Lars Johansson är en av Sveriges främsta kristna experter på nyandlighet. Han bekräftar bilden av att allt fler nyandliga visar intresse för Jesus. Han ser skeendet som ett verk av Gud som dessutom förstärks av sociala medier. Men hur förhåller sig nyandligheten till Jesus egentligen? För Dagens läsare svarar teologen Lars Johansson på nio angelägna frågor i ämnet.
Hur framställs Jesus i nyandligheten?
– Varianterna är flera. Men den vanligaste är att man skiljer mellan den mänskliga gestalten Jesus och den övermänskliga, gudomliga Kristus-kraft som är ett uttryck för den eviga gudomliga principen i universum. Man menar att människan Jesus utvecklades och blev ett med den gudomlige Kristus. Många andra religiösa mästare i historien har också nått den högre nivån. Också vi människor kan förverkliga vår inre Kristuskraft.
Vad grundas den Jesusbilden på?
– Många bygger på information som förmedlats via personer som säger sig ha mottagit direkta budskap från andevärlden. Andra menar att det finns vissa manuskript som visar att detta är sant, att Jesus studerade i olika mysterieskolor och, enligt somliga, även reste till Indien och fick undervisning där. Forskare som granskat dessa påståenden har inte hittar stöd för att dokumentationen, om den ens finns, är trovärdig.
Hur kan man som kristen bäst göra Bibelns Jesus begriplig för en nyandligt sinnad person?
– Det finns inga patentargument som verkar per automatik. Viljan att vinna debatter kan också göra att vi förlorar människor. Det är viktigt att lyssna in var personer befinner sig och börja där genom att ställa frågor. I samtalen kan personliga vittnesbörd om vad Jesus har gjort och betyder väcka stort intresse, liksom berättelser om att vi inte behöver kämpa för att nå de högre Kristus-nivåerna utan att Kristus har klivit ned och erbjuder nytt liv som en gåva av nåd. Budskapet om att vi inte behöver bära på allt mörker själva, utan att Kristus har burit det en gång för alla och besegrat mörkret är också befriande. Mer kan sägas. Detta är exempel.
Många nyandliga som blivit kristna vittnar om att de tidigare upplevde just namnet/personen Jesus som stötande. Hur kommer det sig?
– De flesta människor upplever det mindre utmanande att prata om Gud i mera allmänna termer. Redan Bibeln talar om Jesus som en ”stötesten” och budskapet om korset som en dårskap. Det var, och är, fortfarande en provocerande tanke att Gud kan välja att uppenbara sig i en särskild gestalt, på en särskild tid och plats. Sedan är ju Jesu budskap också utmanade på många sätt. Vi har också numera svårare än tidigare generationer att acceptera högre auktoriteter utanför det egna självet. I dag handlar väldigt mycket om att lyssna inåt, att bara vara trogen mot sina egna känslor.
Människor inom nyandligheten delar en öppen världsbild där det andliga är en verklighet och där under och mirakler är möjliga. Vad är nycklarna för att ett samtal mellan kristna och nyandliga ska vara fruktbart?
– En linje kan vara att försiktigt fråga vilka erfarenheter människor har av ett leva med en världsbild som är andligt vidöppen. I början kan de ha väldigt många positiva upplevelser av ljus, glädje och livgivande energi, en känsla av att allt är möjligt. Men över tid är det inte ovanligt att människor får olika former av bekymmer rörande den egna förmågan att leva i samklang med de högre energierna, om man tillräckligt ansträng sig för att skydda sig mot olika slags negativa krafter. Det är inte ovanligt att erfarenheter av rädsla och mörker görs. Där är det kristna budskapet om och erfarenheten av en frihet från rädslor och makter av det slaget riktigt goda nyheter.
Finns det en rädsla hos kristna för människor från nyandligheten som riskerar att stöta bort dessa människor?
