Kan man leva i ständig bön och kan man brista ut i lovsång utan att sjunga? Deborah Olsson, lovsångsledare, menar att det går. Dagen mötte 20-åringen i Södertörnkyrkan för ett samtal om lovsång som livsstil.
Deborah Olsson minns inte hur gammal hon var när hon började spela in skivor med Marina Andersson, familjepastor i Tranås och mångårig musiker i olika kyrkliga sammanhang, men liten var hon. När hon var runt tio år ledde hon själv lovsången på barnsamlingar.
– Ledarna i Connect Church, där mamma och pappa var då, trodde på mig. Jag restes upp som lovsångsledare och började gå efter den kallelsen. Jag upptäckte att jag hade en gåva i lovsång.
– Jag lärde mig också tidigt att lovsång inte bara är något jag gör när jag står framme på plattformen, utan att det är allt jag gör som tjänar Gud. Vad jag än gör kan det vara lovsång – det är hela grejen, att få leva i ständig lovsång!
Mamma och pappa, det är Camilla och Anders Olsson, numera pastorspar i Södertörnkyrkan i Huddinge. Det märks på sättet att uttrycka sig att Deborah Olsson är marinerad i en församlingskontext och att den kristna tron alltid funnits som något naturligt.
– Mina föräldrar har varit noga med att få in tron i vardagen – de är helt fantastiska förebilder i det, att skapa rutiner för bön och bibelläsning. Det är ofta som de plötsligt börjat be i tungor och vi bara ”Okej, nu ber vi i tungor ett tag” – det är den miljön jag vuxit upp i.
– Min pappa kan till exempel utbrista ”Jag tackar dig för att jag är fri i Jesu namn, amen!” och uppmuntrar mig gärna genom Guds ord. Bibeln citeras ofta och är en naturlig del av kulturen i vår familj.
Deborah Olsson ger ett tryggt och moget intryck. Vi sitter i et sparsmakat inrett samtalsrum på tredje våningen i Södertörnkyrkans väl tilltagna lokaler. Hon är noga med hur hon uttrycker sig och stannar ibland upp för att tänka efter, men ofta flödar de ordrika svaren fram utan att det behövs särskilt många frågor. Det är tydligt att den svartklädda unga kvinnan har ett ärende hon vill få fram. Det handlar om synen på vad lovsång är.
– I stället för att fråga ”Var lovsången bra?” efter att man varit på gudstjänst borde man fråga ”Blev himmelen rikare? Blev någon frälst eller berörd av Gud?” Jag tror på att bli ledd av helig Ande i lovsången, det är så sjukt viktigt att vara lyhörd inför vad han har för planer för gudstjänsten, säger Deborah Olsson med sin milda röst.
– För mig har lovsång varit livsförvandlande – ett vapen där vi krigar för himlen. Det är ett sätt att komma i kontakt med Gud på ett mäktigt sätt – det öppnar himmelen och bryter bojor. Ångest kan släppa och vi blir förvandlade på insidan. Det finns en anledning till att lovsångsledarna gick först i krigstågen i Bibeln.
Det finns ett före och ett efter i Deborah Olssons redan mångåriga lovsångskarriär, även om ordet ”karriär” är missvisande i sammanhanget. Själv använder hon helst ordet tjänande.
Som tonåring fanns hon med i Hillsongs lovsångsarbete, med välproducerade gudstjänster och proffsig teknik. Men efter studenten och ett år på Hillsongs ledarskapsutbildning hakade hon på Youth with a mission (UMU i Sverige) – en global missionsrörelse för ungdomar. Under året med UMU var hon en tid på Hawaii och fick uppleva en annan typ av tillbedjan än den hon var van vid.
– Jag har under mina år i Connect Church och Hillsong vuxit upp med välproducerad lovsång om man säger så. Men på Hawaii breddades min bild av vad lovsång är. Där fanns varken snygga lampor eller en cool scen, men jag fick se hur ungdomar verkligen gjorde allt för att ära Gud. Jag hade inte sett folk så fria i anden tidigare – man kunde liksom se att “den här personen ger sitt allt, hela sin själ”.
– Där fick jag förstå att Gud kan använda vilket sammanhang han vill så länge det finns hängivna hjärtan.
Det var med en ny glöd, och ett annat sätt att se på lovsång, som Deborah Olsson återvände efter året med UMU. En annan stark erfarenhet gjorde hon i samband med en lovsångskväll i Örebro som hölls tillsammans med ett team från Circuit Riders, en internationell evangeliströrelse.
– Jag fick möjlighet att leda lovsång tillsammans med dem. Vi lovsjöng först i två timmar, sen bara fortsatte vi och lovsjöng i två timmar till. Det var helt fantastiskt. Alla i rummet var som slagna och bara satt i Guds närvaro efteråt. Då upptäckte jag att ”Wow, detta vill jag göra för alltid!”
[ Ljudteknikern: Trummorna är en tydlig vattendelare i kyrkan ]
I en studie som Dagen skrivit om rankade kristna ungdomar lovsång som det viktigaste för den personliga tron, högre än både bibelläsning och ungdomsverksamhet. Deborah Olsson kan förstå varför det kom överst på listan, men vill samtidigt vidga begreppet.
– Lovsång är för mig egentligen inte förknippat med musik, utan med bön. Det är en stund då jag kommer till Gud precis som den jag är, bruten eller hel, var jag än befinner mig i livet kommer jag i bön och tacksägelse.
– En pastor sa en gång att ”När jag lovsjunger hemma brukar jag ofta sitta tyst i Guds närvaro och lyssna in honom”. Det var en revolutionerande grej för mig.
Många skulle nog definiera en lovsångsledare som en person som står på estraden och sjunger. Det skriver inte Deborah Olsson helt under på. Något hon fått med sig längs vägen är att lovsångsledare är hon alltid, oavsett om hon syns längst fram i gudstjänstrummet eller inte.
– Det kunde gå månader utan att jag stod på plattformen, men det gjorde mig inte mindre till lovsångsledare. Det står i Bibeln att vi ska leva i ständig lovsång och även be ständigt – det är något som pågår hela tiden.
Jag tror man måste veta varför man leder lovsång. Om man inte vet varför, hur ska man då kunna leda en församling i det?
— Deborah Olsson
Hur gör man det?
– Det måste finnas en egen längtan, en egen hunger efter Gud. Ju mer jag läser Guds ord desto hungrigare blir jag – det är samma sak med bön och lovsång. Ju mer jag fyller mig, desto mer desperat blir jag. ”Den här personen kan sjunga med auktoritet för hon lever i ständig bön” – det är så sjukt viktigt.
– Jag tror man måste veta varför man leder lovsång. Om man inte vet varför, hur ska man då kunna leda en församling i det? Det man gör som lovsångsledare är att man leder folk till Gud, inget annat. Det finns ingen formel för hur det ska bli bättre på något sätt, det är bara att söka Gud så kommer han att leda dig.
Även under mörka perioder i livet har Deborah Olsson använt lovsång som ett sätt att sträcka sig mot Gud.
– Då har jag märkt vilket vapen lovsång faktiskt är och vad det kan göra med en. Det förvandlar en. Jag vill att ungdomar ska förstå hur stor Gud är och hur starkt det är att vi får lovsjunga honom. Vi har inte förtjänat någonting av det utan det är något som Gud gett oss. När han sände sin son att dö på korset fick vi kontakt med honom. Gud vill ha en relation med mig oavsett hur bruten jag är, oavsett hur mycket jag syndar – hur är det möjligt?
– Folk undrar ibland varför jag är så glad och fri, men det är för att Gud gett mig allt det här, hur kan man inte vara glad då? Om man kan förstå det när man leder lovsång, då kan ingenting gå fel!
Lovsång har ju förvandlat mitt liv, från insidan och ut. Det kan det göra för fler.
— Deborah Olsson
Dagen efter att vi haft intervjun med Deborah Olsson i Södertörnkyrkan ringer hon upp. Hon vill förtydliga ett par saker och försäkra sig om att vi förstått hennes ärende. Att lovsång inte bara är musik och att det inte finns ”bättre” eller ”sämre” lovsång.
– Jag är inte van vid att bli intervjuad och vill få ut det på rätt sätt … Det finns ingen formula för att få fram helig Ande, eller för hur man lovsjunger rätt. Jag är bara ett redskap, den enda som gör något i rummet är Gud, säger Deborah Olsson och pausar innan hon fortsätter.
– Jag drömmer om att folk ska få sina liv förvandlade genom lovsång och bön och inte bara bli berörda i stunden. Det kan vara jätteskönt för själen men det är inte syftet. Lovsång har ju förvandlat mitt liv, från insidan och ut. Det kan det göra för fler.
---
Fakta: Deborah Olsson
- 20 år, bor i lägenhet i Södertörnkyrkan i Huddinge.
- Familj: Pappa Anders, mamma Camilla, tvillingsystern Ebba och storebror Lukas.
- Leder lovsång. Jobbar som Barnledare i Södertälje pingst, och ska i höst gå ALT och studera till pastor.
---
