Livsstil

”Jag tror att många svenskar trycker ner sin andlighet”

Dagen möter den koptiske biskopen Thomas under ett Sverigebesök • “Ibland ser vi på oss själva som hopplösa, torra ökenlandskap, men när vi börjar gräva inom oss själva kommer vi förr eller senare möta det levande vattnet – Kristus. Pump it up!”

Biskop Thomas var bara 31 år gammal när den koptiska kyrkan i Egypten valde honom till en av sina biskopar. I början kände han sig svag och ovärdig, men en särskild bönestund förändrade hans perspektiv. I dag driver han utbildnings- och retreatcentret Anafora dit många svenskar åker varje år. Dagens Malina Abrahamsson träffar biskopen på Sverigebesök i ett samtal om ödmjukhet och andliga vanor.

UPPSALA. Det är inte så konstigt att människor tittar till en extra gång när biskop Thomas från Egypten promenerar längs gatorna i Uppsala. Iklädd svart fotsid dräkt, med ett stort kors på magen och med en liten mönstrad hätta på huvudet, är han ett levande tecken på en tro som tar plats i det offentliga rummet. I hemlandet är den kristna gren som han representerar – den koptiska kyrkan – i minoritet och ofta utsatt för attentat. Men biskop Thomas verkar ha en sällsynt tillit till Gud.

På exakt utsatt tid, och nästan obemärkt, glider han in över trägolven i församlingshemmet intill Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala. Genom de stora fönstren faller vårljuset in och lyser upp hela salen. På bordet står en liten vas med vitsippor. När biskop Thomas hälsar lägger han båda sina händer runt min. Blicken är pigg trots en lång dag med många möten.

Biskop Thomas tillhör den koptiska kyrkan i Egypten och driver utbildnings- och retreatcentret Anafora.

I kväll ska han tala på en öppen församlingskväll, som har annonserats under rubriken ”Ett röst från öknen ropar”, och i huset där vi sitter förbereds det fika och övas lovsång. Men biskopen tar en sak i sänder. Han verkar hemmastadd och säger att han har tappat räkningen på hur många gånger han besökt Sverige. Relationen mellan Svenska kyrkan och den koptiska går 30 år tillbaka i tiden. Nu är han bland annat här för att möta den nye ärkebiskopen Martin Modéus och för att leda retreat på Bjärka-Säby utanför Linköping.

Mest känd är biskop Thomas för att ha grundat och för att än i dag driva retreat- och utbildningscentret Anafora. Det ligger i öknen mellan Alexandria och Kairo, och besöks varje år av många svenskar.

– Jag märker att det finns en djup andlighet i Sverige, särskilt i relation till naturen, men samtidigt är den diskret. Jag tror att många svenskar trycker ner sin egen andlighet, säger biskopen som själv fick med sig den kristna tron från tidig ålder, trots att islam är statsreligion i hemlandet.

Den koptiska kyrka som biskop Thomas företräder utgör ungefär tio procent av den egyptiska befolkningen. Från början hade han ingen tanke på att arbeta inom kyrkan, utan utbildade sig till veterinär, men så småningom växte en kallelse fram och 27 år gammal gick han i kloster. Fyra år senare fick han uppdraget att bli biskop. Jag påpekar att han var väldigt ung, men han verkar inte tycka att det är så märkvärdigt. I koptiska kyrkan väljer man inte själv utan blir utvald till olika roller, berättar han.

– Vi gör inte reklam för oss själva.

– Och när vi får ett uppdrag ifrågasätter vi inte Guds vilja.

Hur kändes det att få den utnämningen?

– Jag kände att jag inte var värdig, att jag var väldigt svag.

– Men när jag bad hörde jag en röst inom mig som sa: Biskopens hand ska inte komma ovanifrån för att styra människor utan underifrån för att lyfta upp.

Biskop Thomas beskriver hur det blev en befriande erfarenhet som fick honom att våga gå in i kallelsen. Sedan upprepar han det han sagt i flera intervjuer och videofilmer från Anafora:

– Du kan inte lyfta upp någon om du inte böjer dig ner först. Precis som Gud gjorde när han ödmjukade sig och blev människa. I vår egen kraft klarar vi det inte, men om vi litar på Guds kraft kommer vi att kunna utföra uppgiften som vi blivit betrodda. Allt handlar om tillit!

Biskopen tittar uppmärksamt på mig, håller blicken stadig. Från bröstfickan plockar han upp sin mobiltelefon för att illustrera sin poäng.

– På samma sätt som mobiltelefonen i sig själv är begränsad om den inte är kopplad till ett nätverk, är vi människor begränsade om vi inte är uppkopplade mot Gud.

Vad kan det innebära i praktiken att ödmjuka sig?

– När vi möter en annan människa kan vi gå ut ur oss själva för att pröva att se vad den andra människan ser, känna vad hon känner och förstå hennes smärta och behov. När vi har ödmjukat oss och identifierat oss med den människan, kan vi också lyfta upp henne.

