För 40 år sedan möttes de på ett av Mercy Ships fartyg, som då var helt nytt. Nu har Åsa och Lars Gisel lämnat barn och barnbarn i Sverige för att åka ut på nytt.
– Vi är pigga pensionärer, Guds kallelse fortsätter, säger Åsa Gisel.
1978 var Åsa Gisel tjugo år gammal, nyutbildad sjuksköterska och längtade efter att vara med och förändra världen. Först var tanken att åka ut med UMU (Ungdom med uppgift) för att evangelisera under fotbolls-VM i Argentina, men så blev det inte. I stället involverades hon i ett projekt som växte fram som världens största flytande sjukhus, tillhörande organisationen Mercy Ships som erbjuder gratis vård till fattiga människor.
– Jag minns så väl när de gav mig nycklarna och hur vi gick ner för att inventera skeppet. Där fanns 18 bäddar och vi var få till en början, men sedan kom fler sjuksköterskor och läkare och arbetet växte, säger Åsa Gisel, medan hon och maken Lars väntar på nästa avgång på flygplatsen i Bryssel.
De är nämligen på väg ner till Mercy Ships, denna gång som pensionärer, för att under fyra månader få vara en del av besättningen. Åsa Gisel är fylld av förväntan.
– Det är ett helt nytt skepp nu, som från första början byggts som sjukhusskepp, med två våningar sjukhusvård. Vi är pensionärer, men känner oss hur pigga som helst och tänkte att vi nog skulle orka med detta. I dag känner vi sådan glädje över att ha fått en andra chans att få komma ner och möta patienterna, säger hon.
Maken Lars är även han utbildad sjuksköterska, inom psykiatrin, men hans kompetens inom elektronik är det som behövs bäst. Lars, som kommer från Schweiz, minns hur han under den första tiden fick byta ut kilometervis förstörda elledningar under det krävande arbetet av upprustningen av det som kom att bli Mercy Ships första fartyg. Medan Åsa skrapade färg, bakade och passade barn.
– Ledningarna hade förstörts av havsvattnet och jag kunde smula sönder dem med fingrarna. Vi hade ingen ac, det var väldigt varmt, men vi var unga, vi anpassade oss, konstaterar Lars Gisel.
Trots att den första tiden krävde hårt arbete av sina volontärer beskriver de åren som en ”fantastisk tid”. Lars och Åsa gifte sig, fick sitt första barn och bodde som nybliven familj i en hytt på båten. De minns hur hyttfönstret var öppet under seglingen längs ekvatorn mot Nya Zeeland och hur det ibland skvalpade in havsvatten genom den öppna gluggen.
Det var med sorg som de lämnade skeppet år 1984, för att etablera sig i Sverige. Där kom det att få ytterligare tre barn.
Men nu har de alltså fått en chans att återvända till sitt första gemensamma hem.
Ibland kan jag grubbla över hur lätt det var för Jesus – han lade lite spott och jord på en människas ögon för att få henne att se igen – det skulle vi vilja se mycket mer av i dag.
— Åsa Gisel
Skeppet ligger för ankar vid Sierra Leone i Västafrika och ombord utförs operationer som det annars inte finns möjlighet att få i landet, särskilt inte för den fattiga befolkningen. Det handlar exempelvis om tumörkirurgi, ortopediska ingrepp och ögonoperationer.
– Det går aldrig att värja sig mot den glädje man får uppleva när ett barn kan se igen efter en operation. Hela tanken är att få vandra i Jesu efterföljd och hjälpa människor till en framtid och ett bättre liv, säger Åsa Gisel och fortsätter.
– Ibland kan jag grubbla över hur lätt det var för Jesus – han lade lite spott och jord på en människas ögon för att få henne att se igen – det skulle vi vilja se mycket mer av i dag. Samtidigt är det något fint med att människor som utbildat sig i många år till att bli fantastiska kirurger, läkare och sjuksköterskor, får använda sina gåvor och sin passion till att hjälpa människor.
Vad säger era vänner om att ni åker ut på detta äventyr?
– Haha, de tycker det är jättestrongt. Man kanske tänker att det ska vara skönt och vilsamt att vara pensionär, men detta ger så mycket mer. I Guds värld är vi aldrig pensionärer, alla har en uppgift och ett syfte i hans rike. Det blir dessutom en nytändning för oss två att få åka ut till platsen där vi först träffades, säger Åsa Gisel.
Vad ser ni mest fram emot?
– Gemenskapen med de andra. Jag fick flera vänner när jag var där tillfälligt för ett år sedan och dessutom ska vi träffa några av dem vi lärde känna under den första tiden. Det känns jätteroligt att få göra detta tillsammans, säger Lars Gisel.
[ Familjen Zimmergren: Det går inte riktigt föreställa sig vad vi har gett oss in på. ]
---
Fakta: Mercy Ships och makarna Gisel
- Åsa och Lars Gisel har varit gifta 43 år, har fyra barn och flyttade nyligen från Örebro till Kungsängen.
- Åsa är sjuksköterska och har även undervisat blivande sjuksköterskor, Lars är sjuksköterska inom psykiatrin.
- Under fyra månader är de volontärer på ett av Mercy Ships flytande sjukhus som ligger vid Sierra Leone i Västafrika.
- Mercy Ships är en idéburen internationell välgörenhetsorganisation på kristen grund som genom sina två sjukhusfartyg erbjuder gratis sjukvård till människor i Afrikas låginkomstländer.
- Förutom att utföra operationer och behandlingar ombord på sjukhusfartyget, verkar Mercy Ships också för att långsiktigt förbättra och utveckla sjukvården i länderna som besöks.
---
