De träffades i en gemensam frustration över att inte kunna erbjuda prostituerade kvinnor mer än en macka. Nu har Josephine Appelqvist och Anna Sander drivit den ideella föreningen Talita i tjugo års tid, och fått lyssna till oändligt många mörka berättelser.
– Vi hade inte orkat om vi inte haft ett hopp att hålla fast vid, säger de.
Det var i kyrkan som Josephine Appelqvist först hörde talas om män som köper sex av barn. Hon var själv i övre tonåren och tillhörde en frikyrkoförsamling i Stockholm. Där fanns en yngre tjej, i tolv-trettonårsåldern, som tydligt såg upp till Josephine. Hon brukade följa med på bönegruppsträffar och annat som de äldre ungdomarna hittade på i kyrkan, även om hon oftast var helt tyst.
Men en dag sa hon rakt ut till Josephine: ”Jag vill vara som du.”
– Jag förstod inte vad hon menade, men jag kände mycket för henne. Till sist öppnade hon upp sig för mig och berättade om sexköpare. Jag hade då aldrig förr kommit i kontakt med detta. ”Va! Finns det män som köper en så här ung tjej?” Det var helt sjukt att inse, säger Josephine Appelqvist.
För Anna Sander var det i Amsterdam som hon först hörde om fenomenet sexhandel. Hon var där för att gå ett år på bibelskola, det hade hon nämligen hört att man skulle göra som kristen. Kristen blev hon under ett år som utbytesstudent i USA där hon, mot sin vilja, hamnade hos en kristen värdfamilj. Syftet med resan hade varit det motsatta: att uppleva äventyr och testa droger, men hon upptäckte något i atmosfären hos familjen som hon själv också ville ha. Innan året var till ända hade hon tagit emot den kristna tron.
Under bibelskoleåret i Amsterdam chockades Anna av synen av Red Light District, den centralt belägna gatan där prostituerade kvinnor visas upp som varor, tillgängliga för den som vill köpa. Mötet med de utsatta kvinnorna grep tag i henne och har sedan dess aldrig släppt taget.
Det var i den här frustrationen – att se kvinnor sitta fast i ett destruktivt liv, men inte kunna hjälpa dem vidare – som Josephine Appelqvist och Anna Sander möttes. De var då båda engagerade i ”Bussprojektet”, en ideell, kyrklig verksamhet som ordnade med en plats dit Stockholms prostituerade kunde komma om nätterna för en fika, men de längtade efter att kunna göra mer.
Utan att veta om den andres planer sökte båda till samma utbildning i traumaterapi, och kom in. En händelse som de i dag ser som något annat än en tillfällighet.
– Vi ser det verkligen som ett mirakel, att vi träffades, att båda kom in på utbildningen och att vi blev vänner. Det kändes så tydligt att detta var det vi skulle göra, säger Anna Sander och tittar på sin parhäst Josephine Appelqvist, eller ”Jossi” som hon kallar henne.
– Ja, för tänk om bara en av oss hade sökt utbildningen, och sedan försökt få med den andre på tåget – då tror jag aldrig att detta hade hållit i 25 år, tillägger Josephine Appelqvist.
Under åren har vänskapen mellan de två kvinnorna vuxit sig allt starkare, och så även samarbetet för att hjälpa utsatta kvinnor. Duon har grundat Talita, en ideell förening på kristen grund som hjälper kvinnor att lämna prostitution, pornografi och människohandel. En verksamhet som vuxit och som numera finns i flera länder än Sverige.
[ Natalie sålde sex, men betalade det högsta priset själv: I dag vet jag att jag är värd att älskas ]
Namnet Talita kommer från Markusevangeliet i Bibeln där det berättas om hur Jesus helar en flicka och reser henne upp med orden “Talita koum!” som betyder “Lilla flicka, jag säger dig, res dig upp!”. Att arbetet vilar på kristen grund är mer än några fina ord på hemsidan, understryker de två grundarna. Redan från start har ryggraden för arbetet varit regelbunden gemensam bön och en förtröstan på att Gud leder.
