Vreden mot världens orättvisor förde dem samman. I dag har Pilgrimskransen som de tillverkar hemma i 1800-talstorpet gjort det möjligt att skicka en kvarts miljon svenska kronor till UNHCR. Möt Björn och Inga som lärde känna Gud i några av Bibelns svåraste böcker.
ÖLMSTAD. När Berlinmuren rasade 1989 rämnade samtidigt de grundvalar som Björn och Inga Jonasson byggt hela sitt liv på. Den ideologiska tomheten blev början till ett andligt sökande och den övertygade ateisten som tidigare sökt svar på livets frågor i marxism-leninism läste sig till tron på Gud på ett högst oväntat sätt.
Man brukar rekommendera den som aldrig läst Bibeln att börja i någon av evangelierna, men Björn Jonasson började med en djupdykning i Jobs bok. Sedan gick han vidare till Amos, Jesaja och Habackuck.
– Jag tog för givet att alla kristna, inte minst inom pingst, kunde sin Bibel, men de förstod ingenting när jag ville börja diskutera Job, säger Björn Jonasson.
Upptäckten att Bibeln genomsyrades av det Björn alltid har strävat efter – rättvisa, jämlikhet och kärlek till medmänniskan och naturen – gav honom en tro. Ungefär samtidigt blev Inga som alltid tyckt om att sjunga tipsad om kyrkokören i Ölmstad. Trots sin stora motvilja mot religion gick hon dit och började sjunga psalmer och sånger som fick liv.
– Jag sjöng mig till tro, berättar Inga.
De första stegen vidare efter deras respektive gudsmöten skedde genom Bjärka-Säby och Peter Halldorf.
– Där blev det tydligt för oss att det finns en läsning och förståelse av Bibelns budskap som ligger bortom fundamentalism och bokstavstro. Det öppnade portarna till en ny värld, berättar Björn.
Sedan dess har åren gått. Det är en solvarm fredag i mitt i sommaren. Fredagar är fastedag för Inga och Björn, då de väljer att inte äta något från djurriket liksom att inte heller ta in några nyheter – eller säga något negativt. En utmaning så god som någon, inte minst för den som är så djupt engagerad i samhällsfrågor.
– Men det är så mycket destruktivt som händer runtom i världen, så att kunna stänga av det en dag i veckan – och sina kommentarer om det – är skönt, säger Björn.
Vi möts i torpet i utkanten av Ölmstad dit paret flyttade på 1970-talet för att leva ett enkelt liv, präglat av vänsterrörelse och miljörörelse. Här föddes de tre barnen och här påbörjade Björn och Inga sin gemensamma andliga resa.
Här kom de också i nära kontakt med pilgrimsrörelsen.
– Vi gick en pilgrimsvandring tillsammans med Hans-Erik Lindström som delade pilgrimens nyckelord och vi kände att det är ju så här vi vill leva. Det är ord som man så lätt kan ta till sig, även om man inte är kyrkvan, säger Inga Jonasson.
[ Pillgrimsprästen Hans-Erik Lindström vandrade genom sorgen ]
Det var under en sådan pilgrimsvandring de fick höra talas om Franciskusleden, pilgrimsleden som sträcker sig från Byarum via Jönköping till Alvastra kloster och Vadstena. Överraskande nog visade det sig att grusvägen förbi torpet där de bott i alla år var en del av Franciskusleden. Som naturälskande, nyblivna kristna tog Inga och Björn till sig allt vad pilgrimsrörelsen kunde erbjuda med nyckelorden som utgångspunkt.
Pilgrimens sju nyckelord, sammanställda av just prästen och författaren Hans-Erik Lindström är frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande. Björn såg genast ett samband mellan ordens begynnelsebokstäver:
– Det kom till mig att man kunde formulera ordet FETBLAD för att lättare komma ihåg pilgrimsorden, säger Björn Jonasson.
En av de allra mest omtyckta fetbladsväxterna är kärleksörten, som i sig själv blir en vacker symbol för pilgrimslivet.
– Och det här har sedan spridit sig i vidare kretsar, berättar Björn Jonasson.
I dag får vi beställningar från hela landet.
— Björn Jonasson.
På samma sätt började en annan tanke gro hos honom. Under en pilgrimsvandring mot Vadstena höll han sig lite bakom de övriga i gruppen och såg framför sig hur en Pilgrimskrans, (likt Frälsarkransen som skapades av biskop emeritus Martin Lönnebo) med sju pärlor, skulle kunna påminna om de sju nyckelorden.
