Han hade en eftertraktad position som uppburen reporter och frotterade sig med Stockholms medieelit. Samtidigt brottades Alex Bengtsson med ett allt tyngre alkoholmissbruk. En dag rasade fasaden.
KNIVSTA. Alex Bengtsson är lättad och glad när vi möts en bit från hemmet i Knivsta. Han har just fått besked om att han är antagen som prästkandidat för Uppsala stift och, även om det kvarstår många år av teologistudier, är det en milstolpe på väg mot målet att bli präst.
Att Alex Bengtsson som 39-åring skulle gå in i kyrkans tjänst var nog en högoddsare för dem som kände honom i ungdomsåren. Både under gymnasietiden, då han var ordförande för Ung Vänster Halland, och senare i sitt jobb som reporter på tidskriften Expo, var han en energisk och ambitiös person som drack mycket och ofta. Från sexton års ålder var Alex Bengtsson i princip dagligen påverkad av alkohol eller droger.
Han tänker tillbaka på en av de gånger då han som Exporeporter intervjuade Richard Jomshof – i samband med Sverigedemokraternas dag i Almedalen 2013. Alex Bengtsson var på plats för att ”grilla” partiföreträdaren och intervjun filmades för SVT. Han minns hur han mådde så dåligt vid tillfället att han hade svårt att hålla micken stadigt, och han tvingades använda båda händerna vid flera tillfällen för att klara sig igenom intervjun.
– Jag hade enorma skakningar och skämdes när jag gick ner från scenen. Jag kollade min Twitter och där var det någon som hade skrivit ”vilket fyllo han är, Bengtsson”. Jag blev så kränkt. Jag satte mig på ett sunkhak utanför ringmuren och drack. Det är det alkoholister gör, går in i självömkan och hittar fler anledningar till att dricka.
– Jag var jättesjuk, men jag kunde ändå sköta mitt jobb. Tills det inte gick längre.
Axel Bengtsson växte upp med mamma, pappa och storasyster i norra Halland. Pappan var yrkesfiskare och i stället för att gå på förskola fick Alex följa med honom ut på sjön. När han började skolan blev han retad på grund av pappans yrke. Mobbningen fortsatte, och det gick så långt att Alex fick byta skola innan högstadiet.
När han var tolv år skilde sig föräldrarna, efter en lång och utdragen process.
– Det var rörigt och bråkigt hemma, dysfunktionellt. Min flykt som barn blev att skriva. Jag skrev många olika berättelser. Jag tränade också jättemycket friidrott och hade en dröm om att bli den första hallänningen i längdskidlandslaget. Men i högstadiet skadade jag ryggen och kunde inte längre träna.
Jag kunde bestämma mig på morgonen för att inte dricka den dagen, men redan en halvtimme senare, i taxin in mot Sveriges radio, sitter jag och halsar ur flaskan.
— Axel Bengtsson
Efteråt kan han se att det var här alkoholen klev in i hans liv. Träningsmanin ersattes med ett intensivt drickande. På den halländska landsbygden var det många som brände hemma, och sprit var aldrig något problem för en törstig tonåring att få tag i.
På fritiden spelade han i ett band och engagerade sig politiskt. Jämfört med idrottsrörelsen, där han tidigare haft sin arena, fanns det inom den ungdomspolitiska sfären en stark alkoholkultur.
– Här var det inte alls problematiskt att dricka. Man drack inte på mötena, men det fanns i närheten. Det var till exempel inte konstigt att vara bakfull på möten och demonstrationer.
Efter gymnasiet började han skriva för den antirasistiska tidskriften Expo och kom att arbeta där som reporter från 2002 fram till 2016. Han var också kursledare och utbildningsansvarig på stiftelsen Expo, där han även var vice vd ett par år. Han blev antirasisternas ansikte utåt.
Parallellt med karriären djupnade Alex Bengtssons missbruk. Kulturen som fanns, och ännu finns, inom delar av mediebranschen berättigade att komma bakfull till jobbet, dyka upp sent för att man sovit ruset av sig och att jobba sent för att sen gå ut och festa. Livsstilen var destruktiv.
Samtidigt syntes Alex Bengtsson i tv, hördes i radio och var en efterfrågad debattör och skjutjärnsreporter. Han menar själv att han ingick i det som Håkan Juholt kallade för ”klägget i Stockholm” – en klick makthavare inom medier och politik som även umgås privat och som håller varandra om ryggen.
– Det går att leva rätt länge som alkoholmissbrukare i det politiska och mediala livet. Jag var inte den enda. Det händer rätt ofta att människor som finns i den världen hör av sig till mig och vill veta hur jag kommit ur det.
Trots ett osunt leverne med alkohol och droger, lyckades Alex Bengtsson sköta sina arbetsuppgifter, för det mesta.
– Det låter väl högmodigt kanske, men utåt var jag högpresterande. Jag hade inte en vit vecka från att jag började dricka fram till dess att jag blev nykter som 31-åring, men jag gjorde karriär ändå. För dem som inte var i min absoluta närhet märktes det inte, men de som jobbat nära mig, och min familj har ju fattat.
– Jag tyckte att jag kunde rättfärdiga mitt supande och knarkande. Jag skyllde på hög arbetsbelastning och att jag hade en hotbild mot mig, från nazister och vänsterextremister för att jag tydligt tog avstånd mot politiskt våld. Jag behövde dricka för att hantera det, intalade jag mig.
Flera gånger när han medverkat i tv eller radio har han varit berusad.
– Det säger något om hur bisarr den här sjukdomen är, att jag kunde bestämma mig på morgonen för att inte dricka den dagen, men redan en halvtimme senare, i taxin in mot Sveriges radio, sitter jag och halsar ur flaskan. Kroppen skriker efter det.