Faktum är att både Josephine och Anna menar att de aldrig skulle orka leva så nära den destruktiva människohandeln om det inte vore för tron.
Det finns fortfarande så många fördomar om prostituerade, som att det kan vara av egen, fri vilja som en kvinna säljer sex.
— Anna Sander
– Vi är inga supermänniskor eller mer empatiska än några andra, säger Josephine Appelqvist.
– När min mamma fick höra att jag skulle läsa till terapeut utbrast hon förvånat ”Va, ska du bli terapeut”. Jag har ingen särskild talang för det egentligen, men det är så tydligt att just detta är vårt uppdrag – och därför får vi den kraft vi behöver för att klara av det. Vi känner också en sådan glädje över att få jobba med just detta – hur många får känna så?
Vi befinner oss på Kungsholmen i Stockholm, en central stadsdel med stor andel höginkomsttagare. För bara någon vecka sedan blev Anna och Josephine kallade till en lägenhet här, ett stenkast från Dagens redaktion. Polisen hade hittat en lägenhetsbordell och där fanns kvinnor i akut behov av hjälp.
– Jag tror inte att alla tänker på att det här pågår på så många ställen runt omkring oss – nonstop, och inte bara i storstäder. Just nu ser vi att särskilt ukrainskor och colombianskor är extra utsatta, berättar Anna Sander.
– Det finns fortfarande så många fördomar om prostituerade, som att det kan vara av egen, fri vilja som en kvinna säljer sex. Det försöker torskarna, alltså de män som köper sex, intala sig. Men detta är kvinnor som farit väldigt illa och som mår väldigt, väldigt dåligt.
I Talitaduons nyss utkomna bok, Sanna berättelser om vägen ut ur prostitution, berättar 18 kvinnor om hur de hamnade i prostitution och hur de fick hjälp att ta sig ut ur det.
Det är levnadsöden som jag som läsare knappt orkar ta in; barn som utsätts för upprepade våldtäkter, kvinnor som förnedras och utnyttjas av män som de litat på, lögner, svek och omänsklig behandling.
När Talita kommer in i bilden befinner sig kvinnorna ofta på den djupaste botten. De har tappat tron på att de är värda att älskas och har väldigt svårt att lita på att andra skulle kunna vilja dem väl.
– När vi träffar dem, antingen i en lägenhet eller på ett hotellrum där polisen hittat dem, mår de väldigt dåligt. Polisen kanske just har kommit dit, och de tror att polisen är som i deras hemland. Att de kan våldta eller måste mutas, och många tror att de ska sättas i fängelse. Men därifrån kan det bara bli bättre, säger Anna Sander när jag undrar hur de orkar lyssna till alla mörka berättelser.
– Vi möter deras smärta och deras rädsla, men vi får komma med hopp. ”Du är trygg nu, du kommer att få hjälp. Först ska du få äta, sova och sedan kan vi prata om din framtid, vilka drömmar du har”. Att hjälpa dem att återfå sitt unika värde, hjälpa dem att få fatt i sina drömmar och få dem att inse att de är älskade – det är helt fantastiskt!
Ni är båda gifta och har barn – hur har det påverkat er som mammor och fruar att leva så nära detta?
– Ibland tror folk att vi hatar män. Men det gör vi inte! Jag har massa killkompisar och vi går inte runt och misstänker alla män för att vara sexköpare, säger Anna Sander.
– Nej, tvärtom älskar vi att kroka arm med män. Men jag tror att mitt arbete har påverkat min man mer än mig. Jag kan komma hem och vara vansinnigt arg på hur dessa kvinnor blivit behandlade och jag märker hur han kan känna kollektiv skam över att vara man. Andra män kan skydda sig från dessa berättelser, våra män tvingas lyssna till en hel del. Men jag tror att det gör dem till bättre män att få höra om detta, säger Josephine Appelqvist.
Anna instämmer. Hon har flera gånger kommit hem sent på natten, och ventilerat sin frustration efter att akut ha tagit emot en förtvivlad kvinna på Talitas boende.