Ordet ”Anafora” betyder ju just ”att lyfta upp”. Det är alltså ert uppdrag?

– Ja, och varje människas uppdrag.

Biskop Thomas berättar att det som i dag är Anafora – en plats med ett omfattande jordbruk, men främst en plats för utbildning, vila och andlig fördjupning – från

början var en bit övergiven ökenmark. Men han och hans medarbetare såg dess potential, och när de i slutet av 1990-talet började gräva i marken hittade de en vattenkälla. De vattnade jorden och fick så småningom se hur den började gro.

– Samma sak gäller för oss människor. Ibland ser vi på oss själva som hopplösa, torra ökenlandskap, men när vi börjar gräva inom oss själva och går djupare kommer vi förr eller senare möta det levande vattnet – Kristus. Pump it up!, uppmanar biskop Thomas och avfyrar ett av sina stora leenden.

– Ibland känner vi oss tomma inombords, men du är inte tom! Du har källan inom dig!

Biskop Thomas tillhör den koptiska kyrkan i Egypten och driver utbildnings- och retreatcentret Anafora.

Jag frågar vad som är viktigt i hans eget andliga liv. Han vidgar perspektivet – och illustrerar med ett vardagligt exempel.

– Vad gör människor som vill ha hälsosamma kroppar? De äter nyttigt, följer ett schema och håller sig borta från förorenade miljöer. Samma principer gäller för det andliga livet.

– Visst är det viktigt att vi bryr oss om kroppen, men den kommer att bli svagare och svagare med åldern och till slut förfalla. Men vår själ – den är evig! Om kroppen är svag, men själen är stark kan själen bära kroppen. Men om båda är svaga, vem ska bära dem?

Han säger att ju mer man värnar sitt andliga liv, desto hälsosammare blir man. Och gladare, påstår han.

– En sund andlighet gör att du bättre klarar utmaningar, svaghet och alla bekymmer i vardagslivet.

Jag frågar biskop Thomas om vilka utmaningar han själv står i, som biskop i den koptiska kyrkan, men han väljer återigen att svara mer generellt. Han verkar inte så intresserad av att framhäva sin egen person, eller berätta anekdoter ur sitt liv. Han är här som biskop.

– Vi lever i the era of the air – allting händer i luften, i ”molnet”, säger han och ger exempel på fyra saker som utmanar andligheten i vår tid: snabba samhällsförändringar, ytligheten, förlusten av djuptänkande och rotlösheten.

– Men vi är inte skapade för att leva i luften, utan på jorden. Vi behöver stå stadiga, ha djupa rötter och inte ständigt vara på väg. Vi får inte glömma våra värderingar, var vi kommer ifrån.

Biskop Thomas talar engagerat om hur vi inte längre har tid att tänka, eller reflektera, vilket också gör att vi lär oss att stänga av våra känslor. I stället styrs vi av impulser och blir obenägna att skapa djupa relationer med andra människor.

– Vi kan ha tusentals vänner på sociala medier, men ändå känna oss ensamma.

– Ytterst är vi skapade för att leva för Kristus – han som är livskällan.

Så återkommer han till sitt huvudärende: Att Kristus ödmjukade sig, älskade oss och blev människa som vi, så att vi skulle kunna bli som honom.

Han får det att låta så enkelt.

Biskop Thomas tillhör den koptiska kyrkan i Egypten och driver utbildnings- och retreatcentret Anafora.

När vi ska bryta upp ger biskop Thomas mig sitt visitkort. Han lånar en penna för att skriva dit sin nya titel: Metropolit. Det betyder att han är biskop i en provinsstad, motsvarande en ärkebiskop som leder en kyrkoprovins.

Jag frågar hur han håller sig ödmjuk när han har en sådan position. Han verkar nästan tycka att det är en dum fråga. Så lyfter han upp skålen med nötter som står på bordet.

– Ett kärl är ett kärl, lera är lera. Ingen av oss kan göra anspråk på att vi skulle vara särskilt viktiga.

Det är en timme kvar tills han ska medverka på församlingskvällen och han passar på att gå till köket för att brygga sig en kopp te. Jag frågar vad han har tänkt att predika om. Då ler han sitt stora leende och säger:

– Guds kärlek såklart!

---

Fakta: Koptiska kyrkan

  • Den koptisk-ortodoxa kyrkan är den orientaliskt ortodoxa kristna kyrkan i Egypten. Enligt traditionen är kyrkan bildad av evangelisten Markus omkring 42 efter Kristus. Kyrkan leds av påven och patriarken av Alexandria, sedan 2012 Tawadros II av Alexandria. Mer än 95 procent av de kristna i Egypten tillhör denna kyrka.
  • Kristna kopter utgör 10 procent av befolkningen i Egypten och koptiska kyrkor har tidigare utsatts för blodiga attacker.
  • Koptiska kyrkan i Sverige har fyra församlingar och ett antal mindre grupper i Sverige.

---

Fler artiklar för dig