När lagkompisarna fick frågor om hockey tvingades Markus Näslund svara på om han gav tionde till kyrkan och hur det kan finnas krig om Gud är god. Numera är det forna NHL-proffset affärsman och bor med sin fru Lotta i Örnsköldsvik där allt började.
– I efterhand önskar jag att jag tidigare i livet hade vågat vara mer ärlig och stått upp för vad jag tycker, berättar han för Dagen.
Markus Näslund slog igenom som 15-åring år 1988 när hans Ångermanland vann klassiska tv-pucken och han blev utsedd till turneringens bäste forward. Han spelade 16 säsonger i världens tuffaste hockeyliga och är en av Sveriges bästa hockeyspelare någonsin.
Åren i NHL och i klubblaget Vancouver Canucks där han var lagkapten, gav honom legendstatus. Trots att 15 år gått sedan han och familjen lämnade Kanadas västkust, är han fortfarande mycket populär bland stadens invånare.
– I Vancouver blir jag mer igenkänd än här i Sverige. Vi trivdes väldigt bra, våra tre barn är födda i Vancouver och gick i skola där. Men när jag lämnade NHL kändes det rätt för oss som familj att flytta hem till Örnsköldsvik, berättar han för Dagen.
Markus Näslund växte upp i en familj som tillhör Pingstkyrkan i Örnsköldsvik. Som vilken annan frikyrkokille som helst gick han i söndagsskola, åkte på läger, var med på ungdomssamlingar och han blev även döpt som 13-åring.
Kärleken till hockeyn, och drömmen om att en dag kanske bli bra nog för att kunna livnära sig på att spela hockey, hade han redan. I Örnsköldsvik, där hockey betyder allt för många människor, kombinerade han skolan och livet med kompisarna i kyrkan med hockey på kalla utomhusrinkar.
Med pappa Sture som coach och pådrivare tränade han hårt och målmedvetet. Sture som är pingstpastorsson, spelade själv ishockey som ung men tvingades sluta för att församlingen utanför Örnsköldsvik där han växte upp, ansåg att idrott hörde till det värdsliga och att kristna inte skulle hålla på med sådant.
Markus behövde inte välja kyrkan eller hockeyn, han fick hålla på med båda. Några år senare tog han steget från moderklubben Järveds IF till Modo i dåvarande Elitserien, numera Svenska hockeyligan, SHL. Genombrottet kom samtidigt som radarkompisen Peter ”Foppa” Forsberg. Båda är födda 1973.
– När Peter och jag intervjuades av journalister efter matcherna fick han frågor om hockey medan jag fick svara på frågor om min tro och kyrkan. ”Finns Gud? Hur kan det finnas krig om Gud är god? Går det ihop att vara kristen och spela hockey?”
– Jag fick också frågor om jag skulle ge tionde när jag blev NHL-proffs. Vad svarar man på det? undrar Markus med en lätt suck.
– Frågor av den typen, till exempel hur mycket pengar var och en ger till sin församling, är en privat angelägenhet som inte angår någon annan.
Ingen lätt situation för en ung kille från frikyrkan som ville bli bedömd utifrån sina prestationer i hockeyrinken. Inte reda ut komplicerade teologiska frågor som teodicéproblemet, Guds existens och tiondegivande.
– Jag var född in i kyrkan, och hade inte alla svaren. I intervjuer sa jag det som förväntades av mig i stället för vad jag verkligen tyckte, tänkte och kände, förklarar han och säger att han ångrar att han inte var mer öppen med sina tankar.
1993, när Markus Näslund var nykomling i NHL och spelade för Pittsburgh Penguins, kom ett brev på posten från pastorn i Pingstkyrkan i Örnsköldsvik.
– Jag hade en tuff rookiesäsong med lite speltid och blev även nedskickad till vårt farmarlag. Jag längtade hem och Lotta hade åkt över Atlanten för att stötta mig, vilket jag verkligen behövde just då. Vi var förlovade, och hade bestämt oss för att gifta oss året därpå.
Att det förlovade paret bodde ihop under en period i Kanada kom till församlingens kännedom.
– I brevet som damp ned i brevlådan stod det som jag minns det att att jag som en känd hockeyspelare och kristen var ett föredöme och därför ansågs Lottas och mitt förhållande olämpligt.
Hur reagerade du på brevet?
– Jag förstår det synsätt som låg bakom, men jag ansåg och anser fortfarande att det var vårt beslut. Innehållet kändes provocerande och det står jag för än i dag.
Pratade pastorn med dig och Lotta om saken?
– Nej, men jag vet inte om det hade gjort någon skillnad. Vi gifte oss året därpå, och har hållit ihop under alla år. Vi har tre underbara barn som vi är väldigt stolta över.
Rollen som kristen förebild, eller ”role modell” som det kallas i USA, blev alltså en börda för Markus Näslund, och gav en bild av honom som person som han inte trivdes med och som inte stämde med verkligheten. Och han bar den bördan på sina axlar i många år, utan att protestera.
I ett land som Sverige, där antalet bekännande kristna idrottare i de stora lagidrotterna fotboll och hockey alltid varit försvinnande få, tvingades han dessutom ensam axla ansvaret som ”den kristne hockeyspelaren”, vilket medförde att pressen blev extra stor.
