Broarna mellan kyrka och samhälle är alldeles för få. Församlingarna måste göra något åt det för att inte dö ut. Det menar mångårige pingstpastorn i Karlstad, Sam Wohlin.
- Jag längtar efter en stark Jesusrörelse!
KARLSTAD. Sam Wohlin var 16 år när hans liv tog en helt ny vändning. Först dog hans pappa. Entreprenören som framgångsrikt drivit försäljning av musikinstrument, och vars företag sonen Sam var destinerad att ta över, rycktes plötsligt bort efter en tids sjukdom. Han efterlämnade ett stort tomrum i familjen Wohlin.
En kort tid därefter kom den andra stora händelse som fick tonåriga Sam Wohlin att omvärdera det mesta i sitt liv. Han valde att åka till pingsts stora sommarkonferens Nyhemsveckan. Han hade inte alltid kallat sig kristen, och den lilla tro han hade fick inga direkta konsekvenser i livet. Men inne i tonårsbröstet fanns en växande längtan efter något mer. Under dagarna på Nyhem kände Sam Wohlin sig manad att gå fram för förbön i samband med ett kvällsmöte. Där började en man att profetera över honom, med ett klart och tydligt budskap: Så säger Herren – du ska bli evangelist! Den unge Sam blev minst sagt överrumplad.
– Jag hade aldrig tänkt den tanken. Jag skulle ju ta över pappas företag, butiken i Sundbyberg. Det var ju där jag skulle jobba, precis som pappa, jag var helt inställd på det.
Nu har han varit pastor i 29 år. Det verkar med andra ord som att profetian han fick som 17-åring slagit in, med råge. Men han bär på en allt större vånda, ett skav som han har svårt att sluta tänka på. Det är detta skav som lett fram till vår intervju denna soliga vårdag i Karlstad. Frågan han bär på handlar om hur etablerade kristna ska kunna räcka över trons fackla till nästa generation.
Sam Wohlin drar sig inte för att rikta kritik, både mot sitt eget sammanhang pingst och mot andra etablerade kyrkor. Något måste göras, menar Sam Wohlin. För det som görs nu fungerar inte.
– Är frikyrkan till för oss som tycker att den ska vara som den alltid varit? Det är en fråga vi måste våga ställa. Varför handlar exempelvis så många insändare och samtal om musikstil, och så få om att det inte kommer några barn och ungdomar till en del kyrkor? Är inte det ett större bekymmer?
På 1980-talet, när Sam Wohlin var ung, var det viktigt vilket specifikt samfund man tillhörde. Flyttade man från en stad till en annan var det självklart att man sökte sig till en församling inom samma samfund. I dag ser det helt annorlunda ut.
– Då fick man mycket mer gratis. De unga kom till kyrkan för att det var där det hände – det kunde vara att alla skulle sjunga i gospelkör, eller något annat. I dag kanske det kan se ut så på vissa orter i Småland, men annars är det inte alls på samma sätt. Nu måste vi kämpa för att få hit de unga.
– Och kommer inte de unga får vi snart en en-generationskyrka med bara äldre.
Sam Wohlin skulle önska att frikyrkligheten blev bättre på att välkomna och knyta relationer till nysvenskarna, menar Sam Wohlin. Många invandrare ser tro och andlighet som en självklar del av livet, och här har kyrkan en stor möjlighet att växa sig starkare.
I en del kyrkor tycks man vara så upptagen med viktiga frågor som fred, miljö och rättvisa, att evangeliet om Jesus och omvändelsen till honom riskerar att tappas bort, menar Sam Wohlin. Andra har väldigt vacker liturgi, men bygger inte alls relationer, vilket gör att kyrkan till slut ser ganska tom ut på söndagar.
– Om inte Jesus Kristus står i centrum, som utmanar till omvändelse och nytt liv, så kommer inte kyrkan att växa, det är min absoluta övertygelse. Allt annat måste komma på andra plats.
– Man kan inte tro att om vi bara framstår som vänliga och vettiga och pratar om samhällsfrågor, då kommer folk till kyrkan. Nej, det funkar inte så! Vi har något mer att dela med oss av, men präster och pastorer har blivit försiktiga.
Han stannar upp en stund där han sitter nedsjunken i en av fåtöljerna i pingstkyrkans ungdomslokaler, och verkar nästan vilja släta över sina ord för att de inte ska låta för hårda. Men det märks att vi är inne på något som ligger tungt på Sam Wohlins hjärta, och som gjort det ett tag nu. Han tar även upp det i sin bok Resan mot Gud – kristen i ett nytt årtusende som gavs ut för några år sedan. Om vikten av att vända tillbaka till ”urkristendomens Jesusfascination”, att hitta tillbaka till kärnan. Kyrkan kan aldrig någonsin ta en omväg runt Jesus om man vill växa, understryker Sam Wohlin. Han menar att Jesu syndfrihet är tillräckligt attraktiv även för nutidsmänniskan.
– Det jag längtar efter är den starka Jesusrörelsen! Där vi är tydliga med evangeliet, men där vi inte stöter bort människor. Jesusbudskapet är tydligt, det handlar om kärlek, frihet, förlåtelse, frälsning och upprättelse – det var det Jesus kom för.
Andliga förnyelserörelser är det som har förmåga att dra till sig människor.
— Sam Wohlin, pingstpastor
Detta är den brännande punkten, menar Sam Wohlin. Att akta sig för att döma människor för deras sätt att leva, eller att gradera deras kristna tro. Man måste inse att Gud arbetar med var och en, i deras takt. Kyrkans uppgift blir därmed att vara så öppen, kärleksfull och välkomnande som det bara går, utan att göra avkall på förkunnelsen.
– Alla människor har liknande behov och liknande frågor man söker svar på, oavsett om man är troende eller inte. Vi måste bygga församlingar som kan relatera till vanliga människor, och inte minst till våra nysvenskar, säger han.
Hur gör man då detta som vi återkommit till under hela intervjun? Hur får man kyrkan att framstå som relevant för den till synes sekuläre svensken? Sam Wohlin har några områden som han menar att man kan behöva satsa på.
– Jag kan inte se något annat än att det är andliga förnyelserörelser som har förmåga att dra till sig människor. Visst kan det finnas fantastiska lokala församlingar, men jag tror att det är förnyelse som behövs för att nå nya människor.
Att samarbeta med andra kyrkor är också nödvändigt enligt Sam Wohlin. Och att inte vara rädd för det som inte tycks passa in i mallen. Han tar sin egen uppväxt som exempel.
– När jag var yngre var det antingen innanför eller utanför konceptet som gällde. Men man måste få vara på resa mot Gud. Det betyder att en människa som levt i exempelvis nyandlighet måste kunna komma till en frikyrka och höra evangeliet utan att dömas för det. Oavsett bakgrund måste alla få komma till kyrkan.
Som avrundning på samtalet, innan han ska få ta vara på sin lediga dag som måndagar är för de flesta pastorer, landar han återigen i kärnan: Jesus.
– Det finns ingen som är så attraktiv som Jesus. Som hans kyrka har vi något att säga om livets mening, om döden, om födseln, och allt däremellan. Kyrkan måste återspegla Jesus – det är både så enkelt, och så svårt.
