Mansour Ghoreyshi är 38 år. Men själv säger han skämtsamt att han är tre. Så lång tid har gått sedan hans liv fullständigt förändrades.
– När jag läste i Bibeln om att bli ”född på nytt” trodde jag att jag läst fel, men nu när jag själv upplevt det vet jag att det stämmer, säger han.
I ett nedsläckt rum i en kyrka i södra Sverige sitter Mansour Ghoreyshi. Han har lämnat Iran och flytt för sitt liv, men vardagen i det nya landet har inte blivit som han tänkt sig. I brist på bostad har en bekant ordnat ett rum till honom i kyrkans övervåning. Han bor här i hemlighet och tvingas lämna bostaden varje dag.
Från klockan sju på morgonen till klockan 22 på kvällen driver han omkring på gatorna. Ibland får han komma in och värma sig på någon restaurang, men ofta ombeds han att gå när ägarna ser att han inte beställer något.
Just i dag har han haft ett uppslitande bråk med både sina föräldrar och syskon hemma i Iran. Det är vanligt att de ringer, och att bråk uppstår kring Mansours flykt till Sverige, men den här gången är tonen hårdare och orden hätskare än vanligt.
– Bråket blev värre och värre. Mot slutet av samtalet sa min mamma ”från och med nu är du inte min son. Glöm mig, din pappa och dina syskon”, minns Mansour.
– Jag stängde av telefonen och kände att ”Nu är det över för mig. Jag har inget att äta, jag känner ingen, jag har inget jobb. Min familj vill inte veta av mig”. När jag kom hem sent den kvällen skrev jag ett brev på persiska och lade 26 piller på bordet för att ta mitt liv.
Meddelande om sin död
Mansour Ghoreyshi gör en inställning på telefonen så att ett avskedsmeddelande ska skickas till hans mamma klockan åtta på morgonen därpå. Då är han säker på att han kommer att vara död.
På väg för att hämta vatten att skölja ner tabletterna med hör Mansour plötsligt ett bultande på bottenvåningen. Någon knackar på kyrkdörren, och sedan hör han röster. Mansour som själv aldrig ens varit nere i kyrksalen går dit för att se vad som står på.
Det visar sig vara några församlingsmedlemmar som kommit till kyrkan för att be för en vän som ligger på sjukhus och kämpar för sitt liv.
– Det här var under coronapandemin, så jag tror att det var någon som var allvarligt sjuk i covid som de skulle be för. Men jag kunde inte så mycket svenska på den tiden, så jag uppfattade inte allt, berättar Mansour.
Besökarna bjuder då in Mansour till att vara med i bönen.
Jag bestämde mig för att fortsätta leva.
— Mansour Ghoreyshi
Han tackar nej, men sätter sig ändå ner i en trappa, längre bak i kyrksalen för att studera dem. Där, sittandes på den kalla stentrappan, somnar han av utmattning – omgiven av böner till Gud.
När Mansour plötsligt vaknar till är det mitt i natten och kyrkan är tom. Han går tillbaka till sitt rum och ser tablettkartan, vattenglaset och det nedskrivna brevet.
– Plötsligt insåg jag vad det var jag hade tänkt att göra. Men nu kände jag ett helt annat lugn i kroppen. Så jag skyndande mig att slänga bort alla piller och radera röstmeddelandet till min mamma. Jag bestämde mig för att fortsätta leva.
Mansour Ghoreyshis röst är allvarlig. Samtidigt ler han, när han beskriver hur han fick livet tillbaka.
---
Hit kan du vända dig om du brottas med självmordstankar
- Jourhavande präst, alla dagar 21–06. Ring 112 och fråga efter jourhavande präst.
- Bris, tel 116 111.
- Självmordslinjen tel 90 101.
- Stöd i form av chatt www.mind.se/sjalvmordslinjen
---
Var inte troende när han kom till Sverige
Vi möts i Centrumkyrkan i Sundbyberg utanför Stockholm. Hit till huvudstaden kom han, strax efter den dramatiska kvällen med tabletterna.
– Två dagar efter att jag bestämt mig för att fortsätta leva fick jag ett samtal från en iransk vän som bor i Stockholm. Han behövde hjälp med ett byggprojekt och ville att jag skulle komma och jobba för honom.