– Vi berättade om idén för resten av styrelsen i föreningen Franciskusleden där vi själva är aktiva, och det beslutades att vi skulle tillverka kransen och sälja den för att samla in pengar till underhåll av Franciskusleden, berättar Björn.
Det dröjde inte länge förrän Pilgrimscentrum i Vadstena hakade på och ryktet om Pilgrimskransen började sprida sig.
– Det har blivit ett enormt pådrag. I dag får vi beställningar från hela landet, till exempel av församlingar som beställer kransen till sina konfirmandgrupper. Det känns jättebra att vi får ut de här tankarna om nyckelorden som har lett till en sådan fördjupning av tron och den gudsupplevelse vi växte in i, säger Björn.
Kransarna tillverkas hemma i torpet av Björn och Inga, som också administrerar alla beställningar och utskick. I dag närmar de sig 13 000 sålda Pilgrimskransar och förtjänsten har blivit så god att man, förutom underhållet av pilgrimsleden, har kunnat skicka ett överskott på närmare en kvarts miljon till världens ofrivilliga pilgrimer – flyktingarna – genom UNHCR. Båda är märkbart tagna över framgången.
[ Så snabbt ska man pilgrimsvandra ]
– Det är så otroligt välsignat att det har gått så bra. För oss hänger tro och liv ihop genom arbetet med pilgrimskransen, vandringar och socialt engagemang. I allt detta blir nyckelorden en ingång till tro och samtal med människor om det glada budskapet, att Gud är med oss i arbetet för upprättelse av Skapelsen, från det minsta av kryp till den största av bjässar på havets stigar, säger Björn Jonasson.
Att de själva lägger ner åtskilliga timmar på arbetet varje vecka har varit en förutsättning. Något som blivit mer praktiskt genomförbart sedan de blev pensionärer. Att de tre barnen hjälpt till har också bidragit till Pilgrimskransens genomförande. Detta faktum förvånar Inga med tanke på att barnen var mer än vuxna när Björn och Inga kom till tro. Tre barn, som uppfostrats i ateistisk anda och vars fröken blev uppringd av Björn som förklarade att hans barn minsann inte skulle be någon bordsbön i skolan. Något han ångrar djupt i dag.
– Det är jättetråkigt att vi inte kunde ge dem en tro. Den tryggheten skulle alla behöva växa upp till. Men det blev ju en chock för dem att vi plötsligt vände oss till kristendomen som vi varit så emot, säger Björn Jonasson.
Han har kommit till den slutsatsen att alla människor har behovet att tro men att man kanaliserar detta behov på olika sätt.
– Vi är skapade för att tro på Gud, och visst finns det många som vill tro på något högre än en själv, men den här tron exploateras och förvrängs av marknadskrafter, säger Inga Jonasson.
Björn funderar vidare: Ytterst är det nog behovet av mening som driver sökandet.
– Tron söker en mening, men i vårt samhälle kanaliseras mycket av detta meningssökande genom konsumtion och individualism.
Inga Jonasson fortsätter:
– Det hänger på dig själv att du ska fixa allting. Men det blir ett väldigt hårt samhälle med de tankarna.
I stället vill Björn och Inga ta Franciskus, skyddshelgon för miljö och skapelsen, till förebild. Hans enkla livsstil, hans omsorg och människor och djur och hans starka sociala engagemang är högaktuellt i dag, menar de.
– Enkelheten är egentligen det enda som kan rädda världen i dag, att vi inte lever så att vi förbrukar över jordens resurser. Människan är inte till bara för att konsumera. Vi tror som kväkarna att alla människor har ett inre ljus, men du måste öppna ditt sinne för att se det, säger Inga Jonasson.
[ Den stora sorgen efter Leif förde Barbro ut på en lång pilgrimsvandring ]
---
Fakta: Inga och Björn Jonasson
- Ålder: 66 respektive 69 år.
- Familj: Tre barn med respektive och två barnbarn.
- Bor: I Ölmstad strax söder om Gränna.
- Gör: Inga och Björn är båda pensionärer med ett rikt samhälls- och föreningsengagemang. Tillsammans ägnar de uppemot 20 timmar i veckan åt ideellt arbete med Pilgrimskransen. Björn har tidigare varit metallarbetare i 20 år och utbildade sig därefter till Ma/No-lärare. Inga är i grunden arbetsterapeut men arbetade sedan som vårdlärare och landstingsråd för Vänsterpartiet i region Jönköping i flera år.
---
