Sven, 25, ville rädda sin mamma från Jesus - blev själv kristen

För två år sedan gjorde Sven van Kerkvoorde inget av vikt utan att först fråga sin kristallpendel om råd. När hans djupt nyandliga mamma plötsligt en dag hörde av sig och berättade att hon blivit frälst kände han intuitivt att hans uppgift var att rädda henne från Jesus. I stället blev det precis tvärtom. Nu har Sven skrivit en bok om sin andliga resa.

Av Sven van Kerkvoordes båda pass, det svenska såväl som det holländska, framgår att han är 25 år. Men när han räknar upp allt som han redan hunnit med i livet kan man kan bli matt för mindre. Ynglingen med det stora leendet berättar om studier i Oxford, Paris och Berlin. Han har tagit två masters och en kandidatexamen. Han har tjänstgjort på franska ambassaden i Stockholm – och så har han alltså fått en bok utgiven.

Tidigt siktade han högt och byggde hela sitt liv kring målet att bli en framgångsrik statsvetare som arbetade med europeiska frågor i EU-parlamentet. Men något, eller snarare någon, kom i vägen för hans planer. I ett vinterbonat uterum i Svens pappas villa i Huddinge delar han berättelsen om sin livsförvandling medan eftermiddagssolen sakta sänker sig bakom grannhusets tak.

Sven och hans mamma har alltid stått varandra väldigt nära. Det var också mamma som introducerade nyandlighet i familjen redan när Sven bara var en liten pojke.

– Mamma började tidigt prata om änglar och änglatillbedjan. Jag hade mina egna änglar, Amanda och Adam kallade jag dem. Det var dem jag vände mig till under barnaåren. Mamma var alltid otroligt andlig. Hon kanaliserade och gjorde en massa andliga grejer, säger Sven och förklarar att med att kanalisera menas att ta kontakt med en ande i avsikt att låta denna tala genom en själv.

Svens mamma trodde på reinkarnation och själv var hon övertygad om att hon i ett tidigare liv var en av passagerarna som dött när Titanic krockade med ett isberg och sjönk i Atlantens djup 1912. Hon introducerade även Sven till den ryske författaren Vladimir Megres böcker om naturkvinnan Anastasia – en slags vision om ett framtida samhälle där människorna flyttar ut från städerna för att leva i harmoni med djuren och naturen - en berättelse som även han snabbt blev fixerad vid.

– Jag ville bli precis som henne och jag var helt övertygad om att vi skulle sluta i skogen allihop. Samtidigt tillbad jag mina änglar. Vi hade änglakort, ett slags tarotkort kan man säga, och jag hade även en kristallpendel som jag höll på med. Jag ställde frågor till den och jag lärde den att snurra som en cirkel när det var ja och fram och tillbaka när det var nej. Det var för att guida mig i alla mina val – kärlek, studier och allt möjligt.

Reflekterade du någonsin över varifrån ”svaren” kom?

– Jag vet inte. Jag trodde i alla fall inte att de kom från Gud, utan jag tänkte att det kom från det andliga riket på nåt sätt. Den närmsta kontakten jag hade andligt på den tiden var från mina änglar, säger Sven van Kerkvoorde.

– Samtidigt ska jag säga så här att hade det inte funkat så hade ju jag inte hållit på med det. Det fanns delar av det som uppenbart stämde och där var ju Mr L som vi kallar honom – Satan – ganska skicklig. För han gav ju oss massor av sanningar och ljus för att vi skulle hålla oss där han ville ha oss.

Mr L är i Svens värld en omskrivning för Mr Lögn, Guds ärkefiende som genom att krydda sina budskap med några korn av sanning försöker lura folk att svälja lögnerna också.

– Det är så lätt att man bara ser någonting som man upplever som sant och då tar man allting för sant.

[ Del 1: Nära Malina Arp lämnade nyandligheten upplevde hon en andlig strid i sin lägenhet ]

När Sven var i tvåårsåldern drabbades han av synproblem, han började skela svårt. Men mamma tog itu med saken, varje morgon och kväll gjorde hon och Sven andligt baserade övningar som efter ett år fick honom att sluta skela och se normalt igen – något som grundlade Svens övertygelse om nyandliga metoders förträfflighet.

I sin bok Livet före och efter mötet med Gud målar Sven van Kerkvoorde bilden av sig själv som en människa som har extremt nära till sina känslor. Det tar sig inte alltid smickrande uttryck.

