Ända sedan 20-årsåldern har Tarja Puolakka i Vetlanda kämpat med depressioner. Hon har bestämt sig för att tala om sina erfarenheter och hoppas kunna påverka fördomar.
– Det finns hjälp att få, menar hon.
VETLANDA. Nyårshelgen och veckorna efter den beskrivs ofta som en av de svåraste tiderna för människor som lider av psykisk ohälsa och av andra sjukdomar som påverkar ork och tankar. Vintermörkret är också tungt för många. Men depressioner kan påverkas på olika sätt av årstiderna och av de svenska skiftningarna mellan mycket mörker och mycket ljus.
Tarja Puolakka har kommit till församlingshemmet Skeppet intill den stora kyrkan i Vetlanda för att berätta den här dagen. Annars är det oftast på diakonicentralen Ankaret nära järnvägsstationen som församlingens diakoner möter henne – där kan man träffas och prata, fika, vara med på en dagledigträff eller äta lunch.
– Jag berättar gärna om psykisk ohälsa, för det finns så många fördomar. Att människor ska få må bra, det är viktigt för mig.
Tarja Puolakka har blivit intervjuad i ett par av de stora veckotidningarna om sitt liv, som började i Finland på 1960-talet. Ett par år senare kom hon med sin familj till Vetlanda, och så kommer det sig att hon talar finska och Vetlandamål på samma nivå.
Sitt yrkesliv har hon haft dels inom vården, särskilt i en nattpatrull, dels som kombinerad elevassistent och undersköterska på Ädelfors folkhögskola. Där arbetade hon med deltagare som hade olika typer av funktionsvariationer.
– Flera av dem har jag kontakt med fortfarande, så jag har fått höra mycket om vad det innebär nu när många har blivit av med assistanstimmar, berättar hon.
Jag berättar gärna om psykisk ohälsa, för det finns så många fördomar.
— Tarja Puolakka
Det var när Tarja Puolakka var i 20-årsåldern som det blev tydligt att hon behövde hjälp av psykiatrin – så är det för många. Hon beskriver det som att hon ”alltid hade varit melankolisk” och skrattar lite när hon funderar på om det är typiskt finskt. Det hon fick veta som ung vuxen var att det var depressioner som drabbade henne, och när hon födde barn för ungefär 20 år sedan drabbades hon dessutom av en förlossningsdepression.
– Då blev jag inlagd, säger hon.
En sjuksköterska som hon träffade regelbundet berättade för några år sedan om en ny behandling som hade kommit till Eksjö: TMS, som stimulerar kroppens egen serotoninproduktion och på det viset kan tränga undan depressionen.
Eftersom behandlingen var ny när Tarja Puolakka började få den har hon fått vara med och berätta om sina erfarenheter i olika sammanhang, bland annat i Sveriges radio. I den intervjun sa hon:
”Jag kände att jag fick krafterna tillbaka och började tänka mer positivt. De där jobbiga tankarna försvann, och jag fick mer kraft att göra saker hemma. Man orkar åka och handla, orkar duscha och borsta tänderna. Det är sådana saker som inte fungerar när man är riktigt deprimerad.”
I dag, ungefär fyra år efter den första omgången, tycker hon fortfarande att TMS är något av det bästa som vården har erbjudit henne:
– Den gör inte ont, och för mig hjälper den bra. Den har inga biverkningar. Jag är lite trött efteråt bara.
---
Fakta: TMS, transkraniell magnetstimulering
- Ett magnetfält framkallar ett svagt elektriskt fält i hjärnbarken, vilket triggar eller dämpar nervcellernas förmåga att signalera.
- TMS ingår sedan 2017 i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom, som ett behandlingsalternativ vid depression, och när annan behandling inte har haft effekt.
Källa: Läkartidningen
---
Något som Tarja Puolakka vill berätta om psykisk ohälsa är att andra sällan får syn på den eftersom många som är sjuka drar sig undan.
– Jag ser ju pigg och käck och glad ut, men när jag inte mår bra stannar jag hemma. Jag har lärt mig genom åren att det är det jag måste göra. När man går in i en depressionsperiod blir allt jobbigt.
Hon har en vän som kan hjälpa henne med att handla, och ibland ringer någon i diakoniteamet på Ankaret – mer kontakt än så vill hon inte ha.
– Men jag handlar alltid själv för sämre dagar också. När jag går och handlar köper jag något som jag kan äta en annan dag ifall det blir så att jag inte går ut. Nu känner jag igen signalerna ganska tidigt.
