I helgen samlas 170 ledare till konferensen Kallad i Uppsala.
Dagen är på plats och passade på att fråga deltagarna: Vad vill du se mer av i kyrkan?
Elias Hallingfors, 23 år, Uppsala:
– Jag skulle vilja se fler möten mellan generationerna. I min hemgrupp pratade vi nyligen om att det står i Bibeln om att lyssna på dem som gått före, men vi insåg också att vi inte så ofta gör det. Det är lätt att bli bekväm i sitt kompisgäng med jämnåriga i stället för att prata med de äldre i kyrkan. Men jag tror att vi har mycket att lära av varandra. Kanske skulle man kunna ha särskilda generationsträffar där äldre och yngre får chans att mötas och utbyta erfarenheter och perspektiv?
Alexandra Ougleva, 26 år, Stockholm:
– Vi måste återvända till det fundamentala, det som vi har tappat bort: fokus på lärjungaskap. I dag är det många kyrkor som inte växer, och jag tror att det beror på att vi har fastnat i en mentalitet där vi tänker att det är pastorn, eller kyrkans anställda, som ska göra jobbet. Men egentligen är det allas ansvar. Alla är med och formar kyrkan! Jag tror att vi behöver komma bort från estraden, och röra oss mot det relationella och nära.
– Precis som Jesus inte var rädd för att möta människor där de är, ska inte vi vara det. Vi måste vara öppna för att välkomna de messy humans – de som inte är ren under naglarna, men som också längtar efter Gud. Kyrkan ska inte en plats för perfektion, utan en plats där vi får möta Gud. Att leva med honom är en ständig process.
Alberth Andersson, 23 år, Eskilstuna:
– Ibland framstår kyrkan främst som en åsiktsgemenskap, men det är ju inte det kyrkan är. Jag skulle önska att vi blev kända för hur vi lever, snarare än för vad vi tycker. Kanske kan det ske genom att vi ännu mer bryr oss om människor och söker vår stads bästa. Det finns massor av sätt vi kan engagera oss på! Till exempel genom att bjuda in till lovaktiviteter, läger och sport.
Johanna Almqvist, 40 år, Östervåla:
– Vi fokuserar mycket på barn och unga i kyrkan, men jag tror att vi skulle kunna göra mer för familjerna. Vi träffar ju trots allt barnen i kyrkan bara några timmar i veckan, medan deras föräldrar träffar dem mycket mer. Kanske kan vi hitta sätt att stärka familjer och vara ett socialt och andligt stöd? Föräldraskap är ju ett typ av ledarskap, men för att kunna leda måste man bli ledd. Kyrkan skulle kunna göra en insats för föräldrarna.
Anton Renström, 26 år, Uppsala:
– Egentligen har ju kyrkan alltid haft samma uppdrag: Att utrusta lärjungar och predika det fulla evangeliet där Jesus Kristus är i centrum. Jag tror också att det är viktigt att betona att det kristna livet inte bara levs på söndagarna utan framför allt i vardagen. Där kan vi också behöva hjälpa varandra att våga stå upp för tron i skolan och på våra arbetsplatser.
Matilda Pettersson, 23 år, Alunda:
– Jag skulle önska att vi satsade ännu mer på ungdomar. Kanske kan vi gå ut i skolorna mer och bjuda in till våra ungdomsgrupper? Alla kanske inte känner till vad kyrkan gör. Jag tror att det är viktigt att kyrkan är en plats för allvarliga samtal, men också för lek och skoj. Kyrkan skulle kunna bli bättre på att erbjuda en plats dit man kan komma och bara vara.
Alexander Ström, 21 år, Jönköping:
– Något av det viktigaste som kyrkan kan göra är att nå nya människor och underlätta för dem att känna sig bekväma. Ibland kan det kännas som ett stort steg att bjuda med någon till en gudstjänst, men däremot kanske man kan bjuda in till andra typer av event. Nyligen hade vi brunch i kyrkan och det blev jättelyckat; det kom många som vanligtvis inte går i kyrkan. Jag tror mycket på att sänka trösklarna så att fler kan känna att kyrkan är en plats för dem.
Esther Nkurikiye, 26 år, Eskilstuna:
– Jag tror att kyrkan skulle kunna vara ännu mer synlig ute på stan, genom gatuevangelisation som pannkakskyrkan till exempel. Sedan tror jag att det är viktigt att vi är tydliga med vad vi står för: Bibeln och Jesus, att vi håller fast vid det.
Nahum Kaleb, 17 år, Stockholm:
– Jag tycker vi ska satsa på ungdomar, för det är vi som är framtiden. Det är vi som kommer ta över i kyrkan längre fram. Jag tror också att det är viktigt att ungdomar får möta andra kristna som ser världen på liknande sätt och får känna att de inte är ensamma i tron. Så gemenskapen är jätteviktig, men det är också bra att kunna bli utmanad i sin tro, så att man får tänka efter själv varför man är kristen och inte bara följer sina föräldrars tro.
Julia Martinsson, 26 år, Göteborg:
– Jag tror att vi ännu mer måste ta på oss det uppdrag vi redan har: Att berätta om vår tro. Vi lever i en tid med mycket psykisk ohälsa och där många människor är andligt sökande. Ibland glömmer vi bort att människor faktiskt är intresserade av tro och existentiella frågor, men det är de. Och som kyrka har vi ju jättelång erfarenhet av att tala om frågor som rör vårt inre. Jag tror inte att vi behöver krångla till det, utan bara berätta om vad vi tror.
– Jag drömmer också om fler mötesplatser där vi får samlas runt tron och ställa den i dialog med allt annat i våra liv. Vi behöver rum för samtal – med låga trösklar och högt i tak. Men det viktigaste är kanske att komma ihåg att allting inte är upp till oss. Det är Gud som gör jobbet! Han är vår ledare, och ger oss det vi behöver.
---
Fakta: Konferensen Kallad
- Ekumenisk ledarkonferens för den som leder unga.
- Äger rum i Uppsala, 3–4 februari.
- Konferensen är ett samarbete mellan 13 organisationer: Equmenia, SAU, EFK, Salt, Pingst ung, Frälsningsarmén ung, Reach, Krik, ALT, Ungdomsoas, Ny generation, Alpha och Bild.
- Bland talarna fanns Ida-Maria Brengesjö, Jakob Fhager Bjärkhed, Marie-Louise Nilsson och Dan & Charlie Blythe.
---