– Jag är otroligt duktig på att spela teater. Jag lärde mig att navigera falskt, för att stämma överens med den bild jag ville skapa av mig själv. För att passa in helt enkelt. Jag hoppade runt i olika skolor och försökte desperat klättra i populäritetshierarkin genom att ljuga eller göra galna saker. Jag kände att hade jag inte mobbat så hade jag blivit mobbad. Jag var otroligt rädd att bli dömd, minns han.

Hur mådde du under din skoltid egentligen?

– Visst fanns det ögonblick när jag var riktigt glad och lycklig, men allting var avhängigt vad andra skulle tro, tänka eller tycka. Jag vaknade upp varje morgon med en konstant ångest och rädsla, för jag visste inte om den här dagen skulle bli bra eller dålig beroende på hur andra omkring mig skulle må. Jag absorberade deras känslor som en svamp.

Även om Sven ”mådde skit” så satte han på sig ett leende. Han var nämligen övertygad om den så kallade attraktionslagen som i korthet går ut på alla beteenden en människa utstrålar kommer också tillbaka till den personen. Svens sinnestillstånd rörde sig hela tiden upp och ner och han var konstant stressad. Livet blev knappast enklare av att han dessutom är en väldigt impulsiv person,

– Jag lever lycka fullständigt, men lever misär fullständigt också. Jag tror att jag är skapad så och jag är ganska tacksam att jag får känna så mycket. Men framför allt fanns det ingen frid i hjärtat då, utan det var en kamp hela tiden.

En dag när Sven befinner sig i Paris ringer hans mamma och vill berätta om en upplevelse hon nyligen haft. I samband med att hon skulle rensa bland gamla vänner på Facebook fastnade hon på en bild av en kvinna vars ansikte hon tyckte strålade på ett helt nytt sätt. Mamman klickade sig in på kvinnans konto och där hittar hon en film med ett vittnesbörd där kvinnan, som länge bedrivit coachningverksamhet inom nyandligheten, berättade att hon funnit Jesus. Direkt börjar Sven få sekttankar och för att försäkra sig frågar han sin mamma: ”Men du tror väl inte på det här?”

– Då säger hon: ”Jo” och då börjar en del i mig bli riktigt rädd. Å ena sidan tänker jag: Det här är en sekt. Å andra sidan tänker jag: Det är min mamma som börjar dras in i det här. Om någon ska rädda henne från Jesus så är det jag.

Nu kan Sven skratta åt saken, men i det ögonblicket var det inte lika roligt. Ändå var det något i mammas Jesusberättelse som väckte hans nyfikenhet. Det var inte så att Bibeln och kristna tankar var helt främmande för Sven, men hans funderingar befann sig på ett helt annat plan än Jesus.

Året innan han började sina studier i Paris pluggade han bland annat religionsfilosofi i Oxford. Då deltog han i en bibelstudiecirkel, men där föredrog Sven att diskutera universum, energier och människans ursprung och destination. Existentiella och materiella frågor satt i första rummet för Sven som inte fattade varför de hela tiden fokuserade på Jesus, vars gärning han betraktade som mer eller mindre oväsentlig. Men nu fångades han av den före detta nyandliga coachens Jesusmöte så till den grad att han bokade ett Zoommöte med kvinnan som då befann sig utomlands.

Svens hjärna var full av frågor och invändningar gällande kyrkan och kristen tro.

– Jag hade problem med hur kyrkan såg på kvinnan, med kristna regler och de gånger jag hade varit i kyrkan tidigare hade jag tyckt att det var tråkigt. Därtill hade jag ju hört om katolska prästers övergrepp och all möjlig annan skit. Vi pratar om de sakerna och hennes svar gick visserligen ihop, men det är inte så att jag blir övertygad ändå. Precis i ögonblicket när vi ska lägga på säger hon: Ska vi be tillsammans?

Något överrumplad svarar han: Visst, kör! Bönen varar i cirka en halvtimme.

– Så säger hon: ”Är det någonting du ångrar eller någonting som du vill ge till Jesus?” Jag visste ju knappt vem Jesus var, men jag började räkna upp några saker. Flera gånger under bönen säger jag: ”Jag ger det till dig, Jesus” och ”Jag säger ja till dig”. Men det var som att det var tomma ord på något sätt.

Svens personlighetsdrag, den starka konflikträdslan och behovet att vara andra till lags, slår nu till med full kraft. Men i takt med att han i bönen sätter ord på sin ånger och sina besvikelser börjar det göra fysiskt ont i hans kropp.

– Jag känner hur mina ben börjar skaka, jag känner hur jag tappar blod ur händerna. Det är som myror i händerna och jag blir snurrig i huvudet. Jag känner verklig fysisk ångest. Jag kände hur det mentala manifesterades fysiskt i min kropp.