På vintern är det lätt hänt att människor blir osynliga – dagsljuset när man kan springa på varandra utomhus är snabbt förbi, och stannar någon inne i dagar i sträck är det mindre chans att någon annan lägger märke till det. Men Tarja Puolakka påminner om att saker kan hända en medmänniska oavsett vilken tid på året det är.
– Jag tycker att man alltid ska höra av sig till ensamma människor med ett telefonsamtal, ett sms eller ett vykort. Det behövs så lite för att göra en annan människa glad. Vi måste hjälpa varandra. Utan varandra är vi ingenting.
---
Tarjas råd om en bekant inte mår bra
- Skicka ett vykort eller skriv ett sms, det tycker jag ofta är bättre än att ringa.
- Fråga om du ska gå och handla mat.
- Fråga om du kan komma med lagad mat – det skulle i alla fall jag bli glad för!
- Låt din vän vara lite i fred också.
---
[ Insiktsfullt om kristna som lider av depression ]
I somras, berättar hon, hade hon en svår period. Hon klarar sig oftast igenom dem på egen hand, men under de månaderna funderade hon flera gånger på att söka vård.
– Jag har fått bra hjälp tidigare, och det beror mycket på att jag själv har varit drivande. Jag läser mycket och följer med i samhällsfrågor och forskning. Och jag har tränat upp förmågan att ta hand om mig själv.
Så berättar hon lite om sina upplevelser från psykiatrin de senaste åren – att det är så många unga som söker hjälp, och att hennes intryck är att samhället har blivit tuffare. Men är det möjligen också så att fler vågar söka hjälp när de behöver den?
– Vi kanske pratar mer om psykisk ohälsa nu. Orden är viktiga. Det finns hjälp att få. Och då vill jag också säga att det är lätt att bli kränkt när man lider av psykisk ohälsa, särskilt i vården. Men vi har ett egenansvar allihop, vi som är sjuka också, jag måste ju ta ansvar för mig själv.
Själv tycker jag att jag mår bra i själen när jag kan hjälpa en medmänniska.
— Tarja Puolakka
Under en period för några år sedan, när hon inte alls mådde bra, tog hon sig ändå till diakonicentralen regelbundet för att träffa andra en stund, äta och prata. Den gången, säger hon, var det den rutinen som fungerade för henne. De senaste åren har hon gjort några andra förändringar i livet och tycker att hon mår bättre av dem.
– Jag klarar inte stress längre, men nu har jag fördelen att jag har blivit sjukpensionär. Jag går på ren vilja, och jag har vissa dagar som är sämre. Men jag hetsar inte upp mig längre, jag gillar läget.
Och så är det önskan om att andra ska må bra. Och finskan. De båda i kombination har gett Tarja Puloakka en uppgift:
– Här i Vetlanda finns det några finska pensionärer som gärna vill ha sällskap till läkare och så. De har bott här länge men behöver ha med sig någon som kan både finska och svenska. Så jag går med dem.
Hon tänker efter och konstaterar att det egentligen ligger ganska nära det som var hennes yrke – att hjälpa andra.
– Det har jag alltid velat göra, säger hon.
– Och alla kan göra något för någon, så snälla, hjälp varandra, och hjälp framför allt äldre människor. Vi blir så sköra när vi blir äldre. Man kan aldrig vara för snäll eller hjälpsam – kom ihåg det! Själv tycker jag att jag mår bra i själen när jag kan hjälpa en medmänniska.
[ Frida Park: Den fina och fula psykiska ohälsan ]
---
Någon att tala med:
- Alla Svenska kyrkans präster och diakoner har själavårdsutbildning och finns tillgängliga för samtal. Eftersom de har olika arbetstider kan man ringa närmaste församlingsexpedition och fråga när någon har tid. Många pastorer och diakoner i andra kyrkor och samfund erbjuder också samtal. På en del platser erbjuder Svenska kyrkan familjerådgivning.
- Genom S:t Lukas kan man få kontakt med psykoterapeuter som från början är präster, pastorer och diakoner.
- Jourhavande präst kan man få kontakt med genom att ringa 112 och be att få bli kopplad till en präst (alla dagar 21–06). Man kan också använda chatten på www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/chatta (alla dagar 20–24) eller skicka ett brev via www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/skriv-digitalt-brev (alltid öppen).
---
