visste fanns ]
Väcker frågor
Bibelns skildringar av Judas väcker många frågor, enligt Leif Carlsson. En teologisk svårighet är frågan om huruvida det var förutbestämt att Judas skulle få den roll han tilldelades eller inte.
– Å ena sidan är han ärkeskurken och å andra sidan banar hans handling väg för frälsningen. Det känns så orättvist.
Leif Carlsson har svårt att tänka sig att Gud skulle utse någon människa till förrädare:
– Man kan också se Judas gärning som en berättelse om hur Gud kan vända något negativt till något positivt.
Judas Iskariot är sinnebilden för en svikare. Bibelläsare har genom alla tider utgått från att han utförde sitt svek för den ekonomiska vinningens skull. De trettio silverpenningarna. Judas var ju lärjungarnas kassör, och hade ett uppenbart intresse för pengar.
Något som är värt att notera, menar Leif Carlsson är att Judas ofta, genom kyrkans historia har blivit en slags antisemitisk prototyp för hela det judiska folket.
– Det har blivit en del av kyrkans anti-judiskhet, där man egentligen sett alla judar som bittra fiender till Kristus och som dem som roffar åt sig pengar. Martin Luther kallade Judas för Den förhatlige Juden.
[ Människorna som var med och formade påskens dramatiska händelser ]
”Bibeln säger inte så mycket om Judas motiv”
Men precis som de olika evangelierna varierar lite i sin bild av det judiska folket, skiljer sig bilden av Judas åt. Johannes är det evangelium som tydligast tar ställning mot Judas. Här kan vi till exempel se hur Judas i berättelsen om kvinnan i Betania, hon som häller dyr olja över Jesu fötter, målas ut som en ensam, snål kritiker. I Matteusevangeliet tillskrivs inte denna roll enbart Judas. Här står det att lärjungarna blev förargade på kvinnan.
Leif Carlsson menar att det är dags för oss att börja se att Judas var en av alla oss andra. En människa med förmåga till både ont och gott.
– Bibeln säger inte så mycket om Judas motiv till för att förråda Jesus, men jag tänker att man måste läsa mellan raderna, eller i gliporna mellan orden.
Kanske handlade Judas svek inte enbart om pengar, menar Leif Carlsson. Det är inte omöjligt att Judas tänkte att han gjorde det enda rätta.
– Jesus framfart innebar en potentiell risk för uppror. Ett uppror mot romarna skulle kunna innebära risker för judarna. Kanske ansåg Judas att han skyddade det judiska folket genom att överlämna honom åt översteprästerna.
Motstridiga uppgifter
En sak som förbryllat många är de motstridiga uppgifterna som finns kring Judas död.
Enligt Lukas evangelium dog han genom att falla framstupa så att magen sprack och inälvorna rann ut. Matteus å sin sida hävdar att han hängde sig. Vilken död Judas gick till mötes är inte avgörande för vad vi kan lära oss av berättelsen om honom, menar Leif Carlsson.
Det som däremot är viktig fråga för den som tror på påskens berättelse om förlåtelse är om nåden gällde även för evangeliets stora svikare Judas, tror Leif Carlsson.
Den vanligaste tolkningen av berättelsen om Judas är att han efter sitt förräderi försvann bort för att dö i ensamhet, eller ta livet av sig.
– I den versionen får han aldrig möta den uppståndne och det stämmer med Matteusevangeliets uppgift om att Jesus efter sin död visar sig för de elva.
Men Leif Carlsson menar att man också kan välja att ta fasta på det står längre fram i Nya testamentet. I första Korinthierbrevet kapitel femton finns en vers som öppnar för möjligheten att även Judas fick möta den uppståndne Jesus, anser Leif Carlsson. Här kan man läsa att Jesus visade sig för Kefas och sedan för de tolv.
– Det står faktiskt de tolv. Det får mig att tänka att Jesus kanske visade sig för Judas också.
Att läsa berättelsen om Judas på det här sättet är inte naivt, menar Leif Carlsson.
Det är att läsa Bibeln utifrån påskens berättelse, eller som man brukar säga, med nådens glasögon.
– Vi ska inte distansera oss från Judas utan identifiera oss med honom. Han representerar alla oss som någon gång svikit eller skyllt ifrån oss. Som vägrat ta vårt ansvar. Min tro är att inte ens Judas var undantagen nåden. Det fanns förlåtelse för honom också.
---
Fakta: Judas Iskariot
- Levde samtidigt som Jesus från Nasaret, dog år 33.
- Var lärjungarnas kassör.
- Anges i evangelierna som den som förråder Jesus för trettio silverpenningar.
---
