När pandemin gjorde tillvaron tyst och tom, plockade Emmy Stiernblad upp sin konfirmationsbibel. Det blev första steget på hennes kristna resa.
Det är januari 2021 och Emmy Stiernblad sitter i sin studentetta på Ålidhem i Umeå. Hon läser en strökurs i ekonomisk historia och pandemin gör att allt sker digitalt: föreläsningar, samtal, umgänge. Emmy Stiernblad vaknar sent om morgnarna, slår på datorn för Zoom-seminarium och lever sedan sitt liv mellan köksstolen och sängen. Innan det blir eftermiddag och himlen svart tar hon sig ut på promenad längs Umeälven. Medvetet klär hon sig lite för tunt; hon vill känna kylan bita i huden, påminnas om att hon lever.
Nästan tre år senare möts vi på Dagens redaktion. Emmy Stiernblad, 25 år, har flyttat till Stockholm och kommer direkt från jobbet som trainee inom elbranschen. Nu beskriver hon hur pandemin förvandlade åren efter gymnasiet – de som brukar präglas av naivitet och upptäckarlust – till en förlamande oro.
– Jag började leva inåt, raka motsatsen till vad jag bestämt mig för att sträva mot.
– Och alla var ju så rädda!
Under den här tiden började Emmy Stiernblad, som alltid varit en läsande och kulturellt intresserad person, läsa evangelierna i Nya testamentet. Tilltaget förvånade henne själv, säger hon. Med undantag för några julgudstjänster under uppväxten hade hon ingen relation till kristen tro. Konfirmationslägret i tonåren blev en besvikelse.
– Det var inte en så jättekristen miljö … Men jag minns en sak som prästen sa: Att svenskar vårdar det yttre, men inte själen. Jag hade aldrig hört någon uttrycka det förut.
Så under pandemin, när alla planer tillintetgjordes och tillvaron blev tyst, påmindes Emmy Stiernblad om prästens ord – och plockade upp sin gamla konfirmationsbibel. I senaste numret av Svenska kyrkans tidskrift Tidens Tecken medverkar hon med en essä där hon förklarar varför: “När allt kändes platt, tråkigt och grått ville jag läsa om passion, något utanför det egna jaget.”
Nu berättar hon att hon också hörde av sig till en präst i kyrkan som låg i hennes studentområde.
– Om han hade sagt att vi kunde ses på Zoom hade jag tackat nej. Men nu erbjöd han att träffas. Det var fantastiskt: En människa som ville ses!
Emmy Stiernblad mötte prästen en gång varannan vecka. De läste Bibeln tillsammans och diskuterade frågor som dök upp.
– Bibeln handlar ju mycket om folk som mår dåligt, men ändå har ett högre syfte. Jag blev jätteavundsjuk på det. Tänk att vara Paulus till exempel! Även om han hade det svårt, såg han den större bilden. Jag kände precis tvärtom: Att ingenting jag gjorde spelade någon roll, att hela mitt liv var intetsägande.
Hans världsbild var så levande i motsats till den kalla värld som lämnat mig ensam i pandemin. Och jag insåg att det finns en befrielse i att hänge sig.
Hon berättar att hon också fann tröst i prästens förhållningssätt till tillvaron. Han såg den inte som stängd och stum utan trodde att Gud kunde gripa in i vardagen.
– Hans världsbild var så levande i motsats till den kalla värld som lämnat mig ensam i pandemin. Och jag insåg att det finns en befrielse i att hänge sig.
Emmy Stiernblad är välformulerad och samtidigt spontan. När hon började intressera sig för kristen tro var det naturligt för henne att närma sig den på ett intellektuellt plan. Hon började prenumerera på Dagen och tidskriften Pilgrim – och insåg att det fanns en hel kristen värld som hon tidigare inte känt till. Sommaren 2021, medan hon gick hemma på sin pappas gård i Skåne, upptäckte hon Läsarpodden där Joel Halldorf och Patrik Hagman diskuterar böcker ur ett teologiskt perspektiv.
– De två avsnitten om filosofen Hartmut Rosa förvandlade mitt liv! säger hon i dag.
Hartmut Rosa är tysk professor i sociologi, känd för sina tankar om resonans: Hur vi, utan förvarning, kan tilltalas av världen eller andra människor och uppleva en djup känsla av samhörighet.
[ Läsarpodden sommarspecial del 1: Hartmut Rosa om tillvarons acceleration ]
Emmy Stiernblad associerade till upplevelsen vid Umeälven: Mitt i pandemi-ledan överraskades hon av skönheten i det djupfrysta vattendraget och den meterhöga snön – och kände tacksamhet över att det fanns något som inte kunde tas ifrån oss.
– Hela tanken med resonans bygger också på erkännandet av att vi är en del av en gemenskap och beroende av varandra. Jag tycker ingen annan pratar om det. Men det var också uppenbart att det var just det jag saknade i mitt liv.
Läsarpodden påminde också Emmy Stiernblad om det hennes konfirmationspräst sa: Att det är viktigt att vårda sitt inre.
– Tidigare hade jag trott på Guds existens, men jag hade liksom inte vetat vad jag skulle göra av den. Nu insåg jag att den kristna tron också är ett sätt att se på världen.
– Podden öppnade ett nytt sätt att tänka. Jag hade ingen aning om att det fanns en kristen, intellektuell elit, och jag blev berörd av att Joel Halldorf och Patrik Hagman hade självdistans samtidigt som de var hängivna och ideologisk drivna. Sånt hittar man inte i sekulära poddar.
Hösten 2021 var Emmy Stiernblad tillbaka i Umeå efter sommaruppehållet. Hon återupptog kontakten med prästen i Ålidhemskyrkan. Och en dag frågade hon honom: Tycker du att jag är frälst?
– Och då svarade han: “Varför skulle du inte vara det? Det klart du är! Det är inte så svårt.”
– Folk har nog generellt höga krav för att kalla sig kristna. De tänker att de måste ha förstått allt, löst allt. Men för mig är tron mer en process.
Under förra året gick Emmy Stiernblad Svenska kyrkans skribentskola. Hon sökte sig dit när hon såg att Patrik Hagman var projektledare. Det var första gången hon kom i kontakt med kristna i sin egen ålder.
– Skåne, där jag växte upp, anses ju vara en av de mest sekulära delarna av Sverige. I efterhand har jag förstått att en tjej i min gymnasieklass var frikyrklig, men hon sa inte ett knyst om det på tre år. Så det var stort att få möta jämnåriga som också var intresserade av att diskutera tro och liv.
I dag går Emmy Stiernblad till Svenska kyrkan på Stora Essingen i Stockholm där hon bor.
– Att bli kristen har hjälpt mig att se livet i ett nytt ljus. Numera ser jag saker som händer mig som välsignelser. Jag känner mig tacksam på ett helt annat sätt än tidigare.
---
Fakta: Emmy Stiernblad
Ålder: 25 år.
Bor: Stockholm.
Familj: Pojkvän.
Gör: Trainee inom elbranschen. Har en kandidatexamen i kulturgeografi med inriktning mot samhällsplanering samt en magister i mark- och miljörätt från Umeå universitet.
Aktuell: Medverkar med en essä i senaste numret av tidskriften Tidens Tecken.
---
