I 25 år har församlingspedagog Ulrika Brosché jobbat för integration och religionsdialog. När koranbränningarna rasade i Sverige i början av hösten var hon med och tog initiativ till en kärleksmur runt Göteborgs moské.
– Att möta människor med en annan tro och samtala om livet har gjort att jag själv stärkts i min egen kristna tro, berättar hon.
Den åttonde september möttes besökarna till fredagsbönen i Göteborgs moské av en ovanlig syn. Ett fyrtiotal kristna från kyrkorna i närområdet hade symboliskt klätt sig i röda kläder och format en ”kärleksmur” som välkomnade besökarna.
Med kaffe, samtal och ett budskap om solidaritet var aktionen en reaktion på höstens koranbränningar. Många svenska muslimer hade vid tidpunkten vittnat om att den hätska korandebatten fått dem att känna sig otrygga och ovälkomna i Sverige.
En av de drivande bakom kärleksmuren var församlingspedagogen Ulrika Brosché i Lundby församling. Hon arbetar i Brämaregårdens kyrka som ligger mittemot Göteborgs moské. Kyrkan har alltid haft en god relation till moskén och samarbetat mycket genom åren under parollen “Goda grannar”.
– Det började med att en kollega till mig såg ett Facebookinlägg från moskéföreståndaren Faraj Semmo om att många muslimer mött hat och hot efter koranbränningarna och att många undvek att åka bussar och spårvagnar av rädsla för påhopp.
– Det startades en Messengergrupp med olika engagerade personer i kyrkorna. Vi enades om att vi ville visa vårt stöd och uttrycka att vi som kristna inte stöttar koranbränningarna och vi bestämde oss därför för att göra en manifestation.
Ulrika Brosché konstaterar att det gick förhållandevis snabbt från idé till handling. Man sökte tillstånd, pratade med polisen och förberedde kärleksmuren som skulle möta moskébesökarna följande fredag.
– Vi pratade så klart också med moskén och frågade om de tyckte att det var en bra idé och de blev jätteglada för stödet.
Man märkte att det betydde mycket för besökarna att se att kyrkan inte stod på koranbrännarnas sida.
— Ulrika Brosché
Och hur blev responsen från besökarna på fredagsbönen?
– Det blev fantastisk respons, så mycket glädje! Första gången vi gjorde den här aktionen var vi 40 stycken från kyrkorna. Det blev många goda samtal och enormt mycket folk som kom fram och tackade för stödet. Man märkte att det betydde mycket för besökarna att se att kyrkan inte stod på koranbrännarnas sida.
Du har själv lång erfarenhet av arbete för integration och religionsdialog, hur började det engagemanget?
– För mig började det ganska dramatiskt, i och med diskoteksbranden på Backaplan 1998. Kyrkorna var snabbt på plats och många av offren kom ju från muslimska familjer och det blev väldigt tydligt att det behövdes fler mötesplatser för människor från olika religioner.
[ Svenska kyrkan manifesterade vid moské - för att släcka hat ]
En fortsättning på samtalen efter branden blev ett samarbete där Ulrika Brosché, prästen Marika Palmdahl och en muslimsk kvinna åkte runt på skolor och mötte mellanstadieelever och pratade om att man kan vara vänner och ha mycket gemensamt även om man har olika tro.
I år har Ulrika Brosché varit anställd i Lundby församling i trettio år. När hon ser tillbaka på sitt yrkesliv hittills kan hon konstatera att det kantats av liknande initiativ för integration, möten och förståelse. Samtalsgrupper med muslimska, judiska och kristna kvinnor och ett så kallat cykelkök efter flyktingvågen 2015, som ledde vidare till ett språkcafé för de nyanlända.
– Jag älskar mötet med människor och det har alltid känts otroligt meningsfullt att jobba för detta.
Engagemanget för flyktingar har dock inte stannat vid en del av ett jobb utan har även präglat Ulrika och hennes familjs liv.
– I samband med arbetet med integration kom jag i kontakt med några ensamkommande killar som jag och min familj stöttade på olika sätt.
[ Visst kan en koranbränning vara hatbrott ]
När killarna fyllde 18 fick de inte vara kvar på HVB-hemmen utan hänvisades till Migrationsverkets flyktingboenden.
– De var inte längre garanterade att stanna i Göteborg, där de kommit in i samhället, fått vänner och tränade fotboll och mycket annat. Då valde jag och min familj att bli frivilligt familjehem så det har vi varit för tre killar.
– Två av dem har fått permanent uppehållstillstånd, körkort, utbildning och jobb. Den tredje har haft det lite kämpigare, men vi håller nära kontakt och hoppas att det ska gå bra för honom också.
Ulrika Brosché är noga med att poängtera att det finns fler som varit drivande för att arrangera kärleksmuren runt moskén. Samtidigt finns det nog inte många som under 25 års tid arbetat lika kontinuerligt med dialog och integration som hon.
– Jag har lite olika ben i mitt engagemang. Men de här bitarna har alltid legat mig varmt om hjärtat. Genom åren har vi ju gjort mycket tillsammans med moskén. Vi har arrangerat flera manifestationer, jag minns bland annat när moskén fick vitt pulver skickat till sig, då kände vi också att vi ville uttrycka vårt stöd.
Vad säger du till dem som menar att religionsdialog riskerar att urvattna den egna tron?
– För mig har det varit precis tvärtom. Religionsdialog handlar inte om att man ska komma fram till att man nog egentligen tror på samma sak, eller att man gör avkall på sitt eget. Tvärtom bygger dialogen på att man respekterar varandras olika ingång i samtalet och det brukar bli väldigt fina och viktiga samtal. Jag ser det här som ett fredsarbete, där vi lär oss mer om andra och om oss själva.
– Att samtala med andra som har en annan tro har faktiskt också fördjupat min egen tro och min egen relation till Gud. Jesus lär oss om vem som är vår nästa. För mig är hans ord och Den gyllene regeln ledstjärnor när jag möter människor med en annan religiös övertygelse än jag själv.
---
Fakta: Ulrika Brosché
- Ålder: 51 år.
- Bor: I Göteborg.
- Gör: Församlingspedagog i Lundby församling
- Nominerad till Årets medmänniska: För sitt mångåriga engagemang för integration och religionsdialog som under 2023 bland annat tagit sig uttryck i kärleksmuren runt Göteborgsmoské efter koranbränningarna.
---
