När Frank Ådahl och hans bröder började spela i kyrkan fick de höra att deras musik var från djävulen. Men Frank Ådahl har aldrig låtit människor definiera Gud åt honom, och han har fortsatt spela både i och utanför kyrkan. Hans kallelse är lika enkel som alla andra människors: Det handlar om att vara ett Guds barn.
Allt började hemma i pojkrummet i Surahammar. Det var i slutet av sextiotalet som den då nioåriga Frank Ådahl och hans bror Simon lyckades ratta in den engelskspråkiga musikradiokanalen Radio Luxemburg.
– På den här tiden fanns det ingen underhållning i de svenska kanalerna. Allt vi hade var Hylands hörna så Radio Luxemburg blev viktigt berättar Frank Ådahl.
Storebror Simon älskade när radiokanalen spelade pop och rocklåtar. Frank fastnade framför allt för soulen.
– Jag tyckte det var helt unikt i sitt uttryck!
Fyllda av idéer och uttryck de hört på radio började bröderna musicera själva. Av en släkting hade de fått en gammal tramporgel, och i radhuset i Surahammar fanns också ett piano och en gitarr. Så småningom införskaffade storebror Dan ett trumset.
– Så här i efterhand har jag ofta tänkt att våra föräldrar var väldigt tillåtande. Jag satt i källaren och slog på de där trummorna. Det lät förskräckligt. Men så länge vi hade intresset fick vi hålla på.
När Frank Ådahl gästar podden Dagens människa är han ledig och hemma i Örnsköldsvik. I helgen har han och hustrun firat sin 40-åriga bröllopsdag och därför börjar vi med att prata om relationer. Många musiker har svårt att förena turnéliv med äktenskap, men för Frank och Carina har det fungerat.
– Dels var jag ärlig med Carina när vi träffades. Hon visste vad hon gav sig in på och hon har också trivts med egentid. Sedan har vi alltid pratat mycket och lärt oss att läsa varandra. Om något inte har varit bra så har vi rett ut det.
[ Frank Ådahl: Jag blev nästan överladdad på allsången ]
Frank Ådahl är i dag 63 år gammal och kan se tillbaka på en drygt femtio år lång och mångfasetterad musikerkarriär. Han har spelat både i och utanför kyrkan, vunnit melodifestivalen tillsammans med bandet Edin Ådahl, gett röst åt karaktären Simba i Disneys storfilm Lejonkungen och turnerat över hela Sverige. Han tycker fortfarande att det är roligt att vara ute och sjunga själv, men i dag tycker han lika mycket om arbetet med utbildningen Musikmakarna, där han får vara med och rusta nya, unga musiker för en framtida musikkarriär.
– De senaste åren har jag haft svårt att prioritera. Det finns så mycket som är kul, säger han.
Vi fick inte fick en enda applåd de första åren. Folk var inte vana vid den här typen av musik och det hände att publiken gick ut.
— Frank Ådahl
Sveriges första soulröst. Så beskrev en musikerkollega honom när vi gjorde lite research inför vårt samtal med Frank Ådahl. Vi är många som lärt oss känna igen och tycka om hans hesa, karaktäristiska röst, men när vi frågar om han minns första gången som någon hörde honom sjunga och sa ”yeah” börjar han skratta.
– Men hallå. Ni måste komma ihåg hur det var när vi började spela i kyrkorna. Vi fick inte fick en enda applåd de första åren. Folk var inte vana vid den här typen av musik och det hände att publiken gick ut. Ibland fick vi höra att vår musik var från djävulen.
Blev ni inte ledsna då?
– Nej, inte särskilt. Vi var nog tillräckligt korkade för att bara köra på och vi visste ju att vår musik inte kom från djävulen, säger Frank och rycker på axlarna.
[ Hör hela poddintervjun med Frank Ådahl här ]
Till skillnad från många andra, som i sin ungdom upplevde kyrkans värld som trång och som sedan lämnade både tron och kyrkan, har Frank Ådahl varit fast besluten att särskilja människors beteende och tron på Gud.
– Om vi betygssätter Gud och vår gudsrelation efter människor och vad de har för åsikter är vi ute och halkar i ytterområdena. Gud är mer än människor, annars hade jag slutat tro för länge sen, slår han fast.
Frank Ådahl har svårt att säga hur han blev kristen. På ett sätt, medger han, var tron något han ärvde av sina föräldrar. Han växte upp i ett kristet hem och pappan var äldstebroder i Surahammars pingstförsamling. Men Frank Ådahl har också tidiga minnen av egna gudsupplevelser. Han var bara nio år gammal den där gången när han var på besök i grannkommunen Skinnskatteberg och något hände. Något han inte riktigt kan beskriva.
– Det är svårt att sätta ord på det, men det var en viktig stund för mig. Jag uppfylldes av ett sådant lugn. Plötsligt bara visste jag att det här är på riktigt. Gud finns.