– Jag svarade att jag gärna skulle vilja komma, men att jag inte hade någonstans att bo i Stockholm. Då bjöd han in mig att bo med honom och hans familj i deras fina hus. Det blev början på en vändning för mig, berättar Mansour.
Genom en kollega fick Mansour strax därefter en kontakt med Centrumkyrkan i Sundbyberg.
Han hade under uppväxten i Iran intresserat sig för kristen tro, men inte vågat utforska tron närmare.
– Jag fick adressen hit till kyrkan och här träffade jag jättesnälla människor. Jag började fråga pastorerna som arbetade här om Jesus.
I Centrumkyrkan fick han också snart en uppgift. Mansour, som under hela sin karriär i Iran arbetat med ljud och bild, erbjöd sig att hjälpa till med tekniken på söndagsgudstjänsterna. Han erättar stolt om de lösningar han kommit på.
Ju mer Mansour Ghoreyshi lärde känna folket i kyrkan och samtala om Jesus, desto större blev hans längtan efter att fördjupa sin egen tro.
– Efter ett samtal med en av pastorerna sa jag för första gången att jag själv ville bestämma vad jag vill tro på. Jag sa att jag ville bli kristen, berättar Mansour.
– Den 16 januari 2022 döptes jag sedan här borta, säger han och visar var dopet ägde rum.
Jag fokuserade bara på alla mina problem, jag hatade mitt liv, min familj och mina vänner.
— Mansour Ghoreyshi
Förstod inte vad bibelordet betydde
Nu började ett nytt liv för Mansour Ghoreyshi. Bredvid sin spegel har han satt upp ett bibelord, där Jesus talar om att ”födas på nytt”. Första gången Mansour läste begreppet i sin persiska bibel trodde han att det var något fel med översättningen. Men i dag har innebörden blivit en verklighet för honom.
– I dag vet jag vad det innebär. Jag har fötts på nytt i och med att jag har blivit kristen och döpts. Men jag tänker också att den där kvällen för tre år sedan när jag valde att inte avsluta mitt liv – det var också som att födas på nytt. Jag fick en ny chans.
– Det är ju det här som påsken handlar om. Att Gud sände sin son för att rädda oss, så att vi kan få börja på nytt, fortsätter han.
[ Blev del av undre världen när hon var 12: ”Någon har vakat över mig” ]
Hur har ditt liv förändrats sedan du blev kristen?
– Du skulle ha träffat mig innan jag blev kristen. Jag fokuserade bara på alla mina problem, jag hatade mitt liv, min familj och mina vänner.
– När jag pratade med min familj på telefon bråkade vi konstant. Men efter jag blev kristen har jag fått ett helt annat tålamod. I dag kan jag till och med erkänna att jag har fel och säga ”Mamma, du har helt rätt”. Jag är inte lika envis längre.
Mansour beskriver att gemenskapen i kyrkan har blivit livsviktig för honom. Här finns människor som bryr sig om honom, som frågar hur veckan varit och som också efterfrågar hans kunskap. Det har betytt mycket för hans självkänsla.
– När du är ensam, trött och inte har någon att prata med kan livet kännas jättesvårt. Men i dag har jag Gud och jag har mina vänner i kyrkan.
– Jag är så glad att jag valde den här vägen. Att komma till kyrkan har gett mig ett nytt liv. Innan kunde jag nästan ingen svenska, bara engelska. Men då sa en vän här i kyrkan: ”Mansour måste lära sig svenska. Från och med nu får ingen tala engelska med honom, bara svenska”. Det var därför jag lärde mig så snabbt!
Vad känner du i dag när du tänker tillbaka på den där kvällen när du ville avsluta ditt liv?
– I dag är jag så tacksam för mitt liv. Det är aldrig för sent för Gud att gripa in. Jag tänker ofta på människorna som kom och knackade på den där kvällen. Jag tackar Gud för dem, de var som änglar. Hade de inte kommit hade jag inte levt i dag. Men Gud beskyddade mig.
---
Fakta: Mansour Ghoreyshi
- Ålder: 38 år.
- Bor: I Stockholm.
- Yrke: Utbildad inom ljud, bild och film, men arbetar i dag som lärling på en elektrikerfirma.
---
