Joakim Månsson Bengtsson tvekar inte inför att hugga i och jobba och kan ibland vara lite ”bråkig” i pastoratet. Nu vill volontären och kyrkopolitikern skapa en ”diakoni 2.0″ i Lunds city och han har ett fyrtiotal volontärer med sig. Han ser framför sig ett diakonalt arbete i S:ta Claras anda.
LUND. Det har varit en tung vinter. Denna måndag står kyrkopolitikern Joakim Månsson Bengtsson och tvättar lakan och städar i Lunds pastorats härbärge ”Vinternatt”. Nycklar ska lämnas tillbaka till kyrkan och de hemlösa hänvisas åter att sova utomhus, trots att många fortfarande går med vinterkappa och halsduk. Joakim är besviken på pastoratet.
– Alltså, det känns så sorgligt att de som haft en trygg plats att sova på nu tvingas ut i kylan igen. Och det är synd att pastoratet gör så här. Lokalen står tom och vi är över fyrtio volontärer som vill fortsätta över sommaren, säger Joakim Månsson Bengtsson.
– Mellan 2015 och 2018 hade vi ett åretrunthärbärge i Lund. Då var vår stad ett föredöme i Sverige, nu är det tvärtom.
Boendet som han syftar på låg i centrala Lund, i studentnationernas lokaler. Det centrala läget blev en viktig faktor för att kunna hjälpa människor, berättar han och menar att hjälpen måste finnas där människorna finns.
Att vara en kyrkopolitiker som bara sitter på möten är inte Joakim Månsson Bengtssons. melodi. När kyrkan inte ville driva härbärge, klev han själv in. Varje kväll efter jobbet är han spindeln i nätet i Lunds pastorats härbärge. All förberedelse tar mycket tid och frågorna är många: Vem tar nattens pass? Finns det nya volontärer som behöver introduceras? Vem ordnar med mat? Ovanpå detta tillkommer inköp av tvål och hygienartiklar, tvätt av lakan och handdukar och att se till så att lokalerna är fina och välkomnande för dem som kommer. Joakim Månsson Bengtsson vill gärna ge gästerna något mer än ”bara tak över huvudet”.
– På mötena i kyrkofullmäktige brukar jag ta upp exemplet från Lukasevangeliet om den barmhärtige samariern. Vad skulle hänt om han inte sträckt ut en hand till en behövande medmänniska? Det är viktigt att vi har en ännu tydligare samlingspunkt för diakonin i Lunds city.
Joakim Månsson Bengtsson har stora ambitioner för det diakonala arbetet. Inspirationen har han bland annat hämtat från S:ta Clara kyrka i Stockholm. En kyrka som gjort sig känd för sitt sociala arbete med härbärge i kyrksalen, matutdelning samt gemenskap och stödjande samtal till de behövande.
Mats Nyholm är ansvarig präst i S:ta Clara och menar att kyrkans styrka ligger i att den är en Jesusgemenskap och inte främst en åsiktsgemenskap.
– Jag har ett favoritstycke i Matteusevangeliet där Jesus säger: ”Allt det ni gör mot dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig. Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var hemlös och ni tog hand om mig.” (Matteusevangeliet 25:35) Detta tycker jag är så fint och det budskapet är verkligen en ledstjärna för oss här i S:ta Clara, säger han.
[ Frida Park: Om S:ta Clara stängs för hemlösa är det ingen kyrka längre ]
Mats Nyholm beskriver en vardagsglädje där han varje dag får förmånen att möta människor från alla samhällsskikt och livssituationer: Den gamla ensamma damen, den misshandlade kvinnan, asylflyktingen och missbrukaren. Alla bär de på sina bördor, men i S:ta Clara kan de finna både en hjälpande hand och en gemenskap. Och det är viktigt med just detta: att både kunna erbjuda praktisk hjälp och stöd, men även känslan av att vara värdefull och älskad, att vara välkommen i en gemenskap.
– För mig som präst är det underbart att stå i S:ta Clara klockan 22 en vardagskväll när vi släcker, och höra snarkningarna som går upp i valvet. Då brukar jag se ett gudomligt sken från taket och tänka att ”nu har någonting gått rätt till i kyrkan”.
Tillbaka till Joakim Månsson Bengtsson. Det är tydligt att han brinner för att organisera diakonalt arbete i Lund på ett liknande sätt som S:ta Clara gör i Stockholm.
– Vi borde dela ut gratis mat och fika och självklart erbjuda härbärge till alla som behöver. Förutom ett åretrunthärbärge i stadskärnan borde även de centrala kyrkorna vara öppna nattetid som ett komplement.
Han ser framför sig hur man kan erbjuda samtalsstöd till dem som kommer.
– Präster och diakoner har ju utbildning för sådant, konstaterar han
I avtalsförhandlingarna med bland andra Lunds domprost har dock Joakim Månsson Bengtsson fått backa på många punkter. Han är framför allt kritisk till att han tvingades stänga härbärget redan i mars och menar att beslutet fått till följd att de åtta personerna som sov tryggt i härbärget nu sover utomhus i tält. Kyrkopolitikern och volontären betonar även att kyrkans diakoni inte kan bäras av bara frivilliga.
– Prästerna och diakonerna borde gå före och visa vägen och leda församlingen. Ett sådant här arbete kan inte läggas på enskilda volontärer. Jag känner mig väldigt ensam i det här och hoppas innerligt att kyrkoledningen kunde vara mer supportande framöver och även ta vara på alla de frivilliga krafter som faktiskt finns, det är ju en enorm tillgång, säger Joakim Månsson Bengtsson.
I Lunds pastorat sägs många vackra ord, men att agera är bättre.
— Joakim Månsson Bengtsson
Niclas Blåder är nytillträdd domprost i församlingen. Han svarar diplomatiskt att han uppfattat kritiken gällande kyrkans diakonala arbete i Lunds city.
– Självklart vill vi verka för att våra handlingar ligger i linje med vad Jesus gjorde och lärde. Det gäller allt vårt arbete, inte minst det diakonala. Genom att hitta de lösningar som bäst fungerar för just vår situation utifrån de möjligheter vi har kan vi vara till störst nytta för så många som möjligt, säger Niclas Blåder.
För eldsjälen Joakim Månsson Bengtsson lever hoppet. Men han efterlyser mer handling från kyrkans ledning.
– I Lunds pastorat sägs många vackra ord, men att agera är bättre. Vi i Svenska kyrkan får vara lite självkritiska där, vi behöver bli lite bättre till nästa år, säger han.