Mitt mål har varit att vara mig själv. Tron är en del av mig, men man är aldrig mer än en vanlig människa.
— Frank Ådahl
Frank Ådahl och hans bröder fortsatte att spela, både i och utanför kyrkan. Så småningom slog de sig ihop med bröderna Bertil och Lasse Edin och blev gruppen EdinÅdahl. Det är roligt att höra honom berätta om de intensiva musikeråren med turnéer och hundratals timmar i en studio inrymd i en gammal tandborstfabrik i Gävle. En plats som under en tid blev nästan som ett litet kollektiv där musiker som Charlotte Höglund, Pär Höglund, Thomas Di Leva och gänget från bandet Östen med resten kom och gick. Sedan berättar han om hur det gick till när han blev Simbas röst i filmen Lejonkungen.
– Det var musikproducenten Monika Forsbergs idé, men det var en lång process innan det var klart. Jag skulle först provspela för Disneys kontor i Danmark, och sedan skulle det skickas till kontoret i Los Angeles. Jag tyckte det var kul grej. Mina barn gillade ju tecknad film.
Ibland har Frank Ådahl fått kritik för att han, som kristen artist, valt att sjunga annat än låtar med helkristet budskap. Men själv har han aldrig känt något behov av att avgränsa sig på det viset.
– Med musik visar man vem man är, och mitt mål har varit att vara mig själv. Tron är en del av mig, men man är aldrig mer än en vanlig människa.
---
Fakta: Hör mer i podden
- Om hur man gör för att hålla kärleken levande när barnen flyttar ut och huset blir tomt
- Om sången som berört människor i både Sverige och utomlands
- Om Franks känslor av att Gud blir på riktigt
---
Samtidigt, säger Frank Ådahl, har han alltid varit noga med att kunna stå för det han gör.
– Det har hänt att jag kommit till en studio men när jag har fått se låttexten jag ska sjunga har jag gått hem.
När det gällde medverkan i filmen Lejonkungen kände han sig trygg med filmens budskap. Vissa delar av filmen har djupa bottnar, menar han. Vi börjar prata om den känslosamma scenen då den lilla lejonungen Simba känner sig vilse i livet. Simba tittar upp mot himlen och där får han se sin far, det stora lejonet. Fadern påminner Simba om vem han är, och om att han har ett viktigt uppdrag. Scenen för oss in på frågan om kallelse.
Har du upplevt att du haft någon särskild kallelse?
Frank Ådahl stannar upp innan han svarar. Det tydligt att detta är viktigt för honom.
– Jag tror att alla människor har en kallelse att vara ett Guds barn. Sedan behöver vi inte addera en massa eget trams i det.
Frank Ådahl säger att han mött många kristna människor där frågan om kallelsen blivit en slags ångest.
– Vad är min kallelse, vad är min kallelse, frågar man sig. Visst är det fint om Gud vill använda oss för särskilda saker, men allt sådant är en bonus. Den stora gåvan är att vara ett Guds barn. Keep it simple som vi säger i musikbranschen. Var den du är, gör det du gör, älska Gud och älska människor.
Vårt samtal har övergått från att handla om ett roligt musikerliv, till att beröra sådant som ligger Frank Ådahl allra närmast om hjärtat. Han verkar drivas av en längtan efter att andra människor ska förstå Guds kärlek. Rösten stockar sig och han ögon fylls plötsligt av tårar när han kommer att tänka på alla människor runt omkring honom som drabbas av livets svårigheter och som har svårt att förlåta sig själva.
– Jag ser så många som diskvalificerar sig själva, och det är så fel för då förhindrar vi oss själva att gå ut i frihet. Gud har förlåtit allt. Ur trasigheten kan så mycket vackert komma.
Mannen med en av Sveriges mest välkända soulröster tystnar igen. Ögonblicket berör honom. Kanske, tror han, var det han just sa en hälsning till någon som behövde höra det. Sedan börjar han skratta lite åt sina tårar.
– Gud är rolig, säger han. Han slår liksom alltid undan benen på mig.
[ Hon kallar sig kallelsecoach - vill hjälpa människor att hitta sina gåvor ]
---
Fakta: Frank Ådahl
- Ålder: 63
- Familj: Hustrun Carina och tre vuxna barn
- Karriär: Har deltagit i både svenska och norska melodifestivalen som sångare, musiker och låtskrivare, har varit sångare i bandet Edin Ådahl, körat till artister som Marie Fredriksson, Carola och Mikael Rickfors och internationella artister som Randy Crawford och Russ Taff. Har gjort rösten till Simba i Disneys Lejonkungen. Arbetar fortfarande som musiker och som föreläsare om musikbranschen och för att coacha unga låtskrivare.
---