Samtalet med den före detta nyandliga coachen hade föregåtts av en otroligt tuff period i Svens liv. Han hade gjort slut med sin flickvän i Frankrike efter en härva av otrohet och hämndaktioner och flera gånger hade han varit på väg att ta sitt liv. Han hade sökt - och fått - hjälp i terapi, men de andliga och psykologiska övningarna som han genomgick var djupt smärtsamma.

Så när han denna dag, den 4 februari 2022, under Zoom-samtalets gång rent fysiskt upplevde trauman och sår i sin egen kropp, kände han att han inte skulle överleva om han skulle tvingas att gå igenom samma behandling en gång till.

– I det ögonblicket sa jag i mitt hjärta: ”Jag klarar inte det här själv. Jag behöver dig, Jesus.” Och jag kommer ihåg hur hon i andra änden av linjen då sa: ”Där!” och jag kände hur det vände. Det är som att det kommer ner ett ljus över mig – av behaglighet, av glädje, av kärlek – och det fyller på hela min kropp. Ut i varenda cell känner jag den här ofantliga glädjen, det rena ljuset som bara kommer över mig och jag börjar gråta, jag börjar skratta. Jag fattar ju inte vad som pågår, men då förklarar hon att det där var andedopet. Jag vet inte vad det är, det heller, men om det känns på det här sättet, då vet jag att det är rätt.

[ Del 2: Pastorn: Jag ser en tydlig rörelse bland nyandliga, de hittar in till kyrkan ]

Sven minns hur han efter upplevelsen satt på tunnelbanan i Paris och inte kunde sluta le. När hans pappa ringde över Facetime kollade han Sven i ögonen och frågade: ”Har du träffat en tjej?” ”Eh, nej.” ”Har du träffat en kille?” ”Nej.” Efter ett tag säger pappa: ”Har du träffat Gud?”

– Då brast jag ut och bara: Ja! Det är Gud som får mig att må på det här sättet. Perioden efter den händelsen var som att vara nyförälskad.

Flera saker förändras omgående. Från att ha varit en student som varit rädd för att göra bort sig med att svara fel på lärarens frågor sätter sig Sven nu plötsligt längst fram på föreläsningarna och räcker upp handen. Han vågar börja prata med nya människor och han drabbas av en oemotståndlig lust att vara generös mot andra människor.

– Jag som fattig student började ge pengar till uteliggare. En gång gav jag hundra kronor till en kvinna utanför skolan, vilket var tre luncher för mig på universitet. När jag berättade det för min mormor blev hon ställd och sa: ”Men du måste tänka lite på dina pengar”.

Det gick bara en månad från att Svens mamma började följa Jesus till att han valde samma väg. För hans del ledde det till två konkreta saker. Dels började han öppna sig för mamma och familjen och berätta om galna saker han hade gjort de senaste åren. Att han hade testat att röka. Att han hade kört bil full. Att han hade tagit LSD. När hans mamma mötte hans bekännelse förstående och utan fördömelse blev det bevis för honom att hon också verkligen genomgått en livsförvandling. Samtidigt startade också en slags inre reningsprocess där svek och misstag han begått långt tillbaka i tiden plötsligt började poppa upp i hans medvetande. Sven är övertygad om att den helige Ande låg bakom detta.

– För Jesus vill inte att vi fortsätter gå runt med våra sår och låtsas som att allting är bra.

Han tar bilden av hur han tidigare satt hemma i sin lägenhet och stoppade undan alla problem och synder som kom emot honom i garderoben och drog igen dörren för att undvika smärtan. En dag upplevde Sven att det var dags för garderobsstädning.

– Jag upplevde att Jesus sa till mig: ”Sätt dig i soffan. Sätt dig ner lugn så kommer jag att plocka ur din garderob.” En del tog han bort direkt, men ofta kom han fram till mig och sa: ”Vill du verkligen behålla det här såret?” Och jag sa bara: ”Nej, ta det.” Och när det lyftes upp i ljuset då släppte Mr L tag om det, för han kan bara verka i mörkret.

Några saker behövde Sven själv lägga till rätta, till exempel har han hört av sig till folk som han vet att han betett sig illa mot och bett om förlåtelse. Och med sin mamma gjorde han en uppgörelse att numera ska de säga förlåt och inte komma med ändlösa bortförklaringar när någon gjort fel.