– Ja, det tror jag. Jag har i några decennier besökt många olika församlingsmiljöer i Sverige och träffat helt underbara personer, men ändå fått intrycket att många av dem känner sig lite obekväma att möta människor som inte tror som dem själva. Kanske har de bara umgåtts med likasinnade. Kanske finns en osäkerhet om den egna trons grunder och tankar om att det då kan vara riskabelt att gå i dialog med andra övertygelser, att man kan tappa tron. Men om man vågar ge sig in i samtal med folk som inte tänker som en själv kan man både lära sig något nytt om världen och andra människor och bli utmanad att fördjupa den egna tron. En win-win-situation, med andra ord.
– Somliga kristna kan också vara rädda att bli påverkade av negativa andliga krafter. Samtidigt får vi inte tro för lite om vad det betyder att vara Guds barn. Vi står i förbindelse med universums skapare och via det som Jesus gjort har den nya skapelsens krafter blivit verksamma i våra liv. Kristna kan ibland bli lite för fixerade vid mörkret och inte tillräckligt se det ljus och den frihet som det nya livet innebär. Vi behöver ha fokus på just detta.
Det är sorgligt att kyrkan så ofta blir inåtvänd och har fullt upp med den egna verksamheten.
— Lars Johansson, teolog
Delar du bilden att det just nu blir allt fler nyandliga som vänder sig till Bibelns Jesus för att söka svar på sina frågor?
– Absolut, och jag har haft förmånen att möta flera av dem.
Vad beror det på att det sker just nu?
– Med risk för att låta som en wise guy så har jag länge talat om att det kommer att bli rörelser av det här slaget när tillräckligt många andliga sökare tillräckligt länge har testat de lösningar som erbjuds. Det finns inbyggda spänningar i den alternativa andligheten som blir tydligare om folk verkligen ger järnet och satsar. Då börjar man till slut söka efter andra andliga vägar. Och det har en hel del gjort tidigare också. Men nu är trenden starkare och jag tolkar den som ett Guds suveräna verk, som dessutom förstärks via sociala medier.
Flera före detta nyandliga som Dagen talat med uttrycker en frustration över att kristna inte berättar om Jesus. “Hemliga klubben” kallar en av de intervjuade frikyrkans folk. Hur ska kyrkorna lyckas att få ut det kristna budskapet så att det når nyandliga sökare?
– Det är sorgligt att kyrkan så ofta blir inåtvänd och har fullt upp med den egna verksamheten. Här behövs stora förändringar, men jag uppfattar att det just nu sker många sådana runt om i landet. En helt avgörande fråga är förstås också om kristna bär på en längtan att dela sin tro i vardagens alla relationer och dessutom vågar göra det. Troende behöver inte minst våga samtalet med andliga sökare och dela sina personliga vittnesbörd. Man måste inte vara expert på nyandlighet för att göra det. Sedan är det förstås fantastiskt om kristna rör sig i miljöer där människors livsval avgörs, på nyandliga mässor, i sociala medier etcetera.
[ Del 1: Malina upplevde en osynlig strid i hemmet när hon lämnade nyandligheten ]
[ Del 2: Pastorn: Vi ser en tydlig rörelse bland nyandliga i Karlstad - de hittar till kyrkan ]
[ Del 3: Jeanette, 44: Mina nyandliga vänner tycker att jag är mer fridfull i dag ]
[ Del 4: Sven, 25, ville rädda sin mamma från Jesus - blev själv kristen ]
---
Fakta: Lars Johansson
- Teolog från Örebro som räknas som en av landets främsta kristna experter på nyandlighet.
- Har arbetat som lärare i religionsfilosofi och religionshistoria vid Akademi för ledarskap och teologi i Örebro. Har även varit universitetspastor. Därtill har han även varit föreståndare för samtidsinstitutet Forum för tro, kultur och samhälle som bland annat startade den kristna kulturtidskriften NOD.
- Har formellt avslutat yrkesbanan men ägnar en hel del tid åt undervisning, föreläsningar och skrivande, bland annat i NOD.
---