En första vändpunkt kom när Alex Bengtsson fick veta att han skulle bli pappa. Han hade länge sagt till sig själv att om han blev far skulle han sluta. Det var lättare sagt än gjort.
– Det var så tydligt vid den tiden att Gud talade till mig. Trots att min dåvarande hustrus mage växte fortsatte jag. Jag var med på Expos julfest och kom inte hem. Jag vet inte hur många kvällar den hösten det var så. När jag väl kom hem fick jag till mig väldigt starkt, att om jag inte blev nykter skulle jag aldrig få träffa min dotter.
Alex hade en bekant som hade blivit nykter genom tolvstegsprogrammet. Nu ringde han honom för att få veta mer. En månad efter att han påbörjat programmet föddes dottern Laura. Hon har aldrig sett sin pappa full.
Men det betydde inte att allt var frid och fröjd. När alkoholen försvann kom andra underliggande problem upp till ytan – saker som bedövats och tryckts undan av alkoholruset.
– När man börjar på tolvstegsprogrammet kan det först upplevas som att gå på rosa moln, ungefär som att vara nyfrälst. Sedan avtar den effekten. Jag hade kvar mina karaktärsdefekter och nu var de plötsligt uppenbara.
Jag har varit ett praktarsel mot människor som jag levt nära. Jag var också förmodligen Sveriges sämsta chef.
— Alex Bengtsson
2017, efter att ha varit nykter i 1,5 år, utvecklade Alex Bengtsson starka suicidtankar och impulser och hamnade på psyket. Han blev långtidssjukskriven och försvann från offentligheten. I samma veva, under inledningen av Metoo-rörelsen, anklagades han för att ha trakasserat och våldfört sig sexuellt på kvinnor.
Han ser det som Guds försyn att han var inlåst på psyket när nyheten kom, annars hade han inte levt i dag.
Var det sant, det du anklagades för?
– Det är klart att det inte var helt ogrundat, jag har levt som narkoman och alkoholist i många år och varit ett praktarsel mot människor som jag levt nära. Jag var också förmodligen Sveriges sämsta chef på den tiden. Men de grövsta anklagelserna känner jag inte igen mig i, det gör jag inte. Jag tror det är flera historier som gift sig med varandra. Jag fick heller aldrig chans att bemöta kritiken som slogs upp i medier.
Har du sökt upp de kvinnor det gäller och bett om förlåtelse?
– Av respekt för andra människor i min närhet har jag valt att inte kontakta vederbörande. Jag har också fått rådet att inte göra det, för att det skulle förvärra det hela. Men de kvinnor i min närhet som känt sig sårade har jag gottgjort så gott jag kunnat.
Det var på psyket, med självmordstankarna snurrande, som livet till sist vände åt ett annat håll för Alex Bengtsson. Han säger själv att han var tvungen att ”falla igenom rejält” för att bli mottaglig för hjälpen han behövde. Det räckte inte att påbörja ett tolvstegsprogram, det krävdes något mer. Han hade hela sitt liv trott på Gud, men inte förstått att han kunde ha en personlig relation till Jesus. Det var den insikten som förändrade allt.
– Den stora grejen för mig blev när jag satte Jesus i centrum. När jag låg på psyket läste jag en bok där det stod att Gud är min arbetsgivare. För mig var det exakt vad jag behövde höra för att förstå att han var högsta auktoritet.
– Där kom min villighet att göra detta på riktigt, jag behövde Guds nåd för att gräva in mot mina sår och ta ut bjälken ur ögat och titta på den.
– Nåden är min stora kallelse, min ”go to”; att få förmedla att nåden alltid kommer först.
Finns det något du ångrar när du ser tillbaka?
– Sjukdomen gör att man inte kan tänka klart. Det fanns så många fina människor runt mig som ville hjälpa, men som jag inte lyssnade på. Det är svårt att ångra det när jag i dag har kunskapen om hur sjukdomen fungerar, men jag hade önskat att jag förmått lyssna på dem.
– Jag kan också känna en väldig ånger när jag tänker på människor som litat på mig, men som jag svikit på en massa olika sätt.
Sedan han blev nykter har Alex Bengtsson även fått vara till stöd och hjälp för andra som vill lämna alkoholens grepp, både genom privata kontakter, genom att han startat tolvstegsgrupper där han bor och genom Ankarstiftelsens arbete ute på anstalter. Varje vecka möter han intagna som vill bryta med kriminalitet och missbruk.
Sin församlingsgemenskap har han funnit i Sankta Birgittakyrkan i Knivsta, där han tillsammans med prästerna startat upp Sinnesrogudstjänster. I samma kyrka samlar han varje vecka olika tolvstegsgrupper.
Alex Bengtsson vet vem han har att tacka för sitt välfungerande liv i dag.
– Jag hade inte levt i dag utan Jesus. I både tonåren och senare under resan kan jag se tydliga gudsingripanden - saker som hänt som jag inte kan förklara. Jag vet också så tydligt i dag vad jag ska göra, vad som är min kallelse – det är logiskt. Kan jag tända en fyrtornslampa för någon då är jag rätt nöjd.
---
Fakta: Alex Bengtsson
- 39 år, bor i Knivsta.
- Förlovad med Bianca, pappa till Laura, 7 år.
- Läser till präst i Svenska kyrkan, arbetar på ett LSS-boende, utbildad tolvstegsterapeut och håller i tolvstegsmöten.
- Hejar på Halmstads BK. Skriver dikter och låttexter och har tidigare tävlat i Poetry slam.
---