[ Del 3: Jeanette, 44: Mina nyandliga vänner tycker att jag är mer fridfull i dag ]

Sven och hans mamma är ett stort stöd för varandra också i sin nyfunna tro på Jesus. Eftersom de alltid varit andligt lyhörda försöker de vara öppna för vad den helige Ande vill säga till dem. Vid ett tillfälle fick de en ovanlig bild av treenigheten till sig oberoende av varandra.

– Det var en snöplog. Tänk dig en krokig väg som livet och en massa snö därpå. Det är ganska tufft att gå och trampa i den där snön. Så kommer snöplogen med pappa Gud som sitter och kör traktorn, Jesusskrapan där framme som skyfflar undan problemen. Segrar över döden. Och sedan den helige Ande som sitter och saltar där bakom för att snön inte ska komma tillbaka. Efter den går vi. Vägen är fortfarande slingrig, men den är plogad.

Bilden fick en alldeles speciell betydelse för Sven när han våren 2023 studerade för att ta en examen i Berlin och upplevde att Gud ville att han skulle flytta tillbaka till Sverige, något Sven absolut inte ville. Så han avfärdade tanken. Tänkte att det nog bara var inbillning. Inte skulle han hoppa av sina studier. Men så en dag när han kliver upp från tunnelbanan och tar den korta promenaden till den politiska fakulteten där han studerar möts han av en oväntad syn.

– Jag är holländare och färgen för Holland är orange. Det är ingen snö ute, inga bilar, men mitt framför ingången till den vita byggnaden står en orange snöplog. Alltså i det ögonblicket upplever jag att inget kan tala tydligare till mig än det här. Så jag säger till Gud: ”Okej, jag lyssnar på dig. Jag åker tillbaka till Sverige.”

Och så blev det, även om Sven gjorde ett specialkontrakt med Gud att han i alla fall skulle få ta sin masterexamen. Väl i Stockholm fick han en praktikplats på franska ambassaden och dess vetenskaps- och universitetsavdelning. När vi möts har han nyligen avslutat sin tjänst där. Drivkraften att berätta om Jesus har kört om intresset för att göra internationell karriär inom politik och statsvetenskap. Hur han ska försörja sig har han inte riktigt klart för sig än.

Samma dag som vi träffas har han varit på en intervju – för en utbildning till busschaufför. Kanske blir det så att han det närmaste året ska köra buss i Stockholm. Kanske inte. Allra helst vill han göra den kristna tron mera känd. Genom en kristet Facebookgrupp har han lärt känna en medelålders kvinna som också har bakgrund i nyandligheten. Tillsammans har de arrangerat en kristen retreat ute i skärgården och varje tisdag leder de en bönesamling online på Facebook.

– Det är min inre längtan att vi ska fortsätta gå tillsammans i Jesu fotspår, förklarar han.

Sven van Kerkvoorde vill också sprida sin berättelse genom boken som han lagt mycket kraft på. Kanske en god grund för att åka runt i landets kyrkor och vittna, funderar han. Sven brinner särskilt för att unga människor ska komma till tro på Jesus och han säger att hans hjärta är fyllt av hopp för de unga generationerna eftersom ”de kommer att söka efter kärleken, de söker efter Guds hjärta”.

I sin egen bönegemenskap har han upplevt att han fått en särskild kallelse.

– Det jag fick av Gud var att: ”Du ska vara en av sårbarhetens pionjärer. Bara vara öppen och våga stå för vad du har gjort och vad du har råkat ut för. Våga dela det med andra, så kommer det att visa på min godhet. Så kommer det att visa på hur jag kan läka deras sår.”

– Visst hade jag kunnat gå till EU. Stifta en massa miljölagar och göra världen till en bättre plats på det sättet. Men att få vara med när människor vänder sig till Gud och blir upprättade från sina gamla sår, det finns ingenting som är så värdefullt och fint att får vara en del av. Så jag kommer bara att följa Gud, försäkrar Sven van Kerkvoorde.

---

Fakta: Sven van Kerkvoorde

• Ålder: 25 år.
• Familj: Mamma, pappa, bror, syster.
• Bor: Huddinge söder om Stockholm.
• Gör: Har två masterexamen och en kandidatexamen. För närvarande arbetssökande. Är engagerad i församlingen Grace Church.
• Favoritbibelord: Första Johannesbrevet 4:19: ”Vi älskar därför att han först älskade oss”.
• Övrigt: Kom 2023 ut med boken ”Livet före och efter mötet med Gud” (Semnos förlag).

---

[ Skivaktuella Terese Fredenwall: Jag jag sa sanningen om övergreppen blev jag tystad ]