Att vara tyst flera dagar i sträck kan för vissa låta som en skrämmande tanke. Andra längtar till nästa gång de får åka iväg på tyst retreat.
– Du behöver inte ha landat i din tro. Retreater passar även sökaren, säger Liselotte J Andersson.
I 30 år har hon lett retreater, i kristen, ekumenisk anda. Liselotte J Andersson tycker sig se att intresset för tysta retreater ökar, i alla kristna sammanhang, och även för dem som inte identifierar sig som kristna.
– Det finns så lite utrymme för tystnad i vårt samhälle i dag, vilket nog är en av orsakerna till att många upptäckt detta. Möjligheten att få landa, att komma i kontakt med sitt inre – det är en stor bristvara i dag. Det blir svårare att orientera sig i tillvaron om man är långt borta från sig själv.
– Om man då möter tystnaden i en miljö där man är omsluten av bön och människor som visar omsorg, då är man inte utelämnad åt sig själv utan kan få hjälp och mod att faktiskt möta det som man trängt undan, säger Liselotte J Andersson.
Hennes uppfattning är att de flesta deltagare ofta har sin tillhörighet i Svenska kyrkan eller Equmeniakyrkan, men att det i allra högsta grad är en ekumenisk aktivitet.
– Jag får också rätt ofta möta personer i enskilda samtal som inte är tydliga med vad de tror, men som åkt på retreat lite som ett experiment eller spaning. Det funkar väldigt bra att komma som sökare, för man får vara helt i fred med sina tankar, men kan också få hjälp om man vill det.
Det finns en del felaktiga föreställningar om vad en retreat innebär. Liselotte J Andersson har ibland fått en viskande fråga från en deltagare om det är okej att ta en löprunda till exempel. Andra tror att man ska sitta knäpptyst utan att göra något under tre dagar.
– Jag hör ibland kommentarer som ”Jag skulle aldrig kunna vara tyst så länge!”. Men dagarna under en retreat följer ju en särskild rytm, med olika inslag som måltider, bön, andlig vägledning och tid för egen rörelse. Så dagarna är inte tomma.
– Under alla de år som jag regelbundet lett retreater är det bara vid två tillfällen som en deltagare valt att avbryta och åka hem för att det blev för arbetsamt. För de allra flesta är det en god erfarenhet och vila.
Tystnaden är en sådan hjälp till att möta sig själv, sin omvärld och till att möta Gud.
— Liselotte J Andersson
Och självklart kan man ta en löprunda om man känner för det, menar Liselotte J Andersson, men man ska samtidigt inte känna någon press under dagarna. Promenader och rörelse är förstås av godo.
– Många verkar också njuta av att bara få sitta stilla, kanske med en bok i knät, men att mest titta ut och låta tankarna få löpa. Det finns ofta så lite tillfälle till det i vardagen.
[ Stefan väljer bort julfirandet för att åka på retreat ]
Själv upptäckte hon den tysta retreaten i 20-årsåldern när hon studerade. Hon valde att följa med en studiekamrat till Åh stiftsgård utanför Ljungskile, och blev tagen av konceptet. Retreatledare då var Gunnar Edman, författare till bland annat Barnet buret bär den vuxne och Grundvattenkällan. Nästa vecka är hon kaplan på en retreat som leds av Stefan Edman, Gunnars son.
Att hon själv började leda retreater hade med Tidskriften Pilgrim, som grundades 1994, att göra.
– Vår önskan var att erbjuda andlig vägledning, inte bara i skriftlig form, utan även i praktisk, säger Liselotte J Andersson och förklarar att den andliga vägledningen är en viktig byggsten i retreaten, både den man får i grupp och den i enskilda samtal.
– Retreatens stora hemlighet är helt enkelt tystnaden. Den är en sådan hjälp till att möta sig själv, sin omvärld och till att möta Gud.
För även om man under en retreat har dragit sig undan omvärlden för en stund, är det först då, med en viss distans, man kan få syn på saker i ens relationer, i omvärlden, i sättet man lever. Det märker Liselotte J Andersson inte minst i de enskilda samtal hon haft med retreatdeltagare genom åren.
– Det är mycket vardagliga saker som kommer upp där, inte minst om relationer. När man får lite avstånd till dem man i vanliga fall har omkring sig så kan man också upptäcka saker och se vad man behöver hjälp med.
– Det är förstås också mycket trosfrågor som kommer upp. Samtalslistorna brukar snabbt fyllas, så det märks att det behövs enskilda samtal också.
Det är lite sorgligt att de som kanske skulle behöva det mest inte har råd eller möjlighet att komma iväg.
— Liselotte J Andersson
Under sina 30 år som retreatledare är det framför allt tre specifika retreatgårdar som Liselotte J Andersson tjänstgjort på: Bjärka-Säby i Linköping, Berget i Rättvik och Wettershus i Jönköping. Men hon har också varit runt i en mängd olika församlingar som anordnat kortare eller längre retreater lokalt. En endagsretreat kan vara en enkel första ingång till retreatens värld, menar hon.
Eftersom det ofta är helpension som gäller under vistelsen på retreaten, och eftersom personalen ska få lön, så kostar det en slant att åka på retreat. Liselotte J Andersson vill uppmuntra fler församlingar att ha en ”retreatkassa”.
– Det är lite sorgligt att de som kanske skulle behöva det mest inte har råd eller möjlighet att komma iväg. Men har man råd att betala är det absolut värt att komma iväg på.
---
Fakta: Retreat
- Betyder reträtt, eftersom man drar sig undan vardagen för att kunna gå in i tystnad och stillhet för en eller flera dagar.
- Leds ofta av en retreatledare och har även ofta ett särskilt tema att utgå ifrån. Tystnaden bryts av exempelvis tideböner, firande av nattvard och gudstjänst.
- Promenader under tystnad brukar vara ett vanligt förekommande inslag i retreater. Syftet är att deltagarna under tystnad och stillhet ska få tid till fördjupning och eftertanke.
---
[ Ella Bohlin: Tystnad har blivit exklusivt - de som har råd bor avskilt och åker på tyst retreat ]
