Diska tallrikar, be för människor, undervisa ungdomar, leka med barn – listan kan göras hur lång som helst över ideella uppgifter som tarvar sin volontär. Utan frivilliga som ställer upp och hjälper till skulle de kristna konferenserna bli svåra, om inte rent omöjliga, att få till.
Det finns tre saker som Anna-Carin Rabnor, ordförande för Nyhemsveckan, tycker är särskilt viktiga när det gäller volontärarbetet på en konferens eller ett event. Det första handlar om struktur. Det ska vara bra uppstyrt med scheman, gruppledare och uppgifter för den som kommer och vill engagera sig.
Det andra handlar om kultur.
– Det är superviktigt att det känns positivt att vara med som volontär, att det känns varmt, meningsfullt och roligt att vi får göra något tillsammans. Det behöver man jobba för att det ska fungera, i det lilla och i det stora.
Den tredje biten handlar om relevans. Ingen ska få en uppgift som egentligen inte behöver göras, och ingen som kommit dit för att hjälpa till ska behöva stå sysslolös. Annars riskerar man att strunta i sin uppgift dagen, eller året därpå, om den inte känns relevant.
– Vi behöver vara rädda om våra volontärer – det är faktiskt personer som tar av sin fritid för att vara med och hjälpa till. De ska bara kunna dyka in och det ska fungera, säger Anna-Carin Rabnor.
I sin uppgift som ordförande för en av Sveriges största kristna konferenser, samt administrativ chef i Pingstkyrkan i Jönköping vet hon att volontärer inte går att överskatta. Det mesta som görs inom frikyrkligheten hade vart svårt att få till om det inte fanns frivilliga som ville vara med, menar hon.
[ Tomas Sjödin: Det finns ett mysterium i glädjen i att vara volontär ]
Men ibland är det svårt att få folk att engagera sig – hur gör man då?
– Jag tror absolut att det finns många som vill engagera sig, bara de får frågan och kan se uppgiften som relevant. Vi behöver hjälpa dem att förstå att de inte kommer att bli uppätna, eller tvingas diska i 24 timmar. Vi får heller inte glömma bort att bönen bör genomsyra allt vi gör. Det handlar inte främst om att driva verksamhet, utan om att bygga Guds rike. Tar vi tid för bön får vi ofta hjälp att se hur vi kan göra, eller vilka vi kan fråga.
Men ibland orkar man helt enkelt inte engagera sig mer än att bara komma till kyrkan. Man kanske längtar efter att få delta i konferensen utan ytterligare uppgift. Och det är också helt okej, vill Anna-Carin Rabnor understryka.
– Livet går i olika perioder och verksamheten får aldrig ställas framför Kristi kors. Att jobba tillsammans är kanon – vi lär känna varandra, vi skapar relationer, vi lyckas göra saker som vi annars inte kan – men om man inte vill göra något så ska man känna sig precis lika välkommen.