– ”Kan du förklara för mig hur man kan tänka så här som man!?” kan jag skrika till Samuel. Det låter anklagande även fast jag inte menar att rikta det mot honom. Men jag tror att de förstår, och vi har stort stöd av dem – de är delaktiga i det arbete vi gör.
[ Simon Häggström föredrar kritik framför hyllningar i sitt arbete för prostituerade ]
Man behöver kasta sig på Gud, jag vet inte hur det skulle ha gått utan vår tro på honom. Vi kan säga ”Gud, nu har vi gjort allt vi kunnat, nu katten får du ta detta vidare”
— Josephine Appelqvist
Trots alla mörka berättelser som Josephine och Anna lyssnar till är det väldigt sällan som de bryter ihop, menar de båda. Dels är det inte vad de utsatta kvinnorna behöver, dels är Josephine Appelqvist och Anna Sander för fokuserade på sitt uppdrag för att låta känslorna ta över.
Men nog är det svårt ibland.
Särskilt, som i Talitas arbeten utomlands, där det i stort sett alltid handlar om barn.
– Det är pojkar i Filippinerna som blir utsatta för alla möjliga övergrepp och tvingas in i exploatering, eller barn på soptippen i Mongoliet som utsätts för massa olika övergrepp. Det är väldigt jobbigt, liksom minderåriga här i Sverige som farit väldigt illa, som förlorat allting tidigt i livet och som lever i extrem utsatthet, säger Anna Sander.
– Det var inte längesedan som en 16-årig tjej ringde till oss och bara skrek i luren “Hjälp mig, hjälp mig!”. Då skulle man kunna bryta ihop, men i stället blir man en stålmänniska som bara har en sak i sikte, och det är att ”Du ska i säkerhet och vi kommer göra allt för att du ska få hjälp”.
Med den kristna tron som grund klarar man mycket, menar de. De lyfter det regelbundna bönelivet som en ovärderlig komponent till varför de orkar och vill fortsätta arbeta.
– Man behöver kasta sig på Gud, jag vet inte hur det skulle ha gått utan vår tro på honom. Vi kan säga ”Gud, nu har vi gjort allt vi kunnat, nu katten får du ta detta vidare”, säger Anna Sander och får medhåll av Josephine Appelqvist.
– Vi vet att Guds kärlek till de här kvinnorna är enormt stor. Vi är inte exklusiva, vi gör bara vår lilla del och litar på att vi blir använda för det vi gör, men det hänger inte på oss. Om vi brottas med skuldkänslor över att inte göra mer så brukar vi fråga oss ”Gjorde vi allt vi kunde? Ja. Kunde vi göra mer? Nej. Och sedan får vi lämna över det helt till Gud. Det finns hela tiden ett hopp, för vi vet att dessa kvinnor är älskade, säger Josephine Appelqvist.
Det är en tro som även delas av de flesta kvinnor som kommer till Talita – många har med sig en gudstro från sitt hemland och vill gärna ta upp frågor om tro, existens och mening i sina samtal med Josephine och Anna.
– När en kvinna till exempel undrar varför förövaren inte straffas, varför utredningen lagts ner, då skulle vi kunna svara att det inte fanns tillräckligt med bevis, att det var därför. Men vi kan i stället svara att det kommer att bli rättvisa en dag, för det är det vi tror. Det är väldigt skönt att kunna säga det med övertygelse, säger Anna Sander.
---
Fakta: Talita
- Ideell organisation som arbetar för att hjälpa människor ut ur prostitution, pornografi och människohandel för sexuella ändamål.
- Grundades 2004 av Josephine Appelqvist och Anna Sander.
- Driver två skyddade boenden med rehabilitering i Stockholm, samt liknande verksamheter i Mongoliet, Rumänien, Filippinerna och Kenya.
- Josephine Appelqvist är gift och har två barn.
- Anna Sander är gift och har två barn.
- Aktuella med boken Sanna berättelser om vägen ut ur prostitution (HarperCollins Nordic förlag) där de berättar om hur Talita kom till och där 18 kvinnor som suttit fast i sexhandel berätta sin historia.
---
[ ”Motståndet handlar om att män vill skydda rätten att köpa sex” ]