År 2015 var Markus Näslund en av värdarna för Sommar i P1. I programmet berättade han om ett tältmöte där en väckelsepredikant kallade fram några från publiken till estraden. Markus, som då var 10 år, var en av dem. Sedan gick predikanten runt till var och en och förmedlade en personlig profetisk hälsning.
”Till mig sa han att jag skulle få möjlighet att nå ut till tusentals människor. ´Du kommer att synas och bli sedd´ sa han”, berättade Markus Näslund i sitt Sommarprogram för åtta år sedan.
Predikanten fick rätt. Genom sitt stora hockeykunnande blev Markus Näslund en person som ”syntes och blev sedd”. På frågan hur han ser på händelsen, som alltså utspelade sig för fyrtio år sedan, säger han att han inte har tänkt särskilt mycket på de ord som predikanten uttalade över hans liv.
Han återkommer till att han aldrig trivts i rollen som offentlig förespråkare för kristen tro, kyrkan och det som sker där. Att den rollen känts onaturlig för honom.
– Numera är jag öppen och ärlig med hur jag tänker om kristen tro och kyrkan, och om annat. Det känns mycket bättre och jag önskar att jag hade vågat var öppen mycket tidigare, säger han till Dagen.
Har du varit rädd att säga vad du tycker?
– Nej, inte rädd. Men jag kände att jag förväntades stå för vissa värderingar eftersom jag var uppväxt i kyrkan. Men så känner jag inte längre. Jag är trygg med att stå för den jag är. Jag har mognat som människa och bryr mig inte så mycket om vad folk tycker.
Tror du på Gud?
– Ja, jag har en tro och en trygghet som kommer av att jag tror på Gud. Och jag ber ibland. Men jag går inte till kyrkan och har inte gjort på många år. Av den anledningen är jag inte längre medlem i församlingen, det känns ärligare eftersom jag inte är aktiv, förklarar han.
Intervjun görs via Facetime och Markus Näslund sitter på en solig veranda vid familjens villa i Bonässund, sex kilometer utanför Örnsköldsvik. Huset ligger nära havet och från verandan är sikten fri ut mot Bottenviken. Markus och Lotta köpte tomtmarken år 2000 och byggde ett hus som stod klart 2009.
Sedan 2015 arbetar han som egen företagare inom fastighetsbranschen och har flera projekt, bland annat i Örnsköldsvik och i Åre där det har byggts lägenheter.
– När jag slutade mitt engagemang inom hockeyn tog jag sex månaders paus för att komma underfund med vad jag ville göra. Jag fick möjlighet att vara med i ett byggprojekt i hamnen här i Örnsköldsvik som kallas Strandkajen. Och på den vägen är det. Det är flexibelt och jag kan styra över min tid.
Under tre och ett halvt år, från 2011 till 2014, var Markus Näslund general manager i Modo, där han avslutade sin spelarkarriär efter hemkomsten till Sverige. Innan dess satt han i klubbens styrelse. Men han längtar inte tillbaka till hockeyn, varken som spelare eller ledare.
– Hockeyn har gett mig så otroligt mycket, men det känns som ett avslutat kapitel för min del. Jag föredrar att hålla på med andra saker, förklarar Markus Näslund som gläds över att klubben i sitt hjärta är tillbaka i SHL efter sju säsonger i allsvenskan.
Fysiskt håller han sig i form bland annat genom att spela padel med sonen Alex. Dessutom tränar han fem pass i veckan på ett gym tillsammans med hustrun Lotta.
– Vi har en stående tid en timme varje vardag-morgon. En personlig tränare kör styrka och kondition med oss. Det är kul att träna ihop och extra roligt att göra det tillsammans med Lotta. Vi pushar varandra, berättar Markus som under en period efter hockeykarriären tog helt ledigt från träningen:
– Men efter ett tag blev jag så rastlös att jag var tvungen att börja träna igen. Så nu tränar jag fem pass på gymmet i veckan, förutom när jag ibland är bortrest i affärer. Det är bra att hålla sig i trim när man blir äldre, konstaterar han.
Hur firar du din 50-årsdag?
– Det blir en gemensam middag med släkt och vänner. Sedan får vi se om Lotta och jag åker iväg på en egen resa. Lotta firar också 50 år i sommar, hon fyllde två veckor före mig.
[ Markus Näslund i Sommar: Jag hade inte alla svaren om Gud ]
---
Fakta: Markus Näslund
- Aktuell: Fyller 50 år den 30 juli.
- Gör: Affärsman i fastighetsbranschen.
- Känd som: Hockeyproffs i NHL. Lagkapten i Vancouver Canucks.
- Bor: Örnsköldsvik.
- Familj: Hustrun Lotta, tre barn: Rebecca, 25, Isabella, 23 och Alex, 21. Föräldrarna Ulla och Sture, systern Diana med familj.
- Intressen: Spela padel, träna på gym.
- Meriter: Utsedd till NHL:s bäste spelare 2003 av spelarna själva (Lester B Pearson Award). VM-silver 1993, VM-brons 1999 och 2002.
- Klubbar: Järveds IF, Modo, Pittsburgh Penguins, Vancouver Canucks, New York Rangers.
---
