Det är svårt att tillbe en osynlig Gud. Därför är vi snabba på att skapa avgudar. Det menar den amerikanske teologen William T. Cavanaugh, som nu är på Sverigebesök. För Dagens Malina Abrahamsson berättar han om hur kyrkan kan vara motkultur och ett profetiskt tecken i vår tid.
I hotellobbyn i väntan på mitt möte med den amerikanske teologen William T. Cavanaugh sitter jag bredvid en kvinna som över telefon verkar styra upp en konferens: ”Först blir det vinprovning, sen båttur längs kusten, och sen ger vi tid för shopping. Men du, hur blev det med den grekiska dansen på kvällen?”
Det slår mig att den som har pengar kan förhålla sig till världen just så: som ett smörgåsbord av upplevelser och prylar som kan lindra vår rastlöshet. William T. Cavanaugh har ägnat stor del av sin forskning åt att titta närmare på just den typen av konsumtionskultur.
När han dyker upp ser han ovanligt pigg ut för att just ha kommit från flyget från Chicago. Han behöver dock en kopp kaffe.
– Jag dricker kaffe fem gånger om året, och i dag är en sådan dag. Jag måste hålla mig vaken.
William T. Cavanaugh räknas som en av vår tids framstående politiska teologer. Han är verksam vid DePaul University i Chicago och ägnar sig åt teologi som berör det gemensamma livet – hur man utifrån kristen tro kan se på världen. Nu är han inbjuden av Enskilda högskolan i Stockholm och Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby, bland annat för att tala om det hans nästa bok handlar om: avgudadyrkan.
Avgudadyrkan kan låta både ålderdomligt och dramatiskt, men Cavanaugh menar att begreppet fortfarande är relevant. Och högst vardagligt.
– I västvärlden vill vi gärna se oss som moderna och rationella människor som har gjort oss av med gudar, demoner, älvor, andar och allt annat som människor tidigare trodde på. Men egentligen är vår värld inte alls så avförtrollad som vi tycks tro; vi skapar hela tiden nya typer av gudar – sådant som vi tror ska fylla vårt liv, men som inte tillfredsställer oss på djupet.
Vi gör produkterna mänskliga, nästan gudomliga, samtidigt som vi avhumaniserar dem som har tillverkat dem.
— William T. Cavanaugh
Konsumtion är en av dem, säger William T. Cavanaugh. Och det handlar inte om, påpekar han, att vi är bundna vid våra prylar. Snarare tvärtom: Vi tröttnar snabbt och köper nytt. Samtidigt vet vi sällan vem som har tillverkat sakerna vi köper, hur lite de får betalt eller hur produktionen påverkar miljön. Producenterna är osynliga för oss.
– Med e-handeln har det här blivit ännu värre. Vi ser en bild på en pryl, klickar hem den och sedan dyker den upp utanför vår dörr.
– Vi gör produkterna mänskliga, nästan gudomliga, samtidigt som vi avhumaniserar dem som har tillverkat dem. Det är egentligen det som menas med avgudadyrkan. På Bibelns tid gjorde människor avgudar av sten och trä. De trodde att avguden skulle ge dem liv, men det blev precis tvärtom: den sög ut allt liv ur dem.
Cavanaughs kritik är välriktad, men framförs i mild ton. Han är också noga med att inte peka finger och få någon att känna sig dålig.
– Till och med i Bibeln uttrycks sympati för dem som sysslar med avgudadyrkan. Och det är inte så konstigt, för det är svårt att tillbe en osynlig Gud, eller hur? säger han med ett litet skratt.
– Vi är ju materiella varelser, och om vi är oroliga eller ledsna – och egentligen borde söka oss till Gud – tar vi ofta till något som finns närmare till hands. Som att klicka hem en ny tröja.
[ Debatt: Konsumtionsstress ger ökad psykisk ohälsa ]
I din bok ”Being Consumed” skriver du att till och med religion eller andlighet kan bli en avgud. Hur då?
– Javisst. Det är jätteviktigt att inte bli självrättfärdig kring de här sakerna, utan att erkänna att vi också ingår i ett system. Jag återkommer ständigt till att alla tillber, och alla – inklusive kristna – tillber på fel sätt. Avgudakritik måste främst vara självkritik.
– I dag finns en frestelse att göra religion till en sorts självhjälp där Gud blir ett objekt, ett medel för vårt självförverkligande – i stället för målet för vår tillbedjan.
Samtidigt menar du att kyrkan och framför allt sakramenten kan hjälpa oss ur den här typen av avgudadyrkan?
– Ja, lösningen på avgudadyrkan är inte att motsätta sig det materiella och säga att vi behöver bli mindre materialistiska och mer andliga. Vårt jobb är snarare att finna Gud i det materiella, i det kroppsliga. Det är ju vad inkarnationen handlar om: Gud som kommer till oss i fysisk gestalt.
– Och sakramenten – såsom nattvarden – är ju en fortsättning av inkarnationen. När vi tar emot Kristi kropp, blir vi också Kristi kropp på jorden. Om en lem i kroppen lider, lider alla. Om en gläder sig, gläder sig alla. Nattvarden hjälper oss att komma bort från den individualistiska konsumtionskulturen och i stället se oss som en del av något större. Och se att Kristus identifierar sig med den fattige, med den som lider.
William T. Cavanaugh hyser inga illusioner om att nattvarden på ett mirakulöst sätt ska lösgöra oss från konsumtionskulturen, men däremot kan den forma oss – och vara ett profetiskt tecken på att en annan värld är möjlig.
– Som kyrka måste vi skapa sammanhang som gör det enklare för oss att göra bra val, säger Cavanaugh och tar teologen Thomas av Aquino som exempel.
– Han menade att en dygd är samma sak som en vana. Det kan handla om att fira nattvard, men också om att byta blöja på ditt barn klockan två på natten. Kärlek är inte en känsla, utan en trofasthet i vardagen. Den kan du odla genom dina vanor.
När det kommer till konsumtion är det också viktigt med urskiljning, menar Cavanaugh. Han understryker att vårt ekonomiska system inte består av en enda fri marknad, utan av massor av transaktioner. Vissa av dem bygger upp, andra bryter ner. Vårt jobb är att urskilja vad som är vad. Och att välja det alternativ som skapar glädje, säger Cavanaugh.
– När människor handlar lokalproducerad mat direkt från den som har odlat den tror jag att de känner en spontan glädje. Och det är just den där mänskliga interaktionen som får människor att blomstra.
[ Anna-Carin Abrahamsson: Jag var en shopaholic ]
---
Fakta: William T. Cavanaugh
Ålder: 62 år.
Bor: Chicago.
Gör: Professor i katolska studier vid DePaul University och direktor för the Center for World Catholicism and Intercultural Theology.
Aktuell: Medverkar som talare vid Pilgrims höstmöte i Linköping. I januari kommer hans bok “The Uses of Idolatry” (Oxford University Press).
---
